Barn och ångest Flashcards
1
Q
Vad är karaktäristiskt för ångest hos barn?
A
- Tyst lidande
- Ju mer allvarligt drabbad som ung ju större risk för kronisk ångest
- Går sällan över av sig själv
- Leder ofta till ångestsyndrom i vuxen ålder
- Kan också leda till depression/dystomi i vuxen ålder
- Missbruksproblem i vuxen ålder
- Ångestsyndrom debuterar ofta tidigt i livet, medianålder är 11år. Paniksyndrom debuterar senast av ångestsyndromen, oftast i sena tonår.
2
Q
När går ångest från att vara en normal reaktion till att bli barnpsykiatrisk?
A
- Det hindrar eller begränsar utvecklingsmässigt adekvata och adaptiva beteenden, t.ex. gå i skolan eller gå på kalas utan föräldrar vid en viss ålder, hur länge det är lagom att duscha osv.
- Och/eller när det orsakar lidande
3
Q
Vilka olika saker brukar barn vara rädda för i olika åldrar?
A
- Sensoriska stimuli, främmande personer, separation. Evolutionärt hållbart för bäbisen, handlar om vad de kognitivt kan ta in.
- Mörker, vara ensam, fantasifigurer. I förskolan. Hjärnan börjar bli kapabel att producera saker och ting.
- Djur, skador, att det ska hända föräldrar något, göra bort sig, inte duga. Man går i skolan, lågstadieålder.
- Vad kompisar ska tycka, hälsa, utseende och sexualitet. I högstadiet. Har att göra med hjärnans utveckling och sin sociala utveckling.
4
Q
Vad är viktigt att tänka på när man bedömer och utreder ångest hos barn?
A
- Mycket hög samsjuklighet samt överlappning mellan olika ångestsyndrom. Ju tidigare psykiatrin debuterar ju högre samsjuklighet.
- Vad är utvecklingsmässigt adekvat? Oroliga barn har ofta väldigt oroliga föräldrar. Föräldrarna kan oroa sig över att barnens oroar sig och söker därför hjälp.
- Olika info från olika informanter. Barnet kan ha svårt att sätta ord på att det är rädsla och ångest, föräldrarna kan beskriva det som att barnet blir ”tvär” eller skolan beskriver att det inte är några problem med barnet.
5
Q
Hur ser det ut med prevalens, debut och vad ökar risken för ångest hos barn?
A
- 5-10 % av barn och ungdomar uppfyller en ångestdiagnos
- Litet fler flickor än pojkar drabbas
- Ett hämmat temperament kan öka risken
- Stress och trauma kan öka risk
- Föräldrastil som är kontrollerande, överbeskyddande och kritisk kan öka risk. Korrelation. Dels ökar risken för ångestsyndrom av föräldrastilen sedan finns det också en genetisk komponent.
- Känsligt nervsystem kan öka risk
6
Q
Vad är viktigt vid bedömningen?
A
- Differentiering normalutveckling och differentialdiagnostik, måste samtidigt tänka på att det också är vanligt med samsjuklighet
- Barn kan inte alltid berätta spontant – vikt med adekvata frågor. Skattningsskalor kan hjälpa. Klurigt att det inte är barnet som sökt hjälp själv.
- Flera källor
- Observation över tid. Barn har sällan samma tidsuppfattning som vuxna
7
Q
Det är viktigt att titta på om ångesten har hindrat olika milstolpar i utvecklingen om man vill se om ångesten är utvecklingsadekvat, vilka är dessa?
A
- Att utveckla en identitet
- Skapa och behålla långsiktiga vänskapsrelationer
- Ta hand om sig själv (t.ex. sömn, hygien)
- Ekonomi
- Sexuell identitet och relationer
- Genomföra utbildningskrav och skapa långsiktiga yrkesmässiga mål
8
Q
Vilka behandlingsinterventioner används vid ångest hos barn?
A
- Psykoedukation till barn/ungdom och anhöriga (som skiljer mot vuxenbehandling, man har med andra mer än vad man har vid behandling av vuxna)
- Kognitiva metoder
- Exponering (+responsprevention vid tvångssyndrom)
- Copingstrategier, t.ex. avslappning
- Förstärkningsprogram (har sällan detta vid behandling vid vuxna) detta för att öka motivationen.
- Pratar aldrig med föräldrarna bakom ryggen på barnet och ska ha så mycket kontakt och dialog med barnet som möjligt.
9
Q
Hur många sessioner?
A
- I studier 10-20 sessioner, 1 ggr i veckan
- I kliniska sammanhang (verkligheten) så beror det på engagemang, motivation, följsamhet, föräldramedverkan, allvarlighetsgrad på symtom, funktion och samsjuklighet.
10
Q
Vad är viktigt att tänka på gällande hemuppgifterna?
A
- Matchas med ålder, intresse, styrkor
- Kollaborativ överenskommelse
- Rational
- Relatera till mål
- Förstärka ansträngning, att man försöker och utmanar sig, inte hur bra det går
11
Q
Vad är viktigt att ha med i psykoedukationen?
A
- Du är inte ensam
- Vad är ångest och varför?
- Stress och sårbarhetsmodellen
- Katastroftankar
- Koppling tanke-känsla-kroppsliga reaktioner (djuren)
- Undvikanden och säkerhetsbeteenden och hur de vidmakthåller ångest
- Sömn och mat
- Behandling
- Återfallsprevention
12
Q
Hur arbetar man med kognitiva interventioner?
A
Vid äldre barn kan man jobba mer med kognitiva tekniker. Med de yngre har man inte lika många kognitiva tekniker, mycket av biologiska skäl. Ofta ligger dessa före exponeringsavsnittet, det är lättare att exponera om man har reglerat mer litet innan med kognitiva tekniker.
- Från skolåldern har barn möjlighet att tillgodogöra sig åldersanpassade kognitiva tekniker
- Varför är tankar viktiga? Presentera den kognitiva modellen
- Att tänka som en detektiv – att hitta negativa automatiska tankar, leta så många alternativ som möjligt.
13
Q
Exponering har den största effekten på ångest, hur går den till?
A
- In vivo
- Modllering
- Gradvis närmande ”stegen”
- Barnet har kontroll, inga överraskningar
- Hemuppgifter, vissa saker kan man inte vara med och exponera för och man kan behöva involvera föräldrarna.
- Förstärkning
14
Q
Hur ska föräldrarna involveras?
A
- Forskning ger inga entydiga svar på hur vi ska involvera föräldrar, studierna har också definierat föräldramedverkan olika
Hur mycket man involverar föräldrarna beror på (samma som vid depression): - Barnets ålder/mognad
- Barnets psykiatriska status
- Expressed emotion. Bedöma vilket familjeklimat som finns. Bedömer nivå av kritisk attityd i familjen, fientlighet och emotionellt överengagemang (kan också vara av positiva känslor, ”jag mår som han mår”). I ett sådant format är risken att behandlingsutfallet inte blir lika bra. man gör långa intervjuer, transkriberar dessa och analyserar efter en kvalitativ mall. Rekommendationen är att först göra individuell behandling men om det inte är hjälpsamt är det viktigt att snabbt börja med familjeinterventioner.
- Föräldrars egen psykopatologi. Sämre prognos om detta finns, men ännu sämre om det är depression.
15
Q
Vilka familjeinterventioner kan man arbeta med?
A
- Psykoedukation
- Deltagande i behandling
- Förstärkning – vad och hur?
- Kommunikationsträning (spec. vid expressed emotion)
- Problemlösning
- Anpassning (lagom nivå av detta)
- Självständighetsträning
