Anderson et al. Flashcards
Vad är huvudsyftet med en neurologisk bedömning av barn?
Huvudsyftet med neuropsykologisk bedömning av barn är att tillhandahålla en övergripande kognitiv bedömning för att förstå hjärnans integritet, upptäcka och diagnostisera symtom eller störningar, karakterisera barnets kognitiva styrkor och svagheter, vägleda rehabilitering och interventionsplaner samt övervaka resultat och utvärdera effekten av behandlingar och interventioner.
Hur skiljer sig neuropsykologisk bedömning från generisk/vanlig psykologisk bedömning?
Neuropsykologisk bedömning och generisk/vanlig psykologisk utvärdering skiljer sig åt när det gäller fokus och tolkning av data. Även om båda involverar användning av testmått, ligger nyckelskillnaden i hur data från dessa åtgärder tolkas.
Neuropsykologisk bedömning undersöker specifikt sambandet mellan hjärnans funktion och beteende. Det syftar till att bedöma hjärnans integritet och upptäcka närvaron av symtom, störningar eller kognitiva styrkor och svagheter. Tolkningen av data vid neuropsykologisk bedömning tar hänsyn till specialistkunskaper om kognitiv utveckling, hjärn-beteenderelationer och inverkan av neurologiska tillstånd eller skador på kognitiv funktion.
Å andra sidan är generisk psykologisk utvärdering en bredare bedömning av psykologisk funktion, inklusive emotionella, beteendemässiga och kognitiva aspekter. Den fokuserar på att förstå en individs övergripande psykologiska välbefinnande, personlighetsdrag och mentala hälsa. Tolkningen av data i generisk psykologisk utvärdering baseras på allmänna psykologiska teorier och principer.
Sammanfattningsvis, medan både neuropsykologisk bedömning och generisk psykologisk utvärdering involverar användning av testmått, undersöker neuropsykologisk bedömning specifikt sambandet mellan hjärnans funktion och beteende, medan generisk psykologisk utvärdering fokuserar på övergripande psykologisk funktion.
Vilka är de element som behövs för neuropsykologisk utvärdering av barn?
De nödvändiga elementen för neuropsykologisk utvärdering av barn inkluderar:
- Integrering av bedömningsdata med medicinsk information: Klinikern måste överväga barnets sjukdomshistoria, inklusive eventuella neurologiska eller utvecklingsmässiga tillstånd, för att kunna tolka bedömningsresultaten korrekt.
- Förståelse för barnets presentationssvårigheter: Läkaren måste ha en övergripande förståelse för de specifika utmaningar och brister som barnet upplever, både hemma och i skolan.
- Tolkning av fynd i samband med barnets dagliga liv: Utvärderingsresultaten bör analyseras i relation till barnets dagliga funktionssätt, inklusive dess kognitiva, sociala och emotionella förmågor, såväl som deras interaktioner med familj och kamrater. .
- Hjälp och vägledning för att hantera och behandla barnets underskott: Läkaren bör ge rekommendationer och vägledning för insatser och strategier för att hantera barnets svårigheter, både i hemmet och i utbildningsmiljöer.
- Kunskap om kognitiv utveckling och hjärn-beteenderelationer: En gedigen förståelse för typisk kognitiv utveckling och hur det relaterar till hjärnans funktion är väsentligt för korrekt bedömning och tolkning av barnets kognitiva styrkor och svagheter.
- Hänsyn till utvecklingsfaktorer: Klinikern måste ta hänsyn till barnets ålder och utvecklingsstadium, samt de unika utmaningar och förändringar som sker i den utvecklande hjärnan och kognitiva färdigheter under barn- och ungdomsåren.
- Integrering av information från flera källor: Bedömningsprocessen innebär att man samlar in data från olika källor, inklusive journaler, observationer, intervjuer med föräldrar och lärare och standardiserade tester, för att få en övergripande förståelse av barnets kognitiva funktion.
Vad är sammanfattningen av artikeln?
Kapitlet om neuropsykologisk bedömning av barn diskuterar vikten av att utvärdera hjärn-beteenderelationer hos barn, oavsett förekomst eller omfattning av strukturella och funktionella lesioner. Målet med bedömningen är att beskriva kognitiva styrkor och svagheter, bekräfta medicinska diagnoser och övervaka återhämtning och behandlingseffekter. Men översättningen av bedömningsresultat till evidensinformerade interventioner är fortfarande en utmaning. Kapitlet betonar integrationen av bedömningsdata med medicinsk information för att förstå barnets svårigheter och ge hjälp för att hantera och behandla underskott. Den belyser också behovet av en sund teoretisk grund inom neurovetenskap och kognitionsvetenskap för en grundlig utvärdering. Remisser för neuropsykologisk bedömning av barn kommer vanligtvis från neurologi, pediatrik, mental hälsa och utbildning. Kapitlet betonar också vikten av att ta hänsyn till barnets sjukdomshistoria, utvecklingshistoria och unika utmaningar vid barnbedömning. Bedömningsmål inkluderar att tillhandahålla information om hjärnans integritet, upptäcka och diagnostisera symtom eller störningar, karakterisera kognitiva styrkor och svagheter, vägleda rehabilitering och intervention och övervaka resultat. Kapitlet diskuterar bedömningsmetoder och fokuserar på kognitiva domäner som är relevanta för barns neuropsykologi, såsom uppmärksamhet, informationsbehandling, minne och inlärning, exekutiva förmågor och social kognition.
