Cirkulation Flashcards
Sjukdomar
Sjukdomar
(50% av dödsfallen i västvärlden beror av rubbningar i cirkulationssystemet)
Sjukdomar relaterade med cirkulationssystemet kan vara akuta eller kroniska:
Akuta
- Hjärtinfarkt (ca 1/3 stressbetingade!)
- Slaganfall/stroke = hjärnblödning, hjärninfarkt
Symtomen vid en blodpropp i hjärnan och en blödning inne i hjärnan är ofta likadana.
Datortomografi av hjärnan för att se om orsaken är en blodpropp eller en blödning.
Kroniska
- Åderförkalkning (arterioskleros): innebär att fett under lång tid har samlats på insidan av blodkärlen. Då blir det svårare för blodet att passera. Det kan leda till blodproppar som kan orsaka hjärt-kärlsjukdomar.
- Högt blodtryck (hypertoni)
- Angina pectoris (kärlkramp): Kärlkramp eller angina pectoris, är tillfälliga smärtattacker i bröstet som förekommer i samband med att hjärtats kranskärl inte klarar av att försörja hjärtmuskeln med blod. Kärlkramp förekommer ofta i situationer då hjärtmuskeln tvingas prestera hårdare än normalt, och därmed kräver större blodförsörjning.
- Hjärtsvikt (hjärtinsufficiens): Vid hjärtsvikt orkar inte hjärtat pumpa så mycket blod som kroppen behöver.
Cirkulationssystemets uppgifter
Cirkulationssystemets uppgifter
- Leverera O2 och näring till kroppens celler
- Transportera bort avfallsprodukter
Diffusion funkar bara bra på mycket korta avstånd
- Temperaturreglering
- Transport av hormoner
- Skydda mot infektioner, immunförsvaret
- Upprätthålla kroppens homeostas, jämvikten är den huvudsakliga funktionen för de flesta organ att upprätthålla, där alla organ kommunicerar med varandra för att upprätthålla homeostasen, såsom olika intra-, extracellulära jon koncentrationer, m.m.
- Överföra kraft i form av filtrationstryck
- Fortplantning (erektion)
Vener
Lilla kretsloppet
Artär
Systemkretsloppet
Kapillärer
Vener: För blod till hjärtat, ofta syrefattigt.
Lilla kretsloppet: Lungkretsloppet
Artär: För blod från hjärtat, ofta syrerikt
Systemkretsloppet: Stora kretsloppet
Vener: Kapacitanskärl, håller stor del av blodvolymen
Kapillärer: De minsta kärlen, gasutbyte sker
Parallell vs. seriekopplade kärl
Parallell vs. seriekopplade kärl
Parallell kopplade kärl är en fördel, där organ är inte beroende av varandra när det kommer till näring och syrefördelningen.
Portakärl har specifik funktion i olika ställen i kroppen
De kan exempelvis förekomma mellan hypofysen och hypotalamus för att möjliggöra en snabbare kommunikation och snabb hormonsignalering
Portakärl: Två kapillärnät som ligger efter varandra.
Parallellkopplade kärl: Innebär alla kroppsdelar har egen försörjning. Alla organ har sitt eget blodflöde. Tex Njurarna egen artär som är syrerik, lever har egen artär och tarmar har blodkärl vilket leder att organen inte är beroende av varandra och detta är positivt.
Är mer säkert, för att artären kan stoppas eller stängas av, därför är det positivet. Organismen kan inte dö på grund av det 99% av alla organ är parallell kopplade
Seriekopplade kärl: De kärl som ligger mellan tarmen och lever heter vena porta. Syftet med att de är seriekopplade är att lever ska kunna kontrollera blodet från tarmen. Tarmen tar upp näring och LM. Lever är en rensning station för just gifter, LM, osv. Levern har en översikt bild över vaf tarmen tar upp.
Seriekopplat består av 2 kapillär nätverk (Bild ovan):
Arteriol i början
Kapillär nätverk 1 (T.ex tarm)
Kärl (artär eller ven)
Kapillär nätverk 2 (T.ex lever)
Venol
I detta fall är seriekopplat system viktig, för att levern ska kunna kontrollera det som kommer in från tarmen och därför är det seriekopplat.
