Nervfysiologi Flashcards
Indelning av nervsystemet
Indelning av nervsystemet: Nervsystemet delas till:
Centrala och perifera nervsystemet
- Centrala nervsystemet: Delas till:
– Hjärna
– Ryggmärg - Perifiera nervsystemet: Delas till:
– Sensoriskt (Afferent): Från olika organ till CNS. Info in i CNS.
– Motorsikt (Efferent): Från hjärnan till olika organ. Info utåtgående. Styr våra röreslse.
Motorsikt: Delas till, Autonoma och somatiska
* Autonomt: Icke-viljestryd: Delas till:
– Sympatiskt
– Parasympatiskt
- Somatiskt: Viljestyrd
– Enteriskt: Styr magen och tarm metabolitet. Kan ibland tillhöra Autonoma nervsystemet, för att den är icke-viljestyrd. Kan agera självständigt eller kan
kontrolleras av CNS
genom det autonoma
avdelningen av PNS.
Det enteriska nervsystemet är ett nätverk av neuroner i väggarna i matsmältningskanalen. Det är
kontrolleras ofta av den autonoma uppdelningen av nervsystemet system, men det kan också fungera autonomt som sitt eget integrerande centrum.
Det är viktigt att notera att CNS kan initiera aktivitet utan sensorisk input
Det perifera nervsystemet (PNS) består
av ..
Det perifera nervsystemet (PNS) består
av sensoriska (afferenta) neuroner och motoriska (efferenta) neuroner.
Sensoriska receptorer i hela kroppen övervakar kontinuerligt förhållandena i den inre och yttre miljön.
CNS signaler som färdas genom efferenta neuroner till sina mål, som mestadels är muskler
och körtlar.
Efferenta neuroner är uppdelade i den somatiska system, som styr skelettmusklerna, och det autonoma systemet, som kontrollerar glatta och hjärtmuskler, exokrina körtlar, vissa endokrina körtlar och vissa typer av fettvävnad.
Autonoma neuroner delas vidare in i sympatiska och parasympatiska grenar, som kan särskiljas genom sin anatomiska organisation och genom de kemikalier de använder för att kommunicera med sina målceller.
Många inre organ får innervation från båda typer av autonoma neuroner, och det är vanligt för de två systemen att utöva kontroll över ett enda mål.
Nervsystemets organisation
CNS (Gul): Delar av hjärnan som har till uppgiften att reglera kroppens rörelseförmåga eller rörelsemönster skickar signaler till somatiska och Autonoma neuroner.
Autonoma neuroner skickar signal till bland annat körtlar som frisätter hormoner men även muskler (Glatt muskulatur), där signalen leder till att musklerna kontraheras.
Somatisk system som styr skelett muskler. Somatiska celler kännetecknas av att de har randing struktur och en tydlig riktning.
Exempel på extern miljö signaler: Temp, ljus, ljud
Intern miljö: Signal till hjärnan (Sensorisk information) har RC som har ligander som hormoner
RC i hjärnan i cortex (Hjärnbarken) känner av olika interna (Ex. Hormoner) och externa (Ex. Ljus) ligander.
Talamus har en viktig funktion då den framför allt fungerar som en integrerande kopplingsstation för hjärnans olika delar
Nervsystemets organisation
Skillnad mellan sensorisk och Efferenta neuroner?
Nervsystemets organisation
Skillnad mellan sensorisk och Efferenta neuroner?
Sensorisk neuron av PNS skickar information till CNS genom afferent (sensoriskt) neuroner.
Efferent neuron av PNS tar information från CNS till målceller via efferenta neuroner.
Begrepp
Nucleus
Bana (Tract)
Ganglion
Nerv
Begrepp
CNS:
Nucleus: Samling av cellkroppar i CNS, de ligger samlade i klumpar.
Bana (Tract): Knippen av axoner. Grupp (samling) av axoner som går från ett område till annat i CNS.
PNS:
Ganglion: Samling av cellkroppar i PNS.
Nerv: Är fler axoner i PNS. Inslagna i bindväv, mycket längre än Bana. Stora, så att man kan se dem med blotta öga.
