Synaptisk transmission Flashcards
Vilka två olika sorters slag är synaptisk transmission? Vad innebär de?
Jonotrop transmission är en form av synaptisk transmission där transmittorn binder direkt till jonkanaler på den postsynaptiska cellen. Detta leder till att jonkanalerna öppnas eller stängs och påverkar direkt membranpotentialen och jonflödet i den postsynaptiska cellen. Denna typ av transmission kan antingen vara excitatorisk, där den underlättar initieringen av aktionspotentialer, eller inhibitorisk, där den hämmar initieringen av aktionspotentialer.
Metabotrop transmission innebär att transmittorn binder till en G-proteinkopplad receptor, vilket resulterar i volymtransmission där transmittorn sprider sig över en större volym innan bindning till receptorn sker.
Vad är skillnanden mellan en excitatorisk och inhibitorisk transmittor?
Skillnaden mellan en excitatorisk och inhibitorisk transmittor ligger i deras effekt på den postsynaptiska cellen och initieringen av aktionspotentialer.
En excitatorisk transmittor underlättar initieringen av aktionspotentialer i den postsynaptiska cellen. När denna transmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska cellen, öppnas jonkanaler för positiva joner som natrium eller kalcium. Detta resulterar i en depolarisering av cellmembranet, vilket innebär att membranpotentialen närmar sig eller överstiger tröskelvärdet för att generera en aktionspotential. Den excitatoriska transmittorn ökar alltså sannolikheten för att en aktionspotential ska uppstå.
Å andra sidan hämmar en inhibitorisk transmittor initieringen av aktionspotentialer i den postsynaptiska cellen. När denna transmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska cellen, öppnas jonkanaler för negativa joner som klorid eller kalium, eller positiva joner som kalium kan strömma ut ur cellen. Detta resulterar i en hyperpolarisering av cellmembranet, vilket innebär att membranpotentialen blir mer negativ och det blir svårare för aktionspotentialer att uppstå. Den inhibitoriska transmittorn minskar alltså sannolikheten för att en aktionspotential ska uppstå.
Vad menas med metabotrop transmission?
Metabotrop transmission innebär att transmittorn binder till en G-proteinkopplad receptor, vilket resulterar i volymtransmission där transmittorn sprider sig över en större volym innan bindning till receptorn sker.
Hur kan G-proteinaktivering påverka jonkanaler i metabotrop transmission?
G-proteinaktivering kan direkt eller indirekt påverka spänningskänsliga, ligandkänsliga och Ca-känsliga jonkanaler genom att modulera deras aktiverade egenskaper eller påverka genexpressionen.
Vad händer under synaptisk transmission vid en excitatorisk synaps?
Vid en excitatorisk synaps invaderar aktionspotentialen (APn) den presynaptiska terminalen och öppnar spänningskänsliga Ca++-kanaler. Detta leder till vesikelfusion med det presynaptiska membranet och frisättning av transmittormolekyler i det synaptiska mellanrummet. Transmittormolekylerna binder till postsynaptiska receptorer och öppnar jonkanaler, vilket resulterar i en lokal depolarisering i den postsynaptiska cellen.
Vad är en passant synaps?
En passant synaps är en typ av synaps där den presynaptiska terminalen är en utbuktning längs axonet istället för en ändterminal. Detta förekommer ofta i hjärnan, och vid excitatoriska synapser sitter presynapsen ofta mot ett utskott av dendriten, kallat spine.
Hur fungerar ungefärligt peptidtransmittorer?
Peptidtransmittorer använder sig av en form av snabb frisättning med vesiklar som recirkulerar MEN gäller ej för större vesiklar, dense-core, som innehåller huvudsakligen peptider. Större vesiklar transporteras ner med sitt innehåll från nervcellskroppen tycks frisättas mer i samband med mer upprepad presynaptisk aktivitet som ger en mer generell höjning av den cytoplasmatiska Ca-jonkoncentrationen.
Är synapser tillförlitliga?
Synapser är vanligen små och otillförltiliga men många
Vad är presynapsen viktig för?
Presynaptisk hämming är en viktig del av ämnesomsättningen eftersom att det går att selektivt välja vad som släpps ut eller inte. Behöver EJ kunna i detalj
Vad gör gliaceller?
Glia-celler är viktiga och ger näring till nervcellerna man tar också upp transmittorn, tar hand om och skickar tillbaka. Astrocyterna detekterar synaptisk aktivitet, och ger återkoppling till nervcellerna som en funktion av denna aktivitet. Det finns receptorer som kan reagera och frisläppa vissa typer av ämnen. Gliaceller är alltså användbara också.
Vad är astrocyter?
Astrocyter är en typ av gliaceller som utgör en viktig del av det centrala nervsystemet (CNS). De är stjärnformade celler som spelar flera olika roller för att stödja och underhålla hjärnans funktioner.
