Farmakologi Flashcards
1
Q
Q1: Vad studerar farmakodynamik?
A
A1: Farmakodynamik studerar läkemedlens effekter på kroppen och hur dessa effekter uppstår, det vill säga deras verkningsmekanismer.
2
Q
Q2: Vad är skillnaden mellan farmakodynamik och farmakokinetik?
A
A2: Farmakodynamik handlar om vad läkemedlet gör med kroppen, medan farmakokinetik beskriver hur läkemedlets koncentration i kroppen förändras över tid.
3
Q
Q3: Vad är en klassisk receptor?
A
A3: En klassisk receptor är ett protein på cellmembranet som binder läkemedel och skickar en signal in i cellen.
4
Q
Q4: Vad är ett transportprotein?
A
A4: Ett transportprotein hjälper till att transportera ämnen över cellmembran.
5
Q
Q5: Vilken funktion har enzymer i farmakologi?
A
A5: Enzymer katalyserar kemiska reaktioner, vilket innebär att de underlättar reaktioner mellan olika ämnen i kroppen.
6
Q
Q6: Vad är en jonkanal och hur fungerar den?
A
A6: En jonkanal är ett protein som släpper igenom joner genom cellmembran. Den kan vara ligandstyrd (öppnas/stängs vid bindning) eller spänningsstyrd (öppnas/stängs vid förändring i laddning).
7
Q
Q7: Vad händer när en ligand binder till en receptor?
A
A7: När en ligand binder till en receptor bildas ett komplex som oftast är tillfälligt. Ju fler komplex som bildas, desto kraftigare respons. Bindningen kan vara reversibel (tillfällig) eller irreversibel (permanent).
8
Q
Q8: Hur kan läkemedel påverka jonkanaler?
A
A8: Läkemedel kan blockera jonkanaler (blockare) och förhindra passage, eller modulera kanaler för att underlätta eller försvåra öppning.
9
Q
Q9: Hur kan läkemedel verka på enzymer?
A
A9: Läkemedel kan hämma enzymers funktion (inhibitorer), binda som ett falskt substrat och skapa en “onormal” produkt, eller ges som en pro-drug som aktiveras av enzymet.
10
Q
Q10: Vad är en agonist?
A
A10: En agonist är ett läkemedel som binder till en receptor och ger en respons, vilket kan resultera i aktivering av en jonkanal, enzymaktivitet eller DNA-transkription.
11
Q
Q11: Vad är en antagonist?
A
A11: En antagonist är ett läkemedel som binder till en receptor utan att ge någon respons, vilket förhindrar den normala responsen från att inträffa.
12
Q
Q12: Vad innebär kompetitiv och nonkompetitiv bindning?
A
A12: Kompetitiv bindning innebär att två ligander tävlar om samma bindningsställe. Nonkompetitiv bindning sker när de binder till olika ställen och därför inte behöver tävla.
13
Q
Q13: Vad innebär specificitet i farmakologi?
A
A13: Specificitet är ett läkemedels förmåga att binda till en viss molekyl eller receptor. Hög specificitet minimerar oönskade effekter. Vid högre doser kan specificiteten minska och leda till biverkningar.
14
Q
Q14: Vad menas med “spill-over-effekt”?
A
A14: Spill-over-effekt innebär att ett läkemedel vid högre doser kan binda till liknande receptorer, vilket leder till minskad specificitet och fler biverkningar.
15
Q
Q: Vad menas med affinitet inom farmakologi?
A
A: Affinitet är hur gärna eller lätt ett läkemedel binder till en receptor. Ett läkemedel med hög affinitet binder lätt och snabbt till sin målreceptor.
16
Q
Q: Vad menas med effektivitet inom farmakologi?
A
A: Effektivitet beskriver hur väl ett läkemedel kan aktivera en receptor efter att det har bundit till den. Det bestämmer hur mycket respons som skapas.
17
Q
Q: Vilken effektivitet har agonister?
A
A: Agonister har hög effektivitet eftersom de aktiverar receptorn och utlöser en fullständig respons.
18
Q
Q: Vilken effektivitet har antagonister?
A
A: Antagonister har låg effektivitet, gärna noll, eftersom de binder till receptorn men inte aktiverar den.
19
Q
Q: Vad kännetecknar partiella agonister när det gäller effektivitet?
A
A: Partiella agonister har medelmåttig effektivitet, vilket innebär att de ger en mindre respons än fullständiga agonister.
20
Q
Q: Hur påverkas potens av affinitet?
A
A: Läkemedel med hög affinitet har oftast hög potens, vilket innebär att de kan ge en effekt vid lägre doser.
21
Q
Q: Vad innebär potens i farmakologi?
A
A: Potens är den koncentration eller dos av ett läkemedel som krävs för att uppnå 50 % av den maximala responsen. Lägre doser för att uppnå denna effekt betyder högre potens.
22
Q
Q: Hur ser sambandet ut mellan dos och potens?
A
A: Om ett läkemedel kräver en lägre dos för att uppnå 50 % av den maximala responsen, har det hög potens. Om det kräver en högre dos, har det låg potens.
23
Q
Q: Kan två läkemedel ha samma potens men olika effektivitet?
A
A: Ja, två läkemedel kan ha samma potens om de når 50 % av sin maximala effekt vid samma dos, men deras maximala effekt (effektivitet) kan vara olika.
24
Q
Q: Hur skiljer sig morfin och buprenorfin i fråga om effekt?
A
A: Morfin har högre effektivitet och kan ge en högre maximal smärtlindring jämfört med buprenorfin, trots att de båda binder till samma receptor och har liknande potens.
25
Q: Vad händer om buprenorfin och morfin ges samtidigt?
A: Buprenorfin konkurrerar med morfin om receptorerna och kan minska morfins effekt eftersom det har en lägre maximal respons.
26
Q: Vad är terapeutisk bredd?
A: Terapeutisk bredd är avståndet mellan den dos som ger önskad effekt och de doser som ger toxiska effekter. Stor terapeutisk bredd innebär ett stort dosintervall som är säkert att använda.
27
Q: Vad är terapeutiskt index och hur beräknas det?
A: Terapeutiskt index är ett mått på säkerheten av ett läkemedel. Det beräknas genom att dela den letala dosen för 50 % av populationen (LD50) med den effektiva dosen för 50 % av populationen (ED50). Ett högt terapeutiskt index innebär att läkemedlet är säkrare.
28
Q: Vad är skillnaden mellan terapeutisk bredd och terapeutiskt fönster/område?
A: Terapeutisk bredd beskriver skillnaden mellan effektiv och toxisk dos, medan terapeutiskt fönster/område är det koncentrationsintervall av ett läkemedel i blodet som ger effekt utan att orsaka biverkningar. Det är en mer praktisk tillämpning av terapeutisk bredd.
29
Q: Hur påverkar en kompetetiv antagonist dos-responskurvan?
A: En kompetetiv antagonist förskjuter dos-responskurvan till höger, vilket innebär att det krävs en högre dos av agonisten för att uppnå samma effekt.
30
Q: Vad händer när man tillsätter en antagonist till en agonist som binder till samma receptor?
A: Antagonisten tävlar om bindningsstället och förhindrar agonisten från att binda, vilket gör att en högre dos av agonisten krävs för att uppnå önskad effekt.
31
Q: Vad innebär det om en antagonist ges som antidot?
A: En antagonist kan användas som en antidot för att blockera effekten av en överdos av en agonist. Om tillräckligt mycket antagonist ges, kan den eliminera den skadliga effekten av agonisten.
32
Q: Hur påverkas potensen av en agonist när en antagonist tillsätts?
A: Potensen minskar, eftersom det krävs en högre dos av agonisten för att uppnå samma effekt.
33
Q: Vad är en kemisk antagonism?
A: Kemisk antagonism innebär att två läkemedel (Lm1 och Lm2) interagerar direkt i lösning, vilket gör att de motverkar varandra utan att ens behöva administreras i kroppen.
34
Q: Vad innebär farmakokinetisk antagonism?
A: Farmakokinetisk antagonism sker när ett läkemedel påverkar absorption, metabolism eller utsöndring av ett annat läkemedel, vilket förändrar dess effekt.
35
Q: Vad menas med receptorblock-antagonism?
A: Receptorblock-antagonism är den "vanliga" typen av antagonism där en antagonist blockerar receptorn för en agonist, vilket kan vara reversibelt eller irreversibelt.
36
Q: Vad är icke-kompetetiv antagonism?
A: Icke-kompetetiv antagonism innebär att antagonisten och agonisten binder till olika ställen på samma receptor, men antagonisten kan ändå motverka agonistens effekt.
37
Q: Vad innebär fysiologisk antagonism?
A: Fysiologisk antagonism innebär att två läkemedel har motsatta effekter, även om de verkar på olika receptorer eller organ.
38
Q: Vad är placeboeffekt?
A: Placeboeffekt innebär att en person upplever bättre effekt än förväntat utifrån läkemedlets farmakologiska egenskaper, ofta på grund av positiva förväntningar.
39
Q: Vad är noceboeffekt?
A: Noceboeffekt innebär att en person upplever sämre effekt än förväntat utifrån läkemedlets farmakologiska egenskaper, ofta på grund av negativa förväntningar.
40
Q: Hur kan förväntningar påverka effekten av en behandling?
A: Förväntningar kan ha stor påverkan på behandlingsresultatet. Positiva förväntningar kan förstärka effekten (placebo), medan negativa förväntningar kan försämra effekten (nocebo).
41
Q: Vad menas med ett läkemedels effekt?
A: Effekten är den respons som förväntas från läkemedlet, den önskade verkan. Detta är ofta relaterat till läkemedelsgruppen, t.ex. smärtstillande för analgetika.