Celler i nervsystemet: Två huvudtyper
Celler i nervsystemet: Två huvudtyper
- Nervceller
- Gliaceller: Alla celler som inte är nervceller. Ser ut som trådar axoner från nervceller
–Astrocyter (CNS): Har uppgift att hålla fast axoner, den ger struktur till nervvävnad, så att de ligger stilla. Producerar näringsämne. Via Gap junction är nervcellen bunden till Astrocyterna, med tanke på att astrocyterna syntetiserar och producerar näringsämne till nervceller som kan skickas till nervcellen. Nervcellen är dåliga på att syntetiserar, därför har astrocyterna en viktig roll att förse nervcellen med näringsämne. Astrocyter kan även lagra näringsämnen (Dipå)
–Oligodendrocyter(CNS): Producerar myelin till nervcellerna i CNS. Myelin, ett fettskikt som sitter runt axoner för att isolera och leda signalen snabbare. Myelin är alltså viktigt att skydda aktionspotentialen.
–Mikroglia(CNS): Nervsystemets immunceller. Immunceller i kroppen och immuncellerna i hjärnan att skilda från varandra, tack vare hjärn-blod barriären.
–Epedymalceller(CNS): Bildar vägg mellan olika delar av hjärnan. Skiljer åt ventriklar och hjärnan.
Producerar hjärn-ryggmärgsvätska (CSF) (Likvor). Den vätskan i ventriklar producerar av speciella typ av Epedymalceller
CSF: Kan ses som blod utan blodceller (Som plasma, då CSF innehåller nödvändiga salter och näringsämne). Den fyller ut ventriklar systemet.
Har också flimmer hår för att skicka CSF vidare.
–Schwancells(PNS): Producerar myelin i PNS.
Myelin i CNS och PNS är strukturellt olika.
Oligodendrocyter och Schwancells producerar myelin med olika mekanismer samt olika strukturer.
Har sekretorisk funktion, då de frisätter näringsämne.
–Satelitceller(PNS): Som astrocyter, producerar näringsämne och ger struktur.
Inga Mikroglia i PNS: Då den immunologiska funktionen fylls av kroppens egna immunceller.
Inga Epedymalceller: Ersätts av kroppens egna celler
Astrocyter
Epedymalceller
Gliaceller
Astrocyter: Viktiga för att styra nervtransmittor
Inblandade i hjärn-blod barriären, då den utgör genomsläpplighet av hjärn-blod barriären.
Man brukar sig att:
Astrocyter är hjärn-blod barriärens port, som bestämmer vad som kommer in.
Epedymalceller, utgör väggen för hjärn-blod barriären.
Neuronets uppbyggnad
Neuronets uppbyggnad:
Nervcellen tar emot info från dendriter
Tar emot information (kemiskt) och översätter det till elektriskt
Soma (Nervcellens cellkärna) omvandlar kemisk signal till elektrisk signal
Den elektriska signalen transporteras längs axonen.
Vid synapsen övergår signalen till den närliggande nervcellen som kemisk signal i form av neurotransmittorer.
Vad möjliggör aktionspotential?
Myelin-skiktet
Elektrisk gradient över membran (Joner, Na+ och K+)
Ibland är en neuron kopplad till flera neuroner.
Olika typer av neuron
Olika typer av neuron
Sensorisk nerver: Två typer: Pseudounipolära och bipolära
Pseudounipolära: En typisk neuron består av dendriter, ett axon och en cellkropp, och de sensoriska neuronerna är inget undantag.
De flesta sensoriska neuroner är pseudounipolära, vilket innebär att de har ett enda axon som sträcker sig från cellkroppen som bildar två förlängningar.
Den sensoriska neuronen “börjar” med dendriterna, eftersom det är här signalen tas emot från den yttre miljön.
I sensoriska neuroner är dendriterna i allmänhet mycket långa.
Signalen från receptorerna i änden av dendriterna färdas längs axonet tills den når cellkroppen.
Cellkroppen är platsen för kärnan, cytoplasman och andra organeller.
Sensoriska nervcellers cellkroppar samlas i regioner som kallas ryggmärgens dorsala ganglier.
