Patientsäkerhetslag (PSL) Flashcards
Vad är en vårdgivare?
Statlig myndighet, region, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Vilka räknas till hälso- och sjukvårdspersonal?
All personal som medverkar i vård av, eller rådgivning till, patienter, inklusive apotekspersonal.
Vad är en vårdskada respektive allvarlig vårdskada?
Vad är en vårdskada?
“Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”.
“Med patientsäkerhet avses skydd mot vårdskada.”
Vad är en allvarlig vårdskada?
Vårdskada som
- Är bestående och inte ringa eller
- Har lett till att pat får ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit
= Klassas som allvarlig.
Vad skall anmälas till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamhet startas?
Innan verksamhet inom hälso- och sjukvård eller social omsorg startas måste anmälan göras till IVO. Detta innefattar information om verksamhetens start, typ av verksamhet, verksamhetsansvarig, lokaler, personal, och ett fungerande kvalitetsledningssystem. För vissa verksamheter krävs särskilda tillstånd innan de kan påbörjas.
Vad är vårdgivarens skyldighet i patientsäkerhetsarbetet (lex maria)?
Om en patient i samband med undersökning, vård eller behandling har drabbats av eller har utsatts för risk att drabbas av vårdskada, måste den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen som en del i avvikelsehanteringen rapportera detta till vårdgivaren. Vårdgivaren tar sedan ställning till huruvida det ska rapporteras till IVO. Även om vårdgivaren får vetskap om händelser som medfört eller kunnat medföra en allvarlig skada, såsom feldoseringar, utebliven eller fördröjd undersökning eller att felaktig information getts till patient eller anhörig.
Vårdgivarens skyldigheter i patientsäkerhetsarbetet enligt Lex Maria (enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659)) syftar till att förebygga skador och främja en säker vård för patienter. Detta innefattar att anmäla allvarliga vårdskador till IVO, utreda och analysera händelser, informera patienten, och vidta åtgärder för att förhindra framtida skador. Vårdgivaren ska också skapa en kultur som främjar rapportering och lärande av vårdskador och risker, vilket är centralt för att förbättra säkerheten i vården.
Vad är skillnaden mellan ”ensamrätt till yrke” och ”skyddad yrkestitel”?
Skillnaden mellan ensamrätt till yrke och skyddad yrkestitel handlar om vilken grad av kontroll som utövas över vem som får utöva ett yrke och använda en viss titel.
Ensamrätt till yrke
- Ensamrätt till yrke innebär att endast personer med särskild utbildning och legitimation har rätt att utöva yrket. Ingen annan får utföra de arbetsuppgifter som ingår i det yrket, oavsett om de använder titeln eller inte.
- Exempel: Läkare och tandläkare har ensamrätt till sina yrken. Det betyder att endast personer som har genomgått rätt utbildning och har fått legitimation får utföra de uppgifter som tillhör dessa yrken, som att ställa diagnoser eller utföra kirurgiska ingrepp.
Skyddad yrkestitel
- Skyddad yrkestitel innebär att endast personer som har rätt utbildning och, i vissa fall, legitimation får använda den specifika titeln, men andra personer kan fortfarande utföra samma arbetsuppgifter (om lagar och regler tillåter det), bara inte under den skyddade titeln.
- Exempel: Fysioterapeut (tidigare sjukgymnast) och psykolog är skyddade titlar. Endast personer som har genomgått utbildning och fått legitimation får kalla sig fysioterapeuter eller psykologer, men andra utan denna titel kan i viss utsträckning utföra liknande arbetsuppgifter (dock med begränsningar).
Vad säger PSL om kvacksalveri?
Det är förbjudet för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att yrkesmässigt vidta vissa medicinska åtgärder. Bland annat att:
- behandla smittsamma sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen;
- behandla cancer, diabetes eller epilepsi;
- behandla sjukliga tillstånd i samband med graviditet eller förlossning;
- undersöka eller behandla barn under 8 år
Vad säger PSL om möjligheterna att delegera arbetsuppgifter inom vården?