42
Q: Vad är en biverkning?
A: En biverkning är en oönskad eller oavsiktlig effekt som uppstår vid sidan av den avsedda verkan av läkemedlet.
43
Q: Vad innebär ett läkemedels verkningsmekanism?
A: Verkningsmekanismen är hur läkemedlet utövar sin effekt, dvs. den mekanism som leder till att läkemedlet ger önskad effekt.
44
Q: Var kan du hitta information om ett läkemedels verkningsmekanism?
A: Information om verkningsmekanismen finns i FASS under avsnittet om farmakodynamik, som beskriver läkemedlets effekter och hur de uppstår.
45
Q: Vad innebär affinitet i farmakologi?
A: Affinitet är ett mått på hur gärna en ligand (läkemedel) binder till en receptor, vilket innebär att många komplex bildas per tidsenhet.
46
Q: Vad är potens?
A: Potens är ett mått på hur hög koncentration av ett läkemedel som krävs för att ge en specifik respons.
47
Q: Vad menas med effektivitet när det gäller läkemedel?
A: Effektivitet är ett mått på hur väl ett läkemedel kan uppnå sin maximala möjliga effekt.
48
Q: Vad är skillnaden mellan agonister och antagonister?
A: Agonister stimulerar receptorer och framkallar en respons, medan antagonister blockerar receptorer och förhindrar respons.
49
Q: Vad betyder kompetetiv antagonism?
A: Kompetetiv antagonism innebär att två substanser tävlar om samma bindningsställe på en receptor.
50
Q: Vad är en terapeutisk effekt?
A: En terapeutisk effekt är en önskad positiv effekt av ett läkemedel, utan att orsaka oacceptabla biverkningar.
51
Q: Vad innebär terapeutisk bredd?
A: Terapeutisk bredd är skillnaden mellan den dos som ger en terapeutisk effekt och den dos som ger toxisk effekt. Det är ett mått på hur säkert ett läkemedel är.
52
Q: Vad är terapeutiskt index?
A: Terapeutiskt index är ett kvantitativt mått som beskriver förhållandet mellan den toxiska dosen och den effektiva dosen, vilket ger en indikation på läkemedlets säkerhetsmarginal.
53
Q: Vad är farmakokinetik?
A: Farmakokinetik beskriver hur läkemedlets koncentration i kroppen förändras över tid, från det att läkemedlet tillförs tills det lämnar kroppen. Det handlar om vad kroppen gör med läkemedlet.
54
Q: Vilka huvudprocesser ingår i farmakokinetik?
A: Absorption (upptag till blodbanan), distribution (fördelning till vävnader), metabolism (kemisk omvandling av läkemedlet), och elimination (utsöndring från kroppen).
55
Q: Vad är skillnaden mellan farmakodynamik och farmakokinetik?
A: Farmakodynamik handlar om vad läkemedlet gör med kroppen, inklusive verkningsmekanism och effekter, medan farmakokinetik handlar om vad kroppen gör med läkemedlet, från intag till utsöndring.
56
Q: Vad betyder begreppet "halveringstid" (t½) inom farmakokinetik?
A: Halveringstiden är den tid det tar för hälften av mängden av ett läkemedel att elimineras från kroppen. Den är konstant när eliminationen är proportionell mot läkemedlets koncentration i kroppen.
57
Q: Hur förändras läkemedelsmängden över tid vid upprepade halveringstider?
A: Vid varje halveringstid minskar mängden läkemedel till hälften av vad det var tidigare. Efter fem halveringstider har cirka 96,9 % av läkemedlet eliminerats, vilket ofta anses som "borta".
58
Q: Vad är steady state inom farmakokinetik?
A: Steady state är den stabila jämviktsnivån som uppnås vid konstant tillförsel av läkemedel, där mängden som absorberas balanseras av distribution och elimination. Det tar cirka fem halveringstider att uppnå steady state.
59
Q: Hur påverkar administreringsvägen absorptionen av ett läkemedel?
A: Administreringsvägen påverkar hur snabbt och effektivt läkemedlet når blodbanan. Till exempel ger intravenös injektion omedelbart läkemedlet till blodet, medan perorala läkemedel absorberas via tarmen.
60
Q: Vilka faktorer påverkar absorptionen av ett läkemedel?
A: Absorptionen påverkas av blodflödet vid tillförselstället, andra substanser i miljön, samt vävnadens pH som kan påverka läkemedlets fettlöslighet och dess förmåga att passera cellmembran.
61
Q: Vad innebär första-passage-metabolism?
A: Första-passage-metabolism är den process där ett läkemedel metaboliseras i levern innan det når systemcirkulationen, vilket kan minska biotillgängligheten (den mängd läkemedel som når systemcirkulationen i aktiv form).
62
Q: Vad menas med biotillgänglighet?
A: Biotillgänglighet är den andel av ett läkemedel som når systemcirkulationen i aktiv form efter administration. Hög biotillgänglighet innebär att en stor andel av läkemedlet når blodomloppet.
63
Q: Hur kan distribution av läkemedel påverkas?
A: Distributionen kan påverkas av blodflödet, vävnadernas fettlöslighet och proteinbindning. Väl genomblödda vävnader tar upp läkemedlet först, medan det senare redistribueras till mindre genomblödda områden.
64
Q: Vad är elimination och vilka organ är inblandade?
A: Elimination är processen genom vilken läkemedlet avlägsnas från kroppen, och involverar främst levern (metabolism) och njurarna (utsöndring).
65
Q: Hur påverkas läkemedelskoncentrationen i kroppen när absorptionen är klar?
A: När absorptionen är klar, minskar läkemedelskoncentrationen i kroppen eftersom eliminationen då dominerar. Detta leder till en nedåtgående kurva i läkemedlets koncentrationsdiagram.
66
Q: Vad betyder begreppet "redistribution" inom farmakokinetik?
A: Redistribution är processen där läkemedel först fördelas till väl genomblödda vävnader och sedan omfördelas till mindre genomblödda vävnader.
67
Q: Vad händer med läkemedlet när det når steady state vid upprepade doser?
A: Vid steady state har koncentrationen stabiliserats så att mängden läkemedel som intas motsvarar mängden som elimineras, vilket leder till en jämn koncentration av läkemedlet över tid.
68
Q: Varför är steady state viktigt för att uppnå terapeutisk effekt?
A: Vid steady state kan man säkerställa att läkemedelskoncentrationen ligger inom det terapeutiska området - tillräckligt högt för effekt, men inte så högt att det ger oacceptabla biverkningar.
69
Q: Hur kan variation i steady state-koncentration påverka behandlingens effektivitet och säkerhet?
A: Om steady state-koncentrationen är för låg kan läkemedlet vara ineffektivt, och om den är för hög kan det orsaka biverkningar eller toxicitet. Därför är doseringen avgörande för att hålla rätt nivå.
70
Q: Vilka vävnader är väl genomblödda och varför är det viktigt?
A: Väl genomblödda vävnader är hjärna, lever, njure, lunga och sköldkörtel. Det är viktigt eftersom de snabbt får hög koncentration av fettlösliga ämnen, vilket påverkar distributionen av läkemedel.
71
Q: Vilka vävnader är mindre väl genomblödda och hur påverkar det läkemedelsdistributionen?
A: Mindre väl genomblödda vävnader är hud, muskler, fett och ben. Detta gör att fettlösliga ämnen distribueras långsammare till dessa områden.
72
Q: Hur påverkas distributionen av fettlösliga ämnen av blodflödet?
A: Fettlösliga ämnen distribueras snabbare till väl genomblödda vävnader, eftersom dessa har ett högre blodflöde som gör att läkemedel når dem snabbare.
73
Q: Vad är redistribution och hur kan det påverka läkemedelseffekten?
A: Redistribution är processen där ett läkemedel förflyttas från väl genomblödda till mindre väl genomblödda vävnader, vilket kan minska koncentrationen i känsliga organ som hjärnan och därmed sänka effekten.
74
Q: Vilka barriärer måste läkemedel passera i kroppen?
A: Läkemedel måste passera tarmslemhinnan, blodkärlsväggar och cellmembran. Cellmembranen består av dubbla lipidlager med polära (hydrofila) ytor och en opolär (hydrofob) inre del.
75
Q: Varför kan endast fettlösliga ämnen passera cellmembranet lätt?
A: Fettlösliga ämnen är hydrofoba och kan därför passera den opolära delen av cellmembranet utan problem, till skillnad från vattenlösliga ämnen som kräver speciella transportmekanismer.
76
Q: Vad är distributionsbarriären och hur påverkar den distributionen av läkemedel?
A: Distributionsbarriären är kapillärväggen, som avgör hur snabbt läkemedel kan distribueras. Fettlösliga ämnen passerar enkelt, medan vattenlösliga ämnen distribueras långsammare.
77
Q: Vad är skillnaden mellan blod-vävnadsbarriären och blod-hjärnbarriären?
A: Blod-vävnadsbarriären är ett enkelt lager av endotelceller som tillåter nästan fri passage för många substanser. Blod-hjärnbarriären är tätare och tillåter endast fettlösliga ämnen och vattenlösliga ämnen med transportproteiner att passera.
78
Q: Hur påverkar blod-hjärnbarriären läkemedelspassage till CNS?
A: Blod-hjärnbarriären är svårgenomtränglig och endast fettlösliga ämnen eller vattenlösliga ämnen med specifika transportproteiner kan passera till centrala nervsystemet.
79
Q: Hur påverkas distributionen av ett fettlösligt läkemedel som diazepam?
A: Diazepam, som är fettlösligt, distribueras snabbt till hjärnan på grund av högt blodflöde, vilket ger snabb effekt. Sedan redistribueras det till mindre genomblödda vävnader, vilket minskar koncentrationen i hjärnan.
