Pedagogik Tenta Flashcards
- Maieutiken och dialogen som metod är viktiga inslag i västerlandets pedagogiska
historia. Dessa är i första hand förknippade med Sokrates och hans elev Platon. Vad
menas med maieutik?
Maieutik översätts till förlossningskonst. Med förlossningskonst syftade Sokrates på att genom filosofiska samtal komma till självkritiska svar. Sokrates menade att det är bättre att ställa bra frågor som ger eleven en ,möjlighet att få fram kunskapen själv istället för att ge svaren. Han menade att kunskapen som kommer fram redan finns hos individen.
Vilka grundläggande föreställningar om människan, världen,
kunskap och lärande ligger till grund för den maieutikiska tanke/metoden så som den framställdes av Platon?
Platon menade att människan är en tänkande varelse som genom sitt förnuft kan komma till sanningen.
Platon trodde på en värld av oföränderliga universiella ideer som är mer värklig än den materiella världen vi lever i. Förlossningskonsten används för att upptäcka och navigera i dessa oföränderliga ideer.
Platon menade att kunskap var något som finns i varje människa och förlossningskonsten syftade på att ta fram denna kunskap som redan fanns hos människor
När det kommer till lärande menade Platon att det bästa sättet att “lära” är genom att ställa rätt frågor och inte ge färdiga svar.
I många sammanhang är dialog fortfarande en viktig och vanlig undervisningsmetod.
Men hur har den förändrats och utvecklats sedan antiken? Vilka utgångspunkter för
lärande och kunskap ligger till grund för dialogpedagogiken idag?
Dialogpedagogiken var central under antiken med sokrates och Platon som centrala figurer. Efter antiken har den utvecklats och byggts vidare på genom olika epoker och har färgats av de tankar och ideer som var aktuella för tiden.
Medeltiden - Under medeltiden var det vanliga att memorera och lära sig texter inom kyrkan som stod för den största delen av utbildningen. Även om dialogpedagogiken inte var central inkorporerades antikens filosofi som innehöll dialogpedagogik med teologi. Till exempel bidrog den Scholastiska traditionen till utvecklingen och främjade diskussion, dialog, rationellt tänkande för att ifrågasätta och finna ny kunskap.
Renässansen - Under renässansen blev åter antikens filosofi och humanismen central och populär för undervisningen och dialogpedagogiken fick ny utveckling. Överlag värderade man självständigt tänkande, personlig utveckling och dialog och diskussion blev än viktigare i undervisning. B.la var det strömningar från de humanistiska tänkandet som bidrog till ifrågasättande av undervisning, främjande av dialog och man ifrågasatte kyrkans sätt att undervisa via memorering. Man främjade humanistisk vetenskap.
Comenius som var en viktig person inom pedagogik under renässansen menade att undervisningen ska vara njutbar, individ anpassad och även om han inte använde ordet dialogpedagogik bidrog han till utvecklingen för ämnet och främjade aktivt deltagande och undervisning.
Industrialiseringen - under industrialiseringen ändrades synen på undervisning och indirekt dialogpedagogiken. Man började standardisera undervisning och effektivisera som ofta tog överhand. Auktoritet och effektiv arbetskraft var vad undervisningen skulle inrikta sig på. Det fanns inte plats för diskussion och ifrågasättande. Trots det bidrog detta till dialogpedagogiken genom att man standardiserade undervisningen vilket indirekt bidrog till att dialogpedagogiken senare blev standardiserad och fanns där för alla som blev undervisade.
Elevcentrerat lärande: Dialogpedagogiken placerar eleven i centrum av lärandeprocessen. Lärare fungerar som guider och underlättar. undervisningen anpassas för att möta individuella behov, intressen och förutsättningar hos varje elev.
Socialt konstruktivistiskt perspektiv: Dialogpedagogiken bygger på idéerna från social konstruktivism, särskilt influenser från Lev Vygotskys arbete. Lärande ses som en social process där elever konstruerar kunskap genom interaktion med andra och genom deltagande i meningsfulla sammanhang.