Här är några viktiga egenskaper och funktioner hos astrocyter:
Stödstruktur: Astrocyter fungerar som en strukturell stödram för nervcellerna i hjärnan. De hjälper till att bibehålla den korrekta rumsuppdelningen mellan olika celltyper och bildar en tre-dimensionell nätverksstruktur i hjärnvävnaden.
Näringsförsörjning: Astrocyter är involverade i upptaget och lagringen av glukos och andra näringsämnen från blodkärlen.
Reglering av extracellulärt miljö: De bidrar till att balansera jonkoncentrationer, upprätthålla pH-nivåer och hantera överskott av neurotransmittorer.
Stöd vid synapser: Astrocyter är närvarande vid synapser, där de interagerar med både pre- och postsynaptiska element. De kan bidra till att styra och reglera signalöverföringen mellan nervceller.
Inflammations- och ärrbildning: Vid hjärnskador eller inflammation kan astrocyter reagera genom att proliferera och bilda en glial ärrvävnad. Detta kan vara en försvarsmekanism för att begränsa spridningen av skadliga ämnen och reparera vävnaden.
Astrocyter samverkar aktivt med nervceller och andra gliaceller för att säkerställa en optimal miljö för hjärnans funktion och övergripande hälsa.
Vad finns det för olika typer av jontropa recepetorer? Vad gör de?
AMPA, NMDA och Kainate receptorer.
AMPA receptorer är primärt sammansatt av 4 subenheter och används vid registrering av synpatsik aktiviet i hippocampus, en glutamaterg synaps mellan två pyramidceller. AMPA receptor är dock mer än en receptorkanal och är ett makromolekylärt komplex med variation mellan synapser. AMPA-receptorer är den vanligaste typen av jonotropa glutamatreceptorer i hjärnan. De är främst ansvariga för att mediera snabb excitatorisk neurotransmission. När glutamat, neurotransmittorn, binder till AMPA-receptorer tillåter de inflödet av natrium (Na+) och kalium (K+) joner in i postsynaptiska neuron, vilket leder till depolarisering och genereringen av en excitatorisk postsynaptisk potential (EPSP). AMPA-receptorer är förknippade med att upprätthålla den basala synaptiska styrkan och är viktiga för synaptisk plasticitet.
NMDA receptorer spelar en stor roll i synpatisk plasticitet och leder till långtidsförändringar i den synaptiska styrkan. NMDA-receptorer kräver både glutamatbindning och att det postsynaptiska membranet är depolariserat till en viss grad för att bli fullständigt aktiverade. Detta beror på den spänningsberoende blockeringen av receptorkanalen av magnesiumjoner (Mg2+) vid vilopotentialen. När NMDA-receptorer aktiveras tillåter de inflödet av kalcium (Ca2+), natrium (Na+) och kalium (K+) joner in i det postsynaptiska neuronet.
Kainate receptorer är en annan undertyp av jonotropa glutamatreceptorer, även om de är mindre vanliga jämfört med AMPA- och NMDA-receptorer. Aktivering av kainatreceptorer av glutamat leder till selektiv permeabilitet för natrium (Na+), kalium (K+) och ibland kalcium (Ca2+) joner. Dessa receptorer har en mängd olika funktioner inom neurotransmission och synaptisk plasticititet.
Varför är en ipsp hyperpolarierande vid vilomembranpotentialen?
En IPSP (inhibitorisk postsynaptisk potential) är hyperpolariserande vid vilomembranpotentialen eftersom det resulterar i en ökning av den negativa laddningen inne i det postsynaptiska neuronet. Vid vilomembranpotentialen är membranpotentialen vanligtvis runt -70 millivolt (mV).
Om det sker ett inflöde av negativ laddning (till exempel kloridjoner) kommer den negativa laddningen inuti neuronet att öka, vilket leder till hyperpolarisering. Detta innebär att membranpotentialen blir mer negativ än vilomembranpotentialen, till exempel runt -80 mV.
Den hyperpolariserande effekten av IPSP är viktig eftersom det gör det svårare för det postsynaptiska neuronet att nå tröskelvärdet och generera en aktionspotential. Det minskar neuronal excitabilitet och fungerar som en hämmande signal i nervsystemet för att motverka eller minska sannolikheten för aktionspotentialgenerering och nervimpulsöverföring.
Vad är det som bestämmer nervcellens retbarhet (intrinsic excitability)?
Intrinsic excitability finns i nervcellskroppens och dendritmembranet ett antal jonkanaler, mestadels spänningskänsliga och/eller kalciumkänsliga, som reglerar hur lätt den inkommande, mestadels jonotropt medierade, synaptiska strömmen har att generera aktionspotentialer i den postsynaptiska cellen.
Varför behövs en hög efterpolarisering i muskler som kan kontrahera snabbt?
En hög efterpolarisering behövs i muskler som kan kontrahera snabbt eftersom det möjliggör snabb jonflöde, vilket säkerställer snabb repolarisering och förberedelse för nästa kontraktion.
