Nervsystemet Flashcards
Beskriv översiktligt nervsystemets indelning i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS) samt det sensoriska, det somatomotoriska och det autonoma nervsystemets funktioner.
CNS- hjärnan och ryggmärgen
PNS- Sensoriska och motoriska nervsystemet - Består av en rad nerver som parvis utgår från ryggmärgen och från de nedersta delarna av hjärnan.
Motoriska delas upp i ytterligare två-> somatisk och autonoma nervsystemet. Autonoma kan delas in i det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.
Sensoriska nervcellerna skickar genom sina axoner sensorisk information till ryggmärgen och hjärnan, som där orienteras om tillståndet i och utanför kroppen.Sensoriska nervcellskroppar ligger i ansamling, ganglier, alldeles utanför det centrala nervsystemet. De sensoriska nervfibrerna kallas också för afferenta (inåtledande) nervfiber.
Somatiska: Viljestyrda funktioner som att gå, prata etc
Autonoma- Ej viljestyrda funktioner som tarmar, hjärtat etc. Hit hör även Reflexer.
Beskriv nervcellens olika delar: axon, synaps, nervändslut, dendrit och axonhals.
Axon: Ett långt utskott som är specialiserat på att snabbt leda nervimpulser.
Synaps: Vid synapserna överförs signaler från en nervcell till en annan.
Närvvändslut: slutar på att cellkroppen eller dendriterna. Eller på andra typer av celler, tex körtelceller eller muskelceller. Den utgör ena delen av synapsen.
Dendriter: Utskott från cellkroppen som tar emot signaler från andra celler.
Axonhals: Är övergången från axonet till cellkroppen.
Beskriv vad oligodendrocyter, astrocyter, schwannceller och mikrogliaceller samt myelin har för funktion.
Schwanncellerna finns bara i det perifera nervsystemet, medan de andra typerna av gliaceller är viktiga delar av nervvävnaden i centrala nervsystemet.
Astrocyterna är de talrikaste av gliacellerna. Astrocyterna bidrar till att dels upprätthålla nervvävnadens rumsliga struktur, dels stabilisera sammansättningen av nervvävnadens vävnadsskada. Astrocyterna har dessutom flera andra viktiga funktioner , bland annat bidra till blod-hjärnbarriären, avlägsna frisatta transmittorsubstanser i synapserna så att effekten av transmittormolekylerna upphör. Kommunicera med varandra och med neuroner. Tar upp olika substanser som gör att miljön hela tiden är stabil. Stödjande och buffringsfunktioner.
Oligodendrocyterna och schwanncellerna är de myelin bildande cellerna i det centrala nervsystemet och i det perifera nervsystemet . Myelin bildas av oligodendrocyterna i centrala nervsystemet och av schwannceller i det perifera nervsystemet. Schwannceller bildar ett myelin segment runt ett axon medan oligodendrocyt kan bilda flera myelin segment runt ett och samma axon.
Mikrogliacellerna är makrofagerna i centrala nervsystemet och har förmågan att avlägsna cellfragment och skadad vävnad genom fagocytos. Efter en lokal hjärnskada ökar antalet mikrogliaceller i det berörda området. Fungerar som ett immunförsvar
Myelin gör så att nervcellerna får en elktrisk isolering. Att myelin gör att aktionspotalien går snabbare
Hur uppstår nervcellens membranpotential?
- På insidan av cellen är det en hög koncentration K+ och organiska anjoner,(negativt laddade joner, bl.a. proteiner och fosfater).
- På utsidan är det en hög koncentration av Na+ och Cl-.
- I vila (när inte några andra jonkanaler är aktiva) så är membranet mest permeabelt (genomsläppligt) för K+. Det är hög koncentration av K+ på insidan av cellen och låg koncentration av K+ på utsidan. Det gör så att K+ kommer att diffundera ut från cellen.
- I och med att K+ som är plusladdade går mot utsidan så kommer negativt laddade partiklar vilja följa med (för plus och minus dras till varandra). Men på grund av att de negativt laddade partiklarna inte kan passera genom membranet så kommer de att ansamlas på insidan vid membranet.
- På utsidan kommer det ansamlas positiva joner. Detta beror på ansamlingen av negativa partiklar på membranets insida (för plus och minus dras till varandra). Genom detta så får man som ett elektriskt batteri över cellmembranet med en mer negativ insida och en mer positiv utsida.
