K10: Gyn cancer Flashcards
Vilka olika gynekologiska cancrar finns och vilka är vanligast? (2p)
Viktigaste riskfaktorn att drabbas av cancer allmänt, men även gyn-cancer, är hög ålder. Gyncancern benmämns i sin tur utifrån vilket organ eller vilken del som det utgår från och vi har således cervixcancer, vulvacancer, vaginacancer, corpuscancer (endometriecancer), ovarialcancer och tubarcancer. Bland våra gynekologiska cancrar är det således corpuscancer, ovarialcancer och cervixcancer som är vanligast, i den ordningen.
Vilka riskfaktorer finns för endometriecancer? (3p)
Vad gäller riskfaktorer för endometriecancer så har vi tidig menarche, sen menopaus, infertilitet, nulliparitet och anovulation (PCOS) som riskfaktorer. Dessa tillstånd som riskfaktorer handlar egentligen om den långa tiden av östrogenexponering då detta stimulerar proliferation i endometriet och vid varje proliferation ökar risken för atypier och cancer. Att graviditet utgör en skyddsfaktor kanske handlar om att man under graviditeten inte har någon exponering av endometriet för de olika hormonerna, sker ingen proliferation, men det är bara teorier.
Andra riskfaktorer för endometriecancer innefattar obesitas, hypertoni och diabetes. I princip metabola syndromet som riskfaktor och detta handlar främst om den ökade aromatasaktiviteten i fettvävnaden som leder till en ökad östrogenexponering.
Ålder är som nämnt tidigare en riskfaktor och det finns även hereditet som kan förekomma där vi har vissa syndrom är associerade med en väldigt ökad risk, såsom Lynch syndrom där man har en mutation eller defekt i mismatch repair enzymerna (MMR-enzymer).
Kvinnor med bröst- och ovarialcancer verkar även ha en ökad risk för endometriecancer då dessa former verkar hänga ihop på något vis, får ingen vettig förklaring men de är vanligare comorbidteter än i bakgrundsbefolkningen verkar det som.
Hormonsubstitution utan närvaron av gestagen utgör en riskfaktor, dvs om man bara får östrogenbehandling utan något gestagen så är det en riskfaktor.
Tamoxifenbehandling verkar även vara en riskfaktor, syntetisk östrogenanalog som dock inte är aktiverande utan enbart kompetetivt inhiberande. Detta verakr ha en konstig effekt på endometriet som är associerat med en ökad risk för endometriecancer och när man ser på dessa kvinnors endometrie via UL verkar de även se annorlunda ut.
Tidigare strålbehandling mot lilla bäckenet utgör en ökad risk och rökning utgör även en ökad för endometriecancer.
Användningen av P-piller skyddar mot såväl ovariecancer som endometriecancer, därför är det viktigt att fråga om man tidigare i livet har ätit p-piller då den skyddande effekten kan vara i upp till 30 år efter bara 1 års användning. Men generellt sett ju längre tid som de har använt det desto bättre skyddade är de mot cancern.
Sammanfattning: hög ålder, tidig menarche, sen menopaus, infertilitet, nulliparitet, anovulation, obesitas, hypertoni, diabetes, bröstcancer, ovarialcancer, östrogenbehandling, tamoxifen, strålbehandling mot lilla bäckenet, rökning
Hur sker diagnostiken av en endometriecancer? (3p)
Vad gäller diagnostiken vid en corpuscancer så är anamnesen viktig för att identifiera såväl symtom på cancer som riskfaktorer för cancer. En tidig menarche och sen menopaus är viktigt att identifiera och infertilitet verkar även vara associerat med en endometriecancer av någon anledning. Även relevant och fråga om de har fött barn eller inte då nulliparitet innebär en ökad risk. Hereditet för corpuscancer men även för andra cancerformer såsom bröst, ovarialcancer och coloncancer är viktigt och fråga om då det finns korrelationer mellan dessa. Speciellt om patienten har ärftlighet för Lynch syndrom. Patienter med lynch verkar dock inte ha någon ökad risk för bröstcancer, åtminstone är det inte beskrivet i litteraturen.
När man gör sitt status vill man även undersöka buk och bröst pga risken för coloncancer och bröstcancer men vid ett bukstatus kan man ibland även känna en endometrietumör om den är tillräckligt stor. Regionala lymfknutor vill man även undersöka för tecken på metastasering till regionala lymfkörtlar.
Vad gäller gynstatuset så vill man göra ett komplett sådant och även inkludera ett vaginalt ultraljud för att kunna bedöma endometretjocklecken men även omgivande vävnad såsom ovarier för att se om det finns tecken till ovarialcancer. Om man på ett ultraljud ser ett förtjockat endometrium och inte har någon annan förklaring till den vaginala blödningen, såsom cervicit eller atrofisk vaginit, vill man ta biopsier på vida indikationer.
Man kan utföra antingen en fraktionerad abrasio vilket innebär att man även får med sig vävnad från cervix, annars kan man enbart göra en endometriebiopsi och om man enbart gör en endometriebiopsi vill man även ta cytologi på cervix för att utesluta cervixcancer. Hysteroskopi kan även bli aktuellt.
