Utvecklingspsykologi (5,5 hp) GAMLA Flashcards
Vad innebär begreppet utvecklingspsykopatologi?
Utvecklingspsykopatologi (forskning om hur psykisk ohälsa uppstår och utvecklas hos barn) fokuserar på hur typisk utveckling kan avvika genom samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
Varför ses psykisk ohälsa ofta som ett dimensionellt fenomen snarare än kategoriskt?
I ett dimensionellt perspektiv (synsätt som betonar gradvisa skillnader i symtomintensitet) ligger psykisk ohälsa längs ett spektrum, där svårighetsgraden kan variera snarare än att man enbart är ”sjuk” eller ”frisk”.
(Begreppsförklaring: ”dimensionellt” = ses som en skala eller kontinuerlig linje. ”kategoriskt” = skarp uppdelning i friska/sjuka.)
Varför är det viktigt att alltid beakta barnets ålder när man bedömer om ett beteende är avvikande?
Beteenden (t.ex. trots, rädsla) kan vara normala för en viss ålder men tecken på problem för en annan ålder, eftersom förväntad utvecklingsnivå (barnets typiska funktionsnivå för åldern) avgör vad som är ”normalt” respektive ”avvikande”.
Vad menas med begreppen typisk och atypisk utveckling?
- Typisk utveckling: Förväntad utvecklingstakt och beteenderepertoar (det vill säga de förändringar man förväntar sig hos barn i en viss ålder).
- Atypisk utveckling: Avvikande utveckling eller avsaknad av färdigheter som anses vanliga för åldern, vilket kan peka på risk för psykopatologi (psykisk ohälsa).
Vad är en riskfaktor inom utvecklingspsykopatologi?
En riskfaktor (en omständighet som ökar sannolikheten för psykisk ohälsa) kan vara allt från arvsanlag (t.ex. genetisk predisposition) till miljöfaktorer (t.ex. fattigdom, familjekonflikter) som höjer risken för framtida psykopatologi.
Vad innebär en sårbarhetsfaktor (vulnerability factor)?
En sårbarhetsfaktor är en individuell känslighet (t.ex. lågt temperamentellt motstånd mot stress) som gör en person extra mottaglig för negativa effekter av riskfaktorer.
Hur skiljer sig sårbarhetsfaktorer från mottaglighet (susceptibility)?
- Sårbarhetsfaktor: Ökar känsligheten för negativa utfall (kan förstärka effekten av risker).
- Mottaglighet: Kan öka både risken för negativa utfall och chansen till positiva utfall (beroende på miljön), vilket innebär en mer ”öppen” reaktivitet åt båda håll.
Vad menas med skyddsfaktorer?
Ge några exampel
Skyddsfaktorer (omständigheter eller egenskaper som minskar risken för negativ utveckling) innefattar exempelvis
- En trygg anknytning,
- Positiv föräldrasensitivitet (förmåga hos föräldrar att uppmärksamma och svara på barnets signaler)
- Stödjande skolmiljö.
- Dessa faktorer kan ”buffra” effekten av riskfaktorer.
Kan du ge exempel på hur en skyddsfaktor kan uppväga en riskfaktor?
Om ett barn lever i socioekonomiskt utsatta förhållanden (riskfaktor) men har en mycket närvarande och varm vuxen i sin närmiljö (skyddsfaktor), kan denna relation mildra den negativa inverkan av fattigdom på barnets psykiska hälsa.
Varför är det användbart att tänka i termer av utvecklingsbanor (paths) inom utvecklingspsykopatologi?
En utvecklingsbana (serie av händelser och faktorer som formar barnets utveckling över tid) visar hur tidiga erfarenheter och biologiska faktorer kan samspela och leda till olika utfall (t.ex. positiv anpassning eller psykopatologi) beroende på individens risk- och skyddsfaktorer.
Vad menas med ekvifinalitet (equifinality)?
Ekvifinalitet betyder att olika startpunkter (t.ex. olika typer av tidiga risker) kan leda till samma utfall (t.ex. likartad ångestproblematik).
(Exempel: Barn A växer upp med familjekonflikter, Barn B med mobbning i skolan – båda kan i tonåren utveckla social ångest.)
Vad menas med multifinalitet (multifinality)?
Multifinalitet innebär att samma startpunkt (t.ex. en viss tidig risk som trauma) kan leda till flera olika utfall (t.ex. depression, ätstörning eller normalt fungerande).
Vad innebär begreppet multideterminism?
Multideterminism innebär att flera olika faktorer (biologiska, psykologiska och sociala) samverkar samtidigt för att forma ett visst utfall. Det är sällan en enda orsak ligger bakom en diagnos eller problematik.