Ven porta: är en stor ven som för blod från matsmältningssystemet till levern. Där filtreras ohälsosamma ämnen bort, innan blodet går vidare ut i kroppen. Alltså att levern är seriekopplad med tarmen är bra för att lever är en avgiftning station, samt att den kontrollerar glykogen nivåer samt vad tar tarmen upp.
Seriekopplat system är sårbart, för att vi börjar med 100% syra, tarm tar 20% och lever tar 40%, då slutar vi med 40% vilket är en tillräcklig mängd syre. Men om vi har kolmonoxid förgiftning, tar tarmen och levern samma mängd av syra, även om syrehalten i blodet inte är lika högt som förut, vilket leder att vi får mindre syra och lever kan hamna på “Minus” Vilket leder till infrakt, som betyder att en del av ett organ, eller hela organet får syrebrist. Seriekopplad är riskabelt då syrebrist kan förekomma.
Kapillärer - Funktion
Kapillärer - Funktion
- Diffusion – direkt, mellan endotelceller, genom endotelceller. För att möjliggöra gasutbytet, där alla celler har sin egen kapillär, detta beror på att diffusionen kan bara ske över korta avstånd. Därför måste kapillär nätet vara tät.
- Filtration, då den släpper ut vatten. Ingen kapillär är helt vattentät, de kan därför pressa ut vätska, när de passerar (Tänk på en slang i trädgården). Ju mer tryck desto mer vätska som pressas ut ur kapillären.
Typer av kapillärer:
- Kontinuerliga: Förekommer i 99% av kroppens kapillärer.
- Fenestrerade: Förekommer i njuren, då de möjliggör blodfiltrationen (Glomerulus)
- Diskontinuerliga: Förekommer i benmärgen, då de kan möjliggöra utsläppet av en hel cell.
Blod-hjärn-barriären
Blod-hjärn-barriären
Levodopa eller L-Dopa är en intermediär i dopaminbiosyntesen.
Det omvandlas i kroppen till dopamin.
Kliniskt används levodopa i behandlingen av Parkinsons sjukdom.
L-Dopa går igenom hjärnans blodbarriär, medan dopamin inte kan det.
Blod-hjärn-barriären är alltså kontinuerliga kapillärer, men vi har även astrocyter (Astroglia) som gör det extra tät så att inte ämne kommer in.
Astrocyter gör kapillärer i blod-hjärn-barriären tätare, vilket gör det svårare för ämne att passera blod-hjärn-barriären.
Vänster kammare har tjockare vägg??
Vänster kammare har tjockare väg för att det ska pumpa blod i hela kroppen därför kräver mer tryck och högtryck kräver en tjockare muskel väg.
När vi mäter Blodtrycket, är det systemiska blodtrycket vi är intresserade av.
Pulsen
Platser att mäta puls
Pulsen (Utvigdningen av kärlväggen)
Pulsen: Hur ofta hjärtat slår.
En aerobtränad person har lägre vilopuls (30-40). Träning stärker hjärtmuskeln, vilket gör att den kan pumpa en större volym blod för varje hjärtslag. Mer syre levereras till musklerna, så hjärtat behöver slå färre gånger än det skulle göra hos en mindre vältränad person i vila.
För att kunna ha möjligheten att mäta pulsen, behöver man trycka kärlen mot ett stöd, som ett ben.
Vanliga platser där man mäter pulsen:
A. carotis (Halspulsådern), ifall denna åder blockeras, svimmar man med tanke på att hjärnan måste ha ett tryck 50-60 mm Hg. Jämfört med andra platser, är trycket i Halspulsådern låg för att då jobbar blodet mot gravitation
Evolutionärt är det fördelaktigt med att svimma, det anses alltså vara ett försvar system, då när man svimmar skyddar hjärnan sig mot att få mindre syra , samt att öka chansen att få tillbaka blod.
