Ångestsyndrom DSM-5 kriterier Flashcards
Nämn alla underkategorier till ångestsyndrom
Separationsångest
Selektiv mutism
Specifik fobi
Social ångest
Paniksyndrom
Specifikation av panikattack
Agorafobi
GAD
Substans-/läkemedelsbetingat ångestsyndrom
Ångestsyndrom orsakat av annat medicinskt tillstånd
Andra specificerade ångestsyndrom
Ospecifierat ångestsyndrom
Kan du säga kraven för separationsångest?
A. Utvecklingsmässigt olämplig och överdriven rädsla eller oro för separation från
de som personen är knuten till, vilket framgår av minst tre av följande:
1. Återkommande överdriven ångest när man förutser eller upplever separation från hemmet eller från stora anknytningsfigurer.
2. Ihållande och överdriven oro för att förlora större anknytningsfigurer eller om möjlig skada på dem, såsom sjukdom, skada, katastrofer eller dödsfall.
3. Ihållande och överdriven oro över att uppleva en händelse (t.ex. att gå vilse, bli kidnappad, råka ut för en olycka, bli sjuk) som orsakar separation från en stor anknytningsfigur.
4. Ihållande motvilja eller vägran att gå ut, hemifrån, till skolan, till jobbet eller någon annanstans på grund av rädsla för separation.
5. Ihållande och överdriven rädsla för betydelse för att vara ensam eller utan större anknytningssiffror hemma eller i andra sammanhang.
6. Ihållande ovilja eller vägra att sova borta från hemmet eller att sova utan att vara nära en större anknytningsfigur.
7. Upprepade mardrömmar som involverar temat för separation.
8. Upprepade klagomål på fysiska symtom (t.ex. huvudvärk, magvärk, illamående
hav, kräkningar) när separation från större fästefigurer inträffar eller förväntas.
B. Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande och varar i minst 4 veckor hos barn och ungdomar och vanligtvis 6 månader eller mer hos vuxna.
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant ångest eller funktionsnedsättning inom sociala, akademiska, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
D. Störningen förklaras inte bättre av en annan psykisk störning, som att vägra lämna hemmet på grund av överdrivet motstånd mot förändringar i autismspektrumstörningar; vanföreställningar eller hallucinationer angående separation vid psykotiska störningar; vägran att gå ut utan en pålitlig följeslagare i agorafobi; oro för ohälsa eller annan skada som drabbar betydande andra i generaliserat ångestsyndrom; eller oro för att ha en sjukdom i sjukdomsångestsyndrom.
Kan du säga kraven för selektiv mutism?
A. Konsekvent misslyckande att tala i specifika sociala situationer där det finns en förväntan att tala (t.ex. i skolan) trots att man talar i andra situationer.
B. Störningen stör utbildnings- eller yrkesprestationer eller social kommunikation.
C. Störningens varaktighet är minst 1 månad (ej begränsad till den första skolmånaden).
D. Underlåtenheten att tala beror inte på bristande kunskap om, eller tröst med, det talade språket som krävs i den sociala situationen.
E. Störningen förklaras inte bättre av en kommunikationsstörning (t.ex. språkstörning i barndomen) och förekommer inte uteslutande under förloppet av autismspektrumstörning, schizofreni eller annan psykotisk störning.
Kan du säga kraven för specifik fobi?
A. Markerad rädsla eller oro för en specifik objektsituation (t.ex. flygning, höjder, djur, att få en injektion, se blod).
Notera: Hos barn kan rädslan eller ångesten uttryckas genom gråt, utbrott, frysning eller klängning.
B. Det fobiska föremålet eller situationen framkallar nästan alltid omedelbar rädsla eller ångest.
C. Situationen med fobiobjektorer undviks aktivt eller uthärdar med intensiv rädsla eller ångest.
D. Rädslan eller ångesten står inte i proportion till den faktiska faran som det specifika föremålet utgör
eller situation och till det sociokulturella sammanhanget.
E. Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande och varar vanligtvis i 6 månader eller mer.