Aktivt och erfarenhetsbaserat lärande: Elever uppmuntras att vara aktiva deltagare i sitt eget lärande. Genom dialog, samarbete och praktiska aktiviteter skapas en miljö där elever kan utforska, reflektera och tillämpa sina kunskaper.
Kritiskt tänkande och problemlösning: Dialogpedagogiken strävar efter att utveckla elevernas kritiska tänkande och problemlösningsförmåga. Genom dialoger och diskussioner stimuleras eleverna att ifrågasätta, analysera och lösa problem på ett självständigt och reflekterande sätt.
Inkludering och mångfald: En viktig princip inom dialogpedagogiken är att skapa en inkluderande och respektfull miljö som erkänner och värdesätter mångfald. Dialogen uppmuntrar till respekt för olika perspektiv, erfarenheter och bakgrunder.
Allt detta har genom århundradena implementerats och nya tankar har uppkommit. Framförallt bygger det på platon och aristoteles tankar om lärande och dialog.
Aristoteles var elev till Platon men hade delvis en annan syn på kunskap och lärande.
Vilka var de viktigaste delarna av Aristoteles kunskapssyn och hans tankar om världen
och människan?
Till skillnad från Platon tror Aristoteles inte att idéerna, eller formerna, existerar separat från tingen. I och för sig håller han med Platon om att de existerar, men de finns inte i en särskild idévärld utan är kopplade till de olika tingen.
Enligt Aristoteles hör idén eller formen alltid samman med en viss materia, så att man till exempel inte kan tänka sig en yxa utan dess särskilda form. För att förklara hur saker och ting utvecklas använder han begreppsparet potentialitet och aktualitet. Potentialitet betyder möjlighet och aktualitet verklighet. Ett exempel är ekollonet som blir en ek. I ekollonet finns de potentiella anlagen för hela trädet, och när eken växer upp aktualiseras dessa anlag. Enligt Aristoteles har alla ting sitt eget naturliga ändamål eller syfte
Kunskapssyn:
Platon: Betonade den idealistiska kunskapen som kommer från en övergripande värld av idéer eller former. Kunskap var för honom universell och fanns inom alla.
Aristoteles: Fokuserade på empirism och erfarenhetsbaserad kunskap. Han ansåg att kunskap härrör från observation av den fysiska världen. Själva kärnan i Aristoteles kunskapsbegrepp utgörs av Episteme, Techne och fronesis
Episteme - vetenskaplig, teoretisk kunskap Det handlar om allmängiltiga lagar som är oföränderliga och går att bevisa.
Techne - konst, teknisk kunskap eller praktisk kunnighet som aristoteles kallar Techne. Vi skulle idag kalla det know - how
Fronesis - Aristoteles betonade också “fronesis,” vilket översätts som praktisk visdom eller klokhet. Det är den förmågan att göra kloka och moraliskt välgrundade beslut i konkreta situationer.
Metafysik:
Platon: Trodde på existensen av en övergripande värld av oföränderliga idéer eller former, som var mer verklig än den materiella världen.
Aristoteles: Införde begreppet hylomorfism och betraktade materia och form som intimt sammankopplade. Han såg den fysiska världen som verklig och viktig.
Teleologi:
Platon: Hade inte utvecklat en tydlig teleologisk syn. Hans fokus låg mer på de abstrakta och idealistiska aspekterna av kunskap.
Aristoteles: Införde teleologin och ansåg att allt i naturen har ett inre ändamål eller mål.
Synen på människan:
Platon: Betonade själen och dess odödlighet. Han trodde på en skillnad mellan det fysiska och det andliga.
Aristoteles: Fokuserade på den fysiska och själsliga enheten hos människan. Han ansåg att förnuftet var det mest utmärkande för människan.
Synen på politik och etik:
Platon: Skrev om det ideala samhället i “Staten” och betonade ett elit styre av kunniga män. Han menade att demokrati hade svagheter och kunde skapa kaos då alla inte var kunniga och visste sanningen.
Aristoteles: Betonade en konstitutionell politik där politiker är folkvalda. Han ansåg att människan är ett politiskt djur och bör leva en moraliskt balanserad tillvaro inom samhället
vilka 3 sociala klasser menade Platon var viktiga och vilka huvudsakliga uppgifter hade de?
tre sociala klasser som kallas näringsidkare, krigare och ledare, eller helt enkelt filosoferna
Näringsidkarna utgörs av det stora flertalet människor som producerar mat och alla andra förnödenheter som behövs i samhället.