A. radialis: Blodkärl i underarmen.(70-80 mm Hg). Ligger nerför hjärtat, detta är anledningen till att blodtrycket är hög, då den jobbar med gravitation.
A. femoralis: Lårbensartär (60-70 mm Hg)
A. dorsalis pedis: På fotryggen
A. tibialis posterior: I bakre skenben
Utbyte via filtration i kapillär
Utbyte via filtration i kapillär
- Filtration av vätska sker pga. tryckskillnader mellan vävnad och blodkärl och kolloidosmotiska krafter
Kapillärer ej vattentäta, då de släpper vätska. Ju mer tryck vi hade inuti kapillären, desto mer filtration har vi.
Tänk dig att en kapillär är som en trädgårds slang med hål i. Där ett nnormalt kapillärtryck från 10,5 till 22,5 mmHg (Vanligast = 15 mmHg)
Hydrostatiska trycket (Capillary pressure) i kapillären hjälper filtration av olika ämnen till vävnaden
Hydrostatiska tryck = Blodtrycket
Ju högre blodtryck, desto högre hydrostatiska tryck
Om vi täpper till kapillären i ena änden, ökar resistansen, vilket ökar blodtrycket, alltså att mängd H2O som släpps ifrån kapillären blir högre.
Alltså om trycket inuti kapillären ökar, ökar mängd vatten som släpps ut ur kapillären, DVS ökat hydrostatiska tryck och ökat blodtryck.
I alla ställen där vi har vätska, har vi det hydrostatiska trycket.
Hydrostatiska tryck och Kolloidosmotiska tryck motverkar varandra
Kapillär har alltså högre hydrostatiska tryck än vävnad.
Kolloid osmotiskt tryck, det osmotiska trycket som utövas av stora molekyler, tjänar till att hålla vatten i kapillären, där de finns. Det skapas normalt av plasmaproteiner, nämligen albumin.
Albumin: Vårt vanligaste blodprotein i plasma, stark osmotisk molekyl vill dra till sig vatten. Bidrar att låta vattnet stanna i kärlen i blodbanan. Osmotiska molekyler hjälper alltså att vatten stannar i kärlen där de befinner sig. DVS att ju mer partiklar (Protein-Albumin) vi har desto mer vatten dras åt.
Men vi har även osmotiska molekyler i vävnaden, vilket gör att de också drar till sig vatten.
Alla dessa krafter avgör alltså nettobalansen
Kolloidosmotisk kraft är alltså alltid riktad mot partiklar
Kolloidosmotiska trycket består av en stor del av albumin i blodbanan som motvikt till det hydrostatiska trycket.
Balansen mellan hydrostatiska och kolloidosmotiska krafterna avgör vätsketransporten
Hydrostatiska tryck är inte samma över hela kroppen, med tanke på att blodet tappar fart ju längre man kommer i kroppen.
I början artären ha vi mer alltså hög hydrostatiska tryck. Men i slutet av venen har vi låg hydrostatiska tryck, med tanke på att trycket inuti kapillären har blivit lägre under resan från hjärtat till längre avstånd.
Men Kolloidosmotiska trycket ändras inte för att albumin är samma antal över allt. Dess antal minskar / ökar INTE över långa avstånd, utan att den är konstant.
Tryck: y-axel
Kapillärlängd: x-axel
När hydrostatiska tryck är högre än Kolloidosmotiska trycket, blir nettobalansen att kapillären släpper ifrån sig / pressar ut vatten. Detta stadie är vanligast och uppstår oftast.
Men när Kolloidosmotiska trycket är högre än hydrostatiska trycket blir nettobalansen att kapillären absorberar vatten. Detta sker bara under mindre tid. (SE GRAFEN)
*Filtrationen minskar för att skillnaden krafterna avvtar
*I slutet av varje kapillär sker en liten absorption
Vatten finns mest där vi har partiklar
När vi saknar albumin i svält
Blodtryck
När vi saknar albumin i svält, leder det till lägre blodtryck för att kapillärer släpper mer vatten utan att ha kolloidosmotiska trycket som består av en stor del av albumin i blodbanan som motvikt till det hydrostatiska trycket.
