6. Rättens traditioner och 7. Rättsvetenskapens rätt Flashcards
Romerska rättens inflytande
- Bruket och kategoriseringen av enskilda begrepp.
- Rätten som föremål för vetenskapligt arbete.
- Gav upphov till civil law.
Delas in i två perioder, den första från 400-talet f.v.t. och slutade 200–300-talet e.v.t. då romerska rätten utvecklades och var gällande rätt i det romerska riket. Även efter denna tid användes den romerska rätten, men endast vid sidan av andra rättsordningar. Den andra perioden från början av 1100-talet började genom studier vid universitet, som ledde till att juridiken och juristyrket blev knuten till studier vid universitet. Civil law-traditionen kan därmed anses kopplad till studierna genom den romerska rätten som man anpassade till nutiden.
Men sitt största inflytande på den moderna rätten var det juridiska tankesättet som bildades genom studierna. Romerska rätten var framför allt privaträtt, dvs. familjerätten med sin äktenskapsuppfattning som är typisk också idag, liksom arvs och testamentsrätten, rätten om ägande och avtalsrätten. Den romerska rätten grupperade olika avtalstyper, som är viktiga fortfarande idag, och deras karakteristiska drag. Juridisk slutledning stod i centrum av den romerska rätten.
Civil law/kontinentaleuropeiska rätten
används som gemensam benämning för de rättssystem som har utvecklats utifrån den romerska rättens arv. Är motsatsen till common law. Började utvecklas genom corpus juris civilis (CJC). Till traditionen hör aktiv omvandling och anpassning av romersk rätt till nya lokala förhållande, lagstiftningens historia, samt utvecklingen av den moderna nationella rätten på basis av de privaträttsliga lagböckerna som kallas för de stora kodifikationerna.
Civilrätt
privaträttens traditionella kärna.
Corpus juris civilis
rätten som gjordes upp genom kejsare justinianus försorg under åren 529-534. Var och är huvudföremålet för studier vid universitet kring romerskrätt.
Bona fides
avtalsparternas goda tro
De stora kodifikationerna
Frankrikes civillagbok (Code Civil), Tysklands civillagbok (Burgerliches)
Justinianus samling/digesta
dess kärna finns i avgöranden i enskilda fall och framför allt i juristernas ställningstaganden till och lösningen på juridiska problem. Innehåller betydande justisters tankar som är grunden för den romerska rätten och samtidigt för den moderna privaträtten.
Juridisk slutledning
förmågan att upptäcka de för det enskilda rättsfallet typiska dragen som kan hittas via en analys som bygger på det arbetssätt som är typiskt för jurister
Glossatorerna
systematiserade, eller förenhetligade och sammanförde texterna i Digesta för att skapa en överblick över den romerska rätten
Konsiliatorerna/post-glossatorerna
sökte svar i den förenhetligade romerska rätten till rättsfrågor som kom fram i praktiken
”övernationella” rätt/ ius commune/gemensam rätt
lärda rätten skapade en gemensam grund under medeltiden som byggde på de tänkesätt, begrepp och institutioner som lärdes ut vid universitet. Det avser ett visst sätt att behandla rättsliga frågor, ett juridiskt tänkande, som uppkom tack vare studier i romersk (och kanonisk) rätt och som var gemensamt för de jurister som studerat vid de europeiska universitetens under medeltiden och i början av nya tiden. Spred sig via juristyrken till lokala rätter och började ersätta den lokala rätten då den användes för att lösa svåra fall som inte kunde lösas med den lokala. Användes i olika domstolar, men ahde ingen rent romerskrättslig domstol.
Reception
det fenomen att den romerska rätten fick en omfattande utbredning i Europa, också på de områden som inte varit en del av det romerska imperiet. T.ex. spreds juridiken till Tyskland genom juristyrken.
Common law utvecklingen
Juridisk utbildning var praktisk och arrangeras av sammanslutningar av praktiserande jurister (Inn of Court). Rättsvetenskapen har därför haft liten betydande.
