Sensoriska nervsystemet Flashcards
Beskriv vilka sinnen/funktioner ingår i det sensoriska nervsystemet?
Smak, känsel, hörsel, lukt, syn
Sinnesupplevelser kan komma både utifrån och inifrån kroppen, det finns ett speciellt begrepp för respektive typ av dessa två, vilka?
Exteroceptiva vs interoceptiva upplevelser
Extero - utifrån kommande stimuli
Intero - leder, muskler, balans m fl
- Ger förmåga att skilja sig själv från omgivningen samt relatera till omgivningen i båda riktningarna.
- Hallucinationer - interoceptiva stimuli som upplevs som exteroceptiva!
Våra sensoriska system är organiserade på det sättet att berätta för oss vad som händer i världen utanför vår kropp och samtidigt berätta för oss vad vi själva gör. Receptorer som svarar på extern stimuli är exteroceptiva. Receptorer som svarar på vår egna aktivitet kallas för interoceptiva. Objekt i världen som vi kan se, som rör oss eller blir rörda av oss och som vi luktar eller smakar på är exteroceptiva receptorer. Vi vet att en extern agent har producerat det.
När vi rör oss så förändras våra upplevda objekts egenskaper i världen, och vi upplever sensationer som har väldigt lite att göra med vår externa värld. När du springer, visuell stimuli verkar strömma förbi, ett stimulus som kallas optiska flöden. När du rör dig förbi en källa till ljud, så hör du ett akustiskt flöde, alltså förändringar i ljudintensiteten som äger rum eftersom du ändrar plats. Optiska flöden och akustiska flöden hjälper oss förstå att vi rör oss, hur snabbt vi rör oss, och huruvida vi går i en rät linje upp eller ner.
Interoceptiva receptorer får oss att lära oss om vår kropp och huvudposition i våra muskler och leder och i våra vestibulerna organ i innerörat. Interoceptiva receptorer spelar inte bara en viktig roll i att hjälpa oss skilja vad vi gör från vad som blir gjort emot oss, men de hjälper oss också tolka budskapet/meningen med extern stimuli.
Vad menas med ”Two points sensitivity”?
Hur tätt olika receptorer sitter, t ex tätast på fingertopparna och glesast på ryggen o benen.
Two points sensitivity förklarar alltså hur fingrarna kan särskilja känsel utmärkt bra jämfört med armen t.ex. Möjligheten att känna igen närvaron av två pennor nära varandra, en metod som kallas two point sensitivity, är högst på delarna av kroppen som har mest känselreceptorer. Receptordensiteten är viktig i att avgöra ett känselsystems känslighet. Taktilreceptorerna (beröringsreceptorerna) på fingrarna är många jämfört med på armen t.ex. Den skillnaden förklarar varför fingrarna kan urskilja beröring mer finkänsligt än på armen.
En händelse kan ge upphov till olika reaktioner vilket förklaras av att nervsignalen går till olika delar av kroppen. Vilka tre nivåer är de viktigaste för den totala upplevelsen av händelsen?
Olika nivåer / reaktioner på nervsignalen, t ex smärta
Receptor retar den perifera nerven att signalera…
Till spinal nivå => undanmanöver = skyddsreflex
Till hjärnstammen => känsla / upplevelse av hur omfattande skadan är
Till hjärnbarken => identifikation av vad som orsakade smärtan och hur man kan undvika upprepande
Om t.ex kroppen utsätts för ett plötsligt våld mot en arm –vilka reaktioner upplevs då på respektive av dessa tre nivåer?
Till spinalnivå –> Detta sker som en reflex, en undanmanöver, för att så snart som möjligt komma bort från vad som orsakar skadan och minimera omfattningen. Jag drar alltså bort armen från källan till våldet så fort som möjligt, utan att man hinner reflektera eller tänka över det.
Till hjärnstammen –> Nästa steg är att signalerna fortsätter upp till hjärnstammen där första steget i analysen börjar, jag kan nu känna/få en uppfattning om hur omfattande skadan är.
Till hjärnbarken –> Vidare går signalen upp till hjärnbarken där analysen fortsätter, jag börjar nu identifiera var skadan kommer ifrån och hur skadan i framtiden kan undvikas.
