Nervsystemet Flashcards
Beskriv det centrala nervsystemet
Hjärnan = kontrollcenter
- Tar emot information från våra sinnen
- Skickar ut signaler som styr våra rörelser, tankar, känslor
Ryggmärg
- Fungerar som en informationsväg mellan hjärna och resten av kroppen
- Styr reflexer som är snabba reaktioner på stimuli
Exempel: när du rör vid något varmt skickar neuroner signaler till ryggmärgen som sedan skickas till hjärnan. Hjärnan tolkar signalen som ”varmt” och skickar en signal tillbaka till ryggmärgen, som sedan skickar en signal till musklerna i handen för att dra bort handen från det varma.
Cellkropp
innehåller DNA, är nervcellens ”hjärna”
Dendriter
fungerar som nervcellens antenner, de tar emot signaler från andra nervceller
Axon
ett långt trådliknande utskott som leder signaler bort från cellkroppen. Axonet är som en ”kabel” som förmedlar information till andra celler, nervceller, muskler eller körtlar
Hur fungerar en signalöverföring?
när en nervcell tar emot en signal via sina dendriter, skapas en elektrisk impuls som färdas längst axonet. När impulsen når slutet av axonet, frisätts kemiska signalsubstanser (neurotransmittorer) som överför signalen till nästa nervcell, muskelcell eller körtelcell.
Myelin
många axoner är omgivna av ett fettämne som kallas myelin. Myelinet fungerar som en isolering och gör att nervimpulserna kan färdas mycket snabbare längs axonet.
Gliaceller
håller neuronen på plats genom fysisk stöttning
Synaps
är den plats där en nervcell överför en signal till en annan cell – mellan rummet mellan två nervcellers dendriter. Det är neurotransmittorer som förs över i synapsen till den andra nervcellen.
Hur skyddas det centrala nervsystemet?
Hjärnan= omgiven av skallbenet, vilket bildar en hård yttre skyddande struktur. Har även tre hjärnhinnor som omger hjärnan och ger ytterligare skydd. Fettvävnad som skyddar.
Ryggmärgen= löper inuti ryggraden som skyddar märgen. Har liknande hinnor som hjärnan, som ger ytterligare skydd. Fettvävnad som skyddar.
Hjärn- och ryggmärgsvätska = cerebrospinalvätska, agerar stötdämpande och kyler ner hjärnan
Blod- hjärnbarriären= ett skyddande filter som reglerar vilka ämnen som kan passera från blodet till hjärnan.
Perifiera nervsystemet
- styr rörelser
- förmedlar känsel
- reglerar inre organ
Det perifera nervsystemet består av nerver som utgår från hjärnan (kranialnerver) och ryggmärgen (spinalnerver). Dessa nerver är uppbyggda av nervceller som skickar elektriska signaler mellan hjärnan och kroppen.
Reflexer: När du bränner dig drar du snabbt tillbaka handen. Det är en reflex som styrs av det perifera nervsystemet.
Sinnesupplevelser: När du luktar en ros eller smakar på en god måltid är det det perifera nervsystemet som förmedlar dessa sinnesintryck till hjärnan.
Rörelsekoordination: När du går, springer eller dansar samarbetar hjärnan och det perifera nervsystemet för att koordinera dina rörelser.
Det perifera nervsystemet delas in i två huvuddelar: somatiska och autonoma.
Somatiska nervsystemet
Styr våra viljestyrda rörelser och förmedlar sinnesintryck från huden, muskler och leder.
Autonoma nervsystemet
Reglerar våra omedvetna kroppsfunktioner, som hjärtslag, matsmältning och svettning.
Det autonoma nervsystemet delas i sin tur upp i det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet, som ofta arbetar mot varandra för att upprätthålla balans i kroppen.
Sympatiska nervsystemet
Det sympatiska nervsystemet är som en gaspedal för kroppen. Det aktiveras när vi ställs inför stress, fara eller spänning. Tänk dig att du ser ett farligt djur. Det sympatiska nervsystemet gör då följande:
Ökar hjärtfrekvensen och blodtrycket: Mer syre och energi pumpas ut till musklerna för att förbereda kroppen för fysisk aktivitet.
