F9. Ätstörningar Flashcards
Vad är en ätstörning?
Upptagenhet av ätande, kropp och vikt
▪ Påträngande tankar, dysfunktionella antaganden & myter, tvångsmässighet
Självkänslan starkt kopplad till kropp/vikt, och till ens idéer och kontroll över vad man ska göra för att tillåta sig att må bra.
Annorlunda ätbeteende
▪ Restriktivt ätande
▪ Hetsätning
Kompensatoriskt beteende
▪ Självframkallad kräkning, laxermedel &
vätskedrivande
▪ Tvångsmässig träning
Individer med ätstörningar kan se friska
ut men vara allvarligt sjuka!
Det är vanligt att patienter
vandrar mellan diagnoser över
tid men behåller grundpatologin
i ätstörningen
Beskriv anorexia nervosa
Ha en signifikant låg kroppsvikt i förhållande till ålder, kön, utvecklingsnivå och fysisk hälsa (ofta definierat som ett BMI under 17,5).
Uppvisa en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots att individen är underviktig.
Visa störda upplevelser av sin kroppsvikt eller form, eller en oproportionerlig påverkan av kroppsvikten på självbilden, eller förneka allvaret i sin undervikt.
A. Otillräckligt energiintag som resulterar i
signifikant låg vikt i relation till ålder, kön,
tillväxtkurva och fysisk hälsa
B. Stark rädsla för att gå upp i vikt eller bli
tjock, eller ett ihållande beteende som
motverkar viktökning hos en underviktig
person
C. Störd kroppsuppfattning och
självkänslan överdrivet påverkad av
kroppsvikten eller formen
Klassificeringen till vilken svårighetsgrad utgår från BMI, men man måste också se till helhetsbilden.
2 undergrupper
Den restriktiva typen handlar enbart om att minimera matintaget utan andra kompensatoriska beteenden. Inga hetsätningar eller kompensatoriska beteenden (som kräkningar) förekommer under de senaste tre månaderna.
Hetsätnings-/rensningstypen inkluderar perioder av hetsätning eller rensning utöver restriktionerna.
Kännetecken: Förutom restriktioner förekommer perioder av:
Hetsätning: Intag av onormalt stora mängder mat under kort tid, ofta med förlust av kontroll.
Rensning: Kompensatoriska beteenden för att “bli av med” kalorierna, såsom självframkallade kräkningar, användning av laxermedel eller diuretika.
Beskriv bulimia nervosa
För att diagnosen ska ställas, behöver individen:
Uppvisa en episodisk cykel av hetsätning och kompensatoriska beteenden (som kräkningar eller överdriven träning).
Inte ha en vikt som är så låg att kriterierna för anorexia nervosa är uppfyllda
A. Upprepade episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av både 1 & 2
- Personen äter under en avgränsad tid (t.ex .2 timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter
- Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t.ex. en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter)
B. Upprepade olämpliga kompensatoriska beteenden för att inte gå upp i vikt, t.ex. självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel, diuretika eller andra läkemedel, fasta, eller överdriven motion
C. Både hetsätningen och olämpliga kompensatoriska beteenden förekommer i genomsnitt minst en gång i veckan under 3 månader
D. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsform och vikt
E. Symtomen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa
Har man en undervikt så blir det anorexia fast att man hetsäter, hierarkisk uppdelning.
Klassificeringen till hur svår störningen är utgår från frekvens på de kompensatoriska handlingarna.
Både anorexia och bulimia kan inkludera självrensning.
Huvudskillnaden är kroppsvikten:
Anorexia nervosa: Markant låg kroppsvikt.
Bulimia nervosa: Normal eller överviktig kroppsvikt.
Beskriv hetsätningsstörning
För att diagnosen ska ställas, behöver individen:
Uppleva återkommande episoder av hetsätning, där personen under en begränsad tid äter en mängd mat som är betydligt större än vad de flesta skulle äta under liknande omständigheter
.
