Marklära Flashcards
Vad betyder Mark?
gränsen mellan det abiotiska och biotiska
Hur är marken en resurs?
Mat
Material
Bas för ekosystem
Produktion av energi (energiskog i Sverige)
Utrymme (urbana människor tappar kontakt - markrofferi/landgrabbing)
Vad styrs markanvändning av?
Jordens egenskaper samt efterfrågan (lokal och global livsstil, befolkningsmängd) styr
- odling - finkorniga jordarter - silt och lera
- boskapsuppfödning - grovkorniga jordart
Vad är markens ekosystemtjänster?
produktion av biomassa cirkulation av näringsämnen filter för grundvatten sänka för växthusgaser härbärge för biologisk mångfald
Vad är Regolit och Saprolit?
Regolit: det lösa jordtäcket ovanpå den ovittrade berggrunden. Kan ha vittrats från samma plats eller transporterats.
Saprolit: vittringsmantel, berg som vittrat sönder och stannat kvar.
Saprolit och alluvium (jordarter som avsatts av rinnande vatten) utgör ursprunget till de flesta jordarter i områden som inte täcks av inlandsisar.
Ej Transporterats: Transporterats
Jordmån Jordmån
Residualjord Alluvium
Saprolit(synl. strukturer) Berggrund
Berggrund
Vad är en jordmån?
översta lagret av regolit som under inflytande av olika faktorer utsatts för jordmånsbildande processer och därmed avviker fysiskt och kemiskt från modermaterialet (jordart).
Jordmåner består av olika horisonter och är 1-2 meter djup. Horisonterna skiljer sig bland annat i jordarter, färg och kornstorlek. Förna är den översta delen i markskiktet och består av organiskt material.
Vad är en jordart?
Ett jordmåns modermaterial
-löst geologiskt material uppkommen viss fysisk och kemisk vittring/erosion
- Sedentära (autoktona) = hittas där de bildats
• Vittringsjordar
• Residualjordar – klappersten
• Torvjordar (döda växtdelar)
2. Sedimentära (alloktona) = transporterade till platsen • Glacigena (morän) • Glacifluviala • Marina • Eoliska (vindsediment)
Vilka är de jormdånsbildande processerna?
I den markmiljö som skapas av faktorerna geologi, topografi, klimat och organismer uppkommer markhorisonternas olika egenskaper genom fysikaliska, kemiska och biologiska processer. Jordmånsbildning sker överallt där det förekommer bergartsfragment (som regel en jordart), luft, vatten och organisk substans. Jordmåner kännetecknas av horisonter som oftast är parallella med markytan, och når till 1–2 meters djup. Horisonterna skiljer sig från varandra genom färg, jordartens kornstorlek, struktur, konsistens, porositet och mätbara kemiska, fysikaliska och markbiologiska karaktäristika. Horisonterna kan ha olika tjocklekar, tillsammans utgör de en markprofil, som ofta är genomvävd av växtrötter, är rik på markorganismer och med ständigt pågående markprocesser.
Processer: Tillskott Förluster (ex. urlakning) Förflyttning (intern rörelse) Förändring
Jordmånsbildningens intensitet påverkas av:
- klimat
- tid
- topografi
- människa
- modermaterial
Jordmånsbildningens intensitet påverkas av:
Jordmånsbildningens intensitet påverkas av:
- klimat
- tid
- topografi
- människa
- modermaterial
Vad är Förna?
Allt organiskt material som ligger överst på marken kallas förna. Till förnan räknas även det allra översta skiktet av jorden/markskiktet som innehåller organiskt material. Definitionsmässigt är förna dött organiskt material som är tämligen oförändrat till sin struktur som finns på och i marken.
En betydande del av det organiska material som produceras i skogar och på andra ställen kommer förr eller senare att tillföras marken i form av förna. Materialet har än så länge inte brutits ner till oigenkännlighet. Nästan all förna består av växtmaterial, men vissa mängder kan även vara djurrester och exkrementer.
Det är svårt att ge en alldeles entydig definition på förna, eftersom det inte alltid rör sig om helt oförändrat material, men å andra sidan inte heller enbart om dött. Höstlöv t.ex. är ofta angripna av nedbrytningsorganismer redan innan de fälls, men de kan även vara levande ännu någon dag efter fällningen.
Olika typer av förna:
Lösförnan delas upp i fallförna och bottenförna. Överst i lösförnan ligger det organiska material som kallas för fallförna, det vill säga material som på ett eller annat sätt hamnat på marken.