Hjärnbarken, cortex, är uppdelad i olika områden som har olika funktioner. Olika djur, species, har olika mängd cortex. Människan som har störst har därmed fått en dimension som är unik jämfört med andra – vilken?
Olika cortex områden för olika funktioner, syn, hörsel, känsel osv.
Olika storlek beroende på species => människor mkt större pga mer analytisk funktion involverad i den primära funktion, t ex vad befinner sig ljudet?, kommer det närmare?, vad är det?, är det farligt?
Den grå substansen finns i barken och centralt placerade hjärnkärnor
Kärnorna styr informationen vidare till rätt mottagare, ffa Thalamus, men kan också göra en akut värdering, Amygdala
Den kognitiva processen, tanken, sker i barken
Synen: 7. Vilken typ av stimuli ger upphov till aktionspotentialen och hur uppkommer denna?
Ljuset ger energin till aktionspotentialens bildande
Ljusets intensitet påverkar pupillens storlek, starkt => liten och ljuset faller då centralt, mörkt => stort och ljuset når ut till de perifera områdena
Rods = stavar = mörkerseende, sitter perifert => indirekt ljus
Cones = tappar = dag- o färgseende, finns tre olika => röd, blå o grön, sitter centralt och ensamma i Fovea. Direkt och starkt ljus.
(från boken): De fotoreceptiva cellerna synapsar på bipolära celler där de inducerar graderade potentialer. Bipolära celler inducerar i sin tur aktionspotentialer i retinala ganglieceller. RGC-axoner samlas i en bunt vid den optiska skivan, din blinda fläck, och lämnar ögat för att bilda den egentliga synnerven i hjärnan. (Kom ihåg att näthinnan är en del av hjärnan) Andra retinala celler - inklusive horisontella och amakrina celler - bidrar till näthinnans bearbetning av visuell information.
Strax innan de kommer in i hjärnan möts de två synnerverna (en från varje öga) och bildar den optiska chiasmen. Vid denna tidpunkt korsar ungefär hälften av fibrerna från varje öga. Sättet som fibrerna är fördelade när de korsar säkerställer att den högra halvan av varje ögas synfält representeras i den vänstra hjärnhalvan. Efter att ha kommit in i hjärnan divergerar optikkanalen, som fortfarande består av RGC-axoner, för att bilda två huvudvägar.
Geniculostriate pathway - den huvudsakliga kortikala synvägen och som löper från näthinnan till den laterala geniculate nucleus (LGN) i thalamus till den primära visuella cortexen, är den geniculostriate vägen. Den genuculostriate vägen deltar i mönster-, färg- och rörelseuppfattning, såväl som agnosi i visuell form, oförmågan att se formerna på föremål eller att känna igen var föremålen finns och att sträcka sig efter dem.
Synen: 8. I ögat finns två olika slags receptorer, vilka och vad har de för funktion? Beskriv också hur dessa är placerade, organiserade, i ögat. Vad heter den del av ögat där receptorerna sitter? Vad är Fovea och vilken typ av receptorer finns där?
De två olika slags fotoreceptorer är tappar och stavar. Stavarna är känsliga mot ett brett spektrum av ljus och hjälper oss att se vid svagt ljus. Vi använder stavar mest för nattsyn/kvällssyn. Tappar är bättre på att transducera starkt ljus och används för dagsljus. Tre typer av stavar, var och en maximalt ansvarig för en typ av våglängder, röd, blå eller grön - för att medla färgsyn.
Distributionen av stavar och tappar är olika över retina/näthinnan: stavar är tätt packade i fovearegionen, medan stavar helt saknas från fovea och är mer glesfördelade över resten av näthinnan
Synen: 9. Signalerna från receptorerna går till synnerven. På vägen dit binds nervtrådarna ihop i en anatomisk ”kopplingsbox” –vilken? Vad heter synnerven? Synnerven tillhör en speciell slags nerver – vad kallas dessa?