Krigarna ska försvara staten mot yttre men också inre fiender.
Och filosoferna ska osjälviskt styra staten med det gemensamma bästa för ögonen. Till de tre samhällsklasserna finns lika många korresponderande dygder. Näringsidkarna bör först och främst sträva efter att vara måttliga medan krigarna också behöver vara tappra och ledarna dessutom visa.
Till detta kommer en fjärde 41 dygd: rättrådighet, som innebär att allt fungerar som det ska och att de olika delarna samverkar för helhetens bästa.
Vilka var de viktigaste likheterna
och skillnaderna mellan Grekland och Rom vad gäller utbildningssystem, pedagogik
och uppfostran?
Likheter:
Privat Uppfostran:
I både Grekland och Rom var uppfostran och utbildning initialt en privat angelägenhet som togs hand om inom hemmet. Rika familjer anlitade ofta lärare eller lärda för att undervisa barnen.
Fokus på Retorik och Oratoriska Färdigheter som isofisterna i grekland:
Både grekiska och romerska utbildningssystemet betonade vikten av retorik och oratoriska färdigheter. Att vara en skicklig talare och debattör ansågs vara avgörande för framgång i både politik och samhälle.
Betydelse av Filosofi och Litteratur:
Grekiska och romerska utbildningssystemet inkluderade studier av filosofi och litteratur. Klassiska texter från antiken, som de av grekiska filosofer och romerska författare som Cicero och Vergilius, var viktiga komponenter i utbildningen.
Fysisk Träning och Militär Utbildning:
Både greker och romare värderade fysisk träning och inkluderade militär utbildning som en del av uppfostran för unga män. Den grekiska staden Sparta var särskilt känd för sin fokus på krigsutbildning.
Separat Uppfostran för Könen:
Det fanns en klar uppdelning mellan uppfostran av pojkar och flickor. Pojkar fick ofta en mer formell och strukturerad utbildning, medan flickor fick lära sig hushålls- och sociala färdigheter.
Greklands utbildning var mer teoretiskt lagt och rom var mer praktiskt lagt. Grekland hade en mer bredd i sin undervisning och ville forma framtida bra medborgare medans rom ville forma framtida stadstjänstemän.
Det grekiska paideia översattes på latin till humanitas. ett bildningsideal som betonade att odla och utveckla människans inre förmågor, särskilt genom att forma ens karaktär. Romarna talade ofta om “virtus,” vilket liknar det grekiska begreppet “arete.” Det handlar om dygd i en bred mening, men i Rom betonades vissa dygder mer än i Grekland. De viktiga romerska dygderna inkluderar självbehärskning, tapperhet, rättvisa och laglydighet. Uppfostran och utbildning var främst inriktade på att odla dessa, särskilt de dygder som ansågs vara typiskt manliga.
Båda förespråkade undervisning i hemmet som tex Academia skolan i grekland.
Romarnas stora pedagogikhistoriska bidrag bestod i att de systematiserade och organiserade utbildningen på ett helt annat sätt än vad grekerna hade gjort. Till en början var romarnas skolor privata, men efter hand började staten överta ansvaret för dem. I praktiskt taget alla större städer över hela det enorma imperiet inrättades skolor på olika nivåer med det övergripande syftet att man där skulle utbilda ämbetsmän och tjänstemän till den romerska statsapparaten.
Lek från 6 år.