3 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård.
Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan, ansvarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften.
- Ex att en sjuksköterska får ansvar att höja eller sänka vissa typer av medicin (från en läkare).
Enligt Patientsäkerhetslagen är delegering av arbetsuppgifter inom vården tillåten, men sker under noggranna regler. Den som delegerar en uppgift måste säkerställa att den som får uppgiften har rätt kompetens och ansvarar för patientsäkerheten. Delegering får inte omfatta arbetsuppgifter som kräver legitimation, och delegering bör vara tydligt definierad och dokumenterad.
Vad är hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet i patientsäkerhetsarbetet (lex maria)?
Hälso- och sjukvårdspersonalen har enligt Lex Maria en skyldighet att rapportera vårdskador och risker för vårdskador, medverka i det systematiska patientsäkerhetsarbetet, följa riktlinjer och rutiner, samt bidra till att säkerhetsbrister åtgärdas. Personalens agerande är centralt för att upprätthålla och förbättra säkerheten för patienterna inom vården.
För vilken personal regleras tystnadsplikten i patientsäkerhetslagen?
Tystnadsplikten i Patientsäkerhetslagen (PSL, 2010:659) regleras för all hälso- och sjukvårdspersonal. Detta inkluderar både legitimerad personal, såsom läkare och sjuksköterskor, och icke-legitimerad personal som arbetar inom vården. Tystnadsplikten gäller för alla som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med patientuppgifter eller annan känslig information, vilket innefattar:
- Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, exempelvis läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, psykologer med flera.
- Icke-legitimerad vårdpersonal, som undersköterskor, vårdbiträden och annan vårdpersonal.
- Personal inom administrativt arbete som hanterar patientuppgifter, även om de inte har direkt kontakt med patienter, exempelvis medicinska sekreterare.
- Personal inom tandvård, såsom tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor.
- Personal inom apotek och farmaci, såsom apotekare och receptarier.
Tystnadspliktens innebörd:
Tystnadsplikten innebär att all hälso- och sjukvårdspersonal inte får avslöja patientuppgifter till obehöriga, och att de endast får hantera information om patienten i den mån det behövs för att ge vård. Informationen får endast delas med andra yrkesutövare om det är nödvändigt för patientens vård och behandling. Syftet med tystnadsplikten är att skydda patienternas integritet och skapa förtroende för hälso- och sjukvårdssystemet.
När och till vem är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna ut information?
Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut information under vissa omständigheter, även om patientens sekretess och tystnadsplikt är grundläggande.Hälso- och sjukvårdspersonal är normalt skyldig att skydda patientens integritet genom sekretess, men de måste lämna ut information under särskilda omständigheter, som med patientens samtycke, vid anmälningspliktiga sjukdomar, om barn far illa, eller om det krävs för rättsliga eller säkerhetsrelaterade ändamål.
Samtycke från patienten
- Patientens samtycke är den främsta grunden för att dela patientinformation. Om patienten ger sitt medgivande, kan informationen delas med andra vårdgivare, anhöriga eller andra instanser, beroende på patientens önskemål.
Anmälningspliktiga sjukdomar
- Vissa smittsamma sjukdomar som omfattas av smittskyddslagen måste rapporteras till Smittskyddsläkaren eller Folkhälsomyndigheten. Detta gäller även utan patientens samtycke, eftersom det handlar om att skydda allmänheten från smittspridning.
Exempel: Tuberkulos, HIV, och andra allvarliga smittsamma sjukdomar.
Barn som far illa eller riskerar att fara illa
- Hälso- och sjukvårdspersonal har en skyldighet att rapportera till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Detta regleras i socialtjänstlagen (14 kap 1 §) och gäller även om informationen är sekretessbelagd.
