Kap 8. Flashcards
Förklara trestegsmodellen för informationsbearbetning.
Modellen togs fram utav Atkinson och Shiffrin. Den utgår från att vi har tre steg i vår minnesprocess. De tre stegen är Sensory memory, short term (working) memory och long-term memory. När vi tar upp stimuli så tas det upp utav sensory memory. I den fasen hålls det en väldigt kort stund, och vi måste veta vad det är vi ska fokusera på för att informationen ska hållas där. Short-term memory funkar som ett RAM-minne, där vi håller de arbetande processerna igång. Vi kan hålla ett antal saker i det minnet i taget, men siffran är begränsad. I korttidsminnet hämtar vi också minnen från långtidsminnet, så att minnen blir tillgängliga. När vi har repeterat saker i korttidsminnet tillräckligt många gånger så lagras det i långtidsminnet. Långtidsminnet är alla minnen som vi har kvar och på ett eller annat sätt kan återuppleva. Viktigt att komma ihåg är att långtidsminnet inte är ett minneskort, du skriver inte in data som du sedan får tillbaka när du känner för det. Långtidsminnet återskapar minnen varje gång vi minns dem igen, och de alterneras lite varje gång. Vi kan alltså inte alltid komma ihåg alla detaljer utav någonting.
Anta att ni vill förbättra ert minne för informationen i kurslitteraturen genom att påverka er inkodning. Vilka strategier skulle ni använda?
Framförallt skulle jag börja med att sätta upp mål för hur jag ville att informationen som jag skulle ta till mig ska påverka mig i framtiden. På så sätt har jag alltid mig själv som referenspunkt och jag kommer att komma tillbaka till användbarheten i informationen vilket gör den elaborativa övningen mycket mer effektiv. Sedan skulle jag dela upp all information i mindre bitar, och koda dem på något sätt. Kanske i färg. Sist men minst så skulle jag skapa mentala bilder utav informationen för att på ett bra sätt skapa mentala genvägar för att nå informationen när jag behöver den.
Beskriv vilka typer av långtidsminne det finns och hur man kan påvisa eller mäta de olika typerna.
Det finns tre:
Procedural memory.
Jobbar med att veta hur man gör saker, det vill säga fokus på motoriska förmågor. Det använder inte det medvetna fokuset, utan jobbar bara omedvetet. Det går att testa till exempel med någon som en gång lärt sig att cykla men inte gjort det på ett bra tag.
Semantic memory.
Semantic memory bygger på att man förstår kontexten av någonting, men också dess detaljer. Det är allt ifrån vårt ordförråd, till att Stockholm ligger i Sverige till att förstå varför andra världskriget startade. Man kan göra kunskapstester, som i skolan.
Episodic memory.
Minns event eller episoder. Alltså till exempel dagen vi lärde oss cykla eller den där fotbollsmatchen vi var på. Går att mäta genom att man återberättar.
Har vi omedvetna minnen? På vilket sätt har psykologiforskare undersökt detta?
Det beror lite på vad man menar med omedveten. Enligt boken så har vi det, och forskare har visat på att vår kropp kan komma ihåg saker som vi i vårt mind inte kommer ihåg. Till exempel så stack man en patient med en nål i samband med att man skakade hand med densamme. Efter ett tag så försökte man igen, patienten tvekade på att skaka handen men kom inte ihåg sticket. Detsamma kan man säga gäller för att cykla också, vi kommer inte ihåg hur vi lärde oss att cykla, men vi kan göra det. Man pratar om att det handlar om implicita minnen som vi inte själva håller i medvetandet, men agerar efter.
Förklara vad som kan ligga bakom att man glömmer något (man har varit med om X men kommer inte ihåg X) och vad som kan ligga bakom att man felaktigt kommer ihåg något (man har inte varit med om X men man tror att man kommer ihåg X).
Ofta handlar det om vad man kallar encoding failure - alltså att man har misslyckats med att föra minnet in till långtidsminnet fullt ut. Ofta handlar det om att vi inte finner innehållet intressant, men det kan också ha att göra med att vår uppmärksamhet av olika anledningar inte är på platsen där informationen är. Det finns också teorier om att minnen faller sönder över tid. För den teorin finns det ganska få bevis och all forskning är tudelad. Beroende lite på vilken minnesmodell man använder så blir decay theory olika trovärdig. Det finns även en teori som föreslår att vi kan ha andra minnen som blockar de minnen vi vill nå. Ska jag till exempel ge någon mitt nya telefonnummer samma dag som jag fått det så kan det bli så att det enda jag kommer ihåg är mitt gamla nummer. Då blockar minnet av det nya numret det gamla.
När vi felaktigt kommer ihåg saker så kan det bero på flera olika saker. Det finns en teori som visat på att vi över tid anpassar minnen till vår omgivning för att de ska verka rimliga. Till exempel så läste ett gäng studenter en historia om en man som följde med en grupp raiders för att plundra, och insåg efter en stund att de var spöken. När studenterna skulle återberätta historien så bytte de ut detaljer i historien för att passa deras verklighetsuppfattning.
Tänkt er att ni fungerar som expertkonsult i en rättsprocess angående säkerheten i ett vittnesmål. En advokat anför att ett vittnes minne antagligen är trovärdigt eftersom vittnet är väldigt säkert på sitt minne. Vad säger ni om det? Vad har forskningen på området visat?
Självförtroende och säkerhet i minnen är inte alltid förenliga. Forskningen visar till exempel i vissa undersökningar att de som kommer ihåg saker fel är mer säkra på att de kommer ihåg det än de som kommer ihåg rätt är på det. Så argumentet faller.