F. Rädslan, ångesten eller undvikandet orsakar kliniskt signifikant ångest eller funktionsnedsättning i
sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
G. Störningen förklaras inte bättre av symptomen på en annan psykisk störning,
inklusive rädsla, ångest och undvikande av situationer förknippade med panikliknande symtom eller andra inkapaciterande symtom (som vid agorafobi); föremål eller situationer relaterade till tvångstankar (som vid tvångssyndrom); påminnelser om traumatiska händelser (som vid posttraumatisk stressyndrom); separation från hemmet eller anknytningsfigurer (som vid separationsångest); eller sociala situationer (som vid social ångest).
Ange om:
Kod baserad på den fobiska stimulansen:
300.29 (F40.218) Djur (t.ex. spindlar, insekter, hundar).
300.29 (F40.228) Naturmiljö (t.ex. höjder, stormar, vatten).
300.29 (F40.23x) Blod-injektion-skada (t.ex. nålar, invasiva medicinska procedurer).
Kodningsnotering: Välj specifik ICD-10-CM-kod enligt följande: F40.230 rädsla för blod; F40.231 rädsla för injektioner och transfusioner; F40.232 rädsla för annan sjukvård; eller F40.233 rädsla för skada.
300.29 (F40.248) Situationsmässigt (t.ex. flygplan, hissar, slutna platser).
300.29 (F40.298) Annat (t.ex. situationer som kan leda till kvävning eller kräkningar; hos barn, t.ex. höga ljud eller utklädda karaktärer).
Kan du säga kraven för social ångest?
A. Markerad rädsla eller oro för en eller flera sociala situationer där individen utsätts för eventuell granskning av andra. Exempel inkluderar sociala interaktioner (t.ex. att ha en konversation, träffa obekanta människor), att bli observerad (t.ex. att äta eller dricka) och att uppträda inför andra (t.ex. hålla ett tal).
Notera: Hos barn måste ångesten uppstå i kamratmiljöer och inte bara under interaktioner med vuxna.
B. Individen fruktar att de eller hon kommer att agera bort eller visa ångestsymptom som kommer att utvärderas negativt (dvs. kommer att vara förödmjukande eller pinsamt, kommer att leda till avslag eller kränka andra).
C. De sociala situationerna framkallar nästan alltid rädsla eller oro.
Notera: Hos barn kan rädslan eller ångesten uttryckas genom gråt, utbrott, frysning, klängning, krympning eller att inte tala i sociala situationer.
D. De sociala situationerna undviks eller uthärdas med intensiv rädsla eller ångest.
Social ångeststörning (social fobi) 203
E. Rädslan eller ångesten står inte i proportion till det faktiska hotet från den sociala situationen och till det sociokulturella sammanhanget.
F. Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande, varar vanligtvis i sex månader eller mer.
G. Rädslan, ångesten eller undvikandet orsakar kliniskt signifikant ångest eller funktionsnedsättning i
sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
H. Rädslan, ångesten eller undvikandet kan inte tillskrivas de fysiologiska effekterna av en sub-
hållning (t.ex. en missbruksdrog, en medicin) eller ett annat medicinskt tillstånd.
I. Rädslan, ångesten eller undvikandet förklaras inte bättre av symptomen på en annan psykisk störning, såsom panikångest, kroppsdysmorfisk störning eller autismspektrum
oordning.
J. Om ett annat medicinskt tillstånd (t.ex. Parkinsons sjukdom, fetma, vanställdhet från brännskador)
eller skada) är närvarande, är rädslan, ångesten eller undvikandet uppenbart orelaterade eller är överdrivet.
Ange om:
Endast framförande: Om rädslan är begränsad till att tala eller uppträda offentligt.
Kan du säga kraven för paniksyndrom?
A. Återkommande oväntade panikattacker. En panikattack är en plötslig ökning av intensiv rädsla eller intensivt obehag som når en topp inom några minuter, och under vilken tid fyra (eller fler) av följande symtom uppträder:
Obs: Den plötsliga ökningen kan uppstå från ett lugnt tillstånd eller ett oroligt tillstånd.
1. Hjärtklappning, bultande hjärta eller accelererad hjärtfrekvens.
2. Svettning.
3. Skakar eller skakar.
4. Känslor av andnöd eller kvävning.
5. Känslor av kvävning.
6. Bröstsmärta eller obehag.
7. Illamående eller bukbesvär.
8. Känner mig yr, ostadig, yr i huvudet eller svimmar.
9. Frossa eller värmeförnimmelser.
10. Parestesier (domningar eller stickningar).
11. Derealisering (känslor av overklighet) eller depersonalisering (att vara avskild från en-
själv).