Det romerska, institutionaliserade skolsystemet var tredelat. Efter den inledande uppfostran i hemmet, som husfadern var ansvarig för men som i praktiken brukade skötas av en slav, följde först en inledande barndomsskola eller elementarskola. Den kallades ludus, som egentligen betyder lek, fastän den oftast var mer präglad av allvar och disciplin än av lekfullhet.
från 12 år
Vissa pojkar från bättre bemedlade klasser läste sedan, från cirka tolv års ålder, vidare i den så kallade grammatikskolan. (De flickor som studerade vidare efter elementarskolan fick sin undervisning i hemmet.) Som namnet anger studerades grammatik, men också grekisk och latinsk litteratur
från 16 år -
Slutligen kom den så kallade retorskolan från det att ungdomarna var i sextonårsåldern, men endast för dem som kom från välbeställda, förnäma familjer. Läraren här, som helt enkelt kallades retor, var socialt väl ansedd. I retorskolan bedrevs undervisning i filosofi, i synnerhet moralfilosofi, juridik och – framför allt – retorik, det vill säga vältalighetens teori och praktik. I sin helhet präglades undervisningen i både retorskolan och de andra, föregående skolformerna av memorering av faktakunskaper.
Ytterligare en skillnad mellan romarnas och grekernas uppfostran bestod i att romarna inte alls var lika upptagna av gymnastik som sina föregångare. Och ändå kan det romerska bildningsidealet i stort sägas ha varit mindre teoretiskt präglat än det grekiska. I stället var den romerska skolan betydligt mer inriktad på praktiska och nyttiga ämnen, i synnerhet retorik. Om filosofen och vita contemplativa hade framstått som eftersträvansvärda ideal för många grekiska pedagoger så intog vältalaren och vita activa en lika framträdande roll för romarna. Detta är särskilt tydligt hos Quintilianus, den främsta av de romerska pedagogiska teoretikerna
En annan punkt där Quintilianus sticker ut gäller synen på aga. Prygel och kroppsaga var vanligt förekommande i det romerska skolsystemet, men Quintilianus fördömer kroppsliga straff som förnedrande och skymfliga för den som drabbas.
Medeltiden innebar ett ideologiskt skifte jämfört med antiken på grund av
kristendomens utbredning. På vilket sätt påverkade det synen på dels barnet och dels
kunskap och lärande? Hur förenades tro och vetande?
Den kristna läran kom att vidareutvecklas under de följande århundradena, först och främst av de så kallade kyrkofäderna. De underströk vikten av att underkasta sig såväl den kyrkliga som den världsliga makten. I mångt och mycket utformades läran om arvsynden, enligt vilken alla barn föds syndiga, varför dopet ansågs vara nödvändigt för att barnet inte skulle hamna i helvetet. Dessutom försvarade kyrkofädrarna den så kallade predestinationsläran, det vill säga teorin att det redan är förutbestämt – av den allvetande guden – vilka människor som efter döden kommer till himmelen och vilka som inte gör det. Över huvud taget tonade kyrkpofädrarna ner betydelsen av människans frihet, förnuft och fria kunskapsutveckling; Gud är allsmäktig och de viktigaste sanningarna är redan uppenbarade i Bibeln.
Med ett sådant perspektiv är det nödvändigt att uppfostra barn till ödmjukhet, underkastelse och gudsförtröstan. Detta blev centrala inslag i den kristna uppfostran och utbildning som efter hand började institutionaliseras, inte minst inom ramarna för det framväxande klosterväsendet. I klosterskolorna men också på andra håll betraktades religionen och tron som betydligt viktigare än filosofin och det världsliga vetandet. Religionen som levnadsform ersatte det tidigare idealet som kretsade kring paideia eller humanitas.
Under medeltiden förenades tro och vetande på ett sätt som kallas scholastik. Scholastik var en intellektuell rörelse som uppstod i medeltidens Europa och sträckte sig från cirka 1100-till 1700-talet. Den syftade till att harmonisera och integrera tro och förnuft, och den spelade en nyckelroll i det medeltida utbildningssystemet.
Teologins Centrala Roll:
Teologin, studiet av religiösa frågor och doktriner, blev central.
Hur det förenades: Filosofi och andra vetenskaper tjänade teologin genom att bidra till en djupare förståelse av Guds skapelse.
Filosofins Tjänande åt Tro:
Filosofin ansågs vara ett redskap för att bättre förstå och förklara religiösa sanningar.
Hur det förenades: Filosofer som Aristoteles och Platons verk togs upp och användes för att diskutera teologiska frågor och föra fram argument som stödde religiös tro.
Rationellt Tänkande Inom Teologin:
Användning av logik och rationellt tänkande inom teologin.