I fallförnan ingår löv, barr, kvistar, kottar, blomdelar, frukter, pollen, fjolårsgräs, döda grenar, död mossa, exkrementer från exempelvis insektslarver, sniglar, bladlöss och däggdjur.
Men bottenförnan, som ligger under fallförnan, avses rester av växternas basala delar. Bottenförnan består till exempel av bladslidor och stråbaser hos växter, mossor och lavar, vilka blir till förna i själva markytan.
Markförna kallar man den förna som bildas nere i marken av exempelvis rötter, döda jordstammar, döda markdjur, bakterier, svampmycel, mikroorganismer, och det organiska materialet går fortfarande att känna igen. Markförnaproduktionen i olika ekosystem anses utgöra huvudkomponenten i den totala förnaproduktionen.
Vad är skillnad mellan jordart och jordmån?
En jordart är en i naturen bildad geologisk avlagring med lös strukturatt skilja från jordmån som är den del som påverkas av klimat, vegetation och fauna. Jordarten är jordmånens modermaterial.
Hur indelas jordarter?
• Oorganiska jordarter
– Bergarts- och mineralfragment
– Indelning efter kornstorlek
– Indelning efter genes, tekniska egenskaper mm
• Organiska jordarter
– Nedbrytningsprodukter från växter och djur
– Indelning enligt typ av organiskt material
• Blandjordarter
– Blandning mellan oorganiskt och organiskt material (ex lergyttja)
• Kemiska jordarter
– Kemiskt (eller biologiskt) utfällt material
Vad består jordarter av?
• Fasta partiklar
– Oorganiska eller organiska
– Aggregat eller primära partiklar
• Porer
– Porvatten och/eller porluft
Hur bildas jordarter och vad påverkas de av?
Jordarters bildning 1. Vittring – in situ (på platsen) – Mekanisk – Kemisk – Biologisk 2. Erosion & transport – sedimentation – Gravitation – Rinnande vatten – Is – Vind
Påverkas av : • Ursprungsmaterial • Klimat • Topografi • Biologi • Tid
Hur ser jordarterna i Sverige ut?
I Sverige är jordarterna till största delen kvartära bildningar, huvudsakligen bildade under och efter den senaste istiden – Glaciala – Postglaciala
Framförallt Silt/lera, Isälvssediment, Morän
Vad är Kapillaritet?
Kapillaritet = vattenuppsugningsförmåga
– hög i silt och lera
Vad är Permeabilitet?
Permeabilitet = vattengenomsläppningsförmåga
– hög i sand och grus
Vilka är de sammanhållande krafterna i marken?
–Friktion: • Motstånd mellan två partiklar som ligger an mot varandra • Rasvinkel är den vinkel ett material har, innan det börjar glida iväg
–Kohesion • Elektrokemiska krafter mellan partiklar • Två ytors närbelägna molekyler drar ytorna samman
Vad är Kohesion?
- Elektrokemiska krafter mellan partiklar
* Två ytors närbelägna molekyler drar ytorna samman
Vad är morän?
Morän • Avsatt av aktiv eller död is, glacialt avsatt • Sveriges vanligaste jordart • På, under eller framför isen • Över och under HK • Ofta direkt på berggrunden • Består av alla (eller flera) kornstorlekar, lera till block • Vanligen 0.5-10m mäktig • Varierande egenskaper • Osorterad • Kantiga partiklar • Ofta massiv
Vad är isälvsavlagringar?
- Glacifluvialt avsatt (smältvatten från glaciär/inlandsis)
- Vanligtvis sand-block
- Sorterat i skikt och lager
- Rundade partiklar
Vad är Issjö- och ishavssediment?
- Glaci-lakustrint, glaci-marint avsatt
- Består mest av sand, silt, lera
- Kan vara >100 m mäktiga
- Växellagring eller varvighet
- I sötvatten: varviga leror
Ishavssediment:
• I saltvatten – homogena leror
• Kvicklera – skredfara
Ler och lera – vad är skillnaden?
Ler:
– Partiklar mindre är 2 μm
(1 mikrometer = 0,001 mm)
Lera:
– Jordart bestående av
lerpartiklar i olika mängd
Hur uppkommer ler och leror?
- Glacial nötning (erosion) –> primära mineral, nötta till lerstorlek, avsätts i hav och sjöar
- Vittring –> sekundära mineral uppkomna genom omvandling av primära mineral
- ”Grova” lerpartiklar (>0,2 μm) vanligen primära mineral
- ”Finare” lerpartiklar (<0,2 μm) vanligen sekundära lermineral (i Sverige vanligen illit & vermikulit)
Vad är Glacial lera (och silt)?