12. Rädsla för att tappa kontrollen eller “bli galen”.
13. Rädsla för att dö.
Obs: Kulturspecifika symtom (t.ex. tinnitus, ömhet i nacken, huvudvärk, okontrollerbart skrik eller gråt) kan ses. Sådana symtom bör inte räknas som ett av de fyra nödvändiga symtomen.
B. Minst en av attackerna har följts av 1 månad (eller mer) av en eller båda av följande:
1. Ihållande oro eller oro för ytterligare panikattacker eller deras konsekvenser (t.ex. att tappa kontrollen, få en hjärtattack, “bli galen”).
2. En betydande oanpassningsbar beteendeförändring i samband med attackerna (t.ex. beteenden utformade för att undvika panikattacker, som att undvika träning eller okända situationer).
Panikångest 209
C. Störningen kan inte tillskrivas de fysiologiska effekterna av ett ämne (t.ex. ett missbruksläkemedel, en medicin) eller något annat medicinskt tillstånd (t.ex. hypertyreos, hjärt- och lungsjukdomar).
D. Störningen förklaras inte bättre av en annan psykisk störning (t.ex. uppstår panikattackerna inte bara som svar på fruktade sociala situationer, som vid social ångest; som svar på avgränsade fobiska föremål eller situationer, som i specifik fobi, som svar på tvångstankar, som vid tvångssyndrom, som svar på påminnelser om traumatiska händelser, som vid posttraumatisk stressyndrom, eller som svar på separation från anknytningsfigurer, som vid separationsångest).
Kan du ange kraven för specifikation av panikattack?
Obs: Symtom presenteras i syfte att identifiera en panikattack; panikattack är dock inte en psykisk störning och kan inte kodas. Panikattacker kan uppstå i samband med alla ångeststörningar såväl som andra psykiska störningar (t.ex. depressiva störningar, posttraumatiskt stressyndrom, missbruksstörningar) och vissa medicinska tillstånd (t.ex. hjärt-, andnings-, vestibulära, gastrointestinala). När förekomsten av en panikattack identifieras bör det noteras som en specifikation (t.ex. “posttraumatiskt stressyndrom med panikattacker”). För panikångest är förekomsten av en panikattack inom kriterierna för störningen och panikattack används inte som en specifikation.
En plötslig ökning av intensiv rädsla eller intensivt obehag som toppar inom några minuter, under vilken fyra (eller fler) av följande symtom uppträder:
Obs: Den plötsliga ökningen kan uppstå från ett lugnt tillstånd eller ett upprört tillstånd.
1. Hjärtklappning, bultande hjärta eller accelererad hjärtfrekvens.
2. Svettning.
3. Skakar eller skakar.
4. Känslor av andnöd eller kvävning.
5. Känslor av kvävning.
6. Bröstsmärta eller obehag.
7. Illamående eller bukbesvär.
8. Känner mig yr, ostadig, yr eller svimmar.
9. Frossa eller värmeförnimmelser.
10. Parestesier (domningar eller stickningar).
11. Derealisering (känslor av overklighet) eller depersonalisering (att vara avskild från sig själv).
12. Rädsla för att tappa kontrollen eller “bli galen”.
13. Rädsla för att dö.
Obs: Kulturspecifika symtom (t.ex. tinnitus, nacksmärta, huvudvärk, okontrollerbart skrik eller gråt) kan ses. Sådana symtom bör inte räknas som ett av de fyra nödvändiga symtomen.
Kan du säga kraven för agorafobi?
A. Markerad rädsla eller ångest för två (eller fler) av följande fem situationer:
1. Använda offentliga transporter (t.ex. bilar, bussar, tåg, fartyg, flygplan). 2. Att vara i öppna ytor (t.ex. parkeringsplatser, marknadsplatser, broar).
3. Att vara stängda platser (t.ex. butiker, teatrar, biografer).
4. Stå på rad eller vara i trängsel.
5. Att vara ensam utanför hemmet.
B. Individen fruktar eller undviker dessa situationer på grund av tankar som kan vara svåra att fly eller att hjälp kanske inte finns tillgänglig i händelse av att panikliknande symtom utvecklas.