Beskriv övergripande hur aktionspotentialen uppstår och fortleds, samt vilka faktorer som påverkar fortledningshastigheten i ett axon.
- Det finns spänningskänsliga Na+-kanaler och K+ nervcellsmembranet. Dessa kanaler är stängda i vila. -kanaler i
- När det sker en tillräcklig stor ändring av membranpotentialen i positiv riktning (dvs mer positiva laddningar på membranets insida). så kommer spänningskänsliga Na+-kanaler att aktiveras (så att Na+-joner kan strömmaigenom). Anledningen till att det blir en mer positiv membranpotential kan exempelvis vara att jonkanaler har aktiverats i synapserna (se fråga 7).
- När Na+ -kanalerna aktiveras så kommer membranpotentialen snabbt bli mer positiv på insidan av cellen. Detta gör så att en elektrisk impuls kommer att färdas i axonet ner till nervändslutet.
- Faktorer som påverkar fortledningshastigheten i ett axon:
a) Myelinet runt axonet ger en elektrisk isolering. Detta gör så att aktionspotentialen (elektriska impulsen) kan färdas fortare.
b) En större diameter (minskar det elektriska motståndet) på axonet gör så att aktionspotentialen (elektriska impulsen) kan färdas fortare.
Förklara vad en synapspotential är för något samt hur synapspotentialerna summeras vid axonhalsen.
Förändringen av membranpotentialen kallas för synaps potential och kan antingen stimulera eller hämma den elektriska impulsen till målcellen. Aktionspotentialer utlöses när den del av cellmembranet där axonet går ut från nervcellskroppen (axonhalsen ) depolariseras till tröskelnivå. Det är summan av postsynaptiska potentialer som uppstår ungefär samtidigt i olika synapser på samma cell, eller strax efter varandra i samma synaps, som bestämmer huruvida det sker en depolarisering till tröskelnivå.
Hämnande synapser: leder till att klorid strömmar in i cellen och gör det svårare för den att komma upp i tröskelnivån.
Stimulerande synapser: synapsen leder till en frisättning av natrium som strömmar in genom jonkanalerna och gör att det blir lättare för neutroner att nå tröskelnivån.
Beskriv de olika stegen för neurotransmissionen i en synaps, ifrån det att aktionspotentialen når nervändslutet tills att de postsynaptiska receptorproteinerna reagerar.
- En aktionspotential (elektrisk impuls) fortleds ner mot nervändslutet.
- Aktionspotentialen (elektriska impulsen) ger en mer positiv membranpotential i nervändslutet vilket gör att spänningskänsliga kalciumkanaler öppnar sig.
- Kalciumjoner kommer att strömma in och göra så att vesiklarna med transmittorsubstans tömmer sitt innehåll i synapsspalten.
- Transmittorsubstansen diffunderar över synapsspalten och binder in till receptorer på membranproteiner som sitter på målcellen i synapsspalten.
- Detta kan till exempel göra så att jonkanaler öppnas och mottagarcellen ändrar sin membranpotential.
- När aktionspotentialen har klingat av i nervändslutet så stängs de spänningskänsliga kalciumkanalerna vilket gör att transmittor frisättningen avstannar.
- Mängden transmittorsubstans i synapsspalten minskar snabbt genom att transmittorsubstansen antingen: återupptas av den presynaptiska delen; diffunderar i väg från synapsspalten; eller bryts ner av enzymer.
Beskriv vad en transmittorsubstans är för något, ange två vanliga transmittorsubstanser i centrala nervsystemet samt två vanliga transmittorsubstanser i perifera nervsystemet.
Transmittorsubstanser i nervsystemet överför information från en cell till en annan.
I centrala nervsystemet är glutamat (exciterande/aktiverande), och gamma-aminosmörsyra(GABA) ( inhiberande/ hämmande) vanligt förekommande.
I perifera nervsystemet är det acetylkolin och noradrenalin som dominerar.
Vad innebär det att en transmittorsubstans är inhiberande/hämmande, exciterande/aktiverande samt modulerande?
Modulerade transmittorer: Dopamin bildas bland annat i substantia nigra(i mitthjärnan) och är involverad i belöning, beroende och rörelsekontroll.
