Block 9 - digestionskanalen Flashcards
Genom vilka system regleras magtarmkanalen?
Sympatiskt och parasympatiskt (i samarbete med det enteriska nervsystemet), endokrint och parakrint.
Beskriv översiktligt sympatikus och parasympatikus inverkan på magtarmkanalen och deras främsta transmittorsubstanser.
Sympaticus har negativ inverkan på magtarmkanalen: minskar motilitet, blodflöde, sekretion och ökar sfinkterkontraktionen.
Noradrenalin är den främsta transmittorsubstansen.
Parasympaticus har positiv inverkan på magtarmkanalen: ökar motiliteten, sekretionen, blodflödet och minskar sfinkterkontraktionen.
Acetylkolin är den främsta transmittorsubstansen.
Magtarmkanalen: Hur kopplar parasympatiska och sympatiska nervsystemet till ENS och hur går afferenta banor?
Parasympatiska: vagusnerven kopplar om till ENS i myenteriska plexat, som sedan kan koppla om i submukösa plexat.
Sympatiska: efferenter kan gå både till myenteriska plexat eller direkt till submukösa plexat.
Afferenta signaler går från mukosan till ryggmärg och hjärnstam.
Beskriv den vagovagala reflexen.
Magtarmkanalen: cirkulära reflexer. Något händer i mukosan, d aktiverar CNS, som i sin tur kopplar om och stimulerar ett annat organ. Ex. om något händer i magsäcken kan du sen aktivera nervsystemet för att påverka tunntarmen och vice versa.
Vad är enteroendokrina celler?
Hormonproducerande celler i mukosan som känner av sin omgivning och sekreterar hormoner antingen endokrint eller parakrint.
Beskriv översiktligt magtarmkanalens motilitet.
All fysiologisk motilitet går i distal riktning (kräkning är patologiskt). Den glatta muskulaturen är sammankopplad av gap junctions, så musklerna agerar i samspel.
Pacemakerceller ser till att den glatta muskulaturen har en oscillerande membranpotential som kan sprida sig distalt. De stimulerar inte kontraktionen i sig (det står acetylkolin för), men ser till att kontraktionerna sker i vågor. Pacemakercellerna har olika takt beroende på var i magtarmkanalen de sitter.
Beskriv reservoarfunktionen.
Reservoarfunktionen utgörs av sfinktrar som ser till att mag-tarm-innehållet inte rör sig proximalt. I vila är sfinktrarna kontraherade. Vid proximalt tryck relaxerar de och vid distalt tryck kontraherar de (oftast).
Beskriv propagerande peristaltik.
När magtarminnehållet tänjs stimuleras excitatoriska neuron som ger kontraktion proximalt om tänjningen och inhibitoriska neuron som ger relaxation distalt. På så vis knådas maten ner genom tarmkanalen.
Esofagus, magsäck, tunntarm och kolon.
Beskriv segmentation.
Stillastående rörelse som gör att vätska och enzym blandas med tarminnehållet. Ökar på så vis nedbrytning och upptag.
Tunntarm och kolon.
Beskriv migrerande motorkomplex MMC.
Aktiveras mellan måltider. I avsaknad av innehåll så triggas det migrerande motorkomplexet. MMC rensar magen och tunntarmen på icke-nedbrytbara ämnen.
Vet ej exakt hur avsaknaden triggar frisättningen av motilin, men när motilin frisätts startar det migrerande motorkomplexet.
Det som hörs när magen kurrar.
Är som peristaltik, men stimulit skiljer sig åt.
Beskriv massförflyttning.
När vi intar föda stimuleras en massförflyttning i kolon. Den består av kraftiga muskelkontraktioner som flyttar innehållet vidare genom kolon eller ner till rektum. I rektum triggas då defekationsreflexen.
Syftet med massförflyttningen är att göra mer plats i kolon.
I vilka former intas olika näringsämnen och i vilken form kan de absorberas av magtarmkanalen?
Triglycerider måste brytas ner till monoglycerider eller fria fettsyror (m.h.a. lipas)
Protein måste brytas ner till dipeptider, tripeptider eller aminosyror (m.h.a. proteas).
Kolhydrater intas i form av ex. glykogen, sukros, stärkelse och laktos och måste brytas ner till ex. glukos, fruktos och galaktos (m.h.a. sukras, amylas, laktas etc).
Beskriv sekretionen i magtarmkanalen.
Alla organ, utom matstrupen, frisätter vätska som hjälper till med nedbrytningen.
Spottkörtlar, magsäcken och pankreas frisätter enzymer som kemiskt bryter ner maten.
Levern bildar galla som hjälper till med fettnedbrytning.
Alla organ frisätter bikarbonat som neutraliserar innehållet i magtarmkanalen och skyddar slemhinnan.
KRÄVER REDIGERING Så här fungerar sekretionen: I epitelcellerna har vi ett antal olika jontransportörer som gör att vi antingen kan frisätta eller absorbera joner. Generellt absorberar vi positiva joner. Mycket natrium för att kunna absorbera vätska. Om vi vill frisätta vätska sekreterar vi negativa joner. Detta bygger upp ett osmotiskt tryck som drar med sig vatten. På så vis frisätts vätska i tarmlumen.
Vätska och enzymer frisätts tillsammans.
Vilka är signaleringsmolekylerna i den endokrina och parakrina sekretionen i magtarmkanalen?
Vilka är nedbrytningens tre faser?
Kefala fasen: stimulerande. Smak, lukt och tuggning stimulerar mekaniska receptorer och kemoreceptorer. Neuronalt respons via vagus, fascialis, glossopharyngeus. Förbereder magtarmkanalen på kommande födointag.
Gastriska fasen: stimulerande. Startar när födan når magsäcken. Distension av magsäcken och nedbrytningsprodukter (aa och peptider) aktiverar magsäcken och pankreas.
