Politisk auktoritet Flashcards
Vad innebär det att en institution har politisk auktoritet, enligt Michael Huemer?
Att en institution har politisk auktoritet innebär att den har rätt att “tvinga” samhället att följa dess regler, genom att på något sätt “straffa” individer som inte följer reglerna. Det innebär också att institutionen har en förmåga att generera moraliska skyldigheter att följa reglerna, alltså att det skulle vara moraliskt fel att inte följa institutionens regler.
Enligt Huemer är det en vanlig uppfattning att staten (eller den politiska makten) har politisk auktoritet. Han menar dock att detta är en felaktig uppfattning. Innebär det att han vill avskaffa statens politiska auktoritet?
Huemer menar att staten inte har politisk auktoritet eftersom det hade varit orimligt för individer att sätta samma regler och konsekvenser som staten gör. Han menar alltså att det inte finns någon moralisk skillnad mellan staten och individer, och att det därför inte är okej för staten att behandla sin befolkning på ett sätt som inte individer kan göra. Detta betyder inte att Huemer vill avskaffa statens politiska auktoritet, eftersom han menar att staten inte hade den från början. Han menar att det är omöjligt att avskaffa någon som inte finns. Det finns alltså ingenting i världen som har politisk auktoritet, varken staten, individer eller något annat.
Hur argumenterar Huemer för att staten saknar politisk auktoritet?
Eftersom det inte finns någon moralisk relevant skillnad mellan staten och individer så innebär det att staten saknar politisk auktoritet. Han menar alltså att enskilda individer saknar politisk auktoritet och därför också att staten gör det.
Ett tänkbart sätt att rättfärdiga uppfattningen att staten har politisk auktoritet är att hänvisa till ett samhällskontrakt. Hur ser denna motivering ut mer exakt? Redogör för eventuella problem med den.
För att rättfärdiga politisk auktoritet så kan man hänvisa till ett samhällskontrakt, som innebär att befolkningen i ett samhälle skrivit på ett kontrakt, där man ger staten politisk auktoritet. Alltså - befolkningen i ett samhälle går med på att staten har politisk auktoritet, eftersom det innebär att de får statligt skydd. Man kan kritisera detta genom att säga att ingen person i samhället faktiskt har skrivit på ett kontrakt eller ens fått frågan om de vill att staten ska ha politisk auktoritet, men man kan besvara detta på olika sätt. Vi har gett tyst medgivande, vilket innebär att vi aldrig har demonstrerat mot den politiska auktoriteten. Vi har också accepterat genom att motta förmåner, alltså genom att vi tar emot skyddet som staten erbjuder så går vi med på kontraktet. Sedan så har vi godkänt genom deltagande, vi deltar i staten (skolor, sjukhus osv) och också genom närvarande, vi närvarar i det som staten erbjuder oss att närvara i. Alla dessa sätt att godkänna kan också kritiseras genom att säga att det inte finns något sätt för befolkningen i samhället att inte gå med på detta. Om vi bor i ett samhälle så kommer vi behöva delta och närvara osv, det går inte att undvika. Därför kan det kritiseras, eftersom man behöver få ett sätt att enkelt inte gå med på kontraktet om man inte vill.
Ett annat sätt att rättfärdiga uppfattningen att staten har politisk auktoritet är att hänvisa till ett hypotetiskt samhällskontrakt. Hur ser denna motivering ut mer exakt? Hur skiljer den sig från motiveringen i fråga 4? Redogör för eventuella problem med den.
Genom att istället hänvisa till ett hypotetiskt kontrakt så undviker man kritiken att befolkningen faktiskt aldrig har gått med på det, eftersom det hypotetiska kontraktet istället menar att befolkningen i ett samhälle hade skrivit på kontraktet om de hypotetiskt fick frågan. Eftersom befolkningen gynnas av att staten har politisk auktoritet så antar man alltså att de hade gått med på det. Att hänvisa till ett hypotetiskt kontrakt är rimligt under olika omständigheter, exempelvis om en person har varit med i en olycka och är medvetslös, så kan en läkare använda sig av ett hypotetiskt kontrakt för att säkerställa att personen blir opererad. Man antar alltså att personen vill det. Man kan kritisera detta genom att säga att det inte alltid är rimligt att “tvinga” någon att skriva på ett kontrakt bara för att det skulle gynna personen.
Kan politisk auktoritet motiveras med hänvisning till demokrati, dvs. majoritetens vilja? Hur då? Redogör för eventuella problem med denna motivering.
Politisk auktoritet kan motiveras med hänsyn till demokrati om man tänker att majoriteten av befolkningen ändå hade gått med på att staten har politisk auktoritet, och då kan man tänka att det har skett en demokratisk omröstning som då skulle rättfärdiga att de andra i samhället ändå måste leva efter det som majoriteten röstade för. Men detta kan kritiseras genom att säga att demokrati inte alltid betyder att majoriteten av befolkningen har en viss åsikt och att den därför ska följas. Man kan också kritisera detta genom att säga att det vore orimligt att majoriteten av befolkningens åsikt skulle kränka individens åsikt. Exempelvis om man är på middag och majoriteten av gästerna tycker att en individ ska betala men den individen inte går med på det, då är det orimligt att tvinga individen betala bara för att majoriteten vill det.
Någon skulle kunna hävda att staten har politisk auktoritet i kraft av att staten behövs för att upprätthålla ordningen i samhället. Redogör för detta synsätt mer utförligt och diskutera rimligheten i det.
Befolkningen i ett samhälle där staten har politisk auktoritet nyttjas av det, eftersom staten då kan upprätthålla ordningen i ett samhälle istället för att det ska vara upp till individen. Man menar då att även om det finns individer i ett samhälle som inte går med på att staten har politisk auktoritet så är det okej att kränka deras fria vilja för att man vet att de och alla andra hade fått det bättre om samhället har politisk auktoritet. Man kan kritisera detta genom att säga att detta gör så att det blir okej för staten att tvinga sin befolkning att lyda vissa lagar, alltså de lagarna som upprätthåller ordning i samhället, men politisk auktoritet innebär att det är okej för staten att tvinga befolkningen att lyda alla lagar. En annan kritik är att det faktiskt inte stör ordningen i ett samhälle att utföra små lagbrott, som till exempel att köra för fort. Därför blir det orimligt att säga att vi följer lagarna för att upprätthålla ordningen i samhället. Men detta kan också besvaras genom att säga att vi inte ska bryta lagar som alla andra måste följa, alltså om vi bröt en lag så är det inte okej för att samhället inte skulle funka om alla andra gjorde det.
Anser du att staten har politisk auktoritet? Argumentera för din ståndpunkt!
Jag tycker att staten har politisk auktoritet, eftersom staten kan blanda sig i samhället på ett sätt som individer inte kan. Jag är tacksam för att jag själv inte behöver fånga brottslingar och går därför med på att staten har politisk auktoritet.
