9. Tillgång till rätten Flashcards
Tillgång till rätten/access to justice
individens möjligheter att få rätt (hävda sina rättigheter, få rättskydd). Knyts ofta till principen om rule of law som motsvaras av den kontinentaleuropeiska rättsstatsprincipen. Kan anses att tillgång till domstolarna (access to courts) är en nödvändig del av tillgång till rätten. Tillgång till rätten börjar med ett rättvis samhälle, dvs. våra rättigheter och skyldigheter skyddas från godtyckliga inbladning och garanterar att vi inte olagligen ingriper i andras rättigheter. Domstolarna ska se till att en jämlik till rätten garanteras. Access to justice är en grundlagsenlig rätt och att principen hör till de människliga rättigheterna. Påverkas även av tillgången till alternativa tvistlösning; ADR, alternative dispute resolution.
Principen om en rättvis rättegång (the right to a fair trial)
Är en del av de internationella människorättskonventionerna och anses vara en mänsklig rättighet. Finns i grundlagens 21 §. Individen ska ha rätta att föra sina rättsliga ärenden till en oberoende domstol som ska behandla ärendena rättvist. Tolkning av principen påverkas av hur europeiska människorättsdomstolens praxis i fråga om Europakonventionens artikel 6, dvs. de påverkar den nationella tillämpningen av principen.
Rättsstatsprincipen och access to justice
rättsstatsprincipens framgång i hög grad beror på tillgången till rättskipningen, att kostnaderna är rimlig, förfarandet klart och avgöranden av hög kvalitet
Domstolarnas möjlighet att erbjuda gottgörelse
Kan endast i efterskott erbjuda något slags gottgörelse. De kan endast fastslå vem som är rättsligt sett har rätt och vem som har fel. Kan inte alltid erbjuda full gottgörelse, t.ex. återställa arbetsplats som man blivit avskedad från
Tillgång till rätten i snäv bemärkelse
möjligheten att få tillgång till ett oberoende, opartiskt och okorrumperat domstolsväsende garanterar inte materiell rättvisa (tillgång till rätten i vid bemärkelse)
Materiell rättvisa
Kräver hela rättsordningen och dess normuppsättning. För att kunna lägga fram rättsliga krav/yrkanden i domstolarna behövs det också praktiska förutsättningar, bland annat behövs kunskap och juridisk hjälp. Från politisk synpunkt krävs för den materiella rättvisan att medborgarna har likställda möjligheter att delta i det samhälleliga politiska beslutsfattandet.
Bortströmning från domstolarna
Ökande trend att strömning bort från domstolarna mot alternativen till det traditionella domstolsförfarandet. Kan leda till att domstolarnas särställning försvagas; för att domstolarna ska påverka rättsutvecklingen i ett land måste de få behandla möjligast mångsidigt spektrum av rättsliga frågor i olika sektorer. Bortströmningen är inte ett tecken på misstro i domstolarna, utan på konkreta problem inom rättsvården, t.ex. att domstolarna är långsamma och dyrt, saknar ibland sakkunskap är offentligt.
alternativa tvistlösning; ADR, alternative dispute resolution
skiljeförfarandet, medling vid domstolarna, justitieombudsmannen
Skiljeförfarandet
icke offentlig, bra sakkunskap, snabbar och billigare
Processuella rättvisan
Kundcentrerad utgångspunkt, där de erfarenheter parterna i en rättegång får av rättskipningen, dvs. av själva förfarandet, betonas liksom också interaktionen mellan domaren och parterna. Förutom domarens opartiskhet, etik och yrkesskicklighet betonas även parternas möjlighet att ”delta” i förfarandet. Fokus sätts alltså på hur parterna behandlas under domstolsprocessen. Genom att ge möjlighet till parterna att följa med hur deras ärende behandlas i domstolen och att de själva kan delta i och påverka förfarandet, kan parterna ha möjligheten att känna att förfarandet är rättvist, öppet och pålitligt. Det blir lättare för parterna att acceptera de beslut som getts, oberoende var resultatet var.
Domstolsförfarandets bedömning
ur två olika synpunkter. 1. Man fokuserar på domstolens beslut. 2. Själva förfarande måste vara rättvist och fokusen är på rättegångens parter. Hur de anser att förfarandet och fallet löper.
Juridisk rådgivning
Det kan vara svårt att garantera tillgången till rätten och de rättigheter som de medför. Ett av de största hindren (förutom bristen på ekonomiska resurser) är bristen på information. Eftersom juristernas så kallade monopol på rätten kan det vara svårt för medborgare att få kunskap om deras rättigheter. De juridiska rådgivningstjänsterna (i vid bemärkelse) har en betydande ställning å man vill förhindra konflikter, men också då man löser dem. I Finland finansieras oftast de av offentliga medel.
Nämnder
ger rekommendationer, anvisningar och beslut och medverkar till de enskildas tillgång till rätten. Används i bl.a. försäkrings-, pensions-, arbets- och upphovsrättsliga frågor, patientskadenämnden, trafikskadenämnden, en särskild rättskyddsnämnd för sport, konsumenttvistenämnden.