Vidgar pupillerna: För att ge bättre överblick.
Ökar andningsfrekvensen: För att få in mer syre.
Stimulerar svettkörtlarna: För att kyla ner kroppen.
Hämmar matsmältningen: Kroppens energi behövs för andra funktioner.
Omdirigerar blodflödet: Blodet omdirigeras från mag-tarmkanalen till muskler och hjärta.
Kort sagt: Det sympatiska nervsystemet förbereder kroppen för att antingen fly eller slåss.
Parasympatiska nervsystemet
Det parasympatiska nervsystemet är motsatsen till det sympatiska. Det är som en broms för kroppen och hjälper till att återställa kroppen till ett viloläge efter en stressreaktion. Det parasympatiska nervsystemet:
Sänker hjärtfrekvensen och blodtrycket.
Minskar andningsfrekvensen.
Stimulerar matsmältningen: Kroppen kan nu ägna sig åt att bryta ner mat och ta upp näringsämnen.
Sammandrar pupillerna.
Stimulerar produktionen av könshormoner.
Kort sagt: Det parasympatiska nervsystemet hjälper kroppen att slappna av, återhämta sig och lagra energi.
Bakhjärnan
Den är ansvarig för många av våra grundläggande livsfunktioner. Bakhjärnan består av flera delar, inklusive:
Mesencaphalon (mitthjärnan): Kontrollerar ögonrörelser, hörsel och kroppsrörelser.
Pons: Förbinder hjärnhalvorna och styr andning och sömn.
Medulla oblongata (förlängda märgen): Kontrollerar vitala funktioner som hjärtslag, andning och blodtryck.
Cerebellum (lillhjärnan)
Cerebellum, eller lilla hjärnan, ligger bakom storhjärnan och är involverad i:
Koordinering av rörelser: Cerebellum hjälper till att göra våra rörelser smidiga och precisa.
Balans: Den spelar en viktig roll för att upprätthålla vår balans och kroppshållning.
Motoriskt lärande: Cerebellum är involverad i inlärningen av nya rörelser och motoriska färdigheter.
Hypothalamus
Hypothalamus är en liten struktur som ligger i hjärnans bas och är ansvarig för att reglera många viktiga kroppsfunktioner, inklusive:
Hormonproduktion: Hypothalamus styr hypofysen, en körtel som producerar hormoner som reglerar tillväxt, ämnesomsättning, kroppstemperatur och sexuell utveckling.
Homeostas: Hypothalamus hjälper till att upprätthålla kroppens inre balans genom att reglera hunger, törst, sömn, kroppstemperatur och blodtryck.
Autonoma nervsystemet: Hypothalamus spelar en viktig roll i att reglera det autonoma nervsystemet, vilket styr våra omedvetna kroppsfunktioner.
Thalamus
Thalamus fungerar som en slags “växelstation” för sensorisk information. All sensorisk information (förutom luktsinnet) skickas först till thalamus innan den skickas vidare till de specifika områden i hjärnbarken där den bearbetas. Thalamus är också involverad i:
Medvetande: Thalamus spelar en viktig roll för att upprätthålla vårt medvetande.
Sömn: Thalamus är involverad i regleringen av sömn-vaken-cykeln.
Motorik: Thalamus är också involverad i att kontrollera rörelser.
Det limbiska systemet
Det limbiska systemet är ofta kallat “känslohjärnan”. Det är ett nätverk av strukturer djupt inne i hjärnan som är involverat i en mängd olika funktioner, framförallt relaterade till känslor, minne och motivation.
Viktiga delar i det limbiska systemet är: amygdala, hippocampus och singulate cortex
Hippocampus
Hippocampus är en liten, men oerhört viktig del av hjärnan som tillhör det limbiska systemet. Det är ofta beskrivet som hjärnans minnescenter, då det spelar en central roll i att skapa, lagra och hämta minnen.
Funktioner
Minneskonsolidering: Hippocampus är avgörande för att omvandla korttidsminnen till långtidsminnen. När vi lär oss något nytt, skickar hippocampus signaler till andra delar av hjärnan för att lagra informationen på ett mer permanent sätt.
