Cellulära och vävnadsmässiga förändringar Flashcards
homeostas
För att bibehålla en korrekt homeostas, kommer en vävnadspåverkan av något slag leda till att cellerna i vävnaden anpassar sig. Dessa anpassningar kan innebära:
- metaplasi
- hyperplasi
- hypertrofi
- atrofi
metaplasi
En mogen celltyp differentierar till en annan mogen celltyp. Cellen byter skepnad –
från en frisk fenotyp, till en annan frisk fenotyp. Denna förändring medför viss risk för omvandling till tumörceller, framför allt vid ”repetitiva” fenotypbyten.
Situationen kallas xxx-metaplasi, där [xxx] är den nya skepnaden. Exempel på detta är:
- Skivepitelmetaplasi i bronker till följd av rökning: celler går då från att ha cylinderepitel med cilier, till skitepitel. Då cilierna försvinner minskar utbytesytan med luften, vilket gör att lungorna tar mindre skada av rökningen.
- Glandulär metaplasi i esophagus till följd av reflux: Esophagus går från flerskiktat epitel till
körtelepitel. Körtlarna kan nu bilda ett skydande mucuslager.
Hyperplasi
Ökad vävnadsvolym till följd av ett ökat antal celler.
Sker fysiologiskt vid ex leverregeneration eller vid bildning av EPO.
Patologiskt vid tillstånd som psoriasis (IL-22 stimulerar tillväxt) eller endometriehyperplasi.
Hypertrofi
Ökad vävnadsvolym till följd av ökad cellvolym.
Sker fysiologiskt vid träning, och patologiskt vid hjärthypertrofi till följd av hypertoni.
Sker ofta i samband med hyperplasi, både fysiologiskt och patologiskt.
Atrofi
Minskad vävnadsvolym till följd av minskat cellantal och/eller minskad cellvolym.
Kan ske till följd av en rad olika förändringar, så som:
- inaktivitet
- utebliven innervation
- näringsbrist
- förändrad endokrin miljö
- mekanisk påverkan
Vad menas med cellulära förändringar och vad innefattar detta?
Cellulära förändringar som kan uppstå av andra anledningar än för att bibehålla vävnadshomeostas. Dessa innefattar:
- dysplasi
- atypi
- neoplasi
Dysplasi
Dysplasi; Cellulära förändringar, ofta med förändrad vävnadsarkitektur till följd. Cellerna har generellt stora kärnor, och är dåligt organiserade. Precanceröst!
Termen syftar ofta till rubbad utveckling av en vävnad, till följd av cellulära förändringar.
En vanlig plats för dysplastiska förändringar är cervix uteri.
Atypi
Atypi: Ett generellt begrepp som indikerar en avvikelse från det normala.
Cellerna har ofta en oregelbunden cytoplasma.
Neoplasi
Neoplasi: Nybildning av vävnad till följd av okontrollerad celldelning. Den nybildade massan bildar oftast (men inte alltid) en tumör. Neoplasin kan vara:
- Benign: celler som tillväxer, men ej direkt skadar oss. Tillväxten kan dock leda till indirekta skador, så som ökad intrakraniellt tryck etc.
(Ändelsen -om används generellt för benigna tumörer)
- Malign: celler/vävnad som växer invasivt och/eller metastaserar
Kort om cellförändringar till följd av vävnadsskada
En rad olika saker kan skada celler i vävnader. Cellskadan är generellt initialt reversibel, men blir irreversibel om orsaken till skada kvarstår.
Irreversibla cellförändringar vid skada
Apoptos: En aktiv process, där cellen ”packas ihop” till en apoptotisk kropp. Denna typ av celldöd kräver energi, men är väldigt kontrollerad, och ger ej upphov till några inflammatoriska signaler.
Nekros: Denna typ av celldöd induceras inte, utan sker okontrollerat. Cellkomponenterna läcker ut i omgivningen, vilket ger upphov till flertalet endogena larmsignaler. Det finns flera typer av nekros.
Vilka typer av nekros finns? beskriv dessa.
- Koagulationsnekros: Den vanligaste typen av nekros, där celler ”stelnar”. Deras kärnor
försvinner, men generell struktur behålls. Processen tar ca 12-24 timmar, och efter detta syns en inflammation med fagocytering och efterföljande fibros.
Koagulationen beror på denaturering av proteiner, där cellulära enzymer upphör att
fungera - Kollikvationsnekros: En typ av nekros som lämnar ett vätskeinnehållande hålrum.
Förekommer i hjärnan! - Ostig nekros: Ett nekrotiskt område avkapslat av inflammatoriska celler, generellt med förekomst av jätteceller. Starkt kopplat till tuberkulos, men syns även vid sarkoidos.
Hyperaktivering av makrofagen inducerar bildning av metalloproteinaser, som ger den
karaktäristiska smältningen av vävnad (centralt) - Fettvävsnekros: En nekrostyp som sker i fettrik vävnad. Bildar karaktäristika vita, kalkiga inlagringar. Man ser även en stor förekomst av skumceller, då makrofager försökt fagocytera fettet.
Inlagringarna bildas då digererande enzymer reagerar med fettvävnad. Lipas bryter ner TAG till fria fettsyror, och de fria fettsyrorna reagerar då med Ca2+.
Tillståndet förekommer oftast i pancreas (där både fett och dessa enzymer finns), men kan
även förekomma i bröst och salivkörtlar till följd av trauma. - Gangrän: ischemisk celldöd till följd av att en ändartär förlorar sin funktion.
- Fibrinoid nekros: en utfällning av fibrin i vävnad, till följd av nekros av en kärlvägg. Syns ofta i glomerulonefriter, vaskuliter etc
Vid nekros syns tydliga förändringar av cellkärnan. Nämn 3 sådana.
1) Pyknos: kondensering och förminskning av kärnan
2) Karyolys: upplösning av kärnan
3) Karyorrhexi: fragmentering av kärnan
Normalt sker pyknos först, följt av antingen karyolys eller karyorrhexi.
Reversibla förändringar vid cellskada
- Cloudy Swelling (cellulärt ödem): Ett tillstånd där cellens organeller ej fungerar optimalt, och därmed sväller upp lite. Syns elektronmikroskopiskt, och är ett tecken på cellulär stress, exempelvis ATP-brist.
- Hydrop (vakuolär) degeneration: Svullnad av celler, som syns ljusmikroskopiskt. Energibrist gör här att cellens pumpar ej orkar med, vilket ger upphov till bildningen av vätskefyllda vakuoler omgivna av tunna membran.
Denna typ av cellförändring är det första tecknet vid nästan all typ av cellskada! - Fettdegeneration: Drabbar celler som normalt omvandlar mycket fett. Då dessa celler ej kan fungera som vanligt, kommer de att bli fettinlagrade. Drabbar ex. lever- och hjärtceller.