Hur det förenades: Teologer tillämpade logik för att utveckla teologiska argument och resonemang, vilket stärkte förståelsen av tro genom förnuft.
Universitetsutbildning:
Förklaring: Universitetens framväxt som centra för utbildning och studier.
Hur det förenades: Universiteterna blev platser där teologi och filosofi studerades sida vid sida, vilket möjliggjorde en ömsesidig påverkan och integration av tro och vetande.
VIlken roll hade universiteten under medeltiden?
Kyrkans Inblandning:
Teologiskt fokus: Universiteten hade ofta en stark koppling till kyrkan och prästerskapet. Teologiska studier var ofta i fokus och utgjorde en betydande del av undervisningen.
Sammanfattningsvis fungerade universiteten under medeltiden som nav för kunskapsöverföring och intellektuell utforskning. De spelade en viktig roll i att bevara och utveckla kunskap, och deras undervisningssystem och struktur påverkade utbildningen under denna period av historien.
Utbildning och Kunskapsspridning:
Centrala för Utbildning: Universiteten var kärnan för högre utbildning och fungerade som centra för att överföra kunskap till studenter.
Spridning av Kunskap: De erbjöd strukturerad undervisning inom olika ämnen, inklusive teologi, filosofi, juridik, medicin och konst.
Intellektuella Centra: Universiteten var platser för forskning och intellektuell diskussion. Lärare och studenter deltog i dialoger, debatter och diskussioner för att utforska nya idéer och utmana etablerade trosuppfattningar.
Bevarande av Kunskap:
Skötsel av Skrifter: Universiteten spelade en nyckelroll i att bevara antika skrifter och dokument. Munkar och lärare ägnade sig åt att kopiera och bevara texter för att bevara kunskapen från antiken.
Teologiskt Centrum:
Vilken form av undervisning bedrevs
där?
universitetet bestod av fyra fakulteter: den filosofiska, den teologiska, den juridiska och den medicinska. Det var oftast föreläsningar och textläsning som bedrevs i katedralskolor.
Vilket var det första universitetet? Hur kom det till och vilka studerande där?
Det första universitetet var den i Bologna som hade hård konkurrens med det i Paris. I Bologna under de tidiga åren av universitetet och liknande medeltida universitet var studentpopulationen oftast sammansatt av äldre män från de högre sociala klasserna.
Diskutera skillnaden mellan pedagogikämnet som en del av filosofin och pedagogik
som en vetenskap.
Pedagogik som en Del av Filosofin:
Inriktning:
Filosofisk Grund: I detta perspektiv betraktas pedagogiken som en del av filosofin, och dess fokus ligger på att utforska de grundläggande filosofiska frågorna om utbildning, lärande och kunskap.
Metodik:
Reflektion och Dialog: Filosofisk pedagogik innebär ofta reflektion och dialog kring de stora frågorna om utbildning. Det betonar resonemang, argumentation och filosofiska undersökningar för att förstå natur och syfte med utbildning.
Syfte:
Etablera Filosofiska Principer: Målet är att etablera och förstå filosofiska principer som ligger till grund för utbildning och lärande. Det handlar om att grunda pedagogiska metoder och institutioner på djupa filosofiska överväganden.
Exempel:
Platon och Aristoteles: Antika filosofer som Platon och Aristoteles betraktade utbildning och lärande som centrala filosofiska frågor. Deras syn på maieutik och episteme (kunskap) var förankrade i deras filosofiska system.
Pedagogik som en Vetenskap:
Inriktning:
Empirisk och Praktisk: Pedagogik som en vetenskap har en mer empirisk inriktning. Det fokuserar på konkreta, mätbara aspekter av undervisning och lärande och tillämpar vetenskapliga metoder för att analysera och förbättra undervisning.
Metodik:
Empiriska Studier: Vetenskaplig pedagogik innebär ofta empiriska studier, experiment och observationer för att samla in data och dra slutsatser om effektiviteten av pedagogiska metoder.
Syfte:
Praktisk Tillämpning: Målet är att förbättra undervisning och lärande genom vetenskapliga metoder. Det handlar om att tillämpa vet
På vilket sätt kom renässansen att förändra synen på människan, kunskap och lärande?
