Juridisk introduktion Flashcards
I vilken utsträckning är du tvungen att följa lagar, som du inte fått kunskap om under utbildningen och/eller inte informerats om av arbetsgivaren, som psykologkandidat?
Som psykologkandidat eller professionell inom något område är du alltid skyldig att följa de lagar och regler som gäller för din yrkesutövning, oavsett om du har fått specifik information om dem under din utbildning eller från din arbetsgivare. Det är ditt ansvar att hålla dig informerad om gällande lagstiftning och etiska riktlinjer genom egenständig inlärning och fortbildning.
Vad är innebörden av uttrycket ”normernas hierarki”?
Den främsta rättskällan är de skrivna normerna som har en hierarkisk ordning. Överst i hierarkin har vi grundlagarna, följt av lagar, följt av förordningar och längst ner i hierarkin har vi föreskrifter.
Grundlagar: Det krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val för att göra en ändring i grundlagarna. Anledningen till detta är extra rättssäkerhetsgaranti, för att inte riskera att inskränka på viktiga rättigheter. Beslutet omfattas av enkel majoritet: om fem personer röstar på förslag 1, fyra personer på förslag 2 och två personer avstår från att rösta, så har förslag 1 fått stöd av en enkel majoritet (fem röster av nio avgivna röster).
Lagar: Riksdagen beslutar. Det räcker med ett enstaka riksdagsbeslut, enkel majoritet gäller. Sker det en förändring i hur Riksdagen ser ut (alltså vid val) kan alltså ett sådant beslut ändras tillbaka. En lag kan vara en rättighetslag (ex vid ansökan om bistånd: en lag ger rätt till visst bistånd, kan prövas i två instanser) eller en skyldighetslag (går inte att överklaga i förvaltningsrätten. De flesta sjukvårdsrättsliga lagar är skyldighetslagar och är därmed inte överklagbara).
Förordningar: Förordningar förtydligar och preciserar ofta det som står i lagarna.
Föreskrifter: är riktade mot statliga myndigheter (Socialstyrelsen kommer vara den viktigaste för oss). Exempelvis för oss gäller HSLF-FS och SOSFS via Socialstyrelsen.
Alla nivåer av normer är bindande. Allmänna råd (utfärdade av statliga myndigheter) är dock endast rekommendationer och därmed inte bindande (men man bör ha tydliga skäl om man väljer att inte följa dem).
Vad är skillnaden mellan tvingande och dispositiv lagstiftning? Ibland talar man också om semidispositiv lagstiftning. Vad är det?
Tvingande lagar innebär att det som står i lagen måste följas och att den inte kan avtalas bort av någon av parterna. Det gäller ofta om parterna är ojämbördiga, till exempel arbetstagare och arbetsgivare (ett annat exempel är konsumentköplagen).
Dispositiva lagar kan avtalas bort eller åsidosättas och inte behöver följas. Tillämpas vanligtvis när båda parterna anses vara jämbördiga (exempelvis köplagen).
Semidispositiva lagar är sådana som kan avtalas bort eller inskränkas genom vissa förutbestämda sätt. Semidispositivitet kan även gälla enskilda bestämmelser. Exempel på semidispositiva bestämmelser är delar av Lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) där det enligt 2 § 3 st går att göra avvikelser från exempelvis turordningsbestämmelser genom kollektivavtal (lagen kan alltså avtalas bort via kollektivavtal).
Vad är skillnaden mellan rättighetslagar och skyldighetslagar?
Rättighetslagar är formulerade så att den enskilde ges specificerade rättigheter. Ett beslut som är fattat enligt en rättighetslag går att överklaga till en domstol och få beslutet ändras. Ett exempel är om du sökt bistånd enligt LSS och du har fått avslag på det du sökt. Är det en rättighetslag, som just LSS är, kan domstolen ändra beslutet. Det krävs också att beslutet faktiskt ska kunna verkställas, dvs att kommunen ska kunna ge dig det du ansöker om. De här lagarna känner man ofta igen på att de innehåller tvingande bestämmelser vilket märks genom att de använder orden “skall”, “har att” eller “är skyldig att”.
