Immunologi 2 Flashcards
Det konstitutiva immunsystemet
kallas även det ospecifika eller det medfödda systemet. Detta system bär på hela artens immunologiska minne.
Det är det första som reagerar vid infektion och börjar verka sekunder till minuter efter att en infektion uppträder, alltså mycket snabbt!
Systemet består framförallt av epitelium (i hud, magtarmkanal, luftvägar), makrofager, dendritiska celler, granulocyter och NK-celler som alltid finns till hands och redo för att eliminera farliga mikroorganismer. Cellerna i det konstitutiva systemet har flera olika receptorer/cell, s.k. ”pattern receptors” som känner igen patogenassocierade molekylära mönster (PAMP).
ingen bred repertoar, och systemet är heller inte särskilt flexibelt
igenkänning av PAMP leder till…:
o Fagocytos av mikroorganismen
o Utsöndring av cytokiner och mediatorer
o Migration till lymfknutor för antigenpresentation och aktivering av det adaptiva immunsystemet.
Adaptiva systemet
måste stimuleras av mikroorganismer för att sätta igång. Systemet består av T- och B-lymfocyter och NK-celler (ligger mittemellan).
Bär på individens immunologiska minne.
Cellerna i adaptiva systemet uttrycker bara en enda typ av receptor/cell, men det finns ca 1016 -1018 olika receptorer som kan uttryckas för olika antigener. Antigen-receptorerna på lymfocyterna är klonalt distribuerade beroende på vilken receptor som för tillfället behövs för att bekämpa det antigen som infekterat kroppen. Detta gör systemet mycket flexibelt. Adaptiva systemet har en enorm repertoar för olika antigener.
Det adaptiva immunsvaret går långsamt första gången, men snabbare ju fler gånger systemet utsätts för samma antigen.
Adaptiv immunologi
1) Humoral immunitet, där antikroppar neutraliserar och eliminerar extracellulära mikroorganismer och toxiner.
2) Cellmedierad immunitet, där T-lymfocyter eliminerar intracellulära mikroorganismer.
Ingång till lymfknutor
De antigenpresenterande cellerna (makrofager och dendritiska celler) från det konstitutiva systemet kommer in i lymfknutan via afferenta lymfkärl till paracortex, där de kan stöta på T-lymfocyter som kommit in via High Endothelial Venules (HEV) från blodet.
sammverkan mellan systemen
APC kan i lymfknutor presentera antigen för T-lymfocyterna, vilket fungerar som signal 1 för T-cellsaktivering.
Men, för att T- och B-celler ska aktiveras krävs även en signal 2. Denna signal kan vara mikroorganismer, konstitutiva immunsystemets svar på mikroorganismer eller värdceller som skadats av mikroorganismer. Det krävs alltså en mikroorganism-beroende signal 2 för att lymfocyter ska kunna aktiveras och på detta sätt förhindrar man att adaptiva systemet reagerar på ofarliga, icke-infekterande substanser.
Aktiverade T-celler
Aktiverade T-celler genomgår klonal expansion och kan sedan i sin tur hjälpa till att aktivera B-celler som då också genomgår klonal expansion och differentiering till att bli antikroppsbildande plasmaceller.
Aktiverade T-celler kan också aktivera makrofager att eliminera mikroorganismer.
Komplementsystemet effekten
C9 polymeriserar och skapar en por genom mikrobens membran, genom vilken vatten och joner kan passera vilket resulterar i mikrobens död.
C3b i sig själv kan även innebära utgöra en hjälp för immunförsvarets celler. Bindning av C3b på en mikrobs yta ökar chansen att den ska fagocyteras via att det finns C3b receptorer på fagocyterande immunceller. C3b utgör alltså ett opsonin.
Peptidfragment från proteinerna C3, C4, C5 utgör kemotaktiska substanser, vilka drar till sig neutrofiler. Peptiderna ökar även utsöndringen av inflammatoriska mediatorer från leukocyter. De verkar även på endotelcellerna i kärlen, och ökar permeabiliteten i kärlväggen, så att fler leukocyter kan passera ut i vävnaden.
På detta sätt hjälper alltså komplementkaskaden till att mediera ett inflammatoriskt svar.
Alternativa vägen komplementärsystemet
Proteinet C3, som ingår i komplementkaskaden, klyvs och blir till C3b vilket binder kovalent till polysackarider eller peptider på en mikrobs yta. Detta leder sedan till en vidare aktivering av fler C3 → C3b som även fäster på den främmande mikroben.
Lecitin vägen komplementärkaskaden
Mannosbindande lecitin (MBL) binder till en mikrobs yta. MBL är strukturellt mycket likt komplexet C1 som ingår i komplementkaskaden, detta gör att MBL kan aktivera resten av komplementkaskaden.
Klassiska vägen komplementärkaskaden
Denna väg stimuleras av att antikroppar, (IgM eller speciella subtyper av IgG), binder till en mikrobs yta. Då antikroppen binder till mikroben exponeras dess Fc-ända, vilket aktiverar proteinet C1 i komplementkaskaden. C1 binder sedan till sig ytterligare två proteiner, C3 och C4. Dessa tre bildar ett komplex, som utgör en C3-konverterare, som aktiverar C3 till C3b, vilket binder till mikrobens yta.
Komplementsystemet kaskaden
Resultatet av de tre olika aktiveringsvägarna är att mikroberna täcks av en yta av C3b proteiner. Efter att detta skett är kaskaden densamma för de tre olika vägarna. En rad av proteaser aktiverar varandra, och slutresultatet är aktiveringen av proteinet C9.
B cells aktivering
Naiva B-celler känner igen antigen, men utsöndrar inte antikroppar utan differentieras istället till så kallade effektor celler. Det är dessa som kan utsöndra antikroppar.
Naiva B-lymfocyter har IgM och IgD på sig som utgör receptorer på dessa B-celler.
de kräver två signaler för att de ska aktiveras…
T-cellsberoende signal 2
Är antigenet ett protein är det T-cells beroende och behöver då en Helper T-cell för att kunna få sin signal 2 – denna utgörs av CD40L på Helper T-cellen och CD40 (receptor) på B-cellen. CD40L (ligand) stimulerar den klonala expansionen samt syntesen och utsöndringen av antikropparna.
T-celsoberoende signal 2
Är antigenet en polysackarid, lipid eller något annat icke-protein är B-cells aktiveringen T-cells oberoende. De antikroppar som produceras i T-oberoende immunsvar får relativt liten affinitetsmognad och lite ”switching”.
Komplement systemet utgör en viktig signal 2 för denna T-oberoende B-cells aktivering.
Ett komplementprotein – C3d (obs! skilj på C3d och C3b)
C3d binder till microbet och till en receptor på B-cellen, en så kallad complement-receptor, som inducerar biokemiska signaler inuti B-cellen och därmed aktiverar den.