När man väl har ställt diagnosen vill man utföra CT buk/bäcken/thorax för att kunna bedöma om det föreligger metastasering eller överväxt på intilliggande organ, alltså viktigt för TNM graderingen och således även för behandling och prognos.
Ibland kan man även utföra en palpation i narkos och detta är för att avgöra om patienterna är aktuella för operation eller inte. Anledningen till att man utför palpationen i narkos är eftersom att man behöver ha patienten sövd ordentligt när man vill kunna känna detaljerna manuellt i området och detta gör svinont. Dock är det inte ofta idag som man utför en palpation i narkos.
Om man ser suspekta metastaser i lymfkörtlar regionalt eller har andra förändringar i buken som ser suspekta ut kan man eventuellt ta en finnålsbiopsi för att analsyera dessa.
2 viktiga diff diagnoser till en corpuscancer är i sin tur cervixcancer och ovarialcancer, där cervixcancer nog är en diff diagnos som ligger närmare till hands med tanke på att det kan förekomma postmenopausala blödningar även vid detta tillstånd.
Sammanfattning: god anamnes, bukstatus, bröststatus, gynstatus, lymfkörtlar, biopsi. Efter diagnos görs CT-thorax/buk/bäcken. Kan göra palpation i narkos. Eventuella finnålsbiopsier i misstänkta metastaser.
Hur stadieindelar man endometriecancer och vad innebär dom olika stadierna? (2p)
Man brukar, förutom stadieindelning, dela in endometriecancer i typ 1 och typ 2. Vad är skillnaden på dessa? (2p)
Endometriecancern delas in i typ 1 och typ 2 och detta baseras helt och hållet på hur den histologiska bilden ser ut och denna indelning eller urskiljning är viktig då det har behandlingsmässig och prognostisk betydelse. Typ 1 endometriecancer verkar vara den mer lågmaligna typen medan typ 2 endometriecancer verkar vara den mer högmaligna typen och dessa skiljer sig åt mutationsmässigt och genetiskt vilket således påverkar behandlingen och prognosen. Som tur är så utgör typ 1 majoriteten av cancerfallen, dvs majoriteten av endometriecancern utgörs av den låggradiga typen, utgör cirka 80 % av fallen.
Värt och nämna är även att våran typ 1 endometriecancer är en östrogenberoende typ medan våran typ 2 endometriecancer är en icke östrogenberoende typ.
På vilka olika sätt kan man behandla en endometriecancer? (3p)
Vid recidiv (15-20% av patienterna) kan behandlingen antingen vara kurativt syftande eller palliativt syftand och den vanligaste lokalen för revidivet är vaginaltoppen. I de fallen där man har kuration som syfte är det strålbehandling som förstahandsvalet. Cytostatika och hormonbehandling brukar i sin tur vara palliativt syftand behandling snarare än kurativt syftande.
Risk- och skyddsfaktorer mot ovarialcancer? Symptom på ovarialcancer? (5p)
Diagnostik av ovarialcancer? (5p)
Hur stadieindelar man ovarialcancer och vad innebär dom olika stadierna? (3p)
Hur ser behandlingen ut vid ovarialcancer? (3p)
Vad gäller behandlingen vid ovarialcancer så är den primära behandlingen oftast kirurgi där syftet är att avlägsna all makroskopisk cancer och man gör en radikal hysterektomi (där man även tar bort äggledare och äggstockar bilateralt) och brukar även ta bort omentet och lokal lymfkörtelutrymning. Appendektomi brukar även utföras verkar det som eftersom att den mucinösa typen kan ha sitt ursprung i appendix.
Vanligtvis brukar man även ge cytostatika som neoadjuvant och/eller adjuvant behandling och denna cytostatika behandling brukar även vara platinumbaserad. Hos de patienter som har en BRCA positiv ovarialcancer brukar man även använda sig av PARP hämmare.
Om patienterna med ovarialcancer väl revidiverar så är behandlingen per automatik palliativ, finns inget bot om de hamnar i denna situationen. De flesta av patienterna som recidiverar brukar i sin tur göra det inom 2 år från avslutad behandling. Vidare spelar det även en roll hur pass tidigt de får sina recidiv, där en längre tid till recidiv generellt sett innebär en bättre prognos, även om det fortfarande är en palliativ situation.
Vad gör man på dom uppföljande kontrollerna hos en patient som haft ovarialcancer? (3p)
Generellt sett vid en gynekologisk cancer har man uppföljande kontroller i 5 år för att upptäcka förekomsten av recidiv och följa upp behandlingen med avseende på mortalitet och morbiditet men även för att psykologiskt stödja patienten. Morbiditetsproblemen brukar oftast vara associerade med cytostatikabehandlingen och strålbehandlingen, de sena biverkningarna av dessa behandlingarna. Men i den palliativa situationen är den viktigaste orsaken till kontrollerna egentligen psyokologiskt stöd för patienten så att hon inte känner sig utlämnad.