- Finare partiklar från isälvarna – oftast årsvarviga
- Avsaknad av varv vid avsättning i saltvatten p.g.a aggregatbildning
- Förekommer i hela landet upp till ca 30-50 m under Högsta kustlinjen
- Varierande lerhalter – ofta högst lerhalt i en dalgångs djupaste del
- Stor betydelse som åkerjord
- Ibland kalkhaltig
- Ibland stenig (isbergsdroppat)
Vad är Varvig lera?
Varför varv?
Sommarlager Grövre kornstorlek Lägre org. halt Syrerik miljö, ger trevärt järn (högre kalkhalt)
Vinterlager Finare korn (mer ler) Högre org. halt Syrefattig miljö, utfällning av mörka järnsulfider Framförallt i sötvatten
Vilka är de Postglaciala (icke-glaciala) jordarterna?
- Havs- och sjösediment – avsatt i sjöar och hav
- Älv- och svämsediment – avsatt vid översvämningar på flodslätter
- Vindavsatta avlagringar – dyner (sand) och lössjord (silt)
- Torv (sedimentärt växtmaterial)
- Älvsediment (utmed vattendrag, fluvialt)
- Svämsediment (avsätts vid översvämningar)
- Vindavlagrade sediment (eoliska sediment)
Grov och finkorniga Havs- och sjösediment:
Grovkorniga • Proximala svallsediment • Klapper: sten • Svallgrus: grus, sand, sten • Svallsand: sand, välsorterad
Finkorniga • Distala svallsediment • Postglacial silt • Postglacial lera • Organiska: Gyttjelera, gyttja
Vilka är de olika horisonterna?
O/H – rent org. material (/vattenmättat) A – blandning org. och minerogent mtrl. E – urlakningshorisont (”eluviation”) B – anrikningshorisont (t.ex. Bs, Bh, Bt, Bg, Bw) C – opåverkat modermaterial R – berggrund ------------- s – Seskvioxider (Fe- och Al-oxider) h – Humus (org. mtrl) t – Anrikning av lerpartiklar (”Ton” ty. lera) g – ”Gley” (ry. ”smuts”; grundvattenpåverkat) w – svag omvandling (vittring)
Vilka horisonter innefattar jordmånen?
O/H – rent org. material (/vattenmättat)
A – blandning org. och minerogent mtrl.
E – urlakningshorisont (”eluviation”)
B – anrikningshorisont (t.ex. Bs, Bh, Bt, Bg, Bw)
SEDAN KOMMER C som är det opåverkade modermaterialet, sedan R som är berggrunden
Varför domineras svensk mark av Podsol?
- Klimat: nederbörd»_space; evapotranspiration
- Berggrund: näringsfattig
- Jordart: hög perkolation
- Vegetation: försurande förna
- Organismer: liten bioturbation
- Markanvändning: selektivt val av barrskog
Vad präglas norra Sveriges jordmån av?
Podsol (spodosol) som används för att producera skog.
Mår
- Mycket nederbörd och låg temperatur
- Liten produktion av försurande förna = bioorgansmer (maskar) trivs ej
- Ingen bioturbation
- Skarp gräns mellan organiskt och oorganskt material
- Jordarter med hög perkolation
- Näringsfattig berggrund (Silikatdominerad, svårvittrad berggrund)
Podsolen karakteriseras av en vit eller gråaktig urlakningshorisont (E-horisont, även kallad blekjord) som normalt är ca en decimeter tjock, och av en 2-3 dm tjock anrikningshorisont som kan vara röd eller brunsvart (B-horisont, rostjord).
E - urlakningshorisont - blekjord
B (sh) - anrikningshorisont - rostjord (S: Seskvioxider (Fe-& Al-oxider) och H– Humus (org. mtrl)
C - opåverkat modermaterial
R - berggrund (granit, gnejs, sandsten)
Oftast finns en några cm tjock O-horisont ovanpå, bestående av förna och mårskikt, där den överst liggande förnan utgörs av onedbrutna växtdelar, medan mårskiktet består av humus och delvis nedbrutna växtrester. Podsoler utbildas i rätt så grova, dock ej alltför grova, morän- eller sandjordar genom en process som kallas podsolering. Dessa jordar är oftast naturligt sura; markvattnets pH ligger ofta runt 4 i både mårskiktet och blekjorden, och mellan 4,5 och 6 i rostjorden. De är även relativt känsliga för vidare försurning på grund av podsolernas låga vittringsbenägenhet. Podsolerna förknippas ofta med barrskog, men de förekommer ibland även tillsammans med annan vegetation. Den sura miljön i podsolernas övre horisonter gör att daggmaskar är ovanliga.