80
Q: Vad innebär eliminering inom farmakologi?
A: Eliminering är processen där läkemedel lämnar kroppen. Det sker via metabolism och exkretion, där ämnen omvandlas till mer vattenlösliga för att kunna utsöndras via urin eller avföring.
81
Q: Vilka organ är viktiga för elimineringen av läkemedel?
A: Levern och njurarna är centrala för elimineringen. Levern omvandlar fettlösliga ämnen till mer vattenlösliga, medan njurarna utsöndrar vattenlösliga ämnen via urinen.
82
Q: Vad är första passage-effekten?
A: Första passage-effekten är leverns metabolism av läkemedel som tas peroralt. Läkemedlet absorberas i tarmen och transporteras via vena porta till levern, där det kan omvandlas innan det når systemkretsloppet.
83
Q: Hur påverkas fettlösliga och vattenlösliga läkemedels eliminering?
A: Fettlösliga läkemedel elimineras främst via levern och gallan, medan vattenlösliga läkemedel elimineras via njurarna och urinen.
84
Q: Vilka alternativa eliminationsvägar finns för läkemedel?
A: Förutom lever och njurar kan läkemedel elimineras genom utandning (flyktiga ämnen), svett, saliv, tårar och bröstmjölk.
85
Q: Vad innebär presystemisk metabolism?
A: Det innebär att läkemedel förändras innan de når systemkretsloppet, exempelvis genom första-passage-effekten i levern.
86
Q: Hur kan läkemedel förändras innan de når blodcirkulationen?
A: De kan förändras i tarmen av mikroorganismer, i mukosacellerna i tarmväggen, eller i lungorna vid inhalation innan de når hjärtat.
87
Q: Vad är första-passage-effekten?
A: Det är en process där läkemedel metaboliseras i levern innan de når systemisk cirkulation.
88
Q: Vad kan konsekvensen bli av presystemisk metabolism?
A: Läkemedlet kanske aldrig når systemisk cirkulation eller sin målvävnad.
89
Q: Vad är biologisk tillgänglighet?
A: Det är andelen av en dos som når systemkretsloppet i oförändrad form.
90
Q: Varför har läkemedel som ska verka i CNS ofta låg biologisk tillgänglighet?
A: De måste vara fettlösliga för att passera blod-hjärn-barriären, vilket gör dem utsatta för stor första-passage-effekt i levern.
91
Q: Varför behöver fettlösliga läkemedel doseras högre när de ges oralt?
A: På grund av den höga första-passage-effekten bryts en stor del ner i levern, vilket kräver en högre dos.
92
Q: Hur påverkar administrationsvägen biologisk tillgänglighet för läkemedel som morfin?
A: Morfin har låg biologisk tillgänglighet vid oral administrering och kräver högre doser, men parenteralt ges lägre doser eftersom första-passage-effekten undviks.
93
Q: Hur elimineras läkemedel via njurarna?
A: Läkemedel filtreras i glomerulus till primärurinen, kan sekreteras från blodet till primärurinen, och vissa kan reabsorberas tillbaka till blodet. Det som stannar i urinen utsöndras.
94
Q: Vad händer med läkemedel som inte kan filtreras i glomerulus?
A: De kan sekreteras från blodet till primärurinen senare om det finns transportproteiner för dem.
95
Q: Vilka läkemedel elimineras främst via njurarna?
A: Vattenlösliga ämnen eller ämnen som blivit tillräckligt vattenlösliga efter metabolism i levern.
96
Q: Hur elimineras penicillin från kroppen?
A: Penicillin utsöndras både genom glomerulär filtration och sekretion i tubuli med hjälp av transportproteiner.
97
Q: Varför är penicillins halveringstid så kort?
A: Penicillin elimineras effektivt av kroppen, med en halveringstid på ca 30 minuter, vilket innebär att en dos elimineras på tre timmar.
98
Q: Hur kan probenecid påverka eliminationen av penicillin?
A: Probenecid konkurrerar om samma transportprotein som penicillin, vilket kan förlänga penicillinets halveringstid och höja dess koncentration.
99
Q: Vilka två faser ingår i leverns metabolism av fettlösliga substanser?
A: Fas I omvandlar substansen till en reaktiv metabolit, medan Fas II gör substansen mer vattenlöslig genom konjugation.
100
Q: Vad kan vara en risk med Fas I-metaboliter?
A: De kan vara levertoxiska.
101
Q: Vad innebär Fas II-reaktioner?
A: Det innebär att substansen konjugeras med en vattenlöslig molekyl, vilket gör att den kan diffundera ut ur levern.
102
Q: Varför kan paracetamol vara levertoxiskt vid höga doser?
A: Vid höga doser förbrukas enzymerna som behövs för fas II, vilket gör att den toxiska metaboliten stannar kvar och skadar levern.
103
Q: Hur påverkas doseringen av läkemedel med hepatisk metabolism vid nedsatt leverfunktion?
A: Dosen måste sänkas för att undvika levertoxicitet.
104
Q: Hur kan andra läkemedel påverka leverns enzymer?
A: Andra läkemedel kan inducera (öka) eller inhibera (minska) enzymaktiviteten, vilket påverkar metabolismen.
105
Q: Hur kan karbamazepin och fenytoin påverka effekten av p-piller?
A: De kan inducera enzymer som bryter ner östrogen, vilket kan göra p-pillren verkningslösa.
106
Q: Vad är cytokrom P450 och vad gör dessa enzymer?
A: Cytokrom P450 (CYP) är en grupp enzymer som deltar i metabolismen av ca 60 % av alla läkemedel.
107
Q: Vilken CYP-isoenzym metaboliserar flest läkemedel?
A: CYP3A4, som står för hälften av all läkemedelsmetabolism som görs av CYP-enzymer.
108
Q: Vad är clearance?
A: Ett mått på hur effektivt en substans elimineras från blodet, eller hur många ml blod som renas från substansen per minut.
109
Q: Hur används clearance kliniskt?
A: Det används för att bedöma njurfunktion och för att bestämma rätt infusionsdos av läkemedel.
110
Q: Vad innebär det om clearance är konstant?
A: Det innebär att samma volym av blod renas per minut vid omättad eliminering.
111
Q: Vad innebär individuell variation i farmakologi?
A: Individuell variation handlar om att samma person eller olika personer kan ha olika respons på samma dos läkemedel, både mellan individer (interindividuell variabilitet) och inom samma individ över tid (intraindividuell variabilitet).
112
Q: Vilka faktorer kan påverka responsen på samma dos läkemedel?
A: Faktorer som kan påverka responsen inkluderar genetiska skillnader, sjukdom, interaktioner med andra läkemedel, mat och tillskott, skillnader i vikt och ålder, resistens, desensibilisering samt förväntningar (nocebo och placebo).
113
Q: Vad betyder interindividuell och intraindividuell variabilitet?
A: Interindividuell variabilitet innebär skillnader i respons mellan olika individer, medan intraindividuell variabilitet innebär att samma individ kan reagera olika vid olika tillfällen i livet.
114
Q: Hur kan genetiska skillnader påverka läkemedelsrespons?
A: Genetiska skillnader påverkar enzymaktivitet och biotransformation, vilket kan leda till olika förmåga att metabolisera läkemedel och därmed påverka deras effekt och risk för biverkningar. Detta är grunden för farmakogenetik.
115
Q: Vad innebär farmakogenetik?
A: Farmakogenetik är studiet av hur genetiska skillnader påverkar läkemedels effekter och risken för biverkningar, till exempel genom skillnader i enzymer som bryter ner läkemedel.
116
Q: Ge ett exempel på hur genetiska skillnader kan påverka läkemedelsrespons.
A: Vid administrering av suxameton (ett muskelavslappnande läkemedel) kan två personer reagera olika. En person kan vakna ur narkos med normal effekt medan en annan person kan få långvarig muskelavslappning, vilket kan leda till andningsstopp på grund av långsam metabolism av läkemedlet.
117
Q: Vad kan hända om två personer får samma dos tricykliska antidepressiva läkemedel?
A: En person kan ha så låg koncentration att läkemedlet inte ger effekt, medan den andra personen kan få en mycket hög koncentration och uppleva allvarliga biverkningar, vilket kan leda till toxicitet.
118
Q: Hur påverkar statiner kolesterolnivåerna och hur kan genetiska faktorer spela in?
A: Statiner ökar antalet kolesterolreceptorer i levern, vilket minskar kolesterolnivåerna i blodet. Men om en person har en genetisk variant med icke-fungerande receptorer (heterozygot eller homozygot), kan de ha svårt att få effekt av statiner och kan ha högt kolesterol trots behandling.
119
Q: Vad innebär begreppen homozygot och heterozygot i relation till läkemedelsbehandling?
A: Homozygot betyder att en person har två lika gener för en viss egenskap (t.ex. två icke-fungerande gener för en kolesterolreceptor), medan heterozygot betyder att en person har en fungerande och en icke-fungerande gen, vilket påverkar hur läkemedel verkar.
120
Q: Hur kan skillnader i enzymaktivitet påverka läkemedelsrespons?
A: Enzymer som CYP (cytokrom P450) spelar en viktig roll i metabolismen av läkemedel. Skillnader i CYP-enzymer kan leda till snabb eller långsam nedbrytning av läkemedel, vilket påverkar läkemedlets effekt och risk för biverkningar.
121
Q: Vad innebär det att vara en snabb eller långsam metaboliserare av ett läkemedel?
A: Snabba metaboliserare bryter ner läkemedel snabbt, vilket kan leda till lägre läkemedelskoncentration och mindre effekt, medan långsamma metaboliserare bryter ner läkemedel långsamt och får högre koncentration, vilket kan ge ökad effekt och biverkningar.