Att sakna albumin i kapillären gör alltså att vi saknar motvikt till det hydrostatiska trycket.
Vilket leder till ansamling av vätska i vävnaden, där mer hydrostatiska tryck filtrerar vätska, utan att ha ett motståndskraft, nämligen kolloidosmotiska trycket.
Mindre mängd albumin gör alltså att mer volym som försvinner ur kapillären, vilket orsakar det lägre blodtrycket.
Ventrombos
Ventrombos
Tromb: propp
En blodpropp som bildas och stannar i ett blodkärl kallas en tromb.
Trombos: När en tromb bildas i ett blodkärl.
Eftersom flödet av blod från benet hindras av blodproppen, pressas vätska från blodet ut i vävnaderna runt venen och gör att underbenet eller ibland hela benet svullnar.
Lymfkärl
Lymfkärl.
Den vätska som släpps ut ur kapillären måste vi ta tillbaka till blodet för att bibehålla blodvolym
- Transporterar överskottsvätska samt proteiner från vävnad (interstitiet) tillbaka till cirkulationen (vv. subclavia)
- Drivs av muskelpumpen – har klaffar för att bara ha en flödesriktning.
Precis som vener, har lymfkärlen också klaffar.
- Finns inte i myokardiet och hjärnan, När man drycker vatten späder man ut blodet, man tar mycket vatten men mindre albumin, vilket leder till mer filtration
ökad genomsläpplighet i hjärnan –> mycket överskottsvätska som är svårt att ta hand om.
–> tryck under skallbenet som komprimerar hjärnan
Lymfkärl är ihåliga
Muskel-ven pumpen !!!
De brittiska vaktarna, har tjocka kläder på sig även under varma sommaren, vilket leder att man blir varm, samt att man får vasodilation. Faktummet att man inte använder muskler (Ingen rörelse), leder till att vi får mycket blod i fötter, vilket leder till sänkt blodvolym, då får inte tillbaka blodet till hjärtat, samt att hjärnan, vid A. carotis (Halspulsådern) skulle vi ha ett tryck som var högre än 50 mmHg, annars svimmar vi.
Då kärlen dilaterar ökar blodflödet på grund av det minskade motståndet och blodcirkulationen i hela kroppen ökar. Dilaterade blodkärl innebär ökad permeabilitet, således att genomblödningen av vävnaden ökar. Detta leder till att mer blod ansamlas utanför blodbanan, och systemtrycket (blodtrycket) sjunker.
Orsaker till ödem
Orsaker till ödem
- Ökat kapillärtryck (ex. hjärtsvikt, ventrombos, venstas)
- Sänkt kolloidosmotiskt tryck i plasma (ex. njurskada —> proteinuri, svält —> lågt proteinintag —> låg proteinsyntes i lever (albumin-syntesen)
- Lymfkärlsobstruktion (tumör, inflammation)
Om cancern har spridit sig mer behöver flera lymfkörtlar opereras bort. Lymfkörtlarna kan opereras genom samma snitt som bröstet, om bröstet opereras samtidigt och hela bröstet ska tas bort. De som opereras för bröstcancer får lymfödem. Det är en svullnad i armen på den opererade sidan. Svullnaden beror på att flödet av lymfvätska går långsammare än tidigare.
- Ökad kapillärpermeabilitet (ex. brännskada, allergisk reaktion), genomsläpplighet, släpper mer vatten
Filariainfektion (elefantiasis): Orsakas av rundmaskar som angriper lymfkärlen. I värsta fall kan hud och vävnader förtjockas så att kroppsdelar antar extrema proportioner.
Barn som lider av svält kan få tjockare buk, för att vi har mest kapillärer i buken. Vid svält har vi alltså ödem, ansamling av vätska i vävnaderna, i buken
Flödeshastighet i blodet
Flödeshastighet i blodet
Friktion mot kärlväggen – blodet går snabbast i mitten av kärlet där det inte finns någon friktion!