Skyldighetslagar är riktade till myndigheten och inte till den enskilda individen. De definierar det ansvar myndigheten har i förhållande till den enskilde individen. Det gäller bland annat skola, hälso- och sjukvård, räddningstjänsten m.fl. Det innebär alltså att man inte har rätt till en viss vård men att t.ex. Landstinget är skyldig att ge dig en god vård så som den beskrivs i lagstiftningen. Får man inte den vård man tycker att man ska ha, som t.ex. En röntgen så kan man alltså inte överklaga läkarens beslut att inte beställa en röntgen. (kan dock överklagas genom en laglighetsprövning i domstolen). Exempel på en skyldighetslag är hälso- och sjukvårdslagen.
Vilka rättskällor kan och bör användas för att tolka de bestämmelser som styr psykologens arbete?
Rättskälla 1: Lagarna/normerna. Ofta ospecifika och ger inte koncisa svar.
Rättskälla 2: Lagförarbetena, lagmotiven (rekommendationer). För att finna mer koncist resonemang bakom förarbetena vänder man sig till propositionerna.
Rättskälla 3: Prejudikat. Tidigare fall som avgjorts i de högsta instansernas domstolar. Exempel: HD & Högsta förvaltningsdomstolen. Dessa domar är alltid slutliga, till skillnad från tingsrätt som kan överklagas (se praxis).
Rättskälla 4: Analogier. Finns det liknande situationer från andra rättsområden som kan skapa vägledning?
Förklara skillnaden mellan begreppen prejudikat och praxis.
Prejudikat är vägledande domar från högsta instanser inom respektive gren i rättsväsendet; Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Dessa domstolar har gemensamt att deras domar inte kan överklagas och avgörandena är alltså alltid slutliga (till skillnad från en dom från exempelvis tingsrätten). Dessa domstolar har inte bara till uppgift att avgöra mål, utan också att vägleda andra domstolar i liknande fall. En dom från Högsta domstolen sägs vara prejudicerande i den meningen att andra allmänna domstolar ska beakta den och ta hänsyn till vad som sägs där, även om det är saker som inte framgår av lagtexten. De lägre domstolarna är alltså inte enligt lag bundna att följa prejudikaten, men i praktiken uppfattar lägre instanser prejudikaten som mer eller mindre bindande när de ska avgöra liknande frågor.
Praxis betyder ‘allmänt godtaget handlingsmönster’, ‘rättssedvänja’ eller ‘praktik’. Varje beslutande instans har en praxis, men de är inte bindande och har ingen egentlig betydelse för omgivningen. Praxis är ett mera vitt begrepp för domstolars avgöranden. Varje instans som fattar beslut blir praxis. Även avgöranden i tingsrätten utgör praxis, men har väldigt sällan status som vägledande för andra domstolar som prejudikat alltid är.
Förklara begreppet myndighetsutövning.
Myndighetsutövning är ett beslut eller annan åtgärd som fattas av en myndighet och som är ett uttryck av makt över en medborgare (ex en polis som gör ett ingripande i en situation, en läkare som gör en tvångsinskrivning enligt LPT?).
Det är endast “utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande” som räknas som myndighetsutövning. Annat som myndigheten ägnar sig åt räknas inte in i myndighetsutövningen, exempelvis avtal eller affärsmässig verksamhet.
Myndighetsutövning kan bestå av både gynnande och betungande beslut. Ett gynnande beslut kan exempelvis vara att bevilja ett bidrag, medan ett betungande beslut kan vara att ta ut en avgift. Den enskilde kan inte överklaga ett gynnande beslut, utan endast beslut som formellt sett går den sökande emot (det spelar alltså ingen roll om den enskilde upplever beslutet som betungande: är det formellt sett gynnande kan det inte överklagas, se 22 § förvaltningslagen).