122
Q: Vad händer om läkemedlet är en prodrug, som kodein?
A: Om läkemedlet är en prodrug (inaktiv form) måste det metaboliseras för att bli aktivt. Snabba metaboliserare får mer av det aktiva ämnet och större effekt, medan långsamma metaboliserare får mindre av det aktiva ämnet och mindre effekt.
123
Q: Vad händer vid svikt i ett eliminerande organ?
A: Vid svikt i ett eliminerande organ får man en förlängd halveringstid och ökad koncentration av läkemedlet i kroppen.
124
Q: Vilka effekter har njursvikt på läkemedelselimineringen?
A: Njursvikt leder till reducerad elimination av vattenlösliga läkemedel.
125
Q: Hur påverkar leversvikt läkemedelselimineringen?
A: Leversvikt ger reducerad elimination av fettlösliga läkemedel.
126
Q: Vad kan hjärtsvikt orsaka när det gäller läkemedelseliminering?
A: Hjärtsvikt kan minska blodcirkulationen till njurarna och levern, vilket bidrar till nedsatt elimination av läkemedel generellt.
127
Q: Vad innebär läkemedelsinteraktioner?
A: Läkemedelsinteraktioner uppstår när ett läkemedel påverkar metabolismen av ett annat, oftast genom att inducerar eller inhibera enzymer.
128
Q: Hur kan ett läkemedel inducera eller inhibera enzymer?
A: Ett läkemedel kan öka aktiviteten i ett enzym, vilket leder till snabbare metabolism av ett annat läkemedel, och därmed en minskad effekt av det läkemedlet.
129
Q: Vad bör man vara vaksam på vid läkemedelsinteraktioner?
A: Man bör vara vaksam på ändrad effekt av läkemedel, särskilt under en till tre veckor efter start av behandling med ett nytt läkemedel.
130
Q: Vad kan påverka responsen på en fast dos läkemedel hos samma person?
A: Responsen kan påverkas av faktorer som ålder, vikt, samtidig behandling, sjukdom, organfunktion och desensibilisering.
131
Q: Vad är desensibilisering?
A: Desensibilisering är förlusten av effekt över tid. Det kan ske genom tolerans (dagar till veckor) eller takyfylaxi (minuter till timmar).
132
Q: Vad är tolerans?
A: Tolerans innebär en minskad effekt av läkemedlet över dagar till veckor, ofta på grund av långvarig användning.
133
Q: Vad är takyfylaxi?
A: Takyfylaxi innebär en snabb minskning av läkemedlets effekt, vanligtvis inom minuter till timmar, och ses ofta vid användning av läkemedel som ökar hjärtats kontraktionskraft, som inotropa läkemedel.
134
Q: Vilken farmakodynamisk mekanism ligger bakom desensibilisering?
A: Desensibilisering kan bero på nedreglering av receptorer, som sker när ett läkemedel används mer än normalt fysiologiskt.
135
Q: Vad är exempel på CNS-verkande droger som är dämpande?
A: Exempel på CNS-dämpande droger är alkohol, starka smärtstillande och ångestdämpande läkemedel.
136
Q: Vad händer vid användning av CNS-dämpande droger som alkohol och heroin?
A: Vid användning av CNS-dämpande droger sker en snabb toleransutveckling mot ruset, vilket leder till att användaren behöver öka dosen för att få samma effekt. Toleransutvecklingen är snabb, särskilt för alkohol, som kan leda till takyfylaxi (mycket snabb tolerans). Det finns inte lika mycket tolerans mot effekten på andningen, vilket är farligt, särskilt vid heroinmissbruk, där överdos kan ge andningsuppehåll och död.
137
Q: Vad är takyfylaxi?
A: Takyfylaxi innebär att toleransutvecklingen sker väldigt snabbt, inom minuter till timmar, vilket gör det svårt att dosera läkemedlet korrekt.
138
Q: Vad är exempel på CNS-stimulerande droger?
A: Exempel på CNS-stimulerande droger är amfetamin och kokain.
139
Q: Vad händer vid användning av CNS-stimulerande droger?
A: Vid användning av CNS-stimulerande droger sker toleransutveckling mot ruset, men inte mot de toxiska effekterna på hjärtat. Detta leder till att användaren kan öka dosen, vilket ger livshotande effekter på andra system.
140
Q: Vad används betablockare för?
A: Betablockare används vid hypertoni (högt blodtryck) för att sänka blodtrycket.
141
Q: Hur verkar betablockare?
A: Betablockare blockerar betareceptorerna för adrenalin, vilket leder till att effekterna av adrenalin, såsom ökad hjärtfrekvens och vidgning av luftrören, uteblir.
142
Q: Vad händer när man plötsligt slutar ta betablockare?
A: Om man slutar ta betablockare hastigt kommer kroppen ha uppreglerat betareceptorerna, vilket leder till att adrenalin kan binda starkare och orsaka en reboundeffekt. Detta kan ge en kraftig ökning av blodtrycket, ibland högre än innan behandlingen.
143
Q: Vad innebär reboundeffekt?
A: Reboundeffekt innebär att symtomen (t.ex. högt blodtryck) återkommer kraftigare än innan behandling påbörjades, ofta när medicineringen avslutas abrupt.
144
Q: Hur kan reboundeffekt undvikas vid betablockare?
A: Reboundeffekt kan undvikas genom att trappa ner dosen långsamt, vilket ger receptorerna tid att anpassa sig.
145
Q: Finns det ett liknande fenomen som reboundeffekt vid användning av nässpray?
A: Ja, vid långvarig användning av avsvällande nässpray kan näsans slemhinna vänja sig vid medicinen, och när man slutar använda den blir näsan mycket mer täppt än innan, vilket är en typ av reboundeffekt.
146
Q: Vad är syftet med att välja en administreringsväg för ett läkemedel?
A: Läkemedlet måste komma till verkansstället i optimal mängd, utan att ge högre dos än nödvändigt eller behandla större del av kroppen än vad som krävs.
147
Q: Vad är skillnaden mellan administrering och läkemedelsform?
A: Administrering är tillförselsättet (t.ex. peroral, rektal, intravenös), medan läkemedelsform är den passande form för administreringen (t.ex. tablett, stolpiller, salva).
148
Q: Vad är absorption vid administrering?
A: Absorption är läkemedlets passage från administreringsplatsen till plasma, dvs hur läkemedlet tas upp i blodet för att kunna nå sitt verkansställe.
149
Q: Varför är absorption viktigt vid administrering?
A: Absorptionen påverkar hur effektivt och snabbt läkemedlet når blodet och kan börja verka. Olika administreringsvägar påverkar absorptionens effektivitet och hastighet.
150
Q: Vad innebär första passage-effekt (first-pass-effekt)?
A: När läkemedel absorberas från tarmen passerar de genom levern där en del av läkemedlet bryts ner, vilket minskar den mängd läkemedel som når blodet.
150
Q: Vad är skillnaden mellan enteral och parenteral administrering?
A: Enteral administrering innebär att läkemedlet tas upp från tarmen (t.ex. peroral och rektal), vilket utsätter läkemedlet för första passage-effekt. Parenteral administrering innebär att läkemedlet tas på andra sätt, som inte går via tarmen, och utsätts inte för första passage-effekt.
151
Q: Vad innebär "enteral" administrering?
A: "Enteral" kommer från det grekiska ordet för tarm, "enteron". Det innebär att läkemedlet absorberas från tarmen, som vid peroral eller rektal administrering.
152
Q: Vad innebär "parenteral" administrering?
A: "Parenteral" innebär att läkemedlet administreras på andra sätt än via tarmen, som t.ex. via injektioner eller intravenöst.
153
Q: Vad betyder prefixet "per-"?
A: "Per-" betyder "via något". Exempel: peroral innebär att läkemedlet tas via munnen, men ska verka i tarmen.
154
Q: Vad betyder prefixet "trans-"?
A: "Trans-" betyder "genom" eller "till andra sidan något". Exempel: transkutan innebär att läkemedlet ges på huden, men ska passera genom huden, t.ex. ett plåster.
155
Q: Vad betyder prefixet "intra-"?
A: "Intra-" betyder "inuti". Exempel: intravenös innebär att läkemedlet injiceras in i en ven, och intradermal innebär att läkemedlet injiceras in i huden.
156
Q: Vad är läkemedelsform eller beredningsform?
A: Läkemedelsform är den utformning läkemedlet har för att passa en viss administreringsväg, som t.ex. tabletter för peroral administrering eller plåster för transkutan administrering.
157
Q: Vad är skillnaden mellan aktiv substans och hjälpämnen i en läkemedelsform?
A: Aktiv substans är den komponent i läkemedlet som ger effekten, medan hjälpämnen är ämnen som behövs för att skapa läkemedelsformen, som utfyllnadsmedel, smakämnen eller stabiliserande ämnen.
158
Q: Vad innebär enteral administrering?
A: Enteral administrering innebär att läkemedlet tas upp från tarmen och utsätts för första passage-effekt. Exempel på enterala administreringar är peroral och rektal administrering.
159
Q: Vad påverkar absorptionen från tunntarmen vid peroral administrering?
A: Absorptionen påverkas av gastrointestinal motilitet (t.ex. peristaltik och ventrikeltömning), partikelstorlek och läkemedelsformulering (t.ex. retardformer), samt fysikokemiska faktorer som dieten (t.ex. kalcium och gallbindande föda).
160
Q: Vad händer om perorala läkemedelsformer inte tas enligt anvisningarna?
A: Vissa perorala läkemedelsformer kan inte delas, krossas eller blandas med mat, eftersom de är designade att absorberas på ett specifikt sätt i kroppen. Om det inte är angett att det går bra, kan läkemedlet förlora sin effekt eller orsaka skador.