Körkort och andra tillstånd
- Läkare har en skyldighet att rapportera till Transportstyrelsen om en patient av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, körkortstillstånd, taxiförarlegitimation eller liknande tillstånd. Detta gäller även om patienten motsätter sig det, eftersom det handlar om trafiksäkerhet.
Polisanmälan vid allvarliga brott
- Sekretess hindrar vanligtvis att vårdpersonal lämnar information till polisen, men i vissa situationer är personal skyldig att anmäla eller lämna ut information om brott:
—>Vid planerade eller pågående allvarliga brott, såsom terrorism eller mord, ska hälso- och sjukvårdspersonal lämna information till polisen.
—> I vissa fall kan vårdpersonal också behöva lämna information vid brottsutredningar av mycket allvarliga brott, men detta kräver normalt sett beslut från en åklagare eller domstol.
Rättsliga krav
- Om det finns en laglig skyldighet att lämna ut information, till exempel genom ett domstolsbeslut, måste hälso- och sjukvårdspersonalen följa detta.
Exempel: Om en domstol beslutar att viss information från patientens journal ska användas som bevis i en rättsprocess.
Skyldighet att medverka i patientsäkerhetsarbetet (Lex Maria)
- Vid allvarliga vårdskador eller risker för skada ska hälso- och sjukvårdspersonal rapportera händelsen enligt Lex Maria till vårdgivaren, som i sin tur kan rapportera till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Vad omfattar IVO:s (Inspektionen för vård och omsorg) tillsyn över hälso- och sjukvården?
IVO ansvarar för Vårdgivarregistret och skall informeras om nya verksamheter som startas upp, även privat verksamhet (”Anmälan av verksamhet”, 2 kap PSL).
Granskar kanske inte privat verksamhet lika mycket som offentlig? Enligt Mats “så skulle de först granska min privata verksamhet om någon patient suiciderar”
IVO utreder såväl anmälningsärenden enligt ”Lex Maria” som andra händelser som bedöms som allvarliga, t.ex. fall där patientens integritet allvarligt kränkts eller då sekretessen inte följts.
IVO kan ta egna initiativ till tillsyn/granskning, baserade på riskbedömning. Har rätt att göra oanmälda besök vid verksamheter. Särskilt fokus på patientsäkerhetsarbete.
Alla har möjlighet att lämna tips till IVO om brister i hälso- och sjukvården. Tips kan lämnas anonymt.
Tillsynsåterföring – IVO ska återföra vad som framkommer i tillsynen, för att ge möjlighet till ett systematiskt lärande och för att undvika att brister och missförhållanden upprepas. – ex till en läkare som är ansvarig för en enhet.
Analys – IVO ska regelbundet analysera och dra generella slutsatser av brister och missförhållanden. Publiceras bl a i en årlig ”Tillsynsrapport” som finns tillgänglig på nätet. – på en nationell nivå. Ex viktigt för att politiker ska kunna få fakta och underlag på hur vården faktiskt ser ut och de svårigheter vi har framför oss.
En aktuell fråga är om sekretessnivån mellan polis och socialtjänst ska lättas i frågor som rör gängkriminalitet, som en del av att försöka få bukt på problemet.
IVO:s beslut i fall av klagomål till vården är i allmänhet offentliga men kan sekretessbeläggas om det rör sig om mycket känslig information.
Vilka påföljder kan IVO besluta om vid klagomål från patienter mot hälso- och sjukvårdspersonal?
När Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utreder klagomål från patienter mot hälso- och sjukvårdspersonal, kan de besluta om olika påföljder beroende på hur allvarliga bristerna är. Dessa sträcker sig från kritik och rekommendationer, till återkallande av legitimation eller anmälan till åtal. Syftet är att säkerställa att vårdpersonal och vårdgivare upprätthåller en hög nivå av patientsäkerhet och kvalitet i sitt arbete.
Kritik och rekommendationer
Om IVO bedömer att det förekommit brister i vården men inte så allvarliga att det krävs strängare åtgärder, kan de:
- Uttala kritik mot vårdpersonalens eller verksamhetens agerande.