Vad är en transaktion i utvecklingspsykopatologi?
En transaktion är ett ömsesidigt samspel där barnet och miljön (t.ex. familjen eller skolan) kontinuerligt påverkar varandra. Barnets beteende kan förändra föräldrarnas respons, vilket i sin tur förändrar barnets framtida beteende.
Hur kan transaktionella processer leda till både positiva och negativa spiraler i utvecklingen?
- Negativ spiral: Barnets utbrott triggar förälderns ilska → barnet får mindre stöd → ökad frustration hos barnet → fler utbrott.
- Positiv spiral: Barnets initiativ (t.ex. att be om hjälp) bemöts med värme → barnet känner sig tryggt och fortsätter söka stöd konstruktivt → förbättrad föräldra–barn-relation.
Vad innebär ett tvingande samspel (coercive cycle)?
Tvingande samspel (en negativ interaktionscykel) innebär att förälder och barn förstärker varandras negativa beteenden (t.ex. föräldern ger efter för barnets tjat, vilket lär barnet att tjat lönar sig). Detta kan leda till eskalerande konflikter över tid.
Varför kan man säga att miljön är till viss del ärftlig?
Föräldrar för vidare gener (ärftliga anlag) men skapar även en hemmiljö som delvis speglar deras egna genetiska egenskaper.
Därför överförs inte bara gener, utan också en miljö påverkad av föräldrarnas predispositioner (inbyggda benägenheter).
(Exempel: En förälder som är blyg (genetiskt betingat) arrangerar färre sociala sammanhang → barnets sociala miljö blir begränsad → barnets eget sociala beteende påverkas.)
Hur samspelar gener och miljö i utvecklingspsykopatologi?
Gener (arv) ger en biologisk grund för hur mottaglig (susceptible) individen är, medan miljön (t.ex. familj, skola, samhälle) antingen kan förstärka eller mildra dessa genetiska tendenser.
Varför är det viktigt för en psykolog att ha koll på risk- och skyddsfaktorer?
För att tidigt identifiera barn i riskzonen (barn med flera riskfaktorer eller hög sårbarhet) och kunna sätta in förebyggande eller stödjande insatser (t.ex. öka skyddsfaktorer) för att motverka negativ utveckling.
Hur uppfyller förståelsen för transaktionella processer kursmålet om att beskriva och diskutera familjestress och dess påverkan på barnets välmående?
Familjestress (t.ex. konflikter, ekonomiska problem) kan leda till mer negativ föräldra–barn-interaktion, vilket i en transaktionell process förstärker barnets beteendeproblem. Genom att ingripa i denna process (stötta familjen) kan man förebygga eller minska barnets psykiska ohälsa.
Hur anknyter transaktionellt och dimensionellt perspektiv till att beskriva kön, genus och kultur inom utvecklingspsykologiska fenomen?
Kön och kultur kan påverka hur risk- och skyddsfaktorer uttrycks eller bemöts (t.ex. flickors och pojkars problembeteenden tolkas olika i olika samhällen).
Genom att ha ett transaktionellt och dimensionellt perspektiv inser man att både biologiska faktorer (t.ex. hormonella skillnader) och kulturella förväntningar (t.ex. könsroller, normer) tillsammans formar barnets utvecklingsbana.
Hur kan dimensionellt tänkande hjälpa oss förstå när en diagnos är aktuell?
Vi jämför barnets beteende med en förväntad intensitet och frekvens för åldern.
När symtomen (t.ex. koncentrationssvårigheter, oro) blir så kraftiga eller frekventa att de orsakar lidande eller funktionsnedsättning, kan det indikera en diagnos (även om det är ett kontinuum från svagt till starkt).
Vad är det för skillnad på “riskfaktor” och “orsak”?
- Riskfaktor (exempelvis hög stress i familjen) ökar sannolikheten för ett visst utfall (t.ex. ångest), men är inte ensam garanti för att det uppstår.
- Orsak antyder ett direkt, säkert samband – vilket är sällan fallet i komplex mänsklig utveckling.
Varför kan ett barn med låg effortful control (ansträngningsreglering, dvs svårigheter att styra sin uppmärksamhet och beteende) vara extra sårbart för negativa familjeförhållanden?
Om barnet redan har svårigheter att reglera sig själv (på grund av låg effortful control), kan det blir särskilt hårt drabbat när föräldrar är inkonsekventa, överdrivet hårda eller frånvarande.
Barnet saknar då både inre och yttre stöd att hantera stress.
