Offentlighet och sekretess Flashcards
Vad innebär och omfattar offentlighetsprincipen?
Offentlighetsprincipen är en central del av svensk förvaltningskultur och innebär att allmänheten har rätt att ta del av offentliga handlingar och information om myndigheters verksamhet. Den syftar till att främja öppenhet, insyn och delaktighet i offentlig verksamhet.
Offentlighetsprincipen omfattar följande huvudelement:
Rätt att ta del av allmänna handlingar: Offentliga handlingar som förvaras hos myndigheter, och som inte är belagda med sekretess, ska vara tillgängliga för allmänheten. Detta inkluderar dokument, e-post, rapporter och andra informationskällor som är upprättade eller inkomna till en myndighet.
Tryckfrihetsförordningen (TF): Offentlighetsprincipen regleras i Tryckfrihetsförordningen, en av Sveriges grundlagar, som ger varje svensk medborgare rätten att ta del av allmänna handlingar och därmed granska myndigheters arbete.
Offentlighets- och sekretesslagen (OSL): Vissa handlingar kan undantas från offentlighet om de innehåller uppgifter som omfattas av sekretess, till exempel av hänsyn till rikets säkerhet, individers personliga integritet eller företagshemligheter.
Insyn i beslutsfattande: Offentlighetsprincipen gör det möjligt för allmänheten att följa myndigheters beslutsprocesser och hur offentliga medel används, vilket stärker demokratin och rättssäkerheten.
Sammanfattningsvis innebär offentlighetsprincipen en rätt för allmänheten att ta del av handlingar hos myndigheter, med undantag för sådant som omfattas av sekretess, och den syftar till att främja insyn och öppenhet i offentlig förvaltning.
Vad är en allmän handling?
En allmän handling är ett dokument eller en information som förvaras hos en myndighet och som antingen har inkommit till myndigheten eller upprättats där. För att räknas som en allmän handling måste den vara både förvarad hos myndigheten och anses upprättad eller inkommen enligt lagen.
Exempel på allmänna handlingar:
- Brev eller e-post som inkommit till en myndighet.
- Protokoll från myndighetsmöten.
- Beslut och utredningar som myndigheten har upprättat.
Vissa allmänna handlingar kan undantas från offentlighet om de innehåller känslig information som omfattas av sekretess enligt Offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Sekretess kan gälla exempelvis av säkerhetsskäl, för att skydda enskilda personers integritet eller företagshemligheter.
Vad är en offentlig handling?
En offentlig handling är ett dokument eller en information som är tillgänglig för allmänheten, och som skapats eller förvaras av en myndighet. Detta innebär att vem som helst, i princip, har rätt att ta del av sådana handlingar enligt den svenska offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen är en viktig del av det svenska rättssystemet och syftar till att säkerställa insyn i myndigheters arbete och främja transparens.
En handling kan vara skriftlig, bildlig, ljudinspelningar eller digitala filer, och det blir en allmän handling när den har inkommit till eller upprättats av en myndighet och förvaras där.
Dock finns det vissa undantag till offentlighetsprincipen, till exempel om handlingarna innehåller sekretessbelagd information som rör rikets säkerhet, personliga integritetsfrågor eller andra känsliga uppgifter. Dessa undantag regleras av offentlighets- och sekretesslagen.
Sammanfattningsvis är en offentlig handling en allmän handling som inte omfattas av sekretess och som alla har rätt att ta del av.
Vilka lagar begränsar yttrandefriheten för psykologen när det gäller information om patienten?
När det gäller en psykologs yttrandefrihet i relation till patientinformation finns flera lagar som begränsar vad en psykolog får säga eller dela, särskilt med hänsyn till patientens integritet och sekretess. Psykologers yttrandefrihet begränsas kraftigt av dessa lagar när det gäller att dela patientinformation, framför allt för att skydda patientens personliga integritet och säkerställa att känslig information hanteras korrekt. Offentlighets- och sekretesslagen, patientdatalagen, GDPR, brottsbalken och patientsäkerhetslagen samverkar för att säkerställa att psykologen följer strikt sekretess och tystnadsplikt.