Beskriv övergripande hur en receptormolekyl kan frisätta så kallade g-proteiner intracellulärt och vad dessa g-proteiner har för funktion.
Transmittorsubstans kan också binda in till receptorproteiner i cellmembranet som aktiverar g-proteiner inne i cellen. När g-proteinerna är aktiverade kan dessa binda in till andra receptorproteiner i cellen. Då kommer dessa receptorproteiner att aktiveras att skapa/frisätta så kallade ”second messengers” i det intracellulära rummet. Dessa second messengers påverkar sedan olika processer i cellen
Vad karaktäriserar respektive grupp av kanaler: spänningskänsliga kanaler, ligandaktiverade kanaler, sträckkänsliga kanaler och läckkanaler?
Spänningskänsliga jonkanaler- Reagerar på ändringar i den elektriska spänningen över cellmembranet, har bland annat en stor betydelse för aktionspotentialer och fortledning.
Ligandeaktiverande jonkanaler- (transmittor) har stor betydelse för informationsöverföringen mellan cellerna i synapsspalten.
Sträckkänsliga jonkanaler- har stor betydelse för olika sinnes cellers funktion.
Läckkanaler- är alltid öppna och har stor betydelse för cellens vilomembranpotential, kaliumjoner viktiga för att skapa spänningen när cellen är i vila.
Redogör för hjärn- och ryggmärgshinnornas läge i förhållande till varandra, hjärnans ventrikelsystem samt cerebrospinalvätskans bildning, cirkulation och funktion.
En hjärnventrikel är ett hålrum som är fyllt med cerebrospinalvätskan. Människan har fyra hjärnventriklar. De benämns 1a,2a, 3e och 4e ventrikeln, 1a och 2a ventrikeln kallas också sidoventriklar. Cerebrospinalvätskan produceras i ventriklarna av strukturer som kallas plexus choroideus. Vätskan passerar från den fjärde ventrikeln över till subaraknoidalrummet som omger hjärnan och ryggmärgen. Därifrån strömmar den via araknoidalvilli över i vensinus.
Den är stödjande då hjärnan ligger rätt. Den är stötdämpande för hjärnan, Den är tryckutjämnande, likvor slutar producera så att det ryms i hjärnan. Transporterar näringsämnen till centrala nervsystemet och för även bort slaggprodukter från nervsystemet.
Hjärnhinnorna är dura mater, sedan araknoidea och längst in mot hjärnan och ryggmärgen ligger Pia mater.
Cerebrospinalvätska ( ryggmärgsvätska/likvor) har en viktig funktion i det centrala nervsystemet då den transporterar näring, avlägsnar slaggprodukter och fungerar stötdämpande som skydd vid fysisk trauma.
Beskriv böjreflexens och sträckreflexens ingående delar samt funktion.
Sträckreflexer ger automatiska kontroll av skelettmusklernas längd. Denna kontroll är en förutsättning för både smidiga rörelser och förmågan att upprätthålla en viss kroppsställning. Böjreflexerna gör att en kroppsdel automatiskt dras tillbaka när smärtreceptorer( nociceptorer) stimuleras. Därmed skyddas kroppen mot skada.
Lokalisera och namnge hjärnstammens olika delar samt lokalisera lillhjärnan. Ange vilka funktioner som styrs/regleras i respektive område.
Hjärnstammen har mycket vit substans på grund av stora antalet myeliniserade axoner som leder information mellan hjärnan och ryggmärgen.
Lillhjärnan(cerebellum)
Huvudfunktion är att kontrollera och justera kroppsrörelser. Muskelrörelserna under denna gång och löpning styrs från ryggmärgen, men för att säkerställa balans- och manövreringsförmåga måste lillhjärnan fungera väl.
Medulla oblongata ( förlängda märgen)
Kärnor i medulla oblongata hjälper till att kontrollera hjärtats aktivitet, blodtrycket och fördelningen av blodet som pumpas ut ur hjärtat. Lungventilationen styrs reflektoriskt från kärnor i medulla oblongata och pons. Deltar också i styrningen av många matspjälknings funktioner.
Pons (hjärnbryggan)
Mesencefalon( mitthjärnan)
Lokalisera talamus, hypotalamus, hypofysen samt ange vilka funktioner som styrs/regleras av respektive struktur.
