K10: Hepatit C Flashcards
Vad är hepatit C för typ av virus? Vilka symptom får man? Vad är långtidsriskerna med hepatit-infektion? Hur sprids HCV? (4p)
Hepatit C är ett RNA-virus som har 2-3 månaders inkubationstid. Dom flesta som drabbas är även subkliniska, vilket innebär att dom inte har några symptom. Dom som väl får symptom får väldigt ospecifika symptom som trötthet, illamående, sjukdomskänsla, ikterus, hudutslag, feber och led-/muskelvärk. Ungefär 80% av dom drabbade blir kroniska bärare där dom faktiskt brukar vara symptomfria, dock med olika grad av transaminasstegring och trötthet. Spola fram 30 år så har ungefär en tredjedel utvecklat levercirros, vilket i sin tur ökar risken för levercancer och även dekompenserad leversjukdom. Risken att utveckla HCC om man har levercirros är 3%/år. Det är alltså cirrosen, och inte hepatiten i sig, som ger cancerrisken. Har man väl fått cirros ska man screenas för HCC genom ultraljud av levern var sjätte månad. En common misconception är att utläkt HCV ger immunitet, detta stämmer inte! Hepatit C sprids oftast via blodsmitta btw.
Vilka faktorer påverkar risken att drabbas av cirros om man har HCV? Hur undersöker man om patienten har cirros? (3p)
Vad gäller utvecklingen av cirros hos personer med HCV finns det olika faktorer som ökar risken, däribland alkoholbruk, samtidig HIV/HBV infektion, ålder, högt BMI, duration av HCV och vissa genetiska faktorer också. För att undersöka om patienten har cirros brukar man köra på Fibroscan där man kollar fibrosgraden, som graderas 0-4 där 4 = cirros.
Hur sker diagnostiken av HCV? (3p)
Diagnostiken sker genom att undersöka förekomst av HCV-antikroppar, HCV-antigen eller HCV-RNA (PCR). Antikropparna säger ingenting om huruvida infektionen är pågående just nu eller om patienten är kronisk bärare, därför måste man gå vidare med HCV-antigen eller PCR, även om man bevisat antikroppar. Detta eftersom att om man blivit exponerad för viruset så finns oftast antikroppar kvar hela livet. Om patienten nångång fått antikroppar mot HCV måste man därför använda sig av HCV-antigen eller PCR vid ny screening. Kan alltså inte använda HCV-antikroppar som mätmetod. Om patienten skulle ha positiva antikroppar men negativt PCR/antigen så tyder det på att infektionen är utläkt. Viktigt att undersöka HCV-genotypning då detta styr valet av DAA (Direct Acting Antivirals; behandlingen). 12 veckor efter behandling tas ett PCR (HCV-RNA); om det är negativt betraktas patienten som läkt och kontakten kan avslutas (förutsatt att cirros inte upptäcktes under vårdtiden).
Hur funkar den praktiska handläggningen av en HCV patient? (3p)
Så hur funkar den praktiska handläggningen av en HCV patient? Alltså vad ska man göra om man hittar en patient med HCV?
1. Om det är positiv HCV-serologi -> konfirmera detta med HCV-RNA (PCR)
2. Gör smittskyddsanmälan, informera patienten, märk detta i journalen och smittspåra om möjligt.
3. Remiss till infektion för bedömning av leverskada, smittspårning, eventuell vaccinering mot Hepatit A/B, HIV-screening och eventuell remiss till beroende ifall patienten behöver detta (pågående missbruk är inte en kontraindikation mot HCV-behandling)
Om patienten hade cirros innan HCV-behandling så ska man fortsätta screena för HCC, även om fibroscanen (fibrosgraden) förbättrats. Om patienten har påtaglig cirros så ska patienten regelbundet screenas med gastroskopi också för att kolla efter esofagusvaricer. Om patienten inte hade cirros nångång under vårdtiden kan man släppa hem dom efter behandlingen, behöver alltså inte göra någon kontinuerlig screening.
Hur behandlar man HCV? Vilka patienter är extra svåra att behandla? (3p)
Behandlingen utgörs nuförtiden av DAA (Direct Acting Antivirals) i 8-12 veckor (16 veckor i vissa fall) peroralt. Dessa behandlingen har i stort sett inga biverkningar och är en bra behandling. I vissa fall behöver man lägga till en annan läkemedelsgrupp t.ex. Ribavirin. Man ska dock komma ihåg att behandling med DAA alltid ska bestå av en kombination av minst 2 preparat (alltså 2 DAA). Som tidigare nämnt är aktivt missbruk inte en kontraindikation mot behandling. Exempel på DAA: (se bild)
Patienter som är extra svåra att behandla: hemlösa, fängelseintagna, omotiverade patienter och patienter med mental sjukdom.
