Kritik mot väsensmetafysik och naturrätt Flashcards
När blev kritiken mot naturrätten stark?
Kritiken blev stark under upplysningen, 1750-1800, och nådde sin kulmen i och med den franska revolutionen, 1789-1799
Vad kännetecknar upplysningen?
Perioden präglas av frihet och kritiskt tänkande, och katolska kyrkan blev den första auktoriteten som skulle krossas.
Sammanfatta naturrättslärans svagheter.
- Den väsensmetafysiska kunskapsläran kan inte koppla samman den sinnliga och den översinnliga världen utan motsägelser.
- Naturrätten är inte kodifierad i lagarna utan kommer endast bitvis till uttryck i den positiva rätten.
- När domaren dömer enligt naturrätten går domaren utöver vad som följer av lagstiftning och kan därmed anses göra intrång i lagstiftarens arbete.
- Den enskilde domarens uppfattning av naturrätten behöver inte nödvändigtvis vara den rätta, och eftersom naturrätten inte är fastställd så kommer domarnas uppfattningar att skilja sig och inte vara enhetliga. Detta leder till oförutsägbarhet.
Vad utgör Humes kritik?
Hume menar att induktionen är approximativ och på sin höjd kan ge ett sannolikt svar, aldrig absolut sanning.
Varför menar Hume att induktion inte kan leda till absolut kunskap?
Väsensmetafysikernas påstående att induktion leder till absolut kunskap förutsätter att induktionen utgår från fullständig erfarandekunskap vilket inte är möjligt. Induktionen är alltså inte en grund utan är tids- och rumsberoende och kommer innehålla vetenskapliga fel.
Vad anser Hume om vetenskaplig kunskap?
Humes slutsats är att vetenskaplig kunskap är möjlig, men den måste inskränkas till erfarenhetsbaserad kunskap.
Vad är det Kant håller med Hume om, och vad är det han inte håller med om?
Kant håller med Hume om att induktion och deduktion är passé och består av misstag. Vi måste ge upp tanken på att vi kan få veta något om föremålets väsen/natur, eftersom allt vi ser är erfarenhetsmässigt och baserat på sinnesintryck.
Kant håller dock fast vid att det finns metafysisk kunskap, men att den har en annan grund.
Vad är den kopernikanska vändningen som Kant gör?
Eftersom vi inte kan få veta något som objektets väsen så måste vi hitta en annan orubblig grund, nämligen i vårt eget tänkande = i subjektet. Att byta plats på objektet och subjektet samt hitta denna vetenskapliga grund som inte hamnar i konflikt med förnuftet utgör den kopernikanska vändningen.
Hur går Kant vidare med tanken att subjektet är kunskapens grund?
Kant menar att alla människor har ett slags operativsystem med grundläggande tankestrukturer, och denna struktur garanterar sanning. Denna tankestruktur delas upp i transcendentala tankekategorier.
Förklara de transcendentala tankekategorierna.
Föremålens uttryck blir ett sinnesintryck, och förnuftet bearbetar intrycket med hjälp av dessa tankekategorier för att intrycken ska bli äkta erfarenhetskunskap och bli någorlunda sann kunskap om föremålen.
Bearbetningen består av att skapa relationer mellan olika intryck, och denna systematisering av intryck skapar erfarenhetskunskap.
Tankekategorierna är kvantitet, kvalitet, kausalitet och modalitet.
Vad är problemet med Kants teori?
Problemet med Kants teori är inte hållbarheten utan utsträckningen, eftersom den har begränsad grund för vetenskaplighet. Om all apriorisk kunskap är förnuftets kunskap om sig själv är det bara subjektsbestämda discipliner som kan vara vetenskapliga, dvs filosofi, logik och matte. De objektsbestämda vetenskaperna såsom rättsvetneskapen blir ovetenskapliga discipliner som inte kan bevisas.
Varför blir Kants kritik och revolution stående på halva vägen?
Eftersom han inte lyckas konstruera en vetenskaplig grund för objektsvetenskaperna.
Vad är uppgiften under romantiken och vem tar sig an denna?
Uppgiften är att skapa en ny vetenskaplig grund för de objektsbestämda disciplinerna. Det är Schelling som tar sig an detta och bryter med väsensmetafysiken.
Vad är det Schelling håller med Kant om och vad håller han inte med om?
Schelling håller med Kant om att det enda som är aprioriskt säkert är förnuftets kunskap om sig själv. Men måste det innebära att alla andra discipliner är ovetenskapliga? Kan man inte säga att all kunskap har en filosofisk och en historisk sida?
Vad gör Schelling med motsägelselagen för att rädda induktionen?
Schelling menar att de logiska tankelagarna (såsom motsägelselagen) bara är tankelagar och inte säger något om verkligheten. Schelling undanröjer alltså motsägelselagen ur problemet och säger att absoluta motsatser i tanken bara är relativa motsatser i verkligheten. Plötsligt kan det finnas en länk mellan kunskapens filosofiska och historiska sida, och induktion är möjligt igen.