Diencefalon är den del av framhjärnan som omger den tredje hjärnvetrikeln. Det tjocka sidoväggarna kallas talamus och botten benämns hypotalamus. Under hypotalamus ligger hypofysen.
Hypofysen bildar flera olika sorters hormon, bland annat tillväxthormon, endorfin och prolaktin. Är kroppens överordnade endokrina körtel.
Hypotalamus- hypotalamus fungerar som en länk mellan nervsystemet och endokrina systemets. Det är ett område i hjärnan som tar emot information från hjärnan om vad kroppen behöver. Hypotalamus har kontakt med hypofysen. Information som når hypotalamus styr vilka hormon och hur mycket hormon som hypofysen ska skicka ut. Är också ett överordnat kontrollerande centrum för det autonoma nervsystemet. Den har en central roll i regleringen av kroppstemperaturen.Tröst, sexual drift och hunger
Lokalisera och namnge storhjärnans lobindelning samt ange vilka funktioner som styrs/regleras i respektive område.
Pannlob- koncentration, omdöme och kontroll av handlingar. Vår personlighet. Korttids lagra information, tex inköpslista. -primära motorbarken.
Centralfåra-
Hjässlob- kommandocentral, minne, inlärningsförmåga och språkförståelse. -primära somatosensiriska barken.
Nacklob- syn, känna igen. Omvandlar synintryck till bilder som kan kopplas till minnet. -primära synbarken.
Sidofåra-
Tiningslob- orienteringsförmåga och känsel. Avståndsbedömning och kan koppla ihop musik med minnen. - primära hörselbarken.
Lilljärnan- balans, hållning och koordination.
Redogör för sensoriska nervbanors väg från periferin till hjärnan, samt för motoriska (dvs pyramidala och extrapyramidala) nervbanors väg från hjärnan till periferin.
Sensoriska nervbanornas väg från periferin till hjärnan, spinothalamiska.
Huden eller rörelseapparaten får en stimulans, sedan finns det två sätt för denna nervsignalen att ta sig till storhjärnsbarken. spinothalamiska går till så att det kommer ett nervaxon från periferin till ryggmärgen, sedan sker det en synaps till den sekundära nervcell som sedan skickar signalen till talamus. och där sker ytterligare en omkoppling ( ny snaps) skickar talamus upp detta till storhjärnsbarken.
Sensoriska nervbanornas väg från periferin till hjärnan, baksträng systemet
Huden eller rörelseapparaten får en stimulans, sedan finns det två sätt för denna nervsignalen att ta sig till storhjärnsbarken. baksträng systemet går till så att nervaxon från periferin till hjärnstammen och där sker första synapsen, sedan åker denna nervcellen upp till talamus där det sker en till synaps och denna skickas sedan upp till storhjärnsbarken.
Motoriska nervbanornas väg från hjärnan till periferin
När hjärnan bestämmer vad musklerna ska göra.
extrapyramidala motoriska nervbanorna.
Det går en nervcell från storhjärnsbarken till hjärnstammen, där sker det en ny synaps till en ny nervcell, sedan går den här nervcellen ner till ryggmärgen där det sker ytterligare en synaps till en ny perifer nerv cell som sedan går ut till muskeln.
pyramidala motoriska nervbanor
Det går en nervcell från storhjärnsbarken till ryggmärgen och där sker en synaps till en ny periferier nervcell som går ut i kroppen vidare till en muskel.
Lokalisera Wernickes area (språkcenter) och Brocas area (talcenter) samt ange vilken funktion som styrs/regleras avi respektive struktur.
Centrum för språkförståelse, Wernickes område, ligger i Tingoloben mellan hörselbarken och synbarken. När en person läser eller lyssnar på tal går informationen till detta centrum via syn- och hörselbarken. I Wernickes område tolkas sedan informationen. Det är också detta område som sätter samman ord till meningsfulla meningar en person ska prata.
Tal centrumet Brocas område ligger i pannloben, alldeles framför den nedre delen av den somatomotoriska storhjärnsbarken. De angränsande delarna av den motoriska barken styrs ansikts-, tung-, och andningsmusklerna. Tal centrumet koordinerar dessa muskelgrupper aktivitet så att individen kan uttala ord och prata begripligt.