Långsammare vid kärlväggen på grund av friktion
Hinder i flödet skapar turbulens, det är att klaffar stänger sig och skapar vibration i kärlväggen = ljud skapas av vibrationer mot kärlväggen!
Flödeshastighet: Det finns två olika typer av flöde:
Laminärt flöde: Mest vanlig. Rakt flöde.
Turbulent flöde: Klaffarna skapar ett turbulent flöde –> vågor –> ljud som kan höras
Hemodynamik
Hemodynamik
Viskositet = Seghet
Flödet är i väldigt stor utsträckning beroende av kärlets radie. Om radien dubbleras så ökar flödet 16 ggr!
Radien på kärlet viktigast för resistansen (motståndet). Om radien halveras så ökar resistansen 16 ggr!
Flödet är mest beroende på kärlen radie
Små förändringar i radien ger stor effekt på flödet och motståndet
Radien är det vi vill reglera för att radien har ansvar för resistansen och flödet.
Större kärl medför lägre blodtryck.
Hemodynamik är alltså det fenomenet som får blodet att föras framåt
Flöde definieras som volym per tidsenhet ml/min
Inom ett blodkärl:
Mäts flödet – I slutet av kärlen
Mäts resistansen, motståndet det som reglerar blodflödet – I början av kärlen
Blodtrycket mäts i början också
Men man kan också mäta tryck mot kärlväggen (Hydrostatisk tryck)
Om kärlet drar upp sig och blir vasokonstriktion:
Trycket mot kärlväggen ökar
Flödet minskar
Motståndet (Resistansen) ökar
Blodtrycket ökar.
Vid vasodilatation:
Tryck minskar
Flödet ökar
Motståndet (Resistansen) minskar
Blodtrycket minskar
Tonus anses vara den spänning som finns i kärl även i vila, som utgör motstånd. Kärl i kroppen har alltså tonus, som gör att kärlen är halvspänn. Vi kan därför kontrahera men även dilatera kärlen, detta är fördelaktigt för att vi kan reglerar på detta sätt blodtrycket.
Blodtrycket ändras med hjärtats läge
Aorta
När blodet kommer ut till kroppen från vänstra kammare i hjärtat, är trycket det hög tryck i aortan, men när blodet överförs vidare till dem små arteriolerna minskar trycket relativt snabbt för att kapillären klarar inte av lika hög tryck som arteriolen kan uppleva, då skulle kapillären alltså spricka om de utsätts för lika hög tryck som arteriolen.
Arteriolerna har alltså uppgiften att minska tryck som överförs till kapillären.
Blodtrycket när det kommer tillbaka till hjärtat i vena cava är därför ungefär 4 mmHg.
Minska man trycket, måste man öka ytan.
Vid stora kärl har vi större flöde.
Blodfördelning i kroppen
Blodfördelning i kroppen
Vener, som kallas för kapacitanskärl, då de håller stor del av blodvolymen. Då de har högre förmåga att lagra blod. Vi har därför mest blod i vener.
Hjärtmuskelcellen (cardiomyocyt)
Dromotropi
Hjärtmuskelcellen (cardiomyocyt), hjärtmuskelcell, skiljer sig från skelettmuskulaturcell, då den har:
- En eller två cellkärnor
- Tvärstrimmig dvs. uppbyggd av sarkomerer (cellens kontraktila komponenter). En sarkomer består av aktin- och myosinfilament
Sarkomer: I skelettmuskelcell, ser randig ut.
Sarkomer består av aktin och myosinfilament
De bindet till varandra. För denna bindningen behövs Ca2+.
De kan sitta som överlapp, mot varandra eller borta från varandra. (Se slide 24)
Genom att förändra läget, förändrar vi styrkan och kontraktions kraften
- Har kontraherande egenskaper (ionotropi)
- Ett läkemedel kan ha positiv eller negativ ionotrop effekt vilket innebär starkare respektive svagare kontraktion.
- Dromotropi = elektriskt fortledningsförmåga, viktigt att hjärtmuskeln har hög Dromotropi för att alla hjärtmuskler måste kunna starta aktionspotential samtidigt.