Återupptäckt av Antiken:
Under renässansen återupptäckte och studerade människor antika texter, inklusive arbeten av grekiska och romerska filosofer och naturvetenskapare. Dessa texter introducerade nya idéer och metoder som skilde sig från kyrkans doktriner.
- Vetenskapliga Framsteg och Observationer:
Vetenskapliga framsteg och observationer, särskilt inom astronomi och anatomi, utmanade tidigare kyrkliga läror. Kopernikus heliocentriska modell och Galileis teleskopiska observationer av himlakroppar var exempel på vetenskapliga upptäckter som motsatte sig kyrkans geocentriska världsbild. - Humanismens Betoning på Mänsklig Kunskap:
Humanismen, en rörelse som betonade mänsklig potential och förmåga, uppmuntrade till en ökad betoning på individens kunskap och vetenskaplig utforskning som inte var strikt bunden till kyrkans dogmer. - Uppkomsten av Vetenskapliga Institutioner:
Under renässansen etablerades vetenskapliga institutioner och sällskap som var mer inriktade på vetenskaplig forskning och utbyte av idéer. Dessa institutioner fungerade som platser där vetenskapen kunde blomstra utan direkt kyrkligt inflytande. - Kritik mot Kyrkans Monopol på Kunskap:
Filosofer och tänkare började utmana kyrkans monopol på kunskap och ifrågasätta dess auktoritet.
Under medeltiden hade den vanliga föreställningen varit att människan existerar på jorden för att förbereda sig på det som kommer efter döden. Det gällde att veta sin plats och underkasta sig allt som ansågs vara överordnat en själv. Individuella behov av olika slag fördömdes, inte minst ekonomiska. Idén att människan kan och bör försöka vara lycklig och njuta även av jordelivet, att allt inte handlar om livet efter detta, växte sig successivt starkare.
Nu framträdde också vissa kvinnliga författare. Redan tidigare, under medeltiden, hade det i olika klostermiljöer funnits ett fåtal kvinnor som själva skrev eller fick det de berättade nedskrivet
vad var renässans humanism?
I samband med allt detta brukar man tala om renässanshumanismen. Som namnet anger står här humanistiska studier, studia humanitatis, i centrum, det vill säga ämnen som moralfilosofi, litteratur, historia och retorik. Det var fråga om utpräglat humanistiska discipliner, och studierna syftade inte i första hand till särskilda professioner, till skillnad från de högre universitetsstudier som uttryckligen var inriktade på att utbilda läkare, jurister eller präster. För renässanshumanisterna var nyttan över huvud taget av underordnat intresse. I stället menade de att studiet – inte minst av de gamla antika mästarna – har ett moraliskt syfte med det övergripande målet att göra individen mer mänsklig. Åter hamnade människan och kultiverandet av det mänskliga i fokus, snarare än Gud som under medeltiden.
1.Studium av Humaniora:
Humaniora inkluderar ämnen som grammatik, retorik, poesi, historia, filosofi och moral. En humanistisk utbildning fokuserar på dessa ämnen för att ge en djup förståelse för människans kulturella och intellektuella arv.
- Återupptäckt av Antikens Texter:
Studiet av klassiska texter från antiken, särskilt de grekiska och romerska författarna som Homeros, Platon, Aristoteles och Cicero, är centrala inom en humanistisk utbildning. Målet är att lära sig av de tidigare civilisationerna och deras insikter om mänskligheten. - Språklig Kompetens:
Eftersom de klassiska texterna oftast är skrivna på latin och grekiska, betonar en humanistisk utbildning utvecklingen av språkkunskaper i dessa språk. Det ger eleverna förmågan att läsa originaltexterna och förstå dem i deras kulturella och historiska sammanhang. - Retorik och Kommunikation:
Retorik, konsten att övertyga och uttrycka sig effektivt, är en viktig komponent i en humanistisk utbildning. Elever lär sig att tala och skriva på ett sätt som inte bara är klart, utan också kraftfullt och övertygande. - Konst och Estetik:
Konst och estetik har en framträdande plats inom en humanistisk utbildning. Studenter uppmuntras att uppskatta och förstå konstens olika former, inklusive måleri, skulptur, musik och litteratur. - Moral och Etik:
Humanistiska utbildningar inkluderar ofta studiet av moral och etik. Eleverna utforskar olika filosofiska perspektiv på rätt och fel och utvecklar en medvetenhet om moraliska frågor och beslut. - Kritiskt Tänkande:
En humanistisk utbildning strävar efter att utveckla kritiskt tänkande. Eleverna lär sig att analysera, utvärdera och ifrågasätta idéer och information på ett självständigt och reflekterande sätt. - Personlig Utveckling:
Utöver akademiska färdigheter är en humanistisk utbildning inriktad på personlig utveckling. Eleverna uppmuntras att utveckla sin personliga röst, identitet och engagemang för samhället.