Offentlighets- och sekretesslagen (OSL)
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) reglerar hur uppgifter inom offentlig verksamhet ska hanteras, inklusive psykologers verksamhet inom offentlig sektor, exempelvis inom sjukvården. Denna lag fastställer att psykologer har sekretessplikt vad gäller patientuppgifter, vilket innebär att de inte får dela information om patienter utan uttryckligt samtycke eller särskild rättslig grund.
Sekretessen gäller för alla uppgifter som kan kopplas till en enskild patient och syftar till att skydda patientens integritet.
Patientdatalagen (PDL)
Patientdatalagen (2008:355) reglerar hur patientinformation ska hanteras inom hälso- och sjukvården. Lagen fastslår att patientuppgifter ska behandlas på ett sätt som garanterar säkerhet och sekretess.
Informationen får endast delas med andra vårdgivare eller tredje part om det finns ett tydligt syfte som gynnar patientens vård eller om patienten har samtyckt.
Dataskyddsförordningen (GDPR)
Dataskyddsförordningen (GDPR) är en europeisk lagstiftning som reglerar hur personuppgifter ska hanteras och skyddas. Inom psykologens yrke behandlas ofta känsliga personuppgifter, och GDPR kräver att sådan information hanteras med största omsorg.
Psykologen måste också säkerställa att patientens uppgifter inte används för något annat ändamål än det som patienten har gett sitt samtycke till. Brott mot dessa regler kan leda till allvarliga konsekvenser, både juridiskt och ekonomiskt.
Brottsbalken (BrB)
Enligt brottsbalken (1962:700) kan en psykolog dömas för brott mot tystnadsplikten om denne olovligen röjer sekretessbelagd information om en patient. Detta är ett brott som kan leda till böter eller fängelse, beroende på hur allvarligt brottet är.
Patientsäkerhetslagen
Patientsäkerhetslagen (2010:659) reglerar hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar och plikter, inklusive psykologer. Den innehåller regler om tystnadsplikt, och brott mot denna plikt kan leda till disciplinära åtgärder, såsom varning eller indragning av legitimation.
Vilka olika grader av sekretess finns det i Offentlighets- och sekretesslagen och vad innebär de?
Sträng sekretess (omvänt skaderekvisit)
Sekretess är huvudregel. Uppgiften får inte röjas om det inte står klart att det kan ske utan att den enskilde eller någon närstående lider men.
Den typ av sekretess psykologer främst jobbar under.
Svag sekretess (rakt skaderekvisit)
Offentlighet är huvudregel. Uppgiften får inte röjas om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider (betydande) men om så sker.
Inom hälso- och sjukvård och socialtjänst med flera verksamheter råder sträng sekretess.
Absolut sekretess (inget skaderekvisit)
Ex samarbetssamtal inom familjerådgivning. Skillnaden mot sträng sekretess är att uppgifter endast lämnas ut vid skyldighet. Därför blir menprövning aldrig aktuell. Undantag för sexuellt utnyttjande eller misshandel av underårig.
Tystnadsplikt utan anmälnings- eller vittnesskyldighet
Endast präster har 100% tystnadsplikt. Gäller då endast vid bikt eller enskild själavård. Regleras i Kyrkoordningen och i Rättegångsbalken, kap 35 § 5: ”Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.”
Gäller antagligen (enl Mats) därmed också andra religiösa ledare med motsvarande ställning typ imamer eller rabbiner.
Sekretess för studenter och praktikanter
Praktikanter som deltar i offentlig verksamhet binds automatiskt av myndighetens sekretess.
För att student/praktikant ska få vara närvarande vid terapeutiska samtal krävs patientens informerade samtycke.
I privat verksamhet blir student/praktikant som biträder legitimerad yrkesutövare bunden av tystnadsplikten.
