3. Dödens dålighet II: Epikureanismen Flashcards
3.1 Förklara vad epikureanismen säger.
Enligt epikureanismen så är döden aldrig dålig för oss. De menar alltså att det inte finns någon punkt där döden är dålig för oss, och om man tycker det (som deprivationsteorin) så är man anti-epikureanism.
3.2 Förklara vad den kausala teorin om instrumentellt värde säger.
Den kausala teorin om instrumentellt värde säger att en händelse är dålig (bra) om och endast om den orsakar något som är intrinsikalt dåligt (bra) för personen. Till exempel, om jag blir slagen så är det instrumentellt dåligt för mig, eftersom det orsakar smärta som är intrinsikalt dåligt. Detta blir en mer rimligare variant än den kontrafaktiska teorin, som kan säga att det är intrinsikalt bra för mig att bli sparkad på smalbenet om alternativet var att bli sparkad i ansiktet. Den kausala teorin säger istället att båda är dåliga.
3.3 Redogör för det argument för epikureanismen som åberopar den kausala teorin om instrumentellt värde. Hur kan argumentet bemötas?
Argumentet för epikureanismen som åberopar den kausala teorin lyder så att något är instrumentellt dåligt om och endast om det orsakar något som är intrinsikalt dåligt för personen, och eftersom döden aldrig kan orsaka något som är intrinsikalt dåligt (man är ju död) så är döden aldrig instrumentellt dålig och därför aldrig heller dålig för personen som dör. Man kan bemöta den kausala teorin (och därmed också argumentet) på olika sätt.
(1) Berövande - om jag har en välfärd på +100 och sedan tvingas knapra ett piller som gör att min välfärd sänks till +10, så är det ju dåligt för mig. Men enligt den kontrafaktiska teorin så är det inte intrinsikalt dåligt för mig, eftersom min välfärd fortfarande är positiv vilket betyder att jag inte lider. Det är orimligt och visar på att saker kan vara dåliga för oss utan att leda till något som är intrinsikalt dåligt.
(2) Räddning - om jag håller på att bli överkörd av en bil (jag hade inte dött av det men skadas) och en person knuffar undan mig (denna handling gör så att jag får skrapsår) så är det ju bra att jag blev knuffad, eftersom jag annars hade blivit påkörd. Men enligt den kausala teorin så är denna händelse instrumentellt dålig för mig, eftersom den orsakar lidande (skrapsår) och ingen njutning alls. Men det är orimligt, jag hade ju annars blivit påkörd.
Man kan bemöta dessa argument genom att se det ur ett preferentialistiskt perspektiv istället för ett hedonistiskt. Då kan man säga att personens önskan frustreras (önskan om att inte känna njutning) vilket då medför att det faktiskt är intrinsikalt dåligt för personen i invändning (1). Och i invändning (2) kan man säga att det visst är intrinsikalt bra för personen att bli knuffad, eftersom det uppfyller önskan om att inte bli påkörd.
3.4 Redogör för tidsproblemet. Hur kan problemet lösas?
Tidsproblemet innebär att det inte finns någon specifik tidpunkt då döden är dålig för oss. Om nu döden skulle vara dålig för oss, när är den det? Efter vår död har vi ingen välfärdsnivå alls och därför kan inte döden vara dålig för oss efter att den har inträffat. Innan den har inträffat är den inte heller dålig för oss, eftersom vi (antar vi) har en positiv välfärdsnivå. Epikureanister menar att en händelse endast är dålig för en person om den är dålig vid en specifik tidpunkt, och eftersom döden inte är dålig vid en specifik tidpunkt så är döden aldrig dålig för oss. Det finns olika sätt att lösa detta problem.
Atemporalism - döden är dålig för oss men inte på någon specifik tidspunkt.
Subsekventismen - döden kan vara dålig för oss efter den inträffat, om man antar att vi har en välfärdsnivå på 0 efter döden. Alltså - om en person dör i en olycka och de annars (om olyckan inte inträffat) hade levt 50 lyckliga år så är döden dålig för oss efter att den har inträffat.
Priorism - handlar om preferentialism. Om jag har en önskan om att fira nyår 2050 men sedan dör 2030 så har min önskan frustreras på grund av att jag dör och då blir döden dålig för mig innan den inträffat. Tiden då jag gör denna önskan är också tiden då den frusteras, och detta betyder då att döden orsakar något intrinsikalt dåligt för mig innan jag faktiskt har dött.
Båda dessa teorier har dock problem, eftersom man i subsekventismen antar att man har en välfärdsnivå efter döden, vilket är orimligt.
3.5 Redogör för det argument för Epikureanismen som bygger på en jämförelse mellan tiden efter att vi dött och tiden innan vi föddes. Hur kan argumentet bemötas?
Detta argument innebär att vi inte har lidit på något sätt innan vi föddes, så varför ska vi då lida under tiden efter att vi finns? Epikureanister menar att det inte är dåligt för oss att inte föddes tidigare än vad vi gjorde, och därför kan det inte heller vara dåligt för oss om vi dör i förtid. Detta kan verka orimligt, eftersom vi inte blir berövade av tid när vi föds senare. Om vi antar att jag blir 90 år och dör 2100 om jag istället föddes 2011 så kanske jag hade levt till 2110 istället. Jag får inte mer tid att leva om jag föds tidigare. Men om jag dör tidigare så blir jag berövad på tid. Det är orimligt att tänka att man blir berövad av tid genom att födas senare. Varför ska man bry sig, jag kan ju inte påverka när jag föds.
