2. Dödens dålighet I: Deprivationsteorin Flashcards
2.1 Förklara skillnaden mellan dödsprocessen och dödshändelsen. Vilken av dessa två är relevant i diskussionen om dödens dålighet?
Dödshändelsen är den exakta tidpunkten då döden inträffar, medan dödsprocessen är processen som leder till döden. Dödshändelsen är det som är relevant när man pratar om dödens dålighet, eftersom döden nästan alltid är dålig om man fokuserar på dödsprocessen. Det man diskuterar när man diskuterar om dödens dålighet är självaste döden, alltså att försvinna från livet och om det kan vara dåligt för en person, och inte hur man dör.
2.2 Förklara vad deprivationsteorin säger.
Enligt deprivationsteorin så är döden dålig för oss om och endast om vi, om vi inte hade dött vi det tillfället, hade levt ett långt och lyckligt liv. Om döden berövar (deprivation) oss av ett annars värdefullt liv, så är döden dålig för oss. Samma sak tvärtom, så är döden “bra” (alltså inte dålig) för oss om den inte berövar oss av ett värdefullt liv. Till exempel om vi lever i ständig kronisk smärta och dör, så hade vi (om inte döden inträffat) levt ett liv fullt med smärta och haft en negativ välfärdsnivå och då är döden bra för oss.
2.3 Hur förhåller sig deprivationsteorin till den kontrafaktiska teorin om instrumentellt värde?
Den kontrafaktiska teorin om instrumentellt värde innebär att en händelse är bra om jag hade haft det bättre om händelsen inträffat, och också att en händelse är dålig om jag hade haft det sämre om den inträffade. Detta förhåller sig till deprivationsteorin på det sättet att döden är dålig om man hade haft det bättre om den inte inträffade, och därför är döden bra om man hade haft det sämre om den inte inträffade.
2.4 Redogör för några argument för deprivationsteorin. Är dessa argument starka?
(1) Döden är ibland dålig - Deprivationsteorin ger oss ett rimligt svar på när döden är dålig. Döden är dålig om och endast om den berövar ett gott liv.
(2) Döden är ibland bra - Deprivationsteorin ger oss ett rimligt svar på när döden är bra. Döden är bra om och endast om den inte berövar ett gott liv, alltså om man hade haft det sämre om man inte dog.
(3) En enhetlig syn på instrumentellt värde. Alltså - om en handling är instrumentellt bra eller dåligt avgörs av om man hade haft det bättre eller sämre om handlingen inte utfördes.
Dessa argument tycker jag är starka.
2.5 Redogör för de invändningar mot deprivationsteorin och/eller den kontra- faktiska teorin om instrumentellt värde som åberopar (a) underlåtelser; (b) över- determinering; (c) förhindrande; och (d) idén att deprivationsteorin har orimliga resultat med avseende på hur dålig döden är.
(a) Underlåtelser innebär att något inte inträffar mig, alltså exempelvis om någon först överväger att ge mig massor med pengar men sedan inte gör det. Enligt den kontrafaktiska teorin om instrumentellt värde så blir detta dåligt för mig, eftersom jag självklart hade haft det bättre om händelsen (att denna person ångrar sig) inte hade inträffat. Men är detta verkligen rimligt? Jag lider ju inte av att jag en gång hade möjligheten att få mer pengar men att jag inte längre har det.
(b) Överdeterminering handlar om att två händelser sker samtidigt med samma utfall. Jag blev skjuten samtidigt, båda skotten hade dödat mig enskilt. Det medför då att båda dessa händelser är dåliga för mig. Men enligt den kontrafaktiska teorin så är det inte fallet. Jag hade inte haft det bättre om ett skott inte träffade mig (jag hade dött ändå) men inte heller om det andra skottet inte träffade mig. Därför blir dessa händelser bra för mig, eftersom jag hade haft det sämre (dött) om en av dem inte hade inträffat. Men det är väldigt orimligt.
(c) Förhindrande handlar om att två händelser sker efter varandra, en sämre än den andra. Om jag blir slagen i huvudet så är det ju självklart dåligt för mig, men anta då att, om jag inte hade blivit slagen i huvudet, så hade personen istället skjutit mig? Enligt den kontrafaktiska teorin om instrumentellt värde så är i så fall handlingen (att bli slagen i huvudet) bra för mig, eftersom jag uppenbarligen hade haft det sämre (blivit skjuten) om handlingen inte hade inträffat. Det är orimligt att säga att någon av dessa handlingar är bra för mig bara för att en annan sämre handling hade inträffat annars, det är rimligare att säga att båda handlingarna är dåliga för mig men det går emot teorin.
(d) Att döden blir för dålig för oss innebär att ett spädbarn och en 23-åring dör samtidigt. Enligt deprivationsteorin så blir spädbarnets död sämre för den, eftersom den hade haft längre tid att leva framför sig (anta såklart att den hade haft ett gott liv). Är detta rimligt? Många skulle inte säga det, det känns orimligt att säga att ett nyfött barn som inte ens har fått uppleva livets död blir sämre än en ung vuxens död. Bara för att man har mer tid med positiv välfärd framför sig så betyder det inte att just den döden blir värre än någon annan.