Common law
rätt som uppstått ur domstolsavgöranden. Bygger på stare decisis/the doctrine of precedent. Domstolarna lägger tyngd på ärendets fakta och utgår från dem i sitt avgörande. Rättsliga ställningstaganden uppkommer genom att fakta i rättsfallen jämförs. Genom undersökande av rättsfallen hittas de ledande principerna som är uttrycka i ratio decidendi: rättsfallets avgörande moment, eller den princip som fastställts i fallet, kallas för ratio decidendi. Kärnområden är avtal, avtalsbaserat och icke-avtalsbaserat skadestånd samt de övriga traditionella privaträttsliga områdena där parterna är likvärda.
Stare decisis/the doctrine of precedent
Bygger på att tidigare avgöranden ska vara bindande grund för senare avgöranden i motsvarande fall.
Kanoniska rätten
Bidrog till utvecklingen av ius commune. Var viktig som katolska kyrkans rätt, men också i egenskap av den rätt som gällde i fråga om många sådana viktiga rättsliga institutioner, såsom äktenskap och testamente, som kyrkan ansåg att hörde till dess domstolar.
Var en rättsordning som utvecklades och där det kontinuerligt uppkom (bl.a. genom kyrkomötenas och påvarnas beslut) nya rättsregler. Områden såsom frågor om rätt tro eller avvikande sexualitet ansågs att skulle höra till kyrkans auktoritet så att de kunde förhindra syndighet beteende och garantera människans frälsning. Varje kyrkans man stod under kyrkans domstolar.
Reformerade domstolsförfarande mera allmänt genom bl.a. ändra principerna om bevisning.
Äktenskapets giltighet och upphörande ansågs viktigaste ärenden som tillhörde kyrkans domsrätt.
Kyrkan var även inblandad i ekonomiska livet genom att kräva iustum pretium, förbjuda sånt som inte var det. Förlorade sitt inflytande i och med reformationen, med dess principer och begrepp kring familjerätten användes ändå efter detta.
Iustum pretium
man skall ta ett rättvist pris, ränta ansågs vara ocker. Sådana former av affärsverksamhet ansågs vara problematiska som utgick från strävan efter vins genom prishöjningar. Senare började man dock godkänna skäliga räntor
Rättssystemet/systemateisering/rättens koherens
man försöker systematisera normmaterial framför allt genom att dela upp det i olika rättsområden (strukturerings arbete). Genom det försöker man forma ett enhetligt system, eller åtminstone en helhet som bygger på tankern att varje rättslig företeelse har sin egen bestämda plats. I regel nationell, men kan vara likartad till andra länder genom att de bygger på samma grund. Enhetlighet kan förekomma t.ex. i uppdelningen i olika rättsområden eller i de olika områdenas allmänna läror. Kopplas ihop med den moderna nationella och positiva rätten. Med hjälp av systematiseringen har man skapat och upprätthållit enhetlighet eller strävar efter att återställa den.
Rättens pluralism
splittrar (fragmenterar) rätten. Orsakas av att rätten europeiseras och globaliseras. Motsats till rättsordningens enhetlighet. Tidigare var rätten plural i och med att det kunde förr existera flera rättsordningar både horisontellt och vertikalt. Berodde på social fragementaiton och av ett flertal maktcentrum eller källor för makten.
Horisontella skillnader
geografisk förekomst av rätten
Vertikala skillnader
Olika människor hade olika tillämpliga rättsordningar på samma ställe, t.ex. kyrkans rätt, rätten på boende orten, feodalrätten för adelsmännen, ofria bönder stod under sin husbondes rättsliga beslutsmakt, hantverkare följde lokala regelverk men också sitt gilles sedvanor och bestämmelser, lex mercatoria för handelsmännen.
Rätternas legitimitet och grunder
Kyrkliga rätten byggde på katolska kyrkans och påvarnas auktoritet, stadsrätten hade sin grund i de privilegier och statuter som hade fetts åt städerna, handelsmännens rätt grundade sig delvis på privilegier, romerska rättens auktoritet var annorlunda
Romerska rättens legimitet och grund
Corpus juris civilis ansågs vara en auktoritativ text, men den av inte allmänt i användning.
Antikens indelning
personer (personae), föremål (res), åtgärder som krävdes av de delaktiga i rättegången (actiones)
Tysk-romerska indelningen (pandekträtt)
fem böcker; allmän del, obligationsrätt, sakrätt, familjerätt och arvsrätt