Om hjärtmuskeln får en lägre Dromotropi, skulle leda till att muskeln beter sig som bindväv och brosk (Plast, som ej kan överföra signal) i hjärtat, som stör hjärtats signaleringen och aktionspotential. Då den ej kan leda signal.
Dromotropi kan ej påverkas av LM
- Myocyterna har kontakt med varandra via intercalated discs (desmosomer och gap junctions)
Intercalated discs: Har Gap junction för depolarisering (För att kunna signalera) och desmosomer (Som håller samman celler)
Gap junction
Desmosom
Gap junction: För kommunikation, då de utgörs av vattenfyllda kanal mellan hjärtmuskelceller för att flytta Na+ och K+ för depolarisering.
I hjärtat tillhandahåller gap junctions vägarna för intercellulärt strömflöde, vilket möjliggör koordinerad aktionspotentialutbredning.
Gap junction gör alltså att den elektriska signalen överförs till hjärtat muskelceller samtidigt.
Alla celler kontraheras alltså samtidigt
Desmosom: Som håller ihop celler.
Att vi i hjärtat har Intercalated discs, som utgörs av Gap junction och desmosom, gör hjärtat till ett funktionellt syncytium, alltså att alla hjärnceller fungerar som en stor fungerade enad enhet
Hjärtmuskelcellens längd avgör hur stark den är.
Hjärtmuskelcellens längd avgör hur stark den är.
Vi förändrar kraften på muskelcellerna i hjärtat genom att påverka läget på aktin och myosinfilament
Y-axel = volym = kraft, mer kraft vi har i hjärtmuskelceller, desto mer volym vi kan pumpa ut till kroppen
Aktin och myosinfilament sitter i överlappande-tillstånd, då de är avslappnade, genererar låg kraft bara 10 % av maximal volym (kraft)
Vid detta läge, har myosin och aktinfilamentet kommit närmare varandra, de generar högre kraft än ovan, men ändå inte tillräckligt för att vara optimal (Endast 80% av maximal volym)
Vid detta läge, sitter aktin och myosinfilamentet mot varandra. Vid den optimala sarkomer längden sitter dem, vilket gör att fibern kan generera optimal kraft
i den ryckningen.
Om aktin och myosinfilamenten dras ännu mer, kommer det att medföra negativ effekt för att en för mycket eller för lite överlappning av aktin och myosinfilament i hjärtmuskelceller skulle resultera minskad volym (kraft).
Detta innebär att i den inledande delen av sammandragningen, de glidande filamenten samverkar endast minimalt och kan därför inte generera mycket kraft.
När vi sträcker de aktin myosinfilamenten över den optimala sarkomer längden skulle det medföra en negativ effekt.
Hjärtats retledningssystem
Nedkyla
Består av
Syfte
Hjärtats retledningssystem: Hjärtats sammandragning styrs av ett retledningssystem som skickar ut små elektriska signaler till alla delar av hjärtmuskeln. För varje signal sker en snabb serie sammandragningar av hjärtmuskeln, som pressar blodet mellan förmaken och kamrarna, samt ut i artärerna
Problem med hjärtats retledningssystem, kan ibland leda till hjärtstillestånd.
Vid hjärtstillestånd, innebär att hjärtat plötsligt slutar att pumpa blod, det beror på problem i hjärtats elektriska system. Hjärtstillestånd utan behandling, skulle leda till permanenta skador i hjärnan och hjärtat.
Men man kan nedkyla personen, detta beror på att hjärtat kan starta bättre i kalla väder, för att metabolismen minskar då, vilket gör att vi kan reducera / minska skadorna. En strömstöt från en hjärtstartare är livsavgörande och om det kan ges inom 3–4 minuter. Efter de 3-4 min kan vi alltså få permanenta skador i hjärtat och hjärnan.
Hjärtats retledningssystem
*Består av:
- Sinusknutan
- AV-knutan
- His’-bunten
- Purkinjefibrerna
*Syftet med retledningssystemet är:
- En kontraktion i hjärtat ska ske spontant
- Signalen ska fördröjas i förmaken. Förmaken måste alltså kontraheras före kammare, annars får vi inte optimal tömning. Toppen kontraheras först.