Från stavar & tappat via retina, näthinnan, där de retinala ganglioncellerna finns
En ny aktionspotential uppstår som skickar signalen till synnerven, den andra kranialnerven; N opticus
Båda ögonens vänstra synfält till högra hjärnhalvan o vice versa via chiasma
Två huvudvägar för att tyda och värdera synintrycken, båda genom olika delar av thalamus för vidare transport av aktionspotentialen till syncortex
- Geniculostriate pathway => form, färg och rörelseigenkänning. Skada => visuell agnosia = oförmåga att känna igen föremål
- Tectopulvinar pathway => uppmärksamma och orientera synintryck. Skada => visuell ataxia = oförmåga att kunna lokalisera var föremål befinner sig
Kroppssinnen 19. Nociception, vilka kroppsliga upplevelser kommuniceras? Hur sker uppkomsten av aktionspotentialen?
Nociception är uppfattningen av smärta, temperatur och klåda. De flesta nociceptorer består av fria nervändar. När de är skadade eller irriterade utsöndrar dessa ändar kemikalier, vanligtvis peptider, som stimulerar nerven och producerar aktionspotentialer som sedan förmedlar meddelanden om smärta, temperatur eller klåda till CNS. Det är i CNS, särskilt i cortex, som smärta uppfattas.
- Smärta, temperatur och tryck
- Ffa fria nervändar som vid tryck utsöndrar kemikalier vilka ger upphov till aktionspotentialer. En för smärta och en för temperatur. Smärtan/temperaturen identifieras och kvantifieras i cortex
- Finns 8 olika slags nervfiber som ger upphov till olika reaktioner såsom t ex ökad genomblödning vilket upplevs som smärta, rodnad och svullnad
Kroppssinnen 21. Förklara vad ”Referred pain” för smärta, vad som utlöser den och varför den upplevs som den gör.
Även våra organ har smärtreceptioner men vi kan inte identifiera att det t ex värker i hjärtat. Istället uppstår fenomenet Referred pain!
Uppstår genom att smärtfibrerna kopplas ihop i spinal- cord, ryggmärgen, med nerver från olika delar av vår kroppsyta, dermatom.
Vid kärlkrampen / infarkten upplever vi smärta från vän arm, axel nacke och hals eller magen beroende på var krampen / infarkten sitter i hjärtat.
Magsäcken => mitten av magen
Njurar => nedre ryggen
Refererad smärta (ofta: referred pain) är ett välkänt fenomen vid smärta när smärtstället inte överensstämmer med var sjukdomen eller skadan sitter. Refererad smärta beror på att smärtställets och skadans nociceptoriska aktivitet sammanstrålar i ryggmärgen, och att det där uppstår en förväxling.[4] Många inre organ saknar dessutom nociceptorer, och därför kan exempelvis en tumör i ett organ eller ett ödem aktivera smärta från omgivningen genom tryck.[5] Den mest kända varianten av refererad smärta är den viskerala smärtan (refererad smärta från inre organ), och då i synnerhet i vid hjärtsjukdomar. Så kan exempelvis kärlkramp upplevas som smärta i vänster arm.
Beskriv huvuddragen i den visuella informationens väg från näthinnan till olika områden i hjärnan, dvs den biologiska grunden till visuell perception.
Det som först händer att att ljus (visuell stimuli) når näthinnan i ögat och aktiverar de så kallade fotoreceptorerna inom det stimulerade området. Det stimulerade området är där ljuset hamnar om man säger så. Näthinnan har två olika slags fotoreceptorer som kallas för tappar och stavar.
Tapparna har hand om färgseende och skärpa och behöver mycket ljus för att aktiveras. Tapparna finns mestadels i eller nära centralgropen. Stavarna däremot är känsligare för ljus och rörelse och dominerar resterande yta. Stavarna behöver inte så mycket ljus som tapparna behöver för att aktiveras. När det då blir mörkt, så tappar man skärpa och färgseendet. Detta är för att stavarna är aktiverade och inte tapparna.
Efter fotoreceptorerna så finns det så kallade bipolära- och ganglionceller. Signalen från fotoreceptorerna skickas först till den bipolära cellen som sedan skickar signalen vidare till ganglioncellen. Ganglioncellens receptiva fält består av ett ON och ett OFF fält som antingen ökar eller dämpar signalen. Efter att ganglioncellen mottagit signalen skickar den via sitt axon (som skapar synnerver) signalen till thalamus. Thalamus är ett område i hjärnan som kan förklaras som hjärnans telefonväxel. Den skickar alltså vidare signalen till det organet som behöver den informationen som den har mottagit.