-Ge rekommendationer om hur verksamheten eller personen ska förbättra sina rutiner och arbete för att undvika liknande händelser i framtiden.
Föreläggande om åtgärder
- Om det finns systematiska brister i en verksamhet, kan IVO besluta om ett föreläggande, vilket innebär att vårdgivaren eller personalen åläggs att vidta specifika åtgärder för att rätta till bristerna. Detta kan till exempel vara att förbättra utbildning, ändra rutiner eller skärpa övervakningen av vårdpersonalen.
Återkallelse av legitimation
För legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, som läkare eller sjuksköterskor, kan IVO rekommendera att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) återkallar legitimationen. Detta sker i särskilt allvarliga fall, till exempel om:
- Personen har gjort sig skyldig till grov oskicklighet.
- Personen bedöms vara olämplig att utöva sitt yrke, exempelvis på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller allvarliga fel i yrkesutövningen.
Prövotid
- I mindre allvarliga fall, där legitimationen inte återkallas men det finns anledning att noggrant följa personens arbete, kan IVO rekommendera prövotid. Prövotiden gäller normalt i tre år, under vilken personen måste uppfylla vissa krav, som att gå igenom särskild utbildning eller rehabilitering.
Begränsning av yrkesutövning
- IVO kan även besluta att hälso- och sjukvårdspersonal ska få sin yrkesutövning begränsad, exempelvis genom att vissa arbetsuppgifter inte längre får utföras av personen i fråga.
Anmälan till åtal
- Om en vårdgivare eller enskild vårdpersonal har gjort sig skyldig till ett brott, till exempel vållande till kroppsskada eller tjänstefel, kan IVO göra en anmälan till åklagare för att inleda en brottsutredning. Den rättsliga processen hanteras sedan av rättsväsendet, men kan leda till straffrättsliga påföljder som böter eller fängelse.
Vite
- Om en vårdgivare inte följer ett föreläggande från IVO, kan myndigheten besluta om ett vite (böter) för att tvinga fram åtgärder. Detta används i fall där verksamheten inte rättar till identifierade brister efter att ha blivit uppmanad att göra det.
Interimistiska åtgärder (tillfälliga förbud)
- I särskilt allvarliga fall, där det föreligger en omedelbar risk för patientsäkerheten, kan IVO fatta beslut om interimistiska åtgärder. Detta innebär att personalen tillfälligt förbjuds att utöva sitt yrke i väntan på en fullständig utredning.
Måste det finnas en anmälan mot en hälso- och sjukvårdspersonal för att IVO skall få göra en utredning?
Nej, det behöver inte alltid finnas en formell anmälan för att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska initiera en utredning av hälso- och sjukvårdspersonal. IVO kan alltså initiera en utredning av hälso- och sjukvårdspersonal även utan en specifik anmälan från patienter eller anhöriga. De kan agera på grundval av uppgifter från olika källor, rapporter om vårdskador eller missförhållanden, Lex-Maria & Lex-Sarah-anmälningar, systematiska brister, eller genom sin egen tillsyn och inspektion. Detta gör det möjligt för IVO att proaktivt arbeta med att förbättra patientsäkerheten och vårdkvaliteten.
När överlämnas ett klagomål till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd?
Ett klagomål mot hälso- och sjukvårdspersonal överlämnas till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) när det gäller frågor som rör den enskilda vårdpersonals yrkesmässiga lämplighet eller kompetens. Ett klagomål överlämnas till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd när IVO utredning visar att det finns allvarliga brister i den legitimerade personalens yrkesutövning, vilket kan innebära att personalen är olämplig att fortsätta utöva sitt yrke. HSAN ansvarar för att bedöma om åtgärder som återkallelse av legitimation eller andra restriktioner är motiverade. Det kan röra sig om tex allvarliga brister i yrkesutövning, misstanke om yrkesmässig olämplighet eller bristande efterlevnad av riktlinjer och regler.