När kan sekretessen inom hälso- och sjukvården gälla den vård- eller behandlingsbehövande själv?
Sekretessen inom hälso- och sjukvården kan gälla även den vård- eller behandlingsbehövande personen själv under vissa specifika omständigheter. Dessa situationer uppstår när det bedöms att utlämnande av information till patienten själv skulle kunna orsaka allvarlig skada för patientens hälsa eller personliga välbefinnande. Detta regleras i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) och innebär att vårdpersonal under vissa förutsättningar kan neka att lämna ut viss information till den vårdsökande individen.
Situationer när sekretess kan gälla patienten själv:
Om utlämnande kan skada patientens hälsa eller välbefinnande:
- Om en psykolog eller annan vårdpersonal bedömer att patienten skulle ta skada av att få veta viss information om sitt eget hälsotillstånd eller behandling, kan sekretess gälla även gentemot patienten själv. Detta kan exempelvis vara fallet om patienten har en allvarlig psykisk sjukdom eller befinner sig i ett tillstånd där informationen skulle kunna orsaka ångest, depression eller till och med självmordsrisk.
- Exempel: En patient med en allvarlig diagnos kan i vissa fall nekas tillgång till hela sin journal om det finns risk att informationen skulle förvärra patientens psykiska eller fysiska hälsa.
Barn och ungdomar:
- När det gäller minderåriga patienter (under 18 år) kan särskilda regler om sekretess gälla. Även om barn och ungdomar har rätt att ta del av sina journaler, kan vårdnadshavare i vissa fall nekas tillgång till information om den behandlande vårdpersonalen bedömer att det inte ligger i barnets bästa att vårdnadshavaren får tillgång till uppgifterna. Detta kan exempelvis gälla vid behandling av sexuellt relaterade frågor eller psykisk ohälsa där barnet har rätt till ett visst mått av integritet.
- Även barnets rätt att ta del av sin egen journal kan begränsas om informationen bedöms vara skadlig för barnet att få reda på.
Psykiatrisk vård:
- I psykiatrisk vård kan det förekomma att patienten själv nekas tillgång till vissa journaluppgifter eller annan information om sin behandling om det bedöms att informationen skulle kunna förvärra patientens psykiska tillstånd. Detta kan vara särskilt relevant i samband med allvarliga psykiska sjukdomar, som psykoser eller svåra depressiva tillstånd.
Lagstöd:
Detta regleras i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) kapitel 25, som specifikt handlar om sekretess inom hälso- och sjukvården. Där anges att sekretess gäller även gentemot den enskilde själv om det finns särskilda skäl att anta att utlämnande av uppgiften skulle leda till allvarliga konsekvenser för personens hälsa eller välbefinnande. Vårdpersonalens bedömning i dessa situationer ska alltid göras med omsorg och med utgångspunkt i vad som är bäst för patientens fysiska och psykiska hälsa.
När får man som psykolog bryta sekretessen?
Som psykolog är man i regel bunden av strikt sekretess, men det finns situationer där psykologen får eller måste bryta sekretessen. Dessa undantag regleras främst i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) samt andra specifika lagar.
En psykolog får bryta sekretessen när:
- Patienten har gett samtycke.
- Det finns en anmälningsplikt om ett barn far illa.
- Det gäller allvarliga brott som måste förhindras.
- Det finns en omedelbar fara för liv eller hälsa.
- Andra vårdgivare behöver information för patientens vård.
- En domstol eller myndighet begär ut uppgifter.
- Försäkringskassan eller socialtjänsten behöver uppgifter för att fullfölja sina uppdrag.
I alla dessa situationer är målet att skydda individens säkerhet och hälsa, samt att följa lagens krav på samhällets säkerhet och rättvisa.
Vad innebär inre sekretess?
Inre sekretess: Man får endast ta del av uppgifter om patienten i den mån man behöver dem för sitt arbete eller deltar i vården av patienten.
