Omsorgsetik Flashcards
Vad innebär olikhetssynen?
Olikhetssynen innebär att kvinnor könsdiskrimineras om och endast om hon behandlas annorlunda än hur män behandlas, och det inte går att rättfärdiga på grund av hennes kön. Alltså - om kvinnor behandlas annorlunda än män utan valida grunder, valida grunder innefattar exempelvis att endast kvinnor får vaccin för livmoderhalscancer.
Vad innebär maktansatsen?
Maktansatsen innebär att kvinnor och män konkurrerar om saker som män har en naturlig chans att vinna om. Till exempel - Kvinnor och män konkurrerar om en arbetsplats där det inte hade varit optimalt att behöva ta föräldraledigt från, vilket leder till att män har större chans att få arbetet på grund av att de inte kan bli gravida och inte behöver ta en ledande roll i uppfostrandet av förskolebarn (behöver inte stanna hemma för att amma tex).
Ovanstående synsätt (maktansatsen) spelar en viktig roll i en viss kritik av liberalismen. Vad säger den kritiken? Är kritiken befogad?
Man kan kritisera liberalismen genom att diskutera att kvinnor kan bli könsdiskriminerande även om det går att rättfärdiga på grund av hennes kön. Maktansatsen innebär att kvinnor har det svårare att få jobb än vad män har på grund av att de kan behöva ta hand om barn, och det är diskriminerande även om det kan rättfärdigas genom att hänvisa till kön. Alltså - eftersom liberalismen är förenlig med maktansatsen så kan man kritisera liberalismen. Kritiken är enligt mig befogad, eftersom det är ett problem i samhället som gör att kvinnors frihet (att bestämma själva vilka jobb de vill ha) kränks.
På vilket sätt kan orättvisor inom familjen tyckas utgöra ett problem för vissa liberala teorier? Vad kan en liberal säga till sitt försvar?
Liberalismen skiljer på den privata och den offentliga sfären och menar att staten inte får interagera med orättvisor inom den privata sfären, eftersom det då hade varit integritetskränkande. Detta får följden att staten inte kan interagera med orättvisor inom familjen, vilket leder till att kvinnor kan diskrimineras inom sin egna familj (behöver alltid ta hand om barnen, alltid laga mat, städa osv osv), vilket enligt liberalismen då blir okej. Som svar kan en liberal säga att familjen tillhör den samhälleliga sfären, som alltså blir en del av den offentliga sfären och att familjen då visst hamnar inom rättviseprinciperna.
Vissa omsorgsetiker har kritiserat rättviseetiken (på vilken de etablerade politiska teorierna kan sägas vila) för att den inte tar tillräcklig hänsyn till vikten av att utveckla moraliska förmågor. Vad menas med denna kritik? Kan den bemötas?
Det man menar med kritiken är att rättviseteorierna endast fokuserar på hur man bör styra ett samhälle (fördela resurser osv), snarare än hur de i samhället ska agera moraliskt. Ett samhälle är alltså bra, enligt rättviseetiken, om resurserna i samhället är rättvist fördelade, trots att det kanske är krig i samhället? Det läggs inget fokus på individens moral, alltså hur vi bör agera mot varandra och vad som är rättvis behandling. Faktumet är kanske att vi behöver veta hur vi ska agera moraliskt mot varandra, för att vi ska kunna ha ett rättvist samhälle. Man kan besvara detta genom att säga att det är viktigt för samhället att utveckla moraliska förmågor för att uppnå det rättviseetiken förespråkar, och därför förespråkar rättviseetiken också just att man ska uppnå dessa moraliska förmågor. Då kan man också komma in på att rättviseetiken blir överflödig, eftersom om vi i samhället har moraliska förmågor så kommer vi att agera rättvist? Men detta kan besvaras genom att säga att rättviseprinciperna faktiskt kan vara överflödiga, men att de fortfarande är sanna. Man kan också säga att vi behöver rättviseprinciper för att kunna agera moraliskt.
Andra omsorgsetiker har kritiserat rättviseetiken för att inte baseras på de rätta idéerna: omsorg och ansvar. Denna kritik kan stavas ut olika sätt – vilka då? Hur kan kritiken bemötas?
Man kan kritisera rättviseetiken genom att påstå att moralen inte handlar om rättvisa och rättigheter, utan snarare om att man ska upprätthålla de relationer man befinner sig i. Det är alltså en viktig del i moralen att fröjda de relationer vi redan befinner oss i. Eftersom rättviseprinciperna inte tar upp detta så är de orimliga. Man kan besvara detta genom att säga att de mest utsatta i samhället kanske inte ingår i någon relation med andra människor, vilket då skulle betyda att de hamnar utanför moralen. Men om vi istället antar att alla människor är i relation med varandra, så blit det som andra rättviseteorier (tex rawls).
Man kan också kritisera rättviseetiken genom att säga att det finns lidande i samhället som inte bara beror på orättvisor. Detta tar inte rättviseprinciperna hänsyn till, utan de fokuserar endast på att det ska vara rättvist och tar inte hänsyn till andra aspekter som kan göra samhället dåligt. För att svara på detta kan man säga att det inte är rimligt att kunna ta hänsyn till alla aspekter som gör ett samhälle dåligt. Att korrigera orättvisa är det som skulle gynna ett samhälle mest, även om det fortfarande kan finnas negativa aspekter.
