Den motbjudande slutsatsen Flashcards
6.1 Beskriv de populationer som Parfit kallar A, B, C, D … och Z.
Parfit menar att population A är en mycket liten population där alla har en mycket hög välfärd. B är en dubbelt så stor population där alla har lite sämre välfärd än A. Detta fortsätter fram till Z, där vi har en extremt stor population där alla har en mycket liten positiv välfärd. Den totala välfärden i Z blir ändå större än den totala välfärden i A, eftersom Zs befolkning är så pass stor jämfört med A. A har till exempel 100 personer med en välfärd på 10 så att den totala välfärden är 1000. I Z så är befolkningen 10 000 där alla har en välfärd på 1, så den totala välfärden är 10 000. Den motbjudande slutsatsen är alltså att Z är ett bättre samhälle än A, vilket är orimligt.
6.2 Vad säger genomsnittsprincipen? Förklara principens implikationer för värdet hos populationerna A, B, C, D … och Z. Hur kan principen kritiseras?
Genomsnittsprincipen innebär att en population x är bättre än en population y om och endast om den genomsnittliga välfärden är högre i x än i y. Detta innebär att A är ett bättre samhälle än B osv eftersom befolkningen i A har det i genomsnitt bättre än i de andra populationerna. Principen tar alltså inte hänsyn till hur många som lever i samhället utan endast deras livskvalitet. Man kan kritisera denna princip genom att säga att summan av välfärden i populationerna blir större i B än i A, och därför kan man tänka att B är ett bättre samhälle än A. Men detta leder till den motbjudande slutsatsen.
6.3 Vad säger totalprincipen? Förklara principens implikationer för värdet hos populationerna A, B, C, D … och Z.
Totalprincipen säger att en population x är bättre än en population y om och endast om den totala välfärden är bättre i x än i y. Detta medför att en större befolkning med lägre välfärd är bättre än en mindre befolkning med högre välfärd, eftersom summan av välfärden blir högre om befolkningen är större. Därför blir Z bättre än A, även om Z har i genomsnitt mycket lägre välfärd än A.
6.4 Vad är den motbjudande slutsatsen? Varför följer denna slutsats från totalprincipen? Är slutsatsen rimlig?
Den motbjudande slutsatsen innebär att om man går efter totalprincipen så är Z ett bättre samhälle än A på grund av att det finns en större befolkning som alla har en mycket låg välfärd men som ändå gör så att den totala välfärden blir större. A har till exempel 100 personer med en välfärd på 10 så att den totala välfärden är 1000. I Z så är befolkningen 10 000 där alla har en välfärd på 1, så den totala välfärden är 10 000. Den motbjudande slutsatsen är alltså att Z är ett bättre samhälle än A, vilket är orimligt.
6.5 Redogör för rena tillägg-paradoxen. Illustrera paradoxen med populationerna A, A+ och B.
Om vi lägger till en lite mindre del människor till A, som har det lite sämre än den stora delen så kan vi kalla nya A för A+. I A+ finns det alltså “gamla” A, plus en ny del med lite sämre välfärd men befolkningen är ändå en enighet. Man menar att A+ är bättre än A, eller i alla fall inte sämre. A blir ju verkligen inte sämre av att plusset läggs till och därför drar man slutsatsen att A hade inte varit bättre om befolkningen i A+ inte hade existerat alls. Däremot så får B en högre genomsnittlig välfärdsnivå än A, efter att plusset i A drar ner nivån. Men om B är bättre än A+ och A+ inte är sämre än A, då blir B bättre än A vilket är orimligt. Om man skulle fortsätta med detta fram till Z så skulle man till slut komma till slutsatsen att Z inte är sämre än A, vilket är orimligt också.
6.6 Förklara hur en jämförelse som liknar den mellan A och Z kan göras inom enskilda liv.
Parfait menar att man hellre lever ett kort liv med en högre välfärdsnivå än ett långt liv med en lägre välfärdsnivå (Haydn och ostronet). I en population som A så kanske det finns massor med upplevelser man kan uppleva. Bra musik, god mat, mycket njutning. Men i en population som Z så kanske det endast finns potatis och hissmusik. Man lever hellre ett kort liv i A än ett långt liv i Z, vilket bevisar att A är ett bättre samhälle än Z.
6.7 Vad säger perfektionismen? På vilket sätt försöker Parfit använda perfektionismen för att lösa rena tillägg-paradoxen? Är denna lösning rimlig?
Perfektionismen innebär att det som gör en population som Z dålig, är att det inte finns något av “högre värde” (god mat) kvar. Parfit menar alltså att man kan lösa rena tillägg-paradoxen genom detta, eftersom vi förlorar saker av högre värde när vi går ner i välfärdsnivå (alltså är inte B inte sämre än A osvosv). Detta är en rimlig lösning, men den har ändå några problem. Bara för att en sak av högre värde försvinner, betyder det inte att det inte finns andra saker kvar. Vi kanske förlorar lite av Mozarts musik, men Beethoven finns kvar och han är minst lika bra. Sedan finns det också invändingar som menar att ett liv av tråkighet ibland är bättre än ett annat liv. Ett liv av tortyr är ju absolut sämre än ett enformigt liv. Det finns människor som väljer att ha ett enformigt liv och är nöjda med det, eftersom det andra livet kanske är väldigt turbulent. Också så är högre värde olika för alla.