Hur kan man koppla Bronfenbrenners teori om flera ekologiska system till transaktionella processer?
Bronfenbrenners mikrosystem (familj, skola) och andra system (t.ex. exosystem: föräldrars arbetsplats) påverkar barnet och påverkas av barnet genom ständig växelverkan (transaktion).
Ett stressat arbetsliv för föräldern kan spilla över på familjesituationen (exosystem → mikrosystem) och påverka barnets beteende.
Ge ett exempel på hur en negativ transaktion kan vända till en positiv spiral.
Om föräldern får verktyg via t.ex. föräldrastödsprogram (en åtgärd som stärker deras föräldraskap), kan barnets trots bemötas mer konsekvent och varmt, vilket minskar konflikter.
Barnet blir lugnare och föräldern mindre stressad – en positiv återkopplingsslinga bildas.
Vilka graderingar av prematuritet (förtidigt född) används ofta i kliniska sammanhang?
- Preterm (PT): Född mellan vecka 33 och 36.
- Very Preterm (VPT): Född mellan vecka 28 och 32.
- Extremely Preterm (EPT): Född innan vecka 28.
(Ju tidigare födsel, desto större risk för medicinska och neuropsykologiska komplikationer.)
Varför bör psykologer känna till prematuritet?
Barn som föds för tidigt har ökad risk för kognitiva svårigheter (problem med tänkande och inlärning), neuropsykiatriska tillstånd (t.ex. ADHD, autism) och beteendeproblem.
Kunskap om dessa risker hjälper psykologer att göra tidiga bedömningar och insatser.
Hur kan familjestress kopplas till prematuritet?
För tidig födsel innebär ofta medicinska komplikationer och lång sjukhusvård, vilket kan öka stressen i familjen (oro, ekonomiska påfrestningar).
Denna stress (psykologisk belastning) kan i sin tur påverka anknytning och barnets psykiska utveckling.
Varför tar man hänsyn till både födelsevecka och födelsevikt när man bedömer risken för utvecklingsproblem hos prematura barn?
- Födelsevecka (hur tidigt i graviditeten barnet föds) påverkar organens mognad, särskilt lungor och hjärna.
- Födelsevikt (hur stor kroppen är) speglar barnets tillväxt och näringsstatus.
Båda faktorerna (vecka + vikt) samverkar och kan öka risken för kognitiva och motoriska avvikelser samt neuropsykiatriska diagnoser.
Vad innebär låg födelsevikt (Low Birth Weight, LBW)?
Låg födelsevikt (mindre än 2500 g) är en riskfaktor (omständighet som ökar sannolikhet för ohälsa) för senare kognitiva, motoriska eller neuropsykiatriska problem. Ju lägre vikt, desto större risk.
(Exempel på ytterligare kategorier: VLBW < 1500 g, ELBW < 1000 g.)
Vilka fysiologiska system är särskilt utsatta hos prematura barn?
- Respiratoriska systemet (andningsorgan), t.ex. risk för Bronkopulmonell dysplasi (BPD, en kronisk lungsjukdom).
- Centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg), t.ex. risk för intraventrikulära blödningar eller skador som periventrikulär leukomalaci (PVL, skada på hjärnans vita substans).
- Immunsystemet (kroppens försvar), vilket är omoget och gör barnet mer sårbart för infektioner.
Nämn två sjukdomar kopplade till prematuritet och hur barnen påverkas.
- Retinopathy of Prematurity (ROP) (ögonsjukdom): Onormal tillväxt av blodkärl i näthinnan som kan leda till synnedsättning eller blindhet.
- Bronkopulmonell dysplasi (BPD): *Kronisk lungsjukdom *(beror på omogna lungor och eventuell långvarig syrgasbehandling) som påverkar andningen och kan leda till syreberoende även efter neonatalperioden.
Vilka neuropsykologiska risker är vanliga hos barn födda extremt förtidigt?
De kan ha
- Ökad risk för ADHD (svårigheter med uppmärksamhet och impulsivitet)
- Inlärningssvårigheter (t.ex. i språk och matematik)
- Svårigheter med exekutiva funktioner (planering, självreglering)
Hur kan prematuritet öka risken för autism?
Mycket för tidig födsel (Extremely Preterm) kan påverka hjärnans utveckling, vilket i vissa fall ökar sannolikheten för autismspektrumtillstånd (begränsad social kommunikation och repetitiva beteenden).
(Forskning visar associationer, men sambandet är komplext och påverkas även av genetiska och miljömässiga faktorer.)
Varför är tidiga insatser viktiga för prematura barn?