- Allt informationsutbyte inom vården bygger på principen om inre sekretess. Principen gäller även inom andra myndigheter.
- Den innebär att man bara får ta del av sekretessbelagda uppgifter i den mån det är nödvändigt för att man ska kunna utföra sitt arbete.
- IT-behörighet för åtkomst av journaluppgifter ska begränsas till vad som behövs för att en anställd ska kunna fullgöra sitt arbete.
- Men begränsning av behörighet räcker inte för att uppfylla kravet på inre sekretess.
- Måste kompletteras av eget ansvar – man måste själv se till att inte läsa det man inte behöver läsa för sitt arbete.
- Man måste alltså vara inblandad i vården av patienten för att få utnyttja sin IT-behörighet.
- Om någon använder sig av sin behörighet för att läsa uppgifter om en patient utan att det behövs från arbetssynpunkt räknas det som dataintrång vilket kan vara straffbart enligt Brottsbalken.
- Verksamhetschef ansvarar för personalens tilldelning av behörighet, samt för att regelbundna loggkontroller utförs (kontrollerar vilka journaler en anställd varit inne i och om det finns en förklaring till varför).
- (loggkontroll = kontroll av hur personalen utnyttjat sin behörighet, dvs vilka sökningar enskilda anställda gjort i patientjournaler).
- I innebörden av den inre sekretessen ligger också att inte tala om patienter när personal som inte är involverade i den direkta vården av patienten kan höra, som i exempelvis fikarum.
- Innan PDL kom (2008) var inre sekretess inte lagstiftad utan byggde på förtroende och etiska regler.
Man måste också se till att
- inte lämna journaler liggande framme;
- låsa datorn när man lämnar rummet;
- bevaka fax;
Inre sekretess innebär att uppgifter inom en organisation, till exempel en vårdinrättning eller myndighet, bara får delas mellan medarbetare som behöver ha tillgång till dessa uppgifter för att kunna utföra sitt arbete. Detta är ett viktigt skydd för att säkerställa att information om enskilda patienter eller klienter inte sprids inom organisationen i onödan.
Inom hälso- och sjukvården regleras inre sekretess av Patientdatalagen (PDL), som fastslår att endast de som är direkt involverade i en patients vård eller behandling får ta del av patientens uppgifter. Syftet med inre sekretess är att skydda patientens integritet och säkerställa att känsliga personuppgifter inte sprids till obehöriga inom organisationen.
Nyckelprinciper för inre sekretess:
- Behovsprincipen: Endast de personer som behöver informationen för att utföra sitt arbete, exempelvis vårdpersonal som är direkt involverad i en patients behandling, får ta del av uppgifterna. Medarbetare som inte har en arbetsrelaterad anledning att se patientens journaler eller personuppgifter ska inte ha tillgång till dem.
- Informationsbegränsning: Informationen ska vara begränsad till den specifika del av verksamheten där det är nödvändigt. Det innebär att även om all personal på en vårdinrättning arbetar för samma organisation, betyder det inte att alla har rätt att ta del av alla uppgifter.
- Dokumentations- och åtkomstkontroll: Vårdinrättningar måste ha system för att spåra vem som har haft tillgång till en patients journal och varför. Detta kan inkludera loggar som visar vilka anställda som har tittat på uppgifterna och vid vilken tidpunkt.
Exempel på tillämpning:
- På ett sjukhus kan en psykolog, läkare eller sjuksköterska som behandlar en patient ha rätt att ta del av patientens journal. En administratör som inte är involverad i vården av just den patienten får däremot inte läsa journalen, även om administratören arbetar inom samma sjukhus.
- Om en patient byter avdelning kan den nya avdelningen få tillgång till patientens uppgifter, men bara de delar som är nödvändiga för den fortsatta vården.
Var, förutom inom sjukvården, gäller sträng sekretess för information om personliga förhållanden hos psykolog?