Känna förlust av kontroll under episoden, t.ex. att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad och hur mycket som äts.
Äta snabbare än normalt.
Äta tills det känns obehagligt mätt.
Äta stora mängder mat utan att vara hungrig.
Äta ensam på grund av skam.
Känna äckel, nedstämdhet eller skuld efteråt.
Personen har ingen kompensatorisk beteendeproblematik (t.ex. självrensning).
Kroppsvikten kan variera, men hetsätningsstörning förekommer ofta hos personer med övervikt eller fetma.
Beskriv undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID)
Undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID) är en intressant diagnos som skiljer sig från andra ätstörningar eftersom den inte är kopplad till kroppsbild eller rädsla för viktuppgång.
För att diagnosen ska ställas, behöver individen:
Undvika eller begränsa sitt matintag, vilket leder till en eller flera av följande konsekvenser:
Betydande viktförlust (eller utebliven viktuppgång hos barn).
Näringsbrist.
Behov av näringstillskott eller sondmatning för att täcka näringsbehov.
Betydande påverkan på sociala funktioner (t.ex. undviker att äta med andra).
Rädslan för mat är inte kopplad till kroppsvikt eller kroppsform, utan beror på faktorer som:
Sensoriska aspekter (t.ex. smak, konsistens eller lukt).
Rädsla för negativa konsekvenser (t.ex. kvävning eller kräkning).
Lågt intresse för mat eller ätande överlag.
Inte förklarat av andra faktorer:
Inte en del av kulturella/religiösa matrestriktioner.
Inte sekundärt till anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
Hur skiljer sig ARFID från andra ätstörningar?
Ingen oro för kroppsvikt eller kroppsform, vilket är centralt vid anorexia och bulimia.
Fokuset ligger på undvikande av mat p.g.a. andra faktorer (sensoriska, traumatiska eller fysiologiska), snarare än på att kontrollera vikten.
ARFID kan förekomma i alla kroppsviktsklasser, inklusive normalvikt.
Hej igen, min vän! 😊 Undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID) är en intressant diagnos som skiljer sig från andra ätstörningar eftersom den inte är kopplad till kroppsbild eller rädsla för viktuppgång. Här är en tydlig och koncis beskrivning:
För att diagnosen ska ställas, behöver individen:
Undvika eller begränsa sitt matintag, vilket leder till en eller flera av följande konsekvenser:
Betydande viktförlust (eller utebliven viktuppgång hos barn).
Näringsbrist.
Behov av näringstillskott eller sondmatning för att täcka näringsbehov.
Betydande påverkan på sociala funktioner (t.ex. undviker att äta med andra).
Rädslan för mat är inte kopplad till kroppsvikt eller kroppsform, utan beror på faktorer som:
Sensoriska aspekter (t.ex. smak, konsistens eller lukt).
Rädsla för negativa konsekvenser (t.ex. kvävning eller kräkning).
Lågt intresse för mat eller ätande överlag.
Inte förklarat av andra faktorer:
Inte en del av kulturella/religiösa matrestriktioner.
Inte sekundärt till anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
Hur skiljer sig ARFID från andra ätstörningar?
Ingen oro för kroppsvikt eller kroppsform, vilket är centralt vid anorexia och bulimia.
Fokuset ligger på undvikande av mat p.g.a. andra faktorer (sensoriska, traumatiska eller fysiologiska), snarare än på att kontrollera vikten.
ARFID kan förekomma i alla kroppsviktsklasser, inklusive normalvikt.
Exempel på personer med ARFID:
Ett barn som undviker mat med vissa konsistenser (t.ex. “allt som är mjukt”) och går miste om viktiga näringsämnen.
En vuxen med en historia av kvävning vid matintag, som nu undviker fast föda och måste få näring via kompletterande drycker.
En tonåring med extremt selektiva matvanor som bara äter ett fåtal typer av mat, vilket leder till social isolering.
