Kap 12 – Ickemekaniska tillverkningsmetoder Flashcards
Vad karaktäriserar de ickemekaniska tillverkningsmetoderna.
De metoder där arbetsmaterialet förädlas genom termisk eller kemisk påverkan, inte mekanisk. Kan inte konkurrera med skärande och plastisk bearbetning gällande bearbetningshastighet.
De viktigaste användningsområdena för metodgrupperna.
Främsta användningsområden vid speciella förutsättningar:
- Bearbetning av hårda och spröda material.
- Svårigheter att värmebehandla färdigbearbetade arbetsstycken.
- Bearbetning utan att arbetsstycket utsätts för krafter.
- Små dimensioner på bearbetningen.
- Krav på goda toleranser och hög ytfinish.
Redogöra för principen för sänkgnistning och trådgnistning.
Sänkgnistning: Metoden bygger på en kontrollerad gnisturladdning mellan två elektroder (anod och katod), verktyget och arbetsstycket. Elektroderna är omgivna av en vätska som inte leder elektrisk ström, en pålagd spänning ger upphov till ett elektriskt fält som är starkast där elektroderna är närmast varandra. Molekyler orienterar sig i vätskan, joner och molekyler bildar en kanal där ström kan flyta, låg resistans. Elektronerna attraheras mot anoden och jonerna mot katoden, magnetfältet höjer temperaturen i kanalen, får delar av arbetsstycket att smälta. När ström och spänning bryts kollapsar kanalen och delar av smält metall slit bort, krater.
Elektroden som successivt sänks ned mot arbetsstycket har en geometri som motsvaras av den färdiga detaljen
Trådgnistning: Samma princip, elektrodens uppbyggnad är annorlunda, utgörs av en metalltråd som skär en kontur i materialet. En matas kontinuerligt och är sedan förbrukad.
Principen för elektrokemisk bearbetning och kemisk bearbetning.
Elektrokemisk bearbetning: Fungerar som en omvänd galvanisering, med ström och elektolyt (NaCl i vatten), ingen eller liten uppvärmning av arbetsstycket. Hög strömstyrka ger bättre ytfinish och högre avverkningshastighet. Kräver större serier, används för att avlägsna grader, tillverka formverktyg, skära.
Kemisk bearbetning: Arbetsstyckets yta maskeras med lack eller epoxiharts, därefter skärs en del av maskeringen bort och stycket sänks ner i en etsvätska som fräter bort material. Därefter tas det upp och torkas, förloppet kan upprepas för att få komplicerade mönster med många nivåer. Bortfrätt materialdjup är en funktion av tiden.
Användningen och de principiella skillnaderna mellan elektronstrålebearbetning och laserarbetning.
Elektronstrålebearbetning: en metod att bearbeta alla slags material i vakuum m.h.a. en fokuserad elektronstråle. Strålen kan fokuseras på en punkt och ges sådan effekttäthet att alla kända material förångas. Då elektronerna slungas mot materialet omvandlas deras kinetiska energi till värme och materialet förångas. Kan styras från dator. Används för att göra små hål med hög precision i hårda material.
Laserarbetning: Brett användningsområde inom produktion. Laserstråle som skär, svetsar eller bearbetar. Ljuset har en konstant våglängd och en färg, koherent (inte fasförskjutet) och liten divergens. Möjligt att både sönderdela och sammanfoga detaljer samt modifiera arbetsmaterialets struktur. Tre huvudtyper av laser, gaslaser, kristallaser, halvledarlaser. Hög skärhastighet, stor noggrannhet, liten värmepåverkad zon.
Laserteknikens tillämpningsområden inom tillverkningsindustrin.
Kan utföra flertalet operationer utan att behöva byta maskin eller uppspänning. - Sammanfogning.
- Materialbearbetning, största applikationen.
- Svetsning.
- Borrning, gradning.
- Skärning, formning, gravering.
- Lokal värmebehandling, oxidering, kontrollerad kornstorlek, härdning, ytlegering och plätering.
- Mätmetoder.