Spatial navigering: Hippocampus hjälper oss att skapa mentala kartor över vår omgivning och orientera oss i rummet. Taxiförare, till exempel, har ofta större hippocampus än genomsnittet på grund av deras behov av att navigera i komplexa stadsmiljöer.
Emotionell anknytning till minnen: Hippocampus är nära kopplad till amygdala, som är involverad i känslor. Detta innebär att våra minnen ofta är färgade av de känslor vi upplevde när minnet skapades.
Cerebrum (storhjärnan)
Cerebrum, eller storhjärnan, är den största delen av hjärnan och är sätet för våra högre kognitiva funktioner. Den är uppdelad i två halvor, vänster och höger hjärnhalva, som är sammankopplade med varandra.
Funktioner:
Medvetande: Cerebrum är nödvändigt för vårt medvetande och vår förmåga att tänka, resonera och lösa problem.
Språk: Språket, både tal och skrift, är huvudsakligen lokaliserat i cerebrum.
Sinnesintryck: Cerebrum bearbetar information från våra sinnen, såsom syn, hörsel, känsel, smak och lukt.
Rörelser: Cerebrum styr våra viljestyrda rörelser.
Personlighet: Vår personlighet och identitet är också knutna till cerebrum.
Vilka är hjärnans fyra lober och vad är deras funktioner?
Cerebrum är uppdelat i fyra lober, var och en med sina specifika funktioner:
Pannloben:
Planering, beslutsfattande och problemlösning, Personlighet och socialt beteende, Rörelse
Hjässloben:
Känsel, smärta och temperatur, Rumslig orientering, Uppmärksamhet
Tinningloben:
Hörsel, Minnen, Språkförståelse
Nackloben:
Syn
Aktionspotential
En kortvarig elektrisk impuls som färdas längs en nervcells axon. Det är nervcellens sätt att skicka signaler. När en nervcell stimuleras tillräckligt, öppnas spänningsstyrda natriumkanaler, vilket gör att natriumjoner strömmar in i cellen. Detta orsakar en snabb depolarisering som utgör själva aktionspotentialen.
Vilopotential
Den elektriska spänningsskillnad som finns mellan insidan och utsidan av en nervcell när den är i viloläge. Vilopotentialen är nödvändig för att nervcellen ska kunna generera en aktionspotential.
Depolarisering
En förändring i en cells membranpotential som gör insidan mindre negativ jämfört med utsidan. Depolarisering är den process som initierar en aktionspotential. När en nervcell depolariseras tillräckligt, utlöses en aktionspotential.
Hyperpolisering
En förändring i en cells membranpotential som gör insidan mer negativ jämfört med utsidan. Hyperpolarisering gör det svårare för en nervcell att generera en aktionspotential. Det kan ses som en hämmande effekt.
Agonist
En agonist är en substans som binder till en specifik receptor i kroppen och utlöser en biologisk respons. När agonisten fäster vid receptorn, aktiverar den den och sätter igång en kedjereaktion inom cellen. Denna reaktion kan leda till olika effekter, beroende på vilken typ av receptor och vilken del av kroppen det handlar om.
Exempel= Morfin liknar endorfin
Antagonist
En antagonist är en substans som binder till en specifik receptor i kroppen, men istället för att aktivera receptorn så blockerar den eller hämmar dess verkan. Tänk dig en antagonist som en falsk nyckel som passar i ett lås men inte kan öppna det. Antagonisten sätter sig på receptorn och hindrar andra substanser, som till exempel neurotransmittorer eller hormoner, från att binda och utlösa en reaktion.
Refraktärperiod
En refraktärperiod är en period efter att en nervcell har skickat en elektrisk impuls (aktionspotential) där den är mindre mottaglig för nya stimuli. Tänk dig det som en kort paus efter en ansträngning, då muskeln behöver vila innan den kan kontraheras igen. Refraktärperioden säkerställer att nervimpulser färdas i en enda riktning och inte bakåt. Den begränsar också hur ofta en nervcell kan avfyra impulser, vilket är viktigt för att förhindra överdriven aktivitet i nervsystemet.