161
Q: Vad är en enterotablett och varför ska den inte delas?
A: En enterotablett är en tablett som ska lösas upp i tunntarmen, inte i magsäcken. Den har ett skyddande syraresistent hölje för att undvika nedbrytning av magsyran. Om tabletten delas eller krossas kan effekten påverkas negativt.
162
Q: Vad är skillnaden mellan en brustablett och en enterotablett?
A: Brustabletter löses upp i vätska och absorberas snabbare, medan enterotabletter är designade för att lösas upp i tunntarmen, vilket förhindras om de delas eller krossas.
163
Q: Vad är fördelarna med att använda rektal administrering?
A: Rektal administrering används ofta när patienter inte kan ta läkemedel peroralt (t.ex. vid kräkningar, medvetslöshet eller postoperativt tillstånd) och undviker cirka 25 % av första passage-effekten genom levern.
164
Q: Vilka läkemedelsformer används vid rektal administrering?
A: Läkemedelsformer för rektal administrering inkluderar suppositorier (stolpiller), rektalvätska/klysma och rektalsalva.
165
Q: Vilka fördelar och nackdelar har parenteral administrering via injektion?
A: Fördelar är snabb och exakt dosering, samt att den kan användas för läkemedel som inte tål mag-tarmkanalen. Nackdelar är att det är invasivt, med risk för infektion, vävnadsskador och kräver kunskap och skicklighet.
166
Q: Vad är en infusion och hur skiljer den sig från en injektion?
A: En infusion är en kontinuerlig injektion som ger en stabil och konstant läkemedelskoncentration över tid, medan en injektion ges snabbt och ger en hög koncentration av läkemedlet på en gång.
167
Q: Vad är en bolusinjektion och när används den?
A: En bolusinjektion är en engångsdos som kan ges för att snabbt höja läkemedelskoncentrationen i blodet, ofta innan en infusion påbörjas.
168
Q: Vad är viktigt att tänka på vid administrering av injektioner och infusioner?
A: Det är viktigt att kontrollera läkemedlets användningsdatum, rätt läkemedel och styrka, samt att vara försiktig med injektionshastigheten för att undvika allvarliga biverkningar. Övervakning av patienten under administreringen är också avgörande.
169
Q: Vad är skillnaden mellan injektion och infusion när det gäller volym och hastighet?
A: En injektion ges i små volymer (max 50 ml) och leder till en hastig koncentrationsökning, medan en infusion ges kontinuerligt i större volymer och ger en konstant läkemedelskoncentration.
170
Q: Vilka faktorer påverkar absorptionen från tunntarmen vid peroral administrering?
- Gastrointestinal motilitet (t.ex. nedsatt peristaltik eller ventrikeltömning).
- Partikelstorlek och läkemedelsformulering (t.ex. retardformer).
- Fysikokemiska faktorer (t.ex. dieten, kalcium eller gallbindande föda).
171
Q: Vad innebär en retardform av läkemedel?
Retardformer är läkemedelsformer som löses upp långsamt i tarmen för att ge en långsammare och mer jämn absorption.
172
Q: Vad händer om man delar eller krossar en enterotablett?
Enterotabletter är skyddade med ett syraresistent hölje och ska inte delas eller krossas, eftersom de då kan brytas ner av magsyran eller orsaka irritation.
173
Q: Vad är skillnaden mellan brustabletter och enterotabletter?
Brustabletter löses upp snabbt i vätska, vilket ger snabbare effekt, medan enterotabletter är designade att lösas upp i tunntarmen och ska inte delas eller krossas.
174
Q: Vilka risker finns vid användning av kapslar?
Om kapseln bryts öppet kan läkemedlet absorberas snabbare än avsett, vilket kan ge för kraftig effekt. Dessutom kan kapslar innehålla gelatin, vilket kan vara problematiskt för veganer.
175
Q: Vad är en munsönderfallande tablett?
En munsönderfallande tablett löses upp i munnen utan vatten och sväljs efteråt. Dessa tabletter kan lätt börja sönderfalla om de inte förvaras i originalförpackningen.
176
Q: Vad är fördelen med rektal administrering av läkemedel?
Rektal administrering kan undvika cirka 25 % av första-passage-effekten i levern och är bra för patienter som inte kan svälja eller har svårigheter med peroral administrering.
177
Q: Vad är nackdelarna med rektal administrering?
Rektal administrering är ofta opålitlig, eftersom det är svårt att förutsäga hur mycket läkemedel som absorberas och hur mycket som läcker ut igen. Många finner också rektal administrering obehaglig.
178
Q: Vad är skillnaden mellan en injektion och en infusion?
Injektion: Ges som en engångsdos, ger en snabb och hög koncentration av läkemedlet, och kan orsaka vävnadsskador om dosen ges för snabbt.
Infusion: Ges kontinuerligt, vilket ger en stabil och konstant koncentration av läkemedlet över tid.
179
Q: Vad är en bolusinjektion?
En bolusinjektion är en engångsdos som kan ges inför en infusion för att snabbare uppnå önskad koncentration i blodet.
180
Q: Vad är viktigt att tänka på vid administrering av injektioner och infusioner?
Kontrollera läkemedlets användningsdatum, rätt läkemedel och styrka.
Var noga med injektionshastigheten för att undvika allvarliga biverkningar.
Övervaka patienten noga under och efter administreringen för att upptäcka eventuella reaktioner.
181
Q: Vad är skillnaden mellan administrering av läkemedel subkutant och intramuskulärt?
Subkutan administrering innebär att läkemedlet injiceras under huden, där det absorberas långsamt.
Intramuskulär administrering sker i en muskel, vilket ofta ger snabbare absorption än subkutan administrering på grund av bättre blodcirkulation i musklerna.
182
Q: Vad påverkar läkemedlets absorption vid subkutan administrering?
Blodcirkulationen i det subkutana vävnadslaget.
Läkemedlets fysikaliska och kemiska egenskaper, som löslighet och partikelstorlek.
183
Q: Varför används ibland depotpreparat vid subkutan administrering?
Depotpreparat ger en långsam och jämn frisättning av läkemedlet, vilket gör att det kan ge effekt under en längre tid utan att behöva administreras ofta.
184
Q: Vad innebär peroral administrering av läkemedel?
Vid peroral administrering tas läkemedlet via munnen, där det absorberas i mag-tarmkanalen. Läkemedlet passerar genom levern innan det når systemkretsloppet.
185
Q: Vilka faktorer påverkar den perorala absorptionen av läkemedel?
Läkemedlets fysikaliska och kemiska egenskaper (t.ex. fettlöslighet, pH).
Tarmens motilitet (hur snabbt tarmarna rör sig).
Föda i magen kan påverka läkemedlets upplösning och absorption.
186
Q: Vad innebär den så kallade första-passage-effekten?
Det är den metabolism av läkemedel som sker i levern innan de når systemkretsloppet, vilket kan minska mängden aktivt läkemedel som når blodet.
187
Q: Vilka fördelar har inhalationspreparat?
Inhalationspreparat ger snabb effekt eftersom läkemedlet tas direkt till lungorna och absorberas snabbt i blodet. Detta är särskilt användbart för läkemedel som behandlar luftvägssjukdomar.
188
Q: Vilka nackdelar finns med inhalationspreparat?
Inhalationspreparat kan vara svåra att använda korrekt, och om läkemedlet inte tas upp ordentligt kan effekten bli otillräcklig. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera exakt dos.
189
Q: Vad är viktigt att tänka på vid användning av läkemedel i transdermala plåster?
Transdermala plåster släpper ut läkemedel långsamt genom huden över en längre tid. Det är viktigt att följa doseringsinstruktionerna och byta plåster på rätt tid för att undvika överdosering.
190
Q: Vad innebär transmukosal administrering?
Transmukosal administrering innebär att läkemedlet tas upp genom slemhinnorna, exempelvis via munslemhinnan eller nässlemhinnan, vilket ger snabb absorption till blodomloppet.
191
Q: Vad är en fördel med rektal administrering jämfört med oral administrering?
Rektal administrering undviker den första-passage-metabolismen i levern, vilket gör att mer av läkemedlet når blodomloppet i aktiv form.
192
Q: Vad är en vanlig anledning till att läkemedel ges parenteralt (t.ex. intravenöst)?
Parenteral administrering, såsom intravenös injektion eller infusion, används när snabb effekt krävs eller när läkemedlet inte kan tas upp via mag-tarmkanalen.
193
Q: Vad är en "bolusdos"?
En bolusdos är en stor, snabb dos av ett läkemedel som administreras för att snabbt uppnå önskad terapeutisk koncentration i blodet.
194
Q: Vad innebär begreppet "bioaktivitet" i relation till läkemedel?
Bioaktivitet refererar till läkemedlets förmåga att påverka kroppen genom att binda till specifika receptorer eller enzymer och orsaka en biologisk effekt.
195
Q: Vad innebär intravenös (i.v.) injektion?
Intravenös injektion innebär att läkemedlet injiceras direkt in i en ven. Det saknar absorptionssteg och påverkas av hur snabbt injektionen ges. För snabbt administrerade doser kan orsaka hjärtarytmi eller allvarliga CNS-effekter.
196
Q: Vad innebär intraarteriell injektion?
Intraarteriell injektion innebär att läkemedlet injiceras direkt in i en artär. Det är ovanligt men kan behövas för exempelvis röntgen eller cytostatika. Intraarteriell injektion är mer riskabel än intravenös, eftersom det är högre tryck i artären, vilket kräver särskild utrustning. Om en artär punkteras av misstag, ska kanylen lämnas kvar för att förhindra kraftigt blödande.
197
Q: Vilka fördelar och nackdelar finns med intramuskulär och subkutan injektion?