Konsumentskydds organisationer
Konsumenttvistenämnden, konsumentombudsmannen och konkurrens- och konsumentverket (tar hand om konsumentrådgivningen)
Konsumentrådgivningen (med sina konsumentrådgivare)
är en landsomfattande tjänst där man får information om konsumentens rättigheter samt medlingshjälp för tvister mellan konsumenter och företag.
Konsumenttvistenämnden
ger rekommendationer till avgöranden i enskilda tvister mellan konsumeter och näringsidkare i ärenden som har att göra med konsumtionsvaror och konsumenttjänster, bostadsköp, hyresavtal, överlåtelser av bostadsrätter samt borgen och pantförbindelser samt jämkning av dröjsmålsränta. Nämnden avger också utlåtanden till domstolanda då de handlägger ärenden som omfattas av nämndens behörighet
Konsumentombudsmannen
huvudsakliga uppgift är att övervaka att konsumentskyddslagen och andra lagar som stiftats för att skydda konsumenten följs. Övervakningen inriktas främst på att marknadsföring, avtalsvillkor och indrivningen är lagenliga. Syftet är att företagen ska sluta med eller ändra på sin lagstridiga marknadsföring eller sina oskäliga avtalsvillkor. Behandlar inte enskilda tvister där konsumenten ansöker om ersättning för fel i en konsumtionsvara eller en konsumtionstjänst. Kan dock besluta att bistå en konsument i skötseln av enskild tvist, om det med tanke på tillämpning av lagen och konsumenternas allmänna intresse är viktigt att få ett avgörande. Detta är möjligt också i sådana fall där en näringsidkare inte följer konsumenttvistenämndens beslut. Kan även föra grupptalan i domstol eller göra ett gruppklagomål
Grupptalan
Anhängiggöra ärende vid domstol för flera konsumenter samtidigt. Möjlig för tvister mellan konsumenter och näringsidkare ifråga om fel i konsumtionsvara eller tolkning av avtalsvillkor, men också ifråga om tvister som gäller försäljning och marknadsföring av placeringsprodukter
Ombudsmännen
justitieombudsman och andra ombudsmän som utnämns för särskilda frågor. Huvudsakligen laglighetsövervakning, men även konfliktlösning och medborgarnas tillgång till rätten
Justitieombudsmannen
utses av riksdagen och är oberoende av domstolarna och verkställighetssystemet. Uppgift är att övervaka att myndigheterna och tjänstemännen följder lagen och fullgör sina plikter, följer även med att de grundläggande och mänskliga rättigheterna uppfylls både vid skötseln av offentliga uppgifter och vid beredningen av lagen.
JO övervakning
bygger på klagomål som kommer från medborgare som anser att en offentlig myndighet har förfarit felaktigt. Olagligheter eller missförhållanden kan komma till JO:s kännedom också på andra sätt än genom klagomål. Då kan JO ta ärendet till behandling på eget initiativ. Jo gör dessutom inspektioner av ämbetsverk och inrättningar. JO har en särskild skyldighet att regelbundet inspektera fängelser och andra slutna inrättningar, såsom psykiatriska sjukhus, samt även Försvarsmakten och gränsbevakningsväsendets enheter.
Justitiekanslern
Rapporterar till parlamentet och regeringen. Övervakar lagligheten i regeringens och ministeriernas samt republikens presidents ämbetsåtgärder. JK övervakar också att domstolarna, myndigheterna och tjänstemännen samt andra som ålagts ett offentligt uppdrag följer lagen och fullgör sina plikter. Med tanke på tillgången till rätten är det väsentligt att individerna har möjlighet att klaga hos JK över de ovannämndas åtgärder eller försummelser.
Diskrimineringsombudsman
övervakningsuppdrag, uppgift är att skydda bl.a. sexuella, religiösa, etniska eller andra minoriteter mot diskriminering.
Jämställdhetsombudsmannen
Övervakar att lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män åtföljs
Barnombudsmannen
barnens rättigheter förverkligas
Medling
Ordnas av kommuner, privata organisationer, advokatförbundet, domstolar. Man eftersträvar att parterna tillsammans uppnår ett sådant resultat som båda kan godkänna och detta kan återställa deras förhållande, inte ett avgörande enligt lagen. Väsentligt att utreda vad vardera parten kan anse vara skäligt. Parterna måste aktivt diskutera och lyssna på varandra. Medlarens uppgift är att bistå vid själva medlingsförfarandet, men inte att föreslå eller komma fram med en lösning, detta görs av parterna.
Lagen om medling vid domstol
Medling som sker under en domares ledning och har inte något samband med en anhängig rättegång. Sker i de allmänna domstolarna. Huvudsakligen offentligt, förhandlingar mellan medlaren och en av parterna är dock alltid stängda. Även andra delar av medlingen kan ske utan åhörare på parternas yrkande. Möjligt i princip i alla tvistemål som kan handläggas i domstol.