Tidiga insatser (t.ex. habilitering, neuropsykologiska bedömningar, föräldrastöd) kan identifiera och stödja barn med risk för inlärningssvårigheter eller beteendeproblem, vilket kan förbättra prognosen och minska problem i skolan och vardagen.
Hur kan föräldrarnas känslomässiga stöd påverka ett prematurt barns utveckling?
Föräldrar som får stöd och kunskap om prematuritet kan bättre bemöta barnets behov (t.ex. extra känslighet för stimuli).
Detta kan stärka anknytningen och förbättra barnets emotionsreglering (förmåga att hantera känslor).
Kortfattat, hur är prematuritet och familjestress sammankopplat till barnets välmående?
Prematuritet kan öka familjestressen (ekonomisk, känslomässig press kring barnets hälsa), vilket i sin tur kan påverka barnets socioemotionella utveckling.
Detta belyser hur både medicinska och psykosociala riskfaktorer samverkar (transaktionellt perspektiv) för att forma barnets hälsa.
Kortfattat, hur är prematuritet kopplat till socioekonomisk status?
Tillgång till neonatalvård kan variera (beroende på kultur och SES).
Barn från socioekonomiskt utsatta miljöer kan ha sämre vårdmöjligheter, vilket ytterligare ökar risken för negativa utfall hos förtidigt födda (ger exempel på hur yttre faktorer förstärker riskerna).
Är förtidig födsel en direkt orsak till neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autism?
Inte nödvändigtvis en enkel orsak (direkt kausalitet), men prematuritet innebär ökad risk (fler barn visar sådana diagnoser).
Det är ett samspel mellan genetisk predisposition, medicinska komplikationer och miljöfaktorer (ex. familje- och vårdmiljö).
Hur kan man stödja familjer med extremt för tidigt födda barn?
- Psykologiskt stöd (hjälpa föräldrar hantera oro, stress).
- Tidiga interventioner (regelbundna kontroller av barnets utveckling, specialpedagogiskt stöd).
- Information om hur man bäst stöttar barnets fysiska och kognitiva behov (t.ex. mild stimulans, tydlig struktur).
Vad menas med emotionsreglering?
Emotionsreglering innebär att medvetet eller omedvetet påverka vilka känslor vi upplever, när vi upplever dem och hur starkt vi uttrycker dem
(Begreppsförklaring: ”medvetet” = viljestyrt, t.ex. när vi aktivt lugnar oss själva; ”omedvetet” = automatiskt, t.ex. reflexmässig undvikning.)
Varför är emotionsreglering viktig för barns psykiska hälsa?
God emotionsreglering (förmåga att hantera både positiva och negativa känslor på ett balanserat sätt)
- Bidrar till bättre sociala relationer
- Ökat välmående
- Lägre risk för utveckling av beteendeproblem eller ångest.
Vad är inre (intrinsisk) emotionsreglering?
Inre emotionsreglering innebär att individen själv tar initiativ till att reglera sina känslor (t.ex. genom att tänka lugnande tankar eller omfokusera sin uppmärksamhet).
Vad är yttre (extrinsisk) emotionsreglering?
Yttre emotionsreglering (där andra stöttar individen) innebär att föräldrar eller vårdare hjälper barnet att lugna sig eller hantera sina känslor (t.ex. genom tröst, tydlig vägledning).
(En förälder som ger barnet en kram och talar lugnande när barnet är upprört.)
Vad skiljer automatisk emotionsreglering från viljestyrd emotionsreglering?
- Automatisk: Sker snabbt och oftast omedvetet (t.ex. instinktiv reaktion på ett hot).
- Viljestyrd: Kräver medveten ansträngning (t.ex. när man väljer att djupandas eller räkna till tio för att inte tappa humöret).
Hur ser emotionsreglering ut hos små barn (t.ex. spädbarn)?
Små barn är beroende av föräldrars eller vårdares hjälp (yttre reglering) eftersom de ännu inte har utvecklat tillräckliga kognitiva och språkliga färdigheter för att lugna sig själva.
(Spädbarn gråter för att signalera obehag och behöver oftast vuxen tröst.)
Vilka inre och yttre faktorer påverkar utvecklingen av emotionsreglering över tid?
- Inre faktorer: Temperament (medfött mönster av reaktivitet), exekutiva funktioner (uppmärksamhet, impulskontroll), språkförmåga.
- Yttre faktorer: Föräldrastil (varm vs. auktoritär), anknytningsrelation (känslomässigt band mellan barn och förälder), kulturella normer (vad som anses vara ”okej” sätt att visa känslor).
Vilka steg ingår i Gross modell för emotionsreglering?