Intramuskulär och subkutan injektioner är snabbare än oral administrering men långsammare än intravenös. Absorptionen beror på injektionsstället och det lokala blodflödet. För att öka absorptionen kan hyaluronidas användas, medan adrenalin kan minska absorptionen genom vasokonstriktion. Dessa injektioner är inte lämpliga vid nedsatt cirkulation eller chock.
198
Q: Vad är syftet med att tillsätta adrenalin i en injektionslösning, som vid lidokain?
Adrenalin kontraherar små artärer, vilket minskar blodflödet lokalt, så att läkemedlet stannar kvar längre i vävnaden. Detta förlänger effekten och minskar den systemiska absorptionen, vilket är önskvärt vid lokalbedövning, exempelvis lidokain.
199
Q: Vad är en intramuskulär injektion?
En intramuskulär injektion placeras direkt i en muskel. Vanliga injektionsställen är m. gluteus maximus, m. gluteus medius, m. quadriceps och m. deltoideus. Muskler har bra blodflöde och ger därför bra absorption, men den systemiska effekten är långsammare än vid intravenös injektion. Injektionen är inte lämplig för vävnadsirriterande läkemedel.
200
Q: Vad innebär en subkutan injektion?
En subkutan injektion innebär att läkemedlet deponeras under huden, oftast i fettvävnad. Eftersom genomblödningen är lägre än i muskler, är absorptionen långsammare. Denna metod används ofta för administrering av insulin. Injektionen är inte lämplig vid chocktillstånd eller nedsatt cirkulation.
201
Q: Vad är en intradermal injektion och när används den?
En intradermal injektion placeras direkt under hudytan, vilket ger en liten upphöjning eller blåsa på huden. Det gör ganska ont och används främst vid allergitester och vissa vacciner, som BCG-vaccinet mot tuberkulos.
202
Q: Vad skiljer intraspinal och epidural injektion åt?
Intraspinal injektion placeras i cerebrospinalvätskan nära nerverna och ger snabb effekt. Den används för regional anestesi eller antibiotika till CNS. Epidural injektion placeras utanför dura mater, påverkar inte nerver och har längre tid till effekt. Epidural kan även ges som infusion för längre varaktighet och kräver högre dos.
203
Q: Vad är en intraspinal (intratekal) injektion?
En intraspinal injektion placeras i det subaraknoidala utrymmet, där läkemedlet blandas med cerebrospinalvätskan och påverkar nervrötterna. Den ges genom en lumbalpunktion och används för att snabbt leverera läkemedel som anestesi eller antibiotika till CNS.
204
Q: Vad kännetecknar intravenös och intraarteriell administration?
A: Båda saknar absorptionssteg eftersom läkemedlet ges direkt in i blodet.
205
Q: Vad innebär intravenös injektion och varför är hastigheten viktig?
A: Intravenös injektion innebär att läkemedlet injiceras direkt in i en ven. Det är viktigt att injektionen sker i rätt hastighet, eftersom för snabb injektion kan orsaka hjärtarytmi eller allvarliga CNS-effekter.
205
Q: Vad är intraarteriell injektion och när används den?
A: Intraarteriell injektion innebär att läkemedlet injiceras i en artär. Det är ovanligt, men kan behövas vid exempelvis röntgenundersökningar, kontrastmedel eller cytostatika. Det är mer riskabelt än intravenös injektion och kräver särskild kanyl och spruta.
206
Q: Vad ska göras om man av misstag injicerar i en artär istället för en ven?
A: Om man injicerar i en artär istället för en ven, ska man lämna kvar kanylen på plats för att undvika kraftig blödning.
207
Q: Vad kännetecknar intramuskulär och subkutan administration?
A: Båda alternativen är snabbare än oral administration men långsammare än intravenös. Absorptionen beror på injektionsstället och det lokala blodflödet.
208
Q: Vad kan man göra för att öka absorptionen vid intramuskulär och subkutan injektion?
A: För att öka absorptionen kan hyaluronidas tillsättas, vilket luckrar upp vävnaden och ger högre diffusion och absorption.
209
Q: Vad kan man göra för att minska absorptionen vid intramuskulär och subkutan injektion?
A: För att minska absorptionen kan adrenalin användas för att orsaka vasokonstriktion, vilket håller läkemedlet kvar längre på injektionsstället. Långsamma formuleringar som salter, estrar och komplex kan också minska absorptionen.
210
Q: Varför är intramuskulär och subkutan injektion inte lämpligt vid nedsatt cirkulation eller chock?
A: Vid nedsatt cirkulation eller chock kan läkemedlet stanna kvar i vävnaden och inte absorberas korrekt. I dessa fall är intravenös administration att föredra.
211
Q: Hur fungerar kombinationen av lidokain och adrenalin?
A: Adrenalin orsakar vasokonstriktion, vilket minskar blodflödet lokalt och gör att lidokain stannar kvar längre vid injektionsstället. Detta ger en förlängd effekt och minskad systemisk effekt och toxicitet.
212
Q: Vad är intramuskulär injektion och var ges den vanligtvis?
A: Intramuskulär injektion ges direkt in i en muskel. Vanliga injektionsställen är m. gluteus maximus, m. gluteus medius, m. quadriceps och m. deltoideus.
213
Q: Varför är intramuskulär injektion inte lämplig för vävnadsirriterande läkemedel?
A: Vävnadsirriterande läkemedel kan skada muskeln, så dessa bör inte ges intramuskulärt. De bör istället injiceras där det är högre blodflöde, som i centrala kärl.
214
Q: Vad är subkutan injektion och var deponeras läkemedlet?
A: Vid subkutan injektion deponeras läkemedlet under huden, oftast i fettvävnad. Absorptionen är långsammare än vid intramuskulär injektion.
215
Q: När används subkutan injektion och varför är det inte lämpligt vid chock?
A: Subkutan injektion används exempelvis för insulin. Vid chock eller nedsatt cirkulation är subkutan injektion inte lämplig eftersom läkemedlet då kan stanna kvar i vävnaden istället för att absorberas effektivt.
216
Q: Vad är intradermal injektion och vad används det för?
A: Intradermal injektion ges direkt under hudytan och orsakar en upphöjning eller blåsa. Det används främst vid allergitester och för vissa vacciner, som BCG-vaccin mot tuberkulos.
217
Q: Vad kännetecknar intraspinal och epidural injektion?
A: Intraspinal injektion ges under araknoidea och påverkar cerebrospinalvätskan nära ryggmärgen, vilket ger snabb effekt. Epidural injektion ges utanför dura mater och påverkar lymfa, vilket tar längre tid men kan ge långvarig effekt.
218
Q: Vad är skillnaden mellan intraspinal och epidural injektion?
A: Intraspinal injektion ges direkt i cerebrospinalvätskan och påverkar nervrötterna med snabb effekt men kort varaktighet. Epidural injektion ges utanför dura mater och påverkar lymfan, vilket ger en långsammare effekt men längre varaktighet.
219
Q: Vad är syftet med intraspinal (intratekal) injektion och hur ges den?
A: Intraspinal injektion ges i det subaraknoidala utrymmet i spinalkanalen, där läkemedlet blandas med spinalvätskan och påverkar nervrötterna. Det ges vanligtvis med lumbalpunktion och används för regional anestesi eller för snabb tillförsel av antibiotika till CNS.
220
Q: Vilka läkemedelsformer finns för injektion och infusion?
A: Injektionslösning, infusionslösning, injektions- och infusionssubstanser samt infusionskoncentrat.
221
Q: Vad är en injektionslösning?
A: En flytande lösning om 50 ml eller mindre, avsedd för små mängder.
222
Q: Vad är en infusionslösning?
A: En flytande lösning om mer än 50 ml, avsedd för större mängder.
223
Q: Vad är injektions- och infusionssubstanser?
A: Frystorkade vätskor med ökad hållbarhet som måste lösas upp i steril lösning innan användning.
224
Q: Vad är ett infusionskoncentrat?
A: En koncentrerad flytande lösning som måste spädas innan användning.
225
Q: Vad innebär epiteliala administreringsvägar?
A: Läkemedel placeras på ett epitel, till exempel på huden, i näsan eller i ögonen.
226
Q: Vad betyder sublingual administrering och hur fungerar den?
A: Sublingual betyder "under tungan". Läkemedel absorberas direkt från munhålan, utan att passera portasystemet, vilket ger snabb effekt.
227
Q: Varför ska sublingual administrering inte kallas oral?
A: För att undvika missförstånd, då sublingual är parenteral och inte påverkas av första passage-effekt.
228
Q: Varför är sublingual administrering bra för vissa läkemedel?
A: Det är lämpligt för läkemedel som inte tål magsyrans pH, såsom glyceryltrinitrat (nitroglycerin).
229
Q: Vilka läkemedelsformer används för sublingual administrering?
A: Sugtabletter, tuggtabletter och resoribletter.
230
Q: Vad innebär dermal eller kutan administrering?
A: Läkemedel appliceras på huden, ofta för lokal effekt, men kan även ge systemeffekter.
231
Q: Vilka läkemedelsformer används vid dermal administrering?
A: Salva, kräm, suspension, liniment och gel.
232
Q: Hur skiljer sig salva och kräm åt?
A: Salva används på torra ytor, medan kräm passar för fuktiga ytor och slemhinnor.
233
Q: Vad är ett liniment och hur fungerar det?
A: Ett flytande preparat som används på huden och håret, där vätskan dunstar bort så att läkemedlet stannar kvar på ytan.
234
Q: Vad är en gel och hur används den?
A: En halvflytande form där vätskan dunstar, liknande liniment, men fastare.
235
Q: Vad är en suspension?
A: En uppslamning av fasta partiklar i vätska som måste röras om innan applicering.