Pseudounipolära nerver ser strukturellt annorlunda ut, men de har samma funktion som en vanlig neuron.
Hos Pseudounipolära nerver finns dendriter inte i cellkärnan (Soma)
En Pseudounipolära cellkropp sitter nära ryggmärgen.
Pseudounipolära nervceller består av två axoner, ett perifert och ett centralt.
Bipolära: Finns ibland annat tungan eller luktepitel. En bipolär neuron har en axon och en dendrit som sträcker sig från soma. Ett exempel på en bipolär neuron är en retinal bipolär cell, som tar emot signaler från fotoreceptorceller som är känsliga för ljus och överför dessa signaler till ganglieceller som bär signalen till hjärnan.
Bipolär neuroner finns mycket i hjärnan för att möjliggöra en bättre packning och större område med dendriter.
Anledningen till att vi har bipolära neuroner i lukt- och smakepitel, beror på att dessa epitel är okomplicerade, hårdkodade, de känner av vissa molekyler som fotoner, H+ m.m.
Vi har 800 receptorer för luktepitel, detta kräver många nervceller packade i ett och samma ställe för de olika liganderna.
Interneuron är specialiserade nervceller inom det centrala nervsystemet vars uppgift är att fungerar som relästationer mellan axonen som utgår från hjärnan och synapserna från de efferenta neuronerna samt mellan axonen från de afferenta neuronerna till hjärnan via ryggmärgsnerven. Ju fler interneuroner mellan afferenta meddelanden och efferenta svar, desto komplexare rörelser är möjliga.
Fler interneuroner aktiveras när ett svar på stimuli krävs för att vara komplext. Interneuroner används i alla högre funktioner, inklusive inlärning, minne, kognition och planering.
Interneutron kan vara hämmnade, vilket leder att de ej skickar vidare signalen (Utgör som ett filter)
Interneutron kan alltså antingen hämma eller aktiver (Föra över) en siganl
Interneutron, exempelvis har fått info från hörselcell, att inte aktivera neuron, då bromsar den signalen
Interneutron kan antingen släppa eller hämma en signal
Interneutron är alltså ett sätt att reglera signalen
Strukturellt är Interneutroner gjorda för att ha många dendriter
Interneuroner i CNS är i första hand hämmande och använder signalsubstansen GABA eller glycin. Men excitatoriska (med stimulerande eller förstärkande effekt) interneuroner som använder glutamat i CNS finns också, liksom interneuroner som frisätter neuromodulatorer som acetylkolin.
Disinhibition: hänvisar till den selektiva och övergående reduktionen av synaptisk hämning på grund av undertryckande av interneuronavfyrning av en annan population av interneuroner.
Neuroner med stora dendritiska träd, som får info från flera olika celler
Pseudounipolära är alltid myelinserde.
Bipolära celler finns i luktepitel, hjärnan och cortex, i hjärnan finns många celler som inte har myelin, på så sätt, för att få större utrymme och bättre packning.
Myelin (PNS)
Myelin (PNS)
Princip: Schwannceller, fagocyterar axoner och producerar cellvägg för att bilda lager runt axonen.
Schwannceller, producerar myelin, de producerar även protein, näringsämnen till nervcellen och förnyar myelin-skiktet, de dör alltså inte efter produktion av myelin.
Ett enda myelin skikte skapas av en enda schwannceller. De är ungefär 1-1,5 mm stora.
Schwannceller är alltså det som utgör myelinet alltså, med tanke på att Schwannceller fagocyterar axoner.
Axonen har också ett eget membran som omsluter den.
Noder av Ranvier är luckor som finns inom myeliniserade axoner. Deras funktion är att påskynda utbredningen av aktionspotentialer längs axonet.
Ranviers noder är luckorna mellan myelinisoleringen av Schwann-celler som isolerar neurons axon.
Noder är fördelaktiga för att vissa område måste vara genomslöppig för joner.
En fler-dendritiska neuron
En fler-dendritiska neuron: De tjocka axoner är myelinserade, medan de korta och tunna axon-förgreningar är icke-myelinserde. En axon kan alltså vara delvis myelinerade.
