Substitution Flashcards
Vad är substitutionsreaktioner inom organisk kemi och vilka är dess två huvudtyper som diskuteras i texten?
Substitutionsreaktioner innebär att en atom i en organisk förening ersätts med en annan. De två huvudtyperna som diskuteras är SN2- och SN1-reaktioner.
Vad innebär en SN2-reaktion och vilken är dess karaktäristiska egenskap?
I en SN2-reaktion attackerar en nukleofil (som hydroxidjonen) direkt kolatomen i substratet (till exempel klormetan) samtidigt som den befintliga substituenten (kloridjonen) avgår. Karaktäristiskt för SN2-reaktioner är att de sker i ett enda steg och är bimolekylära.
Vilken typ av organisk reaktion är en SN2-reaktion och varför?
En SN2-reaktion är en nukleofil substitution, eftersom en nukleofil attackerar en substratmolekyl och ersätter en befintlig substituent.
Hur skiljer sig energiomsättningen i en SN2-reaktion från energiomsättningen i dess produkter?
I en SN2-reaktion sker reaktionen i ett enda steg med ett övergångstillstånd som har högre entalpi än produkterna. Detta högre energitillstånd är mer instabilt och driver reaktionen framåt mot de mer stabila produkterna.
Vad innebär en SN1-reaktion och hur skiljer den sig från en SN2-reaktion?
I en SN1-reaktion sker substitutionen i två steg på grund av den högre komplexiteten hos den organiska föreningen. Först lossnar substituenten för att bilda en karbokatjon som en intermediär, och sedan reagerar intermediären med nukleofilen för att bilda produkten. SN1-reaktioner är monomolekylära och sker i två steg.
Vad är en karbokatjon och varför bildas den som en intermediär i en SN1-reaktion?
En karbokatjon är en jon där en kolatom har en positiv laddning. Den bildas som en intermediär i en SN1-reaktion när substratet tappar en substituent och lämnar en positiv laddning på kolen.
Hur skiljer sig energiomsättningen i en SN1-reaktion från energiomsättningen i en SN2-reaktion?
I en SN1-reaktion sker reaktionen i två steg. Det första steget har en hög aktiveringsenergi på grund av bildandet av den instabila karbokatjonen som en intermediär. Det andra steget har en lägre aktiveringsenergi och är snabbare.