218 Ångestsyndrom
tom eller andra invalidiserande eller pinsamma symtom (t.ex. rädsla för att falla i el-
derly; rädsla för inkontinens).
C. De agorafoba situationerna framkallar nästan alltid rädsla eller ångest.
D. Agorafoba situationer undviks aktivt, kräver närvaro av en följeslagare,
eller uthärdas med intensiv rädsla eller ångest.
E. Rädslan eller ångesten är oproportionerlig med den faktiska faran som den agorafobi utgör
situationer och till det sociokulturella sammanhanget.
F. Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande, varar vanligtvis i sex månader eller mer.
G. Rädslan, ångesten eller undvikandet orsakar kliniskt signifikant ångest eller funktionsnedsättning i
sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
H. Om ett annat medicinskt tillstånd (t.ex. inflammatorisk tarmsjukdom, Parkinsons sjukdom)
är närvarande är rädslan, ångesten eller undvikandet klart överdriven.
I. Rädslan, ångesten eller undvikandet förklaras inte bättre av symptomen hos en annan man-
talstörning – till exempel är symtomen inte begränsade till specifik fobi, situationstyp; involverar inte bara sociala situationer (som vid social ångest); och är inte uteslutande relaterade till tvångstankar (som vid tvångssyndrom), upplevda defekter eller brister i det fysiska utseendet (som vid kroppsdysmorfisk störning), påminnelser om traumatiska händelser (som vid posttraumatisk stressyndrom) eller rädsla för separation ( som vid separationsångest).
Obs: Agorafobi diagnostiseras oavsett närvaron av panikångest. Om en individs presentation uppfyller kriterierna för panikångest och agorafobi bör båda diagnoserna tilldelas.
Kan du säga kraven för GAD?
A. Överdriven oro och oro (orolig förväntan), som inträffar fler dagar än inte under minst 6 månader, om ett antal händelser eller aktiviteter (som arbete eller skolprestationer).
B. Individen har svårt att kontrollera oron.
C. Oron och ångesten är förknippade med tre (eller fler) av följande sex symtom-
toms (med åtminstone några symtom som har varit närvarande i fler dagar än inte de senaste 6 månaderna):
Obs: Endast ett föremål krävs för barn.
1. Rastlöshet eller en känsla i överkant.
2. Att vara lätt trött.
3. Svårighet att koncentrera sig eller att gå tomt.
4. Irritabilitet.
5. Muskelspänning.
6. Sömnstörningar (svårigheter att somna eller rastlös, otillfredsställande
sova).
D. Ångest, oro eller fysiska symtom orsakar kliniskt betydande besvär eller funktionsnedsättning inom sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
E. Störningen kan inte tillskrivas de fysiologiska effekterna av ett ämne (t.ex. ett missbruksläkemedel, ett läkemedel) eller ett annat medicinskt tillstånd (t.ex. hypertyreos).
F. Störningen förklaras inte bättre av en annan psykisk störning (t.ex. ångest eller
oroa dig för att få panikattacker vid panikångest, negativ utvärdering vid social ångest [social fobi], kontaminering eller andra tvångstankar vid tvångssyndrom, separation från anknytningsfigurer vid separationsångest, påminnelser om traumatiska händelser vid posttraumatisk stress störning, att gå upp i vikt vid anorexia nervosa, fysiska besvär vid somatisk symtomstörning, upplevda utseendebrister i kroppsdysmorfisk störning, att ha en allvarlig sjukdom i sjukdomsångestsyndrom eller innehållet av vanföreställningar om schizofreni eller vanföreställningar).
Kan du säga kraven för substans-/läkemedelsångestsyndrom?
A. Panikattacker eller ångest är dominerande i den kliniska bilden.
B. Det finns bevis från historien, fysisk undersökning, eller laboratoriefynd av båda
(1) och (2):
1. Symtomeni kriteriet som utvecklas under eller strax efter substansförgiftning eller abstinens eller efter exponering för ett läkemedel.