ARFID: differentialdiagnostik
▪ Andra psykiatriska tillstånd som kan påverka ätandet
▪ Autism
▪ Specifik fobi
▪ Social fobi
▪ OCD
▪ Depression
▪ Schizofreni
ARFID kan diagnosticeras om motiverat
▪ Medicinska tillstånd
▪ Sjukdomar/missbildningar som påverkar ätandet
▪ Somatiska sjukdomar (t.ex. gastrointestinala sjukdomar, födoallergier/intolerans, cancer)
Beskriv ospecificerad ätstörning
Ospecifika ätstörningar hänvisar till ätstörningar som inte kan klassificeras under de specifika kategorierna men som ändå innebär problem med ätbeteende. DSM-5 beskriver ibland ospecifika ätstörningar som exempelvis “ätstörning UNS” (utan närmare specifikation) när symptomen inte helt uppfyller kraven för de specifika diagnoserna.
Symptom på ätstörning och kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden, utan att kriterierna för någon av de specificerade diagnoserna uppfylls.
Hetsäter inte, kräks inte, men kan ha enormt mkt kontrollbeteenden och tankar kring mat och stort lidande utan att BMI är för lågt.
Beskriv några “andra” specificerade ätstörning
Specifik ätstörning:
En specifik ätstörning är när symptomen stämmer in på en klart definierad diagnos enligt DSM-5. Exempel på specifika ätstörningar är anorexia nervosa, bulimia nervosa och binge-eating disorder. Varje av dessa har specifika kriterier som måste uppfyllas för att diagnosen ska sättas.
Andra specificerade ätstörningar är:
Atypisk AN
Alla kriterier för AN men vikt ligger inom
eller över normalintervall trots en betydande viktnedgång
BN med låg frekvens/duration
BED med låg frekvens/duration
Självrensning
Återkommande självrensning för att
påverka vikt eller form (ej hetsätning)
Nattligt ätande
Upprepade episoder av nattligt ätande.
Hur skiljer man på en specifik och ospecifik ätstörning?
Det handlar om att specifika ätstörningar har tydliga kriterier, medan ospecifika ätstörningar inte fullt ut matchar dessa diagnoskriterier. Specifika är mer exakt definierade, medan ospecifika kan innebära variationer eller gråzoner.
Spec/ospec: klinisk presentation, insjuknande & prevalens
Gemensamma drag
▪ Ångest & upptagenhet av mat, kropp &
vikt, rädsla för viktuppgång
▪ Nedstämdhet, generell ångest & låg
självkänsla
▪ Lidande och/eller försämrad funktion i
vardagen
Insjuknande & prevalens
▪ Insjuknande i tonåren (varierar ev. för olika typer)
▪ Fler kvinnor/flickor än män/pojkar
▪ Vanligare än AN, BN & BED
Inte synonymt med lättare problematik
Vad är ortorexi?
▪ Ingen formell diagnos
▪ Överdrivet ’hälsosam’ kosthållning (ej träning)
”Träningsanorexi”
Ätstörningsproblematik hos (vissa) män
▪ Fokus på musklertillväxt & muskeldefinition
▪ Passar sämre i nuvarande kriterier
▪ Muskeldysmorfi (inom Tvång; Dysmorfofobi/BDD)
Samsjuklighet vid ätstörning?
Samsjuklighet – mer regel än undantag
Vanlig samsjuklighet:
▪ Ångestsyndrom (alla ÄS)
▪ Depression (alla ÄS)
Annan relevant samsjuklighet:
▪ Suicidalitet & självskada (alla ÄS)
▪ >5 ggr högre risk för suicid(/försök) vid ÄS
▪ Trauma (alla ÄS)
▪ Tvångssyndrom (främst AN-R, ev. ARFID)
▪ Substansberoende (vanligare vid ÄS med hetsätning)
▪ ADHD (alla ÄS, men trol. vanligare vid ÄS med hetsätning)
▪ Autism (AN-R & ARFID)
Vad kan trigga ätstörningar?