236
Q: Vad innebär transdermal administrering?
A: Läkemedel appliceras på huden men ska absorberas genom huden till blodet, vilket kan ta tid.
237
Q: Vilka typer av läkemedel fungerar för transdermal administrering?
A: Läkemedel måste vara eller göras fettlösliga för att kunna absorberas genom huden.
238
Q: Vad är en vanlig läkemedelsform för transdermal administrering?
A: Plåster, som underlättar absorption genom att luckra upp huden och förhindra transpiration.
239
Q: Ge exempel på läkemedel som kan ges transdermalt.
A: Nitroglycerin för kärlkramp, östrogen för klimakteriebesvär, lokalbedövning, smärtstillande medel och nikotin för rökavvänjning.
240
Q: Vad bör man tänka på vid placering av transdermala plåster?
A: Byta plats varje gång för att undvika hudirritation.
241
Q: Vad är syftet med okulär administrering?
A: Att få lokal effekt och undvika biverkningar, som vid användning av antihistaminer mot pollenallergi.
241
Q: Hur administreras läkemedel okulärt?
A: Via ögondroppar, ögonsalvor eller lameller, vanligtvis i konjunktivans veck (ögonlocksfickan).
242
Q: Vad är syftet med vaginal administrering?
A: Att få lokal effekt i vaginalslemhinnan, även om en del läkemedel kan tas upp systemiskt.
243
Q: När används vaginal administrering?
A: Vid underlivssvamp, infektioner eller sköra slemhinnor.
244
Q: Vilka läkemedelsformer finns för vaginal administrering?
A: Vagitorier, slidpiller och krämer.
245
Q: Vad innebär inhalation som administreringsväg?
A: Inhalation innebär att läkemedlet tas upp via epitelet genom munnen eller näsan. Det är särskilt effektivt för att uppnå en lokal effekt i lungorna eller nässlemhinnan, samt för administrering och eliminering av anestesigaser.
245
Q: Vad bör man tänka på vid användning av en inhalator?
A: Vid användning av en inhalator fastnar en stor del av läkemedlet i munhålan och svalget, vilket kräver korrekt teknik. För små barn kan man använda en ”spacer” som administrerar dosen över flera andetag.
246
Q: Vilka läkemedelsformer kan användas vid inhalation?
A: Läkemedelsformerna vid inhalation inkluderar gas, aerosol och pulver. En aerosol är en finfördelad lösning av läkemedlet.
247
Q: Vilka är vanliga tillstånd som behandlas med inhalation?
A: Inhalation används ofta för att behandla allergi och astma där lokal behandling av lungorna är önskvärd.
248
Q: Vad är intranasal administrering och när används det?
A: Intranasal administrering innebär att läkemedel ges som nässprej. Det används oftast för lokal effekt men det finns också systemiskt verksamma läkemedel som ges intranasalt, t.ex. oxytocin för amning och sumatriptan mot migrän.
249
Q: Varför är nässprej en bra administreringsväg för vissa läkemedel?
A: Nässprej är en bra administreringsväg för läkemedel som snabbt bryts ner om de tas oralt, eftersom de kan absorberas via nässlemhinnan. Det är också smidigt för patienter som har illamående, t.ex. vid migrän.
250
Q: Ge exempel på läkemedel som kan administreras via nässprej.
A: Exempel på läkemedel som kan ges via nässprej inkluderar oxytocin, sumatriptan, desmopressin och influensavaccin.
251
Q: Vilka faktorer bör övervägas när man väljer administreringsväg för läkemedel?
A: Faktorer som bör övervägas inkluderar patientens förmåga att svälja, om läkemedlet är vävnadsirriterande, behovet av lokal eller systemisk effekt, om läkemedlet bryts ner i mag-tarmkanalen samt hur snabbt och långvarig effekt som behövs.
252
Q: Vilka alternativ finns om en patient inte kan svälja läkemedel?
A: Om en patient inte kan svälja kan man välja rektal, nasal eller perkutan (injektion) administrering.
253
Q: Hur hanterar man vävnadsirriterande läkemedel?
A: Vävnadsirriterande läkemedel kan administreras som infusion via stora kärl med hjälp av en central venkateter (CVK) eller som kapsel som löses upp efter magsäcken för att undvika irritation av magslemhinnan.
254
Q: Vilka administreringssätt kan användas om en lokal effekt önskas?
A: Om en lokal effekt önskas kan läkemedel appliceras kutant (på huden), inhaleras för lungorna, ges som ögondroppar eller administreras nasalt som nässprej.
255
Q: Vad kan man göra om läkemedlet inte absorberas från tarmen eller bryts ner i magsäcken?
A: Om läkemedlet inte kan absorberas från tarmen eller bryts ner i magsäcken kan det administreras parenteralt, till exempel genom injektion eller via transkutan plåsteradministration.
256
Q: Vad är viktigt att tänka på vid val av administreringsväg?
A: Det är viktigt att administreringsvägen passar läkemedlets egenskaper och målet för behandlingen. Man bör även överväga hur snabbt läkemedlet ska verka, om behandlingen är akut, och om patienten själv kan hantera administreringen.
257
Q: Vad innebär en epidural administrering?
A: En epidural administrering innebär att läkemedlet ges i epiduralrummet, vilket är området utanför dura mater (den yttersta hinnan runt ryggmärgen).
258
Q: Varför påverkar en epidural administrering ett mindre område än en spinal administrering?
A: En epidural påverkar ett mindre område eftersom den inte blandas med spinalvätskan och placeras längre från nerverna, vilket också gör att det tar längre tid innan effekten uppnås.
259
Q: Vad är ett exempel på när en epidural används?
A: Epidural används ofta för smärtlindring vid förlossningar.
260
Q: Blandas läkemedlet i en epidural administrering med spinalvätskan?
A: Nej, läkemedlet i en epidural administrering blandas inte med spinalvätskan.
261
Q: Vilken fördel har en epidural administrering vad gäller koncentrationen av läkemedel?
A: En epidural ger en hög koncentration av läkemedlet i närheten av nervrötterna.
262
Q: Vad innebär en intravenös (i.v.) injektion?
A: En intravenös (i.v.) injektion ges direkt i en ven.
263
Q: Vad innebär en intraarteriell (i.a.) injektion och när används den?
A: En intraarteriell (i.a.) injektion ges direkt i en artär, vanligtvis för att administrera kontrastmedel eller cellgifter.
264
Q: Vad är specifikt med en intramuskulär (i.m.) injektion?
A: En intramuskulär (i.m.) injektion ges i stora muskler och används ofta för läkemedel som ska tas upp snabbt men som inte ges intravenöst.
265
Q: Vad är skillnaden mellan en intramuskulär och en subkutan (s.c.) injektion?
A: En subkutan (s.c.) injektion ges i fettvävnaden under huden och absorberas långsammare än en intramuskulär injektion som ges i muskler.
266
Q: Vad används en intradermal injektion till?
A: En intradermal injektion ges under hudens yta och används till exempel för allergitester eller vaccinering.
267
Q: Vad är en intraspinal eller intratekal injektion och när används den?
A: En intraspinal (eller intratekal) injektion ges direkt i spinalvätskan och används för smärtlindring, ofta vid svårare smärttillstånd.
268
Q: Hur skiljer sig en epidural från en intraspinal administrering?
A: En epidural ges utanför dura mater och påverkar ett mindre område, medan en intraspinal ges direkt i spinalvätskan och påverkar ett större område.
269
Q: Vad är en intraartikulär injektion och vad används den för?
A: En intraartikulär injektion ges i en led för att uppnå lokal effekt, till exempel med kortison för att hämma inflammation.
270
Q: När kan en intraperitoneal injektion vara aktuell?
A: En intraperitoneal injektion ges i bukhålan, till exempel för att administrera antibiotika eller utföra dialys.
271
Q: Vad används en intrapleural injektion till?
A: En intrapleural injektion ges i lungsäcken och kan användas för att administrera cellgifter mot cancer.
272
Q: Vad är en intrakavernös injektion och när används den?
A: En intrakavernös injektion ges i svällkropparna i penis och används för att behandla erektil dysfunktion.
273
Q: Hur uppstår biverkningar?
A: Biverkningar uppstår där det finns receptorer för läkemedlet. Ökad dos ökar risken för biverkningar.
274
Q: Vilka läkemedel har de dödligaste biverkningarna?
A: Läkemedel som minskar blodkoagulationen, som warfarin, samt de som behandlar hjärt- och lungsjukdomar har de farligaste biverkningarna.
275
Q: Hur bestäms acceptansen för biverkningar?
A: Acceptansen beror på det tillstånd som behandlas. Allvarliga biverkningar accepteras oftare för allvarliga sjukdomar än för milda tillstånd.
276
Q: Ge exempel på acceptans av biverkningar för olika läkemedel.
A: För cytostatika kan blodbildsförändringar accepteras, men inte för vanliga smärtlindrande läkemedel mot huvudvärk.
277
Q: Vilka konsekvenser har biverkningar på vården?
A: Biverkningar är den femte vanligaste dödsorsaken i USA och orsakar många sjukhusinläggningar och onödiga vårdkostnader. Vård mot biverkningar uppskattas kosta minst 500 miljoner SEK per år i Sverige.
278
Q: Hur påverkar biverkningar godkända läkemedel?
A: Ungefär 5 % av godkända läkemedel dras tillbaka på grund av biverkningar, och 10 % får begränsad användning.
279
Q: Vad hände när biverkningar upptäcktes för vissa läkemedel?
A: Exempelvis minskades dosen av Bupropion för att undvika krampanfall, medan Rofecoxib drogs tillbaka efter att ha orsakat hjärtinfarkt och stroke.
280
Q: Vilka två huvudtyper av biverkningar finns det?