Att ha icke-myelinserade axoner, kan vara fördelaktigt, för att:
- Myelin kräver uttrymme. För att kunna packa flera neuroner i ett visst området, är möjlig om axonerna är alltså icke-myelinserade.
- Energimässigt, är det dyrt att producera myelin, då det kostar energi. Axoner har ändå sina egna membran
Synaps
Synaps: Är nyckeldel av nervsystemet.
Presynaptiska neuron: Frisätts den vesikel omgivande neurotransmitorer till den närliggande neuronen. Den skickar alltså neurotransmitorer.
Postsynaptiska neuron: Mottagare. Vi har alltid RC i Postsynaptiska neuron som tar emot nervtransmittor för att binda till RC.
Två typer av RC i en postsynaptiska neuron:
G-protein
Ligand styrda jonkanaler: Viktigaste, där ligand binder, konformationen ändras hos jonkanalen och joner kan komma in. Detta leder till att membranpotential ändras hos den postsynaptiska neuron, vi överför alltså signalen på detta sätt.
I Presynaptiska och Postsynaptiska neuron har vi återupptag av neurotransmitorer, som är nödvändigt för normal synaptisk fysiologi eftersom det möjliggör återvinning av neurotransmittorer och reglerar nivån av neurotransmittorer som finns i synapsen, och kontrollerar därigenom hur länge en signal som är beroende av neurotransmittorfrisättning varar.
Återupptag av neurotransmitorer sker via solute carriers som har en viktig roll i synaptisk överföring i centrala nervsystemet.
Solute carriers-transportörer är avgörande för att avbryta synaptisk överföring för neurotransmittorer.
Vesikel: Är membran blåser med neurotransmitorer, vissa ligger nära membranet (Alltså bundna till membranet – Dockade). För att en dockad vesikel ska övergå till en fuscerad vesikel. För att vesikel ska smält inne i mebranet för att fuscera (Dokad vesikel) till fuscerad vesikel, behöver vi öka Ca+ joner i klyftan, detta regleras med spänningstyrda kalcium kanaler, som finns i Presynaptiska neuron).
Kalcium spelar en viktig roll för att utlösa synaptisk vesikelexocytos och frisättning av neurotransmittorer. När en aktionspotential fortplantar sig ner i axonet på en nerv och anländer till axonens nervterminal aktiverar den spänningsstyrda kalciumkanaler vilket orsakar en ökning av intracellulärt kalcium i synapsen.
Dockning, fusion och frisättning
Alla vesiklar har samma antal neurotransmittorer, om de tillhör samma system.
I vesiklars membran, har vi solute carriar som är unika för varje vesikel, beroende på vilket neurotransmittor vi har inuti vesikel. Ex. En vesikel med adrenalin, har solute carriars som är specifika för adrenalin. Cellen har alltså en fenotyp.
Autonoma nervsystemet
Autonoma nervsystemet
Sympatiska: Kännetecknas av att cellkroppar som ligger bundna till ryggmärgen, där de bildar en sympatisk gränssträng, där ett antal nervknutor som sitter längsmed ryggradens båda sidor.
Parasympatiska: Cellkroppen befinner sig nära organet.
Alla organ kontrolleras av båda sympatiska och parasympatiska systemen.
De flesta organ innerveras av både sympatiska och parasympatiska nerver
Sympatiska systemet (Flight or fight): Aktiverar hjärt-muskulaturen, minskar mag-tarm rörelse, aktiverar pankreas, då bukspottkörtelns funktioner regleras av nerv-ingångar från de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet, som är beroende på ständigt förändrade miljömässiga och fysiologiska förhållanden.
Parasympatiska systemet: Ökar mag-tarm rörelse (Rest and Digest). Det parasympatiska systemet saktar ner din andningshastighet. Det gör att dina luftrör blir smalare och lungblodkärlen vidgas. Det sympatiska systemet ökar din andningsfrekvens.
Anatomisk skillnad:
Parasympatiska nerver: Nerverna utgår antingen från ryggmärgens högre upp eller lägre region.
För att vi hade svårt att packa parasympatisk neuroner i samma ställe som sympatiska. Medan de sympatiska nerver utgår från bröstregionen (Mitten-delen) av ryggmärgen.