Förlikningsavtal
Uppnådd förlikning kan på parternas begäran fastställas i ett förlikningsavtal, som gör det till ett verkställbart beslut. De kan då driva in t.ex. en avtalad betalning, ett skadestånd eller underhållsbidrag genom utsökning. Om det in fastställs blir det ett vanligt avtal som binder parterna.
Förlikning
redan anhängigt i rättegång, men domaren försöker få parterna att förlika ärendet i förberedelseskedet eller i ett senare skede av rättegången.
Medling vid brottmål
hör till social- och hälsoministeriets förvaltningsområde. Under ledning av medlaren behandlas endast de psykiska, fysiska och materiella olägenheterna som brottet har orsakat brottsoffret, och syftet är att komma överens om lösningar och metoder för gottgörelse av olägenheterna. Medling är möjligt även om brottmålet handläggs av polisen eller åklagaren i domstol. Vid medling av brottmål stadfästs inte förlikningen.
Skiljeförfarande
Särskilt för att reda ut kommersiella meningsskiljaktigheter. Tvistens intresse är i allmänhet stort, minst flera hundratusen euro. Förfarandet finansieras av parterna. De avtalar om att en utomstående person eller skiljeman (eller fler) med iakttagande av ett särskilt förfarande ska avgöra deras tvist med ett beslut, en s.k. skiljedom. Skiljeförfarandet kan också vara en del av en nationell (hos oss Centralhandelskammarens skiljedomsinstitut) eller internationell institution (t.ex. internationl court of Arbitration) verksamhet. Skiljedom är ett bindande och slutligt avgörande i tvisten. Utöver att skiljeförfarandet är relativt snabbt och att skiljemännen är sakkunniga, så är det inte offentligt. Handlingarna och handläggningarna i skiljeförfarandet är alltså inte offentliga.
Skiljeförfarande i Finland
huvudpunkterna i skiljeförfarande har i Finland reglerats med lag. Enligt den är det möjligt att en skiljedom som inte fuller vissa minimikrav kan upphävas genom domstolsbeslut. Upphävandet förutsätter ändå att skiljedomen klandras. Klanderrättegången är ett normalt tvistemål, som vid behov går igenom alla rättsinstanser.
Skiljeförfarandet
är en advokat, en domare eller en juridikprofessor till vars forskningsområde tvisten hör. Parterna företräds ofta av advokater som är specialiserade på skiljeprocesser. Skiljeförfarandet består av en skriftlig förberedelse (som ofta innebär ett utbyte av flera skrivelser) och en muntlig behandling. För det mesta tar skiljeförfarandet nästan ett år räknat från tidpunkten då skiljemannen valdes till den dag skiljedomen ges. Skiljeförfarandet är alltså inte en så snabb och smidig process.
Domstolsväsendets oberoende
Ska strukturellt – och de enskilda domarna personligen – vara fritt/fria från yttre inblandning. Domstolarnas oberoende kopplas till maktfördelningsläran och den strukturella maktfördelningen. Domarnas oberoende omfattar också oberoende av parterna i enskilda mål.
Grunden till domstolsväsendets oberoende
Vanligtvis en konstitutionell fråga. Finns även i många internationella konventioner t.ex. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna,
Europeiska människorättsdomstolen praxis kring oberoende domstolar och domare
Europeiska människorättsdomstolen har en omfattande rättspraxis om saken. Där anses det att uppmärksamhet borde fästas vid hur domarna utnämns, hur lång deras tjänsteperiod är och hur man kan förhindra utomstående påtryckningar. Dessutom har man betonat förhållandet mellan domstolen och den enskilda domaren som arbetar där samt förhållandet mellan domaren och ärendets parter. Den bärande tanken är att domaren måste ge parterna intrycket av att vara oberoende.
Domstolsverket
Sköter de förvaltningsuppgifter som tidigare sköttes av justitieministeriet. Dess uppgift är att stöda hela domstolsväsendets verksamhetsförutsättningar, utveckla domstolarnas verksamhet, resultatstyrning och planering samt stöda dem. Verkets högsta beslutfattande organ är direktionen där majoriteten är domare. Verkets dagliga arbete leds av överdirektören.
Domarförslagsnämnden
utnämnda av republikens president, men en särskild domarförslagsnämnd har en viktig roll vid beredningen av utnämningsbesluten. Nämnden tillsattes uttryckligen för att främja en mera öppen domarkarriär. Samtidigt betonades också domarkårens oberoende. Önskemålet är att nämnden ska främja rekryteringen av domare från alla rättslivets områden. Nämnden som utses för en femårsperiod består av representanter för domarkåren, men tre medlemmar kommer utifrån: en representerar advokatkåren, en åklagarna och en universitetsväsendet.
Domar behörighet
Domaren ska ha avlagt magisterexamen i juridik vid universitet men också vara ”en rättrådig finsk medborgare som genom sin tidigare verksamhet vid en domstol eller i andra uppgifter har visat ha de insikter i de uppgifter som hör till tjänsten och de personliga egenskaper som en framgångsrik skötsel av tjänsten förutsätter”