Thalamus i sin tur skickar informationen till primära synbarken som finns i nackloben. Från den primära synbarken går två stråk ut i hjärnan. Det centrala stråket som leder till tinningloben och tar hand om information som gör att vi tolkar VAD det är vi ser, det kan till exempel vara specifika ansikten eller objekt. Det dorsala stråket leder till hjässloben och tolkar istället information som kan leda till att vi kan tolka VAR något sker, till exempel var i rummet någonting sker.
Hörsel: 17. Från cochlean utgår hörselnerven. Vad heter den och vilken typ av nerv är det?
Från cochlean till hörselnerven, den 8:e kraninalnerven; N acusticus. 8:e kranialnerven ansluter till förlängda märgen vid sidan om ansiktsnerven. Åttonde kranialnerven kan delas upp i två delar: en balans/vestibularis-del och en hörsel/cochlearis-del som var och en är försedd med ett sensoriskt ganglion; ganglion vestibulare respektive ganglion cochlearis.
Hörselnerven består/åttonde kranialnerven består av två förgreningar, hörselsnäcksnerven som överför auditiv information from hörselsnäckan, och vestibular nerven som bär vestibuler information iväg från semicircular kanalerna. Varje nerv innehåller ungefär 50 000 afferenta axoner.
Hittills har man känt till två typer av nervceller, typ 1 och typ 2, i hörselnerven, där man tror att typ 2 är kopplade till skador i hörselsnäckan.
Synen: 10. På vägen till hjärnans synbark sker en korsning av nervbanorna. Vad heter platsen där detta sker och beskriv hur nervbanornas väg från ögat till synbarken
Båda ögonens vänstra synfält till högra hjärnhalvan o vice versa via chiasma. Via chiasman sker nervbanornas uppdelning. Nervtransporten av synupplevelsen går först från att de fotoreceptiva cellerna synapsar på bipolära celler på vilka de framkallar graderade potentialer. Bipolära celler framkallar i sin tur aktionspotentialer i retinal ganglion cells (RGC). RGC axoner samlas i “optic disc”, den blinda fläcken, och lämnar ögat till att själv forma optiska/syn nerven. Precis innan de kommer in i hjärnan, de två optiska nerverna (en från varje öga) möts och formar chiasman. Vid chiasman, så korsas hälften av fibrerna från varje öga. Nervfibrerna är konstruerade så att när de korsas så kommer den högra halvan av ögats synfält representeras i vänstra hemisfären och tvärtom. När de har kommit in i själva hjärnan, den optic tract (synnervskorsning), består fortfarande av RGC axoner, avviker för att forma två huvudvägar. Dessa två huvudvägar är för att tyda och värdera synintrycken, båda genom olika delar av thalamus för vidare transport av aktionspotentialen till syncortex
- -> Geniculostriate pathway - den huvudsakliga kortikala synvägen och som löper från näthinnan till den laterala geniculate nucleus (LGN) i thalamus till den primära visuella cortexen, är den geniculostriate vägen. Den genuculostriate vägen deltar i mönster-, färg- och rörelseuppfattning, såväl som agnosi i visuell form, oförmågan att se formerna på föremål eller att känna igen var föremålen finns och att sträcka sig efter dem.
- -> Tectopulvinar pathway - den andra visuella huvudvägen deltar i att detektera och orientera visuell stimulation. Denna väg reläer från ögat till (colliculus superior) i mellanhjärnans tectum och når synområdena i tinning- och parietalloberna genom reläer i thalamus laterala posterior-pulvinära komplexet
Hörsel: 11. Vilken typ av stimuli ger upphov till aktionspotentialen och beskriv hur denna uppkommer inklusive vilken typ.
Tryckvåg ger upphov till aktionspotentialen. Receptorceller i innerörat detekterar skillnaderna i lufttrycket och framför dem till hjärnan som aktionspotentialer. Områden i cortex i temporalloben tolkar aktionspotentialerna som random ljud eller som ljud t.ex. språk eller musik t.ex.