- Situation (vilket sammanhang man befinner sig i)
- Uppmärksamhet (var man riktar fokuset)
- Bedömning (hur man tolkar situationen)
- Respons (vilken känsla och reaktion som uppstår)
- Modifiering av responsen (hur man anpassar känslan/reaktionen)
(Att välja att gå ifrån en stressande situation i steg 1, eller att omtolka den i steg 3.)
Varför är förälderns sensitivitet (förmåga att uppfatta och svara på barnets signaler) så viktig för barnets emotionsreglering?
Sensitiva föräldrar hjälper barnet att lugna sig (yttre reglering) och lär gradvis barnet att hantera känslor på egen hand.
Bristande sensitivitet (t.ex. försumlig eller oförutsägbar respons) kan leda till osäkerhet och svårigheter med egenreglering senare i livet.
Hur kan bristande föräldrastöd påverka barns emotionsreglering negativt?
Om barnet inte får adekvat hjälp med känslor riskerar det att utveckla hyporeglering (svårt att kontrollera impulser, ilska) eller hyperreglering (överdriven självkritik, inbundenhet), vilket i sin tur kan öka risk för ångest, depression eller utagerande beteende.
Vilken roll har temperament (tidigt manifesterade beteendemönster) i barnets emotionsreglering?
Barn med hög reaktivitet (snabb och intensiv känsloreaktion) kan ha större utmaningar i att lugna sig.
Å andra sidan kan barn med mer ”lättsamt” temperament snabbare hitta strategier för att återställa balans.
Föräldrastödet kan dock kompensera för ett ”svårare” temperament.
(Ett barn med hög reaktivitet kan behöva mer strukturerad hjälp för att lära sig lugna sig vid motgångar.)
Vilka utvecklade egenskaper hos barnet bidrar till bättre emotionsreglering?
Välutvecklade exekutiva funktioner (arbetsminne, uppmärksamhetskontroll, impulskontroll) och språkliga färdigheter (förmåga att verbalisera känslor) gör det lättare för barnet att resonera kring och justera sina känslor.
Vilken roll spelar amygdala (område i hjärnan som hanterar rädsla och hot) för emotionsreglering?
Amygdala är hjärnans ”alarmsystem” som snabbt aktiverar känslor, särskilt rädsla och ilska.
Utan effektiv reglering från hjärnans prefrontala områden (delar av pannloben som styr tänkande och impulskontroll) kan känsloreaktionerna bli överdrivna.
Hur interagerar prefrontala kortex (hjärnans främre del ansvarig för planering och kontroll) med amygdala vid emotionsreglering?
Prefrontala kortex bromsar och modulerar amygdalas snabba känsloreaktion, vilket möjliggör mer balanserade och medvetna svar (snarare än ren impulsivitet).
Vilka två former av dysreglering (obalanserad känsloreaktion) brukar nämnas och vad kan de leda till?
- Hyporeglering: Låg kontroll över känslorna (t.ex. utbrott, impulsivitet); kan kopplas till trotssyndrom (ODD) eller ADHD.
- Hyperreglering: Överdriven kontroll (t.ex. dämpar alla känslor, försvårar ”utlevning”); kan kopplas till ångest eller depression.
Hur kan kultur (gemensamma normer och värderingar) påverka barns emotionsreglering?
Vissa kulturer betonar självbehärskning och dämpade emotioner, medan andra värdesätter öppna känslouttryck. Detta påverkar vilka strategier barnet lär sig för att hantera ilska, sorg eller glädje.
Finns könsskillnader i utvecklingen av emotionsreglering?
Flickor uppmuntras ibland (i vissa samhällen) att uttrycka oro eller ledsenhet medan pojkar uppmuntras att ”inte gråta”.
Sådana normer kan forma olika mönster av emotionshantering, vilket i sin tur kan påverka vilka problem som uppstår (t.ex. utagerande vs. inåtvända symtom).
Hur hänger bristande emotionsreglering ihop med andra diagnoser som ADHD, ångest eller depression?
Dålig förmåga att styra eller uttrycka känslor kan förvärra symtombilden (t.ex. mer impulsivitet vid ADHD, ökad ängslighet vid ångest, lågt sinnesläge vid depression).
Å andra sidan kan förbättrad emotionsreglering minska symtomen och förbättra funktionsnivån.
Vilken typ av psykologisk intervention kan stärka barns emotionsreglering?
Program med föräldra–barn-interaktionsträning (t.ex. Parent Management Training, PMT), KBT-baserade övningar (t.ex. känslomässig medvetenhet, mindfulness) eller social färdighetsträning (träning i att identifiera och uttrycka känslor).