- Signalen ska ledas fram snabbare än genom de vanliga myocyterna. Viktigt för att hela ventrikeln ska kunna kontrahera samtidigt
Sinusknutan
AV-knutan
His’ – bunt
Hjärtats retledningssystem
Sinusknutan
- Sitter i höger förmak. Sinus knutan anses vara de celler som startar aktionspotentialen. Huvud funktionen av sinusknutan är att initiera aktionspotentialer i hjärtat som kan passera genom hjärtmuskelceller och orsaka sammandragning.
Depolariserande spontant
- Sinusknutan består alltså en samling av celler som depolariserar spontant med ett visst mellanrum
- Sinusknutan styr hjärtfrekvensen! Påverkas av sympatisk och parasympatisk innervering
AV-knutan
- Sitter nära väggen mellan de båda förmaken
- AV-knutan orsakar en fördröjning på 1/6 sekund (så att förmaket hinner kontraheras och ventriklarna fyllas helt innan de kontraheras
His’ – bunt
- Går genom väggen mellan ventriklarna.
- För signalen igenom bindvävsplattan, mellan förmak och kammare.
Detta beror på att bindvävsplattan fungerar som isolator
Därför är His’ – bunt den enda elektriska förbindelsen mellan förmak och kammare.
Alltså detta innebär att förmak är helt isolerade från kammare.
Purkinjefiber
Purkinjefiber
- Går ut i väggarna i ventriklarna
- Signalen går 5-10 ggr snabbare än i vanliga myocyter
- Apex (Undre delen av hjärtat) kontraherar lite före basen – detta möjliggör en optimal tömning av ventriklarna
Purkinjefiber har fler Gap juntion (Se slide 24)
0.2 sek krävs för att vi ska göra ett hjärtslag
Hjärtats elektriska aktivering startar i sinusknutan som är innerverad av både sympatikus- och parasympatikusfibrer.
Sinusknutan har en förmåga att med jämna mellanrum spontant ge upphov till depolarisering.
Den elektriska impulsen leds vidare till förmaks myokardiet och aktiverar successivt höger och vänster förmak.
Depolarisationen fortleds därefter ned genom His bunt.
Depolarisationsvågen leds tills sist vidare ned i höger respektive vänster kammare och ut i Purkinjefibrerna.
Hjärtats elektriska signal börjar vid sinusknutan. Signalen går sedan till både höger och vänster förmak, som drar ihop sig och pressar in blod i de nedre eller kamrarna. Den elektriska signalen fortsätter in i kamrarna via AV-knutan, och sedan in i His’ bunt, som ligger mellan kamrarna. Signalen fortsätter ner längs His’ bunt och in i banans vänstra och högra förgreningar, som finns i kamrarna. När signalen når dessa förgreningar får den kamrarna att dra ihop sig och pumpa blod till lungorna och kroppen, vilket slutför hjärtslaget.
Aktionspotential i sinusknutan
Aktionspotential i sinusknutan
Beroende av läckande Na+ och Ca2+-kanaler går positiva laddningar in i cellen varför potentialen glider mot tröskelvärdet (pacemakerpotential).
Anledningen till att dessa Na+ och Ca2+ är läckande, beror på att de är “trasiga”. Alltså Na+-kanaler i vanlig cell är stängda.
Men faktumet att dessa kanaler är läckande, gör alltså att vilovärdet snabbt kan nå tröskelvärdet. Att de läcker resulterar alltså den spontana depolariseringen.
Vad ger myokardial autorytmiska celler deras unika förmåga att generera aktionspotentialer spontant i avsaknad av input från nervsystemet?
Denna förmåga beror på deras instabila membranpotential, som långsamt driver uppåt mot tröskeln. Denna instabila membranpotential kallas pacemakerpotential snarare än en vilande membranpotential eftersom den aldrig “vilar” vid ett konstant värde. Närhelst en pacemakerpotential depolariseras till tröskeln, kommer den autorytmiska cellen avfyrar en aktionspotential.