Intestinala fasen: hämmande. Startar när maten når duodenum och verkar hämmande beroende på matens sammansättning. Osmolaritet, pH och fettsyror aktiverar parakrina, hormonella och neuronala respons. Magsäcken hämmas, men sekretion från lever, gallblåsa och pankreas stimuleras.
Beskriv munhålan utifrån ett nedbrytningsperspektiv.
Mekanisk nedbrytning via tuggning, kemisk via enzymer. Enzymerna påbörjar främst nedbrytningen av kolhydrater men också fett.
3 stora spottkörtlar:
Parotis - seröst saliv bestående av vätska och enzymer (alfa-amylas). Utgör ca 20 % av salivet.
Submandibularis: seromuköst saliv bestående av 10 % mukus, 90 % vätska. Utgör ca 70 % av salivet.
Sublingualis: muköst saliv, utgör ca 5 %.
Dessutom finns ca 1 000 små spottkörtlar och körtlar på tungan som utsöndrar tunglipas.
Regleras främst neuronalt, men också via gastrin. Neuronalt har både sympatikus (främst muköst saliv) och parasympatikus (främst seröst saliv) stimulerande effekt.
Vad är salivets funktion?
- Hjälper tal, tuggning, nedbrytning.
- Löser upp partiklar, frisätter ämnen.
- Neutraliserar syra.
- Späder ut varm och stark mat.
- Skyddar emaljen.
- Enzymatiskt nedbrytning av kolhydrater (alfa-amylas) och fett (lipas)
- Antibakteriellt
Hur ser leverns kärlförsörjning ut makroskopiskt?
Unikt dubbelt inlopp
A. Hepatica - syrerikt blod
V. Porta - syrefattigt blod + material från tarm och mjälte
Blodutlopp
V. Hepaticae, hö + vä + mellersta, går till v. cava inferior.
Artären, portalvenen och den extrahepatiska gallvägen hålls av ligamentum hepatoguodenale.
Hur innerveras levern?
Parasympaticus: dorsal vagus complex DVC finns i den caudala hjärnstammen och skickar efferenter via vagusnervern till levern
Sympaticus: intermediolateral nucleus IML finns i lateralhornet (mellan dorsal och ventral). Därifrån, i T6-T9, skickas efferenter via sympatiska gränssträngen -> n. splanchnicus -> ganglion/plexus coeliacus -> levern
Afferenta nerver går via vagus (dock ej smärtafferenter)
Hur transporteras blod och galla i leverns funktionella enheter?
Arteriellt och venöst blod blandas och förs från periferin i central riktning, alltså från a. hepatica och v. porta blandas blodet och går mot centralvenen.
Gallan transporteras från central i perifer riktning, alltså samlas gallan upp och går till gallgången som finns i portalfältet.
Vad består gallan av?
- 90 % vatten
- fett
- gallsyror/gallsalter
- övrigt, ex. bilirubin diglukuronid och bikarbonat.
Vad är gallsalter/gallsyror?
Kolesterol är grundstrukturen. Det bryts inte ner i kroppen, utan används i cellmembran, för att producera steroidhormoner och för att bilda gallsyror. Eftersom kolesterolet inte bryts ner i kroppen måste det avlägsnas om det blir för stora mängder.
För att kunna utsöndras måste kolesterolet, som är hydrofobt, inkorporeras i gallan. Produktionen av gallsyror från kolesterol - 17 steg.
Primära gallsyror finns i början av systemet. Cytokrom P450-enzymer har då oxiderat kolesterolet. CYP gör det mer vattenlösligt. CYP7A1 är den begränsande faktorn. Syrorna konjugeras oftast med glycin eller taurin m.h.a. transferaser, vilket gör syrorna ännu mer hydrofila.
Sekundära gallsyror kallas de gallsyror som dekonjugerats och dehydroxylerats av bakterierna i tjocktarmen. Dessa kan tas upp över membranet.
Funktion: möjliggör lipidupptag.
Beskriv gallsyrornas enterohepatiska kretslopp.
När lipiderna tagits upp i cellerna är gallsalterna fortfarande kvar i lumen. En del av dem återanvänds och vi har alltså ett enterophepatiskt kretslopp.
Gallsalterna bildas i levern. Under transport genom gallgångarna tillsätts vätska. Kolecystokinin CKK styr öppnandet av sphincter of Oddi. När mat intas frisätts CKK och Oddi-sfinktern relaxerar så att galla når duodenum. Dessutom kontraherar gallblåsan så att en del extra koncentrerad galla frisätts.
Gallan färdas genom hela tunntarmen till ileum, där en stor del av de konjugerade gallsyrorna reabsorberas. ASBT importerar gallsyra till enterocyterna. IBABP transporterar dem till cellens membran. OSTalfa och OSTbeta transporterar dem till portablodet. NTCP och OATP tar upp gallsyror till hepatocyterna.
De primära gallsyrorna tas alltså upp i blodbanan och förs tillbaka till levern via v. porta. Om tillräckligt mycket återupptas behöver mer galla inte syntetiseras. Produktionen av gallsyra hämmas på två sätt:
I levern - gallsyra binder till FXR i hepatocyten. SHP aktiveras. CYP7A1 och CYP8B1 nedregleras.
I tarmen - gallsyra binder till FXR. FGF19 insöndrar till portablodet. Binder till Beta-Klotho på hepatocyten, vilket nedreglerar enzymerna CYP7A1 och CYP8B1.
Mycket försvinner dock till colon, där bakterier dekonjugerar och dehydroxylerar gallsalterna så att de bildar sekundära gallsyror. Dessa beghöver ingen transportör utan kan diffundera över membranet ocht ransporteras till lymfsystemet.
