4. Rättens giltighet Flashcards
Lagen
Normen/normernas uttryck i språklig form, och för att få fram vad som är normen behövs tolkning.
Rättsordningen
den grund som ger de talade orden eller skrivna dokumenten betydelsen av en språkhandling, dvs. rättigheter och skyldigheter är knutna till de ord eller de dokument som används. Språket ger det normativa tankeinnehållet en objektiverad form. Vi får information om den gällande rättsordningen genom rättsnormssatser (lagarnas bestämmelser). Det är i allmänhet karakteristiskt för rättsordningen att den är systemisk; varje element i den är en del av en mera omfattande helhet. I regel nationell
Rättsvetenskapen och rättsordningen
systematiseringen av rättsordningen och omsorgen om dess systemiska enhetlighet hör framför allt till rättsvetenskapens uppgift. Det är också rättsvetenskapens uppgift att producera information om och öka förståelsen för vad rättsordningen innehåller och hur den fungerar.
Rättsdogmatik
forskning om gällande rätt. Ge förslag hurudan (en god) rättsordningen borde vara. Den producerar tolkningsrekommendationer och förslag till systematisering. Tolkningsförslagen kan användas i rättskipningen, och kan ha betydelse vid beredning av ny lagstiftning. Systematiseringsförslagen gäller däremot i allmänhet de olika rättsområdenas allmänna läror.
Rättsvetenskapen skiljande drag från andra rättsliga praktiker
Rättsvetenskapen är förpliktande endast då den förmedlas av andra rättsliga praktiker. Den är inte heller reglerad på samma sätt som andra rättsliga praktiker, och på basis av forskningens frihet kan i princip vem som helst utöva den. Man föler vissa etablerade förfaranden, dvs. vetenskapliga spelregler.
Juridiken
Är både en rättslig och en vetenskaplig praktik. Ifråga om forskningsobjekt och forskningsresultat är den en normativ vetenskap.
Normativ vetenskap
den undersöker normer och den har normativa konsekvenser
Rättsliga giltighetskriterier
hur man avgränsar och känner igen de normer som hör till rättsordningen. Normerna har definierats med hjälp av giltighetskriterier i den rättsteoretiska litteraturen. Delas in i
1. Normativa teorier,
2. Kritiska och/eller kritiskt-normativa teorier eller
3. Realistiska teorier.
Det handlar inte om att emipriskt beskriva rättsordningen eller dess utveckling, utan de är endast lärokonstruktioner och tar inte i beaktade kultur som omger rätten;
Rättens utveckling
Rättens utveckling är inter endast en rörelse som sker självständigt och internt inom rätten. Utomstående samhälleliga och kulturella faktorer är det som i sista hand förklarar rättsliga förändringar och rättssystemets funktion.
Moderna rätten kräver det moderna samhället och den moderna kulturen. Dock påverkar inte de utomstående faktorerna direkt rättsordningen utan de har inflytande på de rättsliga praktikerna var via de har sitt inflytande. Det är rättsordningens inre växelverkningar som förmedlar förändringarna.
Realistiska teorier
de riktar in sig på framför allt rättens empiriska giltighet, hur effektiva normerna är.
Normativa teorierna
Stufenbau-teori och Igenkänningsregeln. Rättspositivismen representeras av båda teorierna.
Stufenbau-teori/Hans Kelsen
centrala elementet är grundnormen, av vilka alla andra rättsnormer får sin giltighet
H.L.A. Harts
Medhjälp av igenkänningsregeln kan man fastslå vilka normer som hör till rättsordningen och vilka som inte gör det.
Traditionella rättspositivismen
Karaktäriseras av tre drag:
1. Rätten uppfattas som en positiv eller given rätt som bygger framför allt på lagstiftarnas och domstolarnas beslut. Naturrättsliga principer godkänns inte.
2. Det är fråga om en tudelad uppfattning av verkligheten. Man åtskiljer två världar: realiteternas värld, ”vara” (sein) och normernas värld, ”böra” (sollen). Rätten finns i ”börats” värld, och juridikens intresse är därmed ”börats” värld. ”varats” värld är empirisk och där befinner sig riksdagen, men genom att trycka på röstningsknappen så förflyttar man sig från varats värld till börats värld.
3. Man tänker sig rättsordningen som en självständig normordning som är åtskild från t.ex. alla moraliska normer.
Kritisktnormativa teorierna
Rättens godtagbarhet behöver ett tilläggskriterium, kan t.ex. vara från de naturrättsliga principerna.
Naturrättsliga principer
Tanken om eviga, under alla tider giltiga principer, som bildar den normativa kärnan för all rätt och som således skulle begränsa lagstiftarens och domarens verksamhet.