En humanistisk utbildning strävar efter att skapa välavrundade individer med en djup förståelse för människans natur, kultur och historia. Det betonar betydelsen av humaniora och kritiskt tänkande för att berika inte bara intellektet utan även själen.
På vilka sätt kom reformationen att påverka utbildning och undervisning i Sverige?
Uppkomsten av en kollektiv uppfostran, utbildning och undervisning var förknippad med reformationen och även i Sverige. Det var knappast tal om en frigörande undervisning och utbildning som under renässansen. På längre sikt kom även detta att påverka frigörandet då tryckkonsten uppfanns och medborgare blev alltmer läskunniga och kunde söka sig till information.
I Sverige drev Gustav Vasa på 1520-talet igenom att kyrkan skulle reformeras i enighet med reformationen.
- Spridning av Protestantismen:
Reformationen ledde till införandet av protestantismen i Sverige, och den katolska kyrkans inflytande minskade. Den nya trosuppfattningen betonade direkt tillgång till Bibeln och personlig tolkning av Skriften, vilket påverkade hur utbildning och undervisning organiserades.
2.Bibelns Tillgänglighet och Läsning:
En central aspekt av reformationen var att göra Bibeln tillgänglig för människor på deras eget språk. Detta bidrog till att öka läskunnigheten, och det blev viktigt att utbilda människor så att de kunde läsa och förstå Bibeln själva.
- Skolreformer och Skapandet av Skolor:
För att främja protestantiska idéer och öka läskunnigheten genomfördes skolreformer. Gustav Vasa, kungen som styrde Sverige under denna period, grundade flera skolor, inklusive katedralskolor och trivialskolor, för att tillhandahålla en protestantisk och humanistisk utbildning. - Undervisning på Modersmålet:
Reformationen gynnade undervisning på det lokala språket istället för latin. Detta gjorde utbildningen mer tillgänglig för befolkningen och underlättade förståelsen av religiösa texter på ett sätt som var direkt relaterat till människors vardagsliv.
Vad är de centrala tankarna hos johan amos comenius?
- Universell Utbildning:
Comenius förespråkade en universell och allomfattande utbildning för alla, oavsett kön eller samhällsklass. Han trodde att utbildning var nyckeln till individens och samhällets framsteg. - Principen om Alltomfattande Undervisning:
Comenius introducerade principen om “pansofism” eller “alltomfattande undervisning”, vilket innebär att undervisningen bör omfatta alla aspekter av mänsklig kunskap och liv, inklusive vetenskap, moral, konst och praktiska färdigheter. - Individanpassad undervisning.
Comenius menade att undervisningen ska vara anpassad för individer. - Betoning på Läroplan och Metoder:
Comenius betonade vikten av en strukturerad läroplan och effektiva undervisningsmetoder. Han trodde på noggrant planerade och organiserade lektioner för att maximera inlärningen. - Sociala och Moraliska Mål:
Utöver akademiska ämnen ansåg Comenius att utbildningen också borde främja sociala färdigheter och moraliska värden. Han trodde på att fostra väl avrundade och ansvarsfulla individer.
Comenius idéer hade en betydande inverkan på pedagogiken och har påverkat moderna tankar om utbildning, särskilt inom områden som läroplanutveckling och undervisningsmetoder. Han betraktas ofta som en av grundarna av modern pedagogik.