2. Det inblandade ämnet/läkemedlet kan ge symtomen i kriterium A.
C. Störningen förklaras inte bättre av en ångeststörning som inte är substans/läkemedelsinducerad. Sådana bevis på ett oberoende ångestsyndrom kan inkludera följande:
Symtomen föregår början av ämnet/läkemedlets användning; symtomen kvarstår under en avsevärd tid (t.ex. cirka 1 månad) efter upphörandet av akut abstinens eller allvarlig förgiftning; eller så finns det andra bevis som tyder på förekomsten av en oberoende icke-substans/läkemedelsinducerad ångeststörning (t.ex. en historia av återkommande icke-substans/läkemedelsrelaterade episoder).
D. Störningen uppstår inte uteslutande under loppet av ett delirium.
E. Störningen orsakar kliniskt signifikant nöd eller funktionsnedsättning i sociala, yrkes-
tionella eller andra viktiga funktionsområden.
Obs: Denna diagnos bör ställas istället för en diagnos av substansförgiftning eller substansabstinens endast när symtomen i Kriterium A dominerar i den kliniska bilden och de är tillräckligt allvarliga för att motivera klinisk uppmärksamhet.
Kodningsnotering: ICD-9-CM- och ICD-10-CM-koderna för de [specifika substansen/läkemedlen]-inducerade ångeststörningarna anges i tabellen nedan. Observera att ICD-10-CM-koden beror på om det finns en komorbid missbruksstörning för samma ämnesklass eller inte. Om en mild missbruksstörning är samsjuk med den substansinducerade ångeststörningen, är den fjärde positionstecknet “1”, och läkaren bör registrera “lindrig [substans]missbruksstörning” före den substansinducerade ångeststörningen (t.ex. “lindrig kokainmissbruksstörning med kokaininducerad ångeststörning”). Om en måttlig eller svår missbruksstörning är kombinerad med den substansinducerade ångeststörningen, är den fjärde tecknet “2” och läkaren ska anteckna “måttlig missbruksstörning” eller “svår missbruksstörning”. beroende på svårighetsgraden av den komorbida missbruksstörningen. Om det inte finns någon komorbid missbruksstörning (t.ex. efter en
Substans/läkemedelsinducerad ångeststörning 227 gånger tung användning av substansen), då är den fjärde positionstecknet “9” och läkaren
bör endast registrera den substansinducerade ångeststörningen.
Kan du säga kraven för annat medicinskt tillstånd?
A. Panikattacker eller ångest är dominerande i den kliniska bilden.
B. Det finns bevis från historien, fysisk undersökning, eller laboratoriefynd som
turbance är den direkta patofysiologiska konsekvensen av ett annat medicinskt tillstånd.
C. Störningen förklaras inte bättre av en annan psykisk störning.
D. Störningen uppstår inte uteslutande under loppet av ett delirium.
E. Störningen orsakar kliniskt signifikant nöd eller funktionsnedsättning i sociala, yrkes-
tionella eller andra viktiga funktionsområden.
Kodningsanteckning: Inkludera namnet på det andra medicinska tillståndet i namnet på den psykiska störningen (t.ex. 293.84 [F06.4] ångeststörning på grund av feokromocytom). Det andra medicinska tillståndet ska kodas och listas separat omedelbart före ångestsyndromet på grund av det medicinska tillståndet (t.ex. 227.0 [D35.00] feokromocytom; 293.84 [F06.4] ångeststörning på grund av feokromocytom.
Kan du säga kraven för andra specificerade ångestsyndrom?
Denna kategori gäller presentationer där symtom som är karakteristiska för en ångeststörning som orsakar kliniskt signifikant besvär eller funktionsnedsättning inom sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden dominerar men inte uppfyller de fullständiga kriterierna för någon av störningarna i diagnostikklass för ångestsyndrom. Den andra angivna kategorin ångestsyndrom används i situationer där läkaren väljer att kommunicera det specifika skälet till att presentationen inte uppfyller kriterierna för någon specifik ångeststörning. Detta görs genom att registrera “annan specificerad ångeststörning” följt av den specifika orsaken (t.ex. “generaliserad ångest som inte förekommer fler dagar än inte”).
Exempel på presentationer som kan specificeras med beteckningen “annan specificerad” inkluderar följande:
1. Begränsade symptom.
2. Generaliserad ångest förekommer inte fler dagar än inte.
3. Khyâlcap (vindattacker): Se “Ordlista över kulturella begrepp för nöd” i Ap-
bilaga.
4. Ataquedenervios (attack av nerver): Se “Ordlista över kulturella begrepp för nöd”
i bilagan.