A: De två huvudtyperna är dosrelaterade (Typ A) och icke-dosrelaterade (Typ B) biverkningar.
281
Q: Vad kännetecknar icke-dosrelaterade (Typ B) biverkningar?
A: De är oförutsägbara, sällsynta, drabbar bara vissa användare, kan uppstå vid små doser och är ofta allvarliga.
282
Q: Vad kännetecknar dosrelaterade (Typ A) biverkningar?
A: De är förutsägbara, uppträder vid terapeutiska doser, och risken ökar med ökande dos. De är vanliga och ofta reversibla.
283
Q: Vilka typer av Typ-B biverkningar finns det?
A: Det finns fyra typer: Typ I (anafylaktiska reaktioner), Typ II (cytotoxiska reaktioner), Typ III (immunkomplexreaktioner), och Typ IV (cellbundna reaktioner). Det finns även pseudoallergiska och metabolitutlösta reaktioner.
284
Q: Ge exempel på specifika läkemedel och deras biverkningar.
A: SSRI-preparat kan orsaka självmordsrelaterade beteenden, vilket ledde till restriktioner för barn och unga. Pioglitazon, ett läkemedel mot typ 2-diabetes, har kopplats till ökad risk för blåscancer, vilket resulterade i nya kontraindikationer.
285
Q: Vilka två typer av biverkningar kan uppträda vid långvarig läkemedelsanvändning?
A: Biverkningar vid lång tids behandling och sena biverkningar som kan uppträda efter att läkemedlet satts ut.
286
Q: Vad kännetecknar biverkningar som uppträder vid lång tids behandling?
A: De utvecklas gradvis över tid, ökar med fortsatt bruk och kan vara irreversibla, vilket innebär att de inte försvinner när läkemedlet avbryts. Ett exempel är antipsykosmedel som kan orsaka ofrivilliga rörelser, s.k. dyskinesier.
287
Q: Vad är sena biverkningar och ge några exempel?
A: Sena biverkningar är biverkningar som kan uppstå lång tid efter att ett läkemedel har avslutats. Exempel är cytostatika och immunosuppressiva som kan öka risken för cancer eller orsaka hjärtsvikt genom att skada hjärtmuskeln.
288
Q: Vad är cancerogena läkemedel och hur kan de orsaka cancer?
A: Cancerogena läkemedel är de som kan orsaka cancer genom att skada gener. De kan aktivera onkogener eller inaktivera tumörsuppressorgener, vilket kan förvandla en frisk cell till en malign.
289
Q: Vilka läkemedel är kända för att kunna ge fosterskador och vad kallas denna effekt?
A: Läkemedel som cytostatika, antikoagulantia, antiepileptika, aminoglykosider, tetracykliner, litium, anabola steroider och ACE-hämmare kan orsaka fosterskador. Detta kallas teratogen effekt.
290
Q: Hur delar FASS in biverkningar baserat på organsystem?
A: FASS delar in biverkningar efter vilket organsystem som påverkas, t.ex. hud, lever, mag-tarmkanal.
291
Q: Hur delar FASS in biverkningar baserat på hur vanliga de är?
A: FASS klassificerar biverkningar som mycket vanliga (>1/10), vanliga (1/10-1/100), mindre vanliga (1/100-1/1000), sällsynta (1/1000-1/10 000) och mycket sällsynta (<1/10 000).
292
Q: Hur bygger FASS upp sin lista över biverkningar?
A: Listan bygger initialt på kliniska prövningar med ett tusental patienter i upp till ett halvår, och utökas därefter med hjälp av biverkningsrapporter efter att läkemedlet lanserats.
293
Q: Vad innebär 3-regeln vid biverkningsrapportering?
A: 3-regeln innebär att man måste testa ett läkemedel på tre gånger så många personer som biverkningen drabbar för att identifiera den. För en biverkning som drabbar 1/10 000 behövs 30 000 testpersoner.
294
Q: Vad var ett konkret exempel där 3-regeln användes för att förstå en biverkning?
A: Pandemrix-vaccinet mot svininfluensa, som visade sig orsaka narkolepsi i mycket sällsynta fall (ca 1/20 000). För att upptäcka en sådan biverkning krävs tester på minst 60 000 personer.
295
Q: Vilka organsystem är särskilt utsatta för biverkningar och vad är exempel på symtom?
Hud och slemhinnor: röda fläckar och utslag.
Gastrointestinala: diarré.
Benmärg: anemier.
Kardiovaskulära: blodtrycksförändringar.
Centrala nervsystemet: neurologiska (t.ex. stickningar) och psykiska biverkningar (t.ex. nedstämdhet).
Lever och njurar: risk för njursvikt
296
Q: Vilka är de vanligaste biverkningarna, och varför är det viktigt att informera om dem?
A: Det är viktigt att informera om de vanligaste biverkningarna så att patienten kan vara beredd och förstå orsaken till dem, vilket kan minska oro och rädsla.
297
Q: Hur kan man minska risken för biverkningar av ett läkemedel?
A: Risken för biverkningar kan minskas genom att ta läkemedlet på rätt sätt, till exempel tillsammans med mat eller på kvällen, beroende på vilket läkemedel det gäller.
298
Q: Vilka allvarliga biverkningar bör informeras om?
A: Informera om allvarliga biverkningar som kräver omedelbar vård, exempelvis feber eller yrsel. Det är viktigt att patienten vet vilka symptom hen ska vara vaksam på.
299
Q: Hur bör man balansera informationen om biverkningar till patienten?
A: Informationen bör balanseras så att risken för biverkningar ställs mot läkemedlets fördelar och de positiva effekterna av behandlingen.
300
Q: Vilka patientgrupper är särskilt känsliga för biverkningar?
A: Äldre, nyfödda, kvinnor, personer som haft biverkningar tidigare, de med nedsatt lever- eller njurfunktion och de som använder flera läkemedel är särskilt känsliga.
301
Q: Varför är det viktigt att anpassa informationen om biverkningar till varje patient?
A: Man vill inte skrämma patienten i onödan och riskera nocebo-effekt eller dålig följsamhet, men patienten har rätt till information och behöver känna till riskerna.
302
Q: Vad innebär "utökad övervakning" av läkemedel inom EU?
A: Utökad övervakning innebär att vissa läkemedel övervakas extra noga. Dessa läkemedel markeras med en svart triangel (▼) i bipacksedeln och produktresumén.
303
Q: Varför kan ett läkemedel stå under utökad övervakning?
A: Orsaker kan vara att läkemedlet är nytt, innehåller en ny substans, har begränsad information om långtidsanvändning, är ett biologiskt läkemedel, har ett villkorat godkännande eller nyligen identifierade risker.
304
Q: Vad är syftet med att rapportera biverkningar för läkemedel under utökad övervakning?
A: Det är särskilt viktigt att rapportera biverkningar för dessa läkemedel för att samla in mer information och säkerställa läkemedlets säkerhet.
305
Q: Vilka faktorer bör man överväga när man bedömer biverkningar?
A: Man bör överväga om reaktionen är en förväntad effekt, om den har beskrivits tidigare för samma eller liknande läkemedel, och om det finns ett typiskt tidssamband mellan biverkningen och behandlingsstart.
306
Q: Behöver man vara säker för att rapportera en misstänkt biverkning?
A: Nej, misstanke räcker för att rapportera en biverkning. Vissa biverkningar måste dock registreras.
307
Q: Vilka biverkningar måste alltid rapporteras?
A: Misstänkta läkemedelsframkallade dödsfall, livshotande situationer, biverkningar som leder till permanent skada, allvarliga biverkningar, nya eller oväntade biverkningar, biverkningar som ökar i frekvens eller svårighetsgrad samt alla biverkningar hos barn.
308
Q: Varför är det extra viktigt att rapportera biverkningar hos barn?
A: Läkemedel testas sällan på barn av etiska skäl, så alla biverkningar hos barn måste rapporteras för att samla information om läkemedlets säkerhet för denna grupp.
309
Q: När började sjuksköterskor rapportera biverkningar och varför?
A: Sjuksköterskor började rapportera 2007 för att få en bredare bild av biverkningar. Deras rapporteringsmönster liknar läkarnas.
310
Q: Kan en sjuksköterska rapportera biverkningar även om hen inte har förskrivit läkemedlet?
A: Ja, sjuksköterskor kan rapportera biverkningar oavsett om de har förskrivit läkemedlet eller inte. Det är dock bra att återkoppla till den som förskrivit läkemedlet.
311
Q: Vad är en läkemedelsinteraktion?
A: Samverkan mellan två eller flera läkemedel som används samtidigt, vilket kan leda till att effekterna försvagas eller förstärks.
312
Q: När bör man överväga risken för läkemedelsinteraktioner?
A: När en patient får oväntade terapisvar eller använder flera läkemedel samtidigt.
313
Q: Hur kan patientens följsamhet påverka läkemedelsbehandlingen?
A: Om patienten inte följer den rekommenderade ordinationen kan det påverka läkemedlets effekt, inklusive interaktioner med andra läkemedel.
314
Q: Vilka faktorer kan öka risken för läkemedelsinteraktioner?
A: Njursvikt, leversvikt, äldre patienter och användning av läkemedel med smalt terapeutiskt område, särskilt de som påverkar centrala nervsystemet.
315
Q: Vilka läkemedel orsakar flest interaktioner och kan påverka andra?
A: Exempel är fenytoin, karbamazepin, fenobarbital (epilepsi), erytromycin (infektion), NSAID, ketokonazol, itrakonazol (svamp), fluoxetin, paroxetin (antidepressiva) och rifampicin (tuberkulos).
316
Q: Vilka läkemedel påverkas ofta av interaktioner?
A: Läkemedel mot epilepsi, hjärtarytmi, warfarