Pigment och inlagringar Flashcards
Kort om inlagring
En rad olika ämnen kan lagras in i vävnad och celler, vilket ger ett förändrat mikroskopiskt utseende.
Dessa ämnen finns generellt fysiologiskt i kroppen, men kan till följd av olika processer komma att upplagras
Järn
Upplagring av järn ger ett gulbrunaktigt pigment. Inlagringarna kan åskådliggöras med färgen Berlinerblått (Prussian Blue), för att särskilja det från ex melanin.
Hemokromatos
Upplagring av järn i både fagocyterande celler och i organ (i parenkymceller). Denna
typ av upplagring ger upphov till skador, framför allt på levern. Hemokromatosen kan vara primär eller sekundär.
Primär hemokromatos
Hereditär form, på grund av en mutation i HFE-genen.
HFE (human hemochromatosis protein) är ett protein som reglerar järnupptaget i
tunntarmen – troligen genom att reglera interaktionen mellan transferrin och
transferrinreceptorn.
Mutationen leder till ett ökat upptag, och eftersom att man inte kan göra sig av med järn får man en upplagring. Sjukdomen debuterar normalt runt 40 års ålder, och är vanligare hos män (kvinnor ”gör sig av” med järn genom menstruation).
Sekundär hemokromatos
Sekundär hemokromatos är detsamma som hemosideros.
Uppkommer till följd av:
- Ökat järnintag, eller vid talrika blodtransfusioner.
- Levercirrhos: Vid hemosideros inlagras hemosiderin i levern för att skydda andra
organ. Om leverns funktion är försämrad förvärras situationen avsevärt.
Hemosideros
Upplagring av järn i fagocyterande celler. Här lagras järn inte in i organ, och ger
därmed inte parenkymskador!
Hemosiderin är den intracellulära lagringsformen för järn, och består av ett komplex av järn, ferritin, denaturerat ferritin och andra ämnen. Vid en blödning släpps hemoglobin ofta ut i vävnaden från
sönderfallande röda blodkroppar. Hemoglobinet fagocyteras och bryts ner, och järnet blir kvar som hemosiderin inuti fagocyterna.
Excessiv upplagring av hemosiderin (=hemosideros) kan vara ett tecken på förhöjd destruktion av röda blodkroppar, men också på förhöjt järnupptag!
Lipofuscin
Ett brunt pigment från nedbrutna fosfolipider. Nedbrutna fosfolipider kan peroxideras.
De blir då svårare att bryta ner, vilket leder till intracellulär upplagring. Dessa upplagringar ökar normalt med åldern, men kan öka patologiskt vid olika störningar.
Melanin
Ett brunsvart pigment bildat av melanocyter, som skyddar oss mot UV-strålning.
Förekommer i hud, hår, hårfolliklar, iris, retina och nervsystemet (neuromelanin).
Melaninet släpps ut från melanocyterna, och fagocyteras av melanofager. Av denna anledning är melanofager den celltyp som innehåller mest melanin. I CNS bildas neuromelanin av DA-producerande celler (substantia nigra), och en förlust av pigment
syns vid Parkinsons sjukdom.
Hudtumörer
Förekommer både i benign form (Naevi) och malign form, och ger normalt en ökad
mängd melanin. Vid misstanke om malignt melanom kan man leta efter pigment i närliggande lymfnoder.
Kalk
Kalk: Inlagringen medför att kalkkristaller och celler kommer i kontakt, vilket kan inducera
intracellulära signalkaskader och ge upphov till proliferation, vävnadsdestruktion eller
cytokinproduktion.
Upplagring och inlagring av kalk klassificeras som:
- Dystrofisk förkalkning
- Metastatisk förkalkning
Dystrofisk förkalkning
Kalkinlagring vid skada, som kan ske vid normocalcemiska förhållanden.
Förekommer exempelvis vid ateroskleros, jättecellsarterit och hjärtklaffsförkalkning.
Metastatisk förkalkning
Kalkinlagring på grund av hypercalcemi. Kalcium kan här lagras in spontant,
och exempelvis ge upphov till njursten.
Orsaker till hyperkalcemi?
- Hyperparatyroidism (för hög produktion av PTH)
- Ökad bennedbrytning
- Vitamin D-förgiftning (omvandlas till calcitriol)
- Njursvikt: minskad bildning av calcitriol från VitD, som i sin tur leder till sekundär
hyperparatyroidism. Ger dessutom fosfatretention, som också ger sekundär hyperparatyroidism.
Kol
Syns som små svarta prickar inuti lungmakrofager, där de lagras upp vid för stor exponering.
Upplagring kallas för antrakos, och är vanligt hos rökare, storstadsbor samt vid arbeten som medför hög exponering för kol.
Amyloid
Amyloid: Proteinaggregat. Bildas till följd av felaktig proteinveckning, vilket får proteinerna att lagras upp i olösliga aggregat (ca 8-10nm stora). Dessa aggregat lagras in i olika organ, men framför allt i njuren. Patologisk upplagring kallas amyloidos. Till de upplagrade ansamlingarna binder sedan
Serum-amyloid P, och dessutom GAG, vilket bildar en stärkelseliknande matrix.
Generellt förekommer amyloid systemiskt, men i vissa fall kan de förekomma lokalt i hud, stämband, thyroidea, tunga eller CNS.