Klassiska naturrätten
thomas av aquino. Giltigheten i sista hand beror av de naturliga lagarna. Naturen syftar på värdsaltet som styrs av eviga lagar. Där hade människan som följde de naturliga plats och sitt eget naturliga syfte (telos). En människa som följde de naturliga lagarna levde ett gott liv och fullföljde således människans telos.
Naturrätten under början av nya tiden
(t.ex. Thomas Hobbes, John Locke och Jean Jaques Rousseau). Objektiverades naturen och samtidigt började det fråga om människans subjektiva natur. De naturliga lagarna som hör till naturrätten bestod alltså av allmänna moralprinciper, som uppfattade som utifrån givna gränser och giltighetsvillkor för de lagar som stiftats av den mänskliga lagstiftaren. En positivt stiftad lag, som stod i konflikt med en naturlig lag, förlorade sin giltighet.
Kritiska rättspositivismen
framför allt Kaarlo Tuoris tankar. För att en norm ska vara giltig måste normen också vara godtagbar. Formell giltighet är inte tillräckligt, utan det behövs också inregiltighet (godtagbarhet). Tuoris teori godkänner endast första utgångspunkten av den traditionella rättspositivismen, dvs, rättspositivismen bygger på medveten mänsklig verksamhet och på särskilda kriterier för att stifta och skippa lag.
Tuoris teori bygger på kritiska rättspositivism, som bygger på tanken att rätten har olika nivåer (nivåteorin). Förnekar den strikta skillnaden mellan rätt och moral, men respekterar den nuvarande rättens positiva karaktär.
Moralen fastslår inte den positiva rättens kriterier för giltigheten utifrån universella principer oberoende av tid och rum.
Moralen har fått inflytande i rätten genom de moraliskt färgade principerna och har genom den blivit lagrad i rättens djupstrukturer som påverkar rättsnormernas giltighet, dvs. godtagbarhet.
Formell giltighet
lagen är stiftad på adekvat sätt
Nivåteorin
- Rättens ytnivå,
- Rättskulturen och rättensdjupstruktur, lager under ytan som förändra långsammare än ytnivån och representerar rättens minne samtidigt som de styr hastigheten på de förändringar som sker på ytnivån. Via dem upprätthåller rätten kontakten med traditionen. Det finns olika historiska rättstyper av vilka en är vår nuvarande rätt, som är en gemensam kärna för t.ex. olika länder.
Rättens olika nivåer står i växelverkan med varandra på många olika sätt, t.ex. de djupare nivåerna begränsar vad som kan hända på ytan på ett rättsligt giltigt sätt. Ytnivån kan få sin giltighet om den passar in med de djupare lagren, t.ex. genom åberopande av rättskulturen eller principer som hör till rättens djupstruktur.
Rättens ytnivå
består framför allt av e lagar och andra bestämmelser som lagstiftaren givit, domarnas beslut och ställningstaganden av rättsvetare. Det är typiskt för ytnivån att den positiva rätten är ständigt föränderlig och förändringsbar
Rättskulturen
lager under ytan som förändra långsammare än ytnivån och representerar rättens minne samtidigt som de styr hastigheten på de förändringar som sker på ytnivån. Syfta framför allt på juristernas professionella rättskultur, som omfattar de begrepp och metoder som jurister använder. Kunskap om rättskulturen är vad som gör en jurist till en jurist, den kan fås ur universitetsutbildningen och med hjälp av den kan man själv skaffa sig kunskap om rättens ytnivå som ständigt förändras och att använda denna kunskap i sin yrkesverksamhet.
Djupstrukturen
lager under ytan som förändra långsammare än ytnivån och representerar rättens minne samtidigt som de styr hastigheten på de förändringar som sker på ytnivån. Man kan särskilja element av tre olika typer
1. Begreppsliga, de mest grundläggande judiska begreppen, t.ex. begreppet rättssubjekt, representerar de begreppsliga elementen.
2. Normativa, består av de mest grundläggande rättsprinciperna för respektive rättsområde, t.ex. rättsstats- och demokratiprincipen och de människliga rättigheterna.
3. Metodologiska, man kan tala om en särskild rationalitetsform som präglar en viss historisk rättstyp, dvs. under vår tid den moderna rätten: rätten är stiftad av parlamentet och skapad/tillämpad av domstolarna.
Godtagbarhet/innehållsmässigt giltighet som kriterium för rättssystemet
det åtminstone i princip är möjligt att på innehållsmässiga grunder bestrida den rättsliga giltigheten också av sådana normer som ges i den ordning som statsförfattning förutsätter. Giltigheten kan hittas genom att undersöka hur det ytliga passar ihop med djupstrukturen. Rättens nivåstruktur förklarar rättens innehållsmässiga giltighet, samt en grund för godtagbarheten.