Pacemakerceller är de specialiserade hjärtmuskelceller som kan generera spontana depolarisationer med en viss rytmicitet.
Vid tröskelvärdet öppnas spänningskänsliga Ca2+-kanaler (in i cellen).
Under repolarisationen har spänningskänsliga K+ -kanaler öppnats (K+ ut ur cellen). Pacemaker potentialen gör att sinusknutan alltid genererar aktionspotentialer med viss frekvens.
Tiden mellan repolarisationen till nästa tröskelvärdet är pacemakerpotential
Frekvensen ökar av sympatikus aktivering, mer läckning (adrenalin+NA) och minskar av parasympatikus (acetylkolin).
Hur skiljer sig en skelettmuskel från en hjärtmuskel?
Hur skiljer sig en skelettmuskel från en hjärtmuskel?
Skelettmuskel: Har kort refraktärtid, som gör att flera kontraktioner kan summeras på varandra för att öka kraften och dessutom möjliggöra tetanus (kramp). Dessa små kontraktioner gör att muskeln inte hinner slappna av, vi får därför kramp. Kramp uppstår när vi får mycket signal utan att hinna slappna av muskeln. Samt att skelettmuskel har ingen pacemakerpotential
Hjärtmuskel: Tetanus kan ej uppkomma pga den långa refraktärperioden!
Hjärtats refraktär period ligger på ca 200ms, oavsett hur stark signalen är. Tack vare den långa refraktär period, har vi alltid möjlighet att fylla hjärtat med blod innan nästa aktionspotential.
Refraktär period: Tiden vi inte kan göra en ny aktionspotential
Den absoluta refraktärperioden är mycket längre i hjärtmuskeln än i skelettmuskulaturen på grund av den långa varaktigheten av platåfasen i hjärtmuskeln. Den långa absoluta refraktärperioden säkerställer att kontraktionen och avslappningen är fullständiga innan ytterligare en aktionspotential kan initieras.
Den refraktära perioden för hjärtmuskeln är dramatiskt längre än för skelettmuskulaturen. Detta förhindrar stelkramp från att uppstå och säkerställer att varje sammandragning följs av tillräckligt med tid för att hjärtkammaren ska fyllas på med blod innan nästa sammandragning.
Standardiserat EKG
Standardiserat EKG
Repolarisationen av förmaken sker samtidigt som depolarisationen av kamrarna och ” syns” därför ej.
EKG: Elektrokardiografi
Med EKG mäter man den elektriska signalen, EKG är en metod för att mäta hjärtats elektriska aktivitet.
Figuren, visar ett hjärtslag, där:
P-vågen representerar depolarisation av förmaken. Förmaks depolarisering sprider sig från Sinusknuten mot His-bunt och från höger förmak till vänster förmak.
QRS-komplex representerar depolarisation av kammaren
Den sista vågen, T-vågen, representerar re-polariseringen av
kammare.
PR-intervallet mäts från början av P-vågen till början av QRS-komplexet. Detta intervall återspeglar den tid det tar för den elektriska impulsen att färdas från sinusnoden genom AV-knutan.
QRS-komplexet representerar den snabba depolariseringen av höger och vänster kammare. Kammare har en stor muskelmassa jämfört med förmaken, så QRS-komplexet har vanligtvis en mycket större amplitud (Höjden) än P-vågen.
QRS: Det går upp och ner för att det handlar om vilken riktning man mäter ifrån.
Mot elektroden positiv utslag
Ifrån elektroden negativ utslag
Kom ihåg att riktningen
av EKG-kurvan reflekterar endast riktningen för strömflödet
i förhållande till ledningens axel.
Med EKG kan vi veta om sinusknutan inte riktigt fungerar; Som skulle uppvisa 2 delar P eller mindre amplitud.
Om man har bindväv, påverkar man QRS
PQ intervall ger info om vad som är fel —> Hjärtinfarkt i kammare
T: Återställd jon konc.