Lokalisera det retikulära aktiveringssystemet samt ange vilka funktioner som styrs/regleras av strukturen.
Retikulära aktiveringssystemet(RAS)- reglerar våra medvetenhet och vakenhetsgrad(projicerar i sin tur till talamus och projicerar till alla delar av cortex) sitter i hjärnstammen.
När det retikulära systemet stimuleras bombarderas storhjärnsbarken med impulser så personen återgår till vaket tillstånd.
Utan ständig stimulering av kortikala neuron från RAS ät en individ medvetslös.
Lokalisera det limbiska systemet samt ange vilka funktioner som styrs/regleras av strukturen.
Det limbiska systemet är de delar som gränsar mot hjärnbarken. Har stor roll för känslotillstånd, smärta, vrede och minnesfunktioner. Överföring av information från det limbiska systemet till storhjärnsbarken gör människan medveten om sina känslor.
Vilken typ av aktivitet/förändringar bygger korttidsminnet/arbetsminnet samt långtidsminnet på? Vilken strukturo i hjärnan har betydelse för övergången mellan korttidsminnet/arbetsminnet och långtidsminnet, samt var i hjärnan ligger denna struktur?
Korttidsminne bygger på elektrisk aktivitet i vissa nervceller
långtidsminne bygger på fysikaliska eller kemiska förändringar av nerv eller gliaceller
Hippocampus som ligger i det limbiska systemet har en avgörande betydelse för övergången mellan kort och långtidsminne.
Vilka effekter har det sympatiska respektive det parasympatiska nervsystemet på kroppens olika organ (hjärta, lungor, mag-tarmsystemet och spottkörtlar), samt på vilket sätt samarbetar det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet?
Parasympatisk del: Aktiveras när kroppen är i vila, och inte stressad. En aktivering av det parasympatiska nervsystemet innebär att: hjärtverksamheten minskar, blodtrycket sjunker, nivån av stresshormoner sjunker och ”må-bra-hormonet oxytocin ökar , matspjälknings apparaterna stimuleras och kroppen läkningsprocesser förbättras.
Sympatisk del: aktiveras i situationer där människan blir utsatt för psykisk eller fysisk stress, aktiverar flykt- och kamp responser, och förbereder kroppen för fysisk aktivitet. Aktivering av det sympatiska nervsystemet gör att kroppen bland annat: omfördelar blodflödet bort från matspjälkningssystemet, omfördelar blodflödet bort från huden , vidgar pupillerna, höjer hjärtats slagfrekvens och höjer blodtrycket, ökar utsöndringen av glukagon och minskar utsöndringen av insulin så att kroppens energireserv frigörs, främst genom att blodsockret stiger ( som hela kroppen använder som snabbt tillgängligt bränsle, och hjärnan främst).
Varifrån i nervsystemet utgår de 12 kranialnerverna och vilken/vilka funktioner har n. trigeminus, n. facialis och n. vagus?
Kranialnerverna utgår från hjärnstammen.
n. trigeminus- sensorisk information från ansiktet och motorisk kontroll av tuggmuskler
n. facialis- motorisk kontroll av ansiktets mimiska muskler. Sensoriska nervfibrer från smaklökar på tungan.
n.vagus- parasympatisk nervförsörjning till många inre organ. Sensorisk information från många inre organ bland annat hjärtat och glatta muskler, även nervfibrer till muskler i struphuvudet, svalget och övre delen av matstrupen.
Beskriv var n. radialis, n. ulnaris, n. ischiadicus och n. femoralis är lokaliserade.
N. radialis- innerverar sträckmudkeln i både överarmen och underarmen samt hudområdet längs baksidan av armen och på handryggen passerar intill på humerus och kan skadas vid brott på detta skelettben eller långvarigt tryck mot överarmens baksida.
N. ulnaris - Löper längs överarmens och armbågens insida och sträcker sig nedför underarmen till handen, (handflatan och fingrarna) känslig av tryck och stötar och får smärta.
N.ischiadicus- Kroppens största nerv. Den passerar djupt i sätesmusklerna och vidare nedför lårets baksida, där den innerverar alla musklerna, vid knävecket delas den in i N.tibialis och N.fibularis.
N.femoris - kraftig nerv, passerar under ljumsk bandet, går djupt in i låret och skickar en gren ner till underbenet.