Parasympatiska: Acetylkolin är den främsta signalsubstansen i det parasympatiska nervsystemet
Sympatiska: Adrenalin är den främsta signalsubstansen i det parasympatiska nervsystemet
Sensorisk och motorisk bana
Sensorisk bana: Sensorisk information kommer från olika sinnen och transporteras upp genom ryggmärgen och kommer till olika cortex i hjärnan. Sensorisk bana har sina ganglier dorsalt i ryggmärgen.
En dorsal ganglion är en mängd av neuroner i ryggmärgen.
Cellkropparna av sensoriska neuroner är belägna i dorsalrotsganglierna.
Axonerna hos dorsalrotganglieneuroner är kända som afferenter.
I det perifera nervsystemet hänvisar afferenter till de axoner som förmedlar sensorisk information till det centrala nervsystemet (dvs hjärnan och ryggmärgen).
Sensorisk omkopplingspunk: Den punkten där oviktig / irrelevanta stimuli filtreras bort innan den når hjärnan.
Omkopplingspunkten minskar överbelastningen av information i hjärnan.
Omkopplingspunkten finns längst ner i ryggmärgen, den är viktig för att reducera smärtor. Genom att administrera Alvedon, fungerar Alvedon genom att den förstärker detta filter, då den reglerar hur mycket information om smärt-känsla ska upp till hjärnan.
Gate-Control “Grindkontrollteorin”: Beskriver hur icke-smärtsamma sinne-intryck kan minska smärtsamma sinne-intryck.
En smärtsam stimulans stimulerar primära afferenta fibrer som reser till hjärnan via ryggmärgen
Ökad aktivitet hos de primära afferenta fibrerna resulterar i ökad upplevd smärta.
Omvänt minskar minskande aktivitet hos de primära afferenta fibrerna upplevd smärta.
I grindkontrollteorin beskriver en stängd “grind” när input till primära afferenta fibrer blockeras, vilket minskar smärtkänslan.
En öppen “grind” beskriver när inmatning till transmissionsceller är tillåten och tillåter därför smärtkänslan.
Motorisk bana: Från hjärnan till sinnesorgan. Motorisk banan korsar inte mittlinjen.
Pyramidbanan är en ledningsväg av nervceller från motoriska delarna av hjärnbarken ner till ryggmärgen. I nedre delen av förlängda märgen korsar en del av fibrerna i banorna från höger till vänster sida av ryggmärgen.
De för med sig motoriska impulser från övre motorneuron till nedre motorneuron i ryggmärgen, skador på pyramidbanorna kan ge olika grader av förlamning.
De är till för att reglera koordination och rörelser
Dermatomer
Dermatomer: Området i huden som ger info till och tar info från ryggmärgen
Ett dermatom är ett område på huden som innerveras av en särskild spinalnerv.
Dermis: Hud
De övre regioner av spinalnerver representerar de övre delerna av dermatomerer
Info från högt upp ska tar upp info från högre del av ryggmärgen. För att information ska ta minsta avstånd till ryggmärgen.
Dermatomer är olika stora, dermatomerna i ryggen är stora, detta leder till att i ryggen har vi stor 2-punktdeskimering.
Sensoriska Cortex
Sensoriska Cortex: Här hamnar viktig information som ej filtrerats bort. Den skapar kartliknande områden i hjärnan, där olika delar av hjärna är ansvarig för olika organ och sinne.
Sensoriska kartor är områden i hjärnan som reagerar på sensorisk stimulering och är rumsligt organiserade i enlighet med någon funktion av sensorisk stimulering. I vissa fall är den sensoriska kartan helt enkelt en topografisk karta av en sensorisk sinne.
Information kan komma i form om beröring, temperatur.
De största delarna i den sensoriska cortex representerar / tar upp info från ansiktet, händer och fötter. Inte så mycket från ben eller arm.
Disinhibition är ungefär samma sak som filtrering.
Men Disinhibition sker i omkopplingspunkten i den sensoriska banan upp till hjärnan.
Medan filtrering sker i hjärnan. I hjärnan är alla info nödiga, för att filtreringen sker i omkopplingspunkten och i Gate-Control.
