Kapitel 15 - Intuition, reflective thinking and the brain Flashcards
intuition, reflective thinking, the brain
What are the costs and benefits of cognitive reflection?
Kognitiv reflektion kostar mycket i form av mentala resurser och tid. Vår hjärna tycks vara utformad för att effektivisera förbrukningen av mentala resurser, vilket innebär att många kognitiva strategier inte tar hänsyn till all tillgänglig information eller tar hänsyn till den tidsåtgång som krävs för att fatta ett optimalt beslut sett endast till utfallet (bunden rationalitet).
I vissa lägen befinner man sig emellertid under tidspress eller är mer intresserad av att komma till ett beslut som leder till handling än ett särskilt beslut som leder till en särskild handling - i det läget skulle kognitiv reflektion kosta för mycket, och i vissa situationer (t.ex. akutsjukvård) kunna vara skillnaden mellan liv och död.
Kognitiv reflektion tycks vara fördelaktigt i vissa fall där det intuitiva tänkandet och heuristiker annars tenderar att göra fel.
Studier visar bl.a. att när försökspersoner får längre betänketid/responstid på uppgifter där vi ofta gör bedömningsfel minskar risken för conjunction errors (the Linda problem), jämfört med de som utförde uppgifterna under kortare tidsgräns. Detta antyder att mer reflektion här leder till bättre resultat.
I samma studie fick också vissa försökspersoner utföra en sekundär uppgift samtidigt som de resonerade, exempelvis knacka med fingrarna i en viss sekvens, vilket ledde till ökat antal conjunction errors. En sekundär uppgift som tar en del av den kognitiva kapaciteten leder alltså, precis som tidspress, till fler felbedömningar.
Kognitiv reflektion tycks också påverka exempelvis hur man bedömer uppgifter likt fångarnas dilemma. Människor verkar göra mer normativa val enligt spelteori, d.v.s. egennyttigt, om de blir tillsagda att sätta sig in i sin motparts perspektiv, medan reducerad kapacitet för tänkande (belastad kognition) leder till högre samarbetsvillighet. Reducerad tankeverksamhet får också människor att förlita sig mer på känslor när det kommer till att bedöma risk.
Kostnaden för att använda sig av reflektiv kognition kan ses i andra domäner, exempelvis när det kommer till att välja vad man gillar eller inte gillar tycks det vara fördelaktigt att använda sig av mer intuition än aktivt resonemang (introspektion).
En studie av Wilson et al. (1993) där försökspersoner fick välja ut och ta hem en affisch, visade att gillandet av affischen man valt hos försökspersoner som blev ombedda att ge resonemang hade minskat med tiden, jämfört med de som bara intuitivt fick välja.
What is reversal learning?
Reversal learning är förmågan att ändra sitt beteende från den ursprungliga responsen när omständigheter har förändrats. Ett specifikt beteende/en handling som gett ett positivt utfall i en viss situation, kan i en framtida likadan situation ge ett negativt utfall. Reversal learning innebär att man genom erfarenhet kan lära sig anpassa sitt beteende och inhibera ett initialt triggat beteende i situationer som kräver detta.
Dessa omvändningar brukar vara svåra att göra då det finns negativa “överföringseffekter”. Om man exempelvis har lärt upp en försöksperson till att svara på ett visst sätt så tenderar personen att fortsätta svara på detta vis trots att uppgiften har skiftats till att kräva ett annat svar. Denna överföringen avtar gradvis i takt med att man utför fler repetitioner av det ändrade testet, till en punkt där den ursprungliga inlärningen helt har ändrats.
Detta kan demonstreras exempelvis i form av Iowa Gambling Task (IGT). IGT går ut på att en spelare upprepade gånger väljer att dra ett kort ur 4 möjliga högar, där hög A och B ger en hög vinst i de flesta fall, men då och då istället ger en stor förlust, medan korthög C och D ger en lägre vinst i de flesta fall, och ibland en mindre förlust. Personer kommer normalt snabbt inse att hög A och B är de bästa att dra kort ur, men kommer genom erfarenhet ganska snart förstå risken i detta högriskspel och övergå i att välja kort ur de säkrare korthögarna C respektive D.
Men patienter med frontallobsskada (VMPC-patienter) har förlorat sin förmåga till reversal learning och uppvisar inte samma beteendemönster. De kommer också initialt välja ur A och B men, till skillnad mot friska personer, kommer de inte övergå till att välja ur de mer säkra valen (korthög C och D). Efter det att de lärt sig ett visst beteende, har de således svårt för att ändra detta beteende när omständigheterna förändras.