Förutom inom sjukvården gäller sträng sekretess för information om personliga förhållanden hos psykologer inom flera andra verksamheter där psykologer är verksamma. Sträng sekretess för psykologers arbete gäller inte bara inom sjukvården, utan även inom andra områden som skolan, socialtjänsten, rättspsykiatrin och kriminalvården, privat psykoterapi, företagshälsovård samt säkerhetsklassad verksamhet. I samtliga fall syftar sekretessen till att skydda den enskildes personliga förhållanden och integritet, och uppgifter får endast delas när det är nödvändigt för behandling eller enligt särskild lagstiftning.
Vad är straffskalan för brott mot tystnadsplikten?
Straffskalan för brott mot tystnadsplikten regleras i Brottsbalken (BrB) kapitel 20, § 3. Tystnadsplikten gäller för yrkesgrupper som psykologer, läkare, socialarbetare och andra som hanterar känslig information om enskilda personer. Om någon bryter mot denna tystnadsplikt, till exempel genom att röja sekretessbelagda uppgifter utan tillstånd eller laga grund, kan följande straff bli aktuella:
Straffskalan för brott mot tystnadsplikten:
Böter:
- Om brottet mot tystnadsplikten bedöms som mindre allvarligt kan den skyldige dömas till böter. Detta är den lägsta påföljden och kan komma i fråga vid överträdelser som inte orsakat någon betydande skada eller om det anses vara en mindre allvarlig förseelse.
Fängelse i högst 1 år:
- För mer allvarliga brott mot tystnadsplikten kan den skyldige dömas till fängelse i upp till ett år. Detta kan vara fallet om röjandet av informationen orsakat eller riskerat att orsaka allvarlig skada för den person vars uppgifter har röjts, eller om det är ett medvetet och grovt åsidosättande av tystnadsplikten.
Förutsättningar för straff:
-Uppsåt eller oaktsamhet: För att dömas för brott mot tystnadsplikten krävs att personen agerat uppsåtligen (medvetet) eller av grov oaktsamhet. Det innebär att om personen oavsiktligt röjt uppgifter, men varit mycket vårdslös i sitt agerande, kan det ändå vara straffbart.
- Rättslig grund: Det är inte ett brott om sekretessen bryts med laga stöd, som till exempel vid anmälningsplikt, samtycke från patienten eller rättsliga krav.
Allvarligare fall (exempel):
- Omfattande röjande av information: Om en person systematiskt eller i större omfattning har brutit mot tystnadsplikten och röjt känsliga uppgifter, särskilt om detta har lett till allvarliga konsekvenser för de berörda, kan det leda till strängare straff inom ramen för den gällande straffskalan.
- Grov oaktsamhet eller uppsåt att skada: Om syftet med att bryta tystnadsplikten är att skada den enskilde, eller om det handlar om särskilt känslig information som sprids till ett stort antal personer, kan domstolen döma till ett fängelsestraff i de allvarligaste fallen.
Vilka är de allmänna domstolarna och vilka mål behandlas där?
De allmänna domstolarna i Sverige är indelade i tre nivåer: tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Dessa domstolar behandlar främst tvistemål (mål mellan enskilda parter) och brottmål (mål där någon anklagas för ett brott). Här är en översikt över de olika instanserna och vilka typer av mål de behandlar:
De allmänna domstolarna i Sverige består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.
- Tingsrätten prövar mål som första instans och avgör både tvistemål (tvister mellan enskilda) och brottmål (mål om brott).
- Hovrätten prövar överklagade mål från tingsrätten.
- Högsta domstolen prövar mål som anses ha stor principiell betydelse och kan skapa prejudikat.
Vilka är förvaltningsdomstolarna och vilka mål behandlas där?
De förvaltningsdomstolarna i Sverige behandlar tvister mellan enskilda personer (eller företag) och myndigheter. Deras huvudsakliga uppgift är att pröva beslut som fattats av myndigheter och se till att dessa följer gällande lagar.
De svenska förvaltningsdomstolarna består av tre nivåer: förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen. Deras huvudsakliga uppgift är att pröva beslut fattade av myndigheter.