Exempelvis:
Kultur
Biologi och genetik
Psykologi (ätstörning som identitet)
Livsförändringar
Stresspåfrestningar
Bantning, viktned-/uppgång
Sammanfattning av ätstörningar
Allvarliga tillstånd med psykiatriska och
medicinska risker
▪ OSFED vanligaste ätstörningen (dvs andra specificerade ätstörningar som förkortas till OSFED, efter engelskans Other Specified Feeding and Eating Disorders)
▪ Sviktande behandlingsmotivation &
egosyntona symptom
▪ Samsjuklighet mer regel än undantag
▪ Oregelbundet ätande/svält
orsakar/förvärrar andra psykiska symtom
▪ Regelbundet ätande viktigaste
behandlingskomponenten
▪ Psykologiska faktorer av stor relevans
▪ Det går att bli frisk
Beskriv förlopp & utfall för ätstörningarna generellt sett
▪ Hälften friska efter 1 år i behandling
▪ BED högst andel friska
▪ Viss diagnosvandring
▪ Det kan tid att bli frisk
▪ AN längst tid (snitt 3 år)
▪ Efter >5 år är ca 85% friska
▪ Återfall är mycket vanligt
▪ 30-50% får ÄS igen
▪ Ätstörningar kan vara dödliga
▪ AN har högst dödlighet:
▪ 0.5% per år (20% suicid)
▪ Livet efter en ätstörning
▪ Lägre livskvalitet
▪ Kvarvarande symptom
Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa, och kroppsdysmorfofobi (BDD) berör alla hur vi ser på våra kroppar/vårt utseende. Beskriv likheter mellan tillstånden och hur du differentialdiagnostiskt kan skilja dem åt samt när det kan vara av relevans att tänka i termer av att samsjuklighet föreligger.
Centralt:
● AN, BN och BDD karaktäriseras av beteende/tankar/känslor som relaterar till
upptagenhet av/ missnöje med utseende (1p)
● Vid BN och AN är vikt och kroppsform i fokus, medan fokus vid BDD riktas mot
inbillade defekter i utseendet (1p)
● Vid AN är BMI av vikt för att ställa diagnos; signifikant låg kroppsvikt (1p)
○ BN kräver att patient är ≥ normalviktig (kommentar av lärare)
● Vid såväl AN som BN kan det förekomma hetsätning och självresning (1p)
● Vid BDD krävs det att fixeringen orsakar kliniskt signifikant lidande, det är inget som
är specificerat i diagnoskriterierna vid AN eller BN (1p)
Skillnader
● Med en noggrann anamnes (sjukdomshistoria) möjliggör det att differentiera mellan
diagnoserna
● Tänk på för att differentiera
○ Utforska detaljerat vilka kroppssdelar som oron kretsar kring
○ Kartlägg vikthistorik, ätbeteende och eventuella kompensatoriska beteenden
○ Bedöm grad av viktfokusering kontra mer generell kroppsmissnöjdhet
● I enlighet med diagnoskriterium D) i BDD krävs det att fixeringen inte bättre förklaras
med upptagenhet av vikt hos en person vars symtom uppfyller kriterierna för någon
ätstörning
● Det går att differentiera mellan BN och AN med hjälp av BMI
○ BN kräver att patient är ≥ normalviktig
○ AN kräver att patienten har en vikt som understiger lägsta normalnivå pga
otillräckligt energiintag i förhållande till behoven
● Vid BDD krävs det att fixeringen orsakar kliniskt signifikant lidande, det är inget som
är specificerat i diagnoskriterierna vid AN eller BN
Samsjuklighet
● Om patienten uppfyller kriterierna för en ätstörning, samt är fixerad vid att något är fel
med en kroppsdel som inte relaterar till vikt och kroppsform skulle det kunna röra sig
om samsjuklighet
● Inledande BDD som utvecklas till AN