Förvaltningsrätten är första instans och prövar mål som rör bland annat skatter, socialförsäkringar, tvångsvård, migrationsärenden, samt andra förvaltningsbeslut.
Kammarrätten prövar överklaganden från förvaltningsrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen prövar mål av principiell betydelse och skapar prejudikat för framtida rättstillämpning.
Vad innebär den så kallade vittnesbefrielsen som gäller t ex psykologer?
Vittnesbefrielsen för psykologer innebär att de inte är skyldiga att vittna om uppgifter som de fått kännedom om genom sitt arbete, särskilt när det rör patienters känsliga information. Detta skydd är avsett att upprätthålla sekretess och integritet för de personer som söker psykologisk hjälp. Undantag från denna befrielse kan ske om det finns ett samtycke från patienten eller i fall där särskilda lagliga krav gör att tystnadsplikten kan åsidosättas, som vid allvarliga brott.
Vittnesbefrielse för psykologer:
Sekretesskydd: Enligt Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) och Patientdatalagen (PDL) omfattas psykologer av särskild sekretess för den information de får från sina patienter. Detta innebär att psykologer är befriade från att vittna om sådana uppgifter i domstol eller inför myndigheter, förutsatt att de inte kan ge informationen utan att bryta mot tystnadsplikten.
Vittnesbefrielse enligt lag:
- Offentlighets- och sekretesslagen: Enligt OSL är psykologer (och andra yrkesverksamma inom exempelvis hälso- och sjukvård) inte skyldiga att lämna ut information som omfattas av sekretess, och de har vittnesbefrielse i förhållande till vissa uppgifter de fått kännedom om i sitt yrkesutövande. Detta gäller särskilt när det rör sig om information som samlats in inom ramen för behandling och vård.
- Patientdatalagen (PDL): Enligt PDL gäller ett starkt skydd för patienters integritet, och psykologer får inte bryta tystnadsplikten genom att vittna om patientens hälsotillstånd utan patientens samtycke eller laglig grund.
Undantag och undantagssituationer:
- Samtycke: En psykolog kan vittna om en patient har gett sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut. Om patienten tillåter det, kan psykologen lämna de relevanta uppgifterna till domstolen eller myndigheten.
- Vittnesplikt i vissa fall: Det finns situationer där tystnadsplikten inte gäller, såsom vid brottsplikt (om psykologen känner till allvarliga brott som kan innebära omedelbar fara för liv eller hälsa), där tystnadsplikten kan åsidosättas för att skydda allmän säkerhet eller individer från allvarlig skada.
- Myndighetsbeslut: I vissa fall kan domstolen eller myndigheter fatta beslut om att psykologen ändå ska lämna ut uppgifter, men det är ovanligt och kräver ofta en särskild rättslig grund eller beslut av högre instans.
Skydd för patientens integritet: Syftet med vittnesbefrielsen är att skydda patientens integritet och säkerställa att de som söker vård kan göra det utan rädsla för att känslig information kommer att användas mot dem i rättsliga sammanhang.
Vad är ett sakkunnigt vittne och hur skall ett sådant behandlas i domstol?
Sakkunnigt vittne: Ett sakkunnigt vittne är en person som har särskild expertis eller kunskap inom ett specifikt område och som kan bidra med sin expertbedömning i domstolen. Sakkunniga vittnen kallas för att förklara komplexa tekniska eller fackmässiga frågor som är relevanta för målet.
Behandling i domstol: Ett sakkunnigt vittnes yttrande betraktas som en del av bevisningen i målet. Domstolen bedömer vittnets trovärdighet och expertis, samt hur väl vittnets utlåtande stöder den faktiska prövningen av ärendet. Vittnet är skyldigt att vara objektivt och opartiskt, och domstolen kan också ifrågasätta vittnets slutsatser och metoder. Sakkunniga vittnen kan ges en ersättning för sitt arbete, enligt domstolens beslut.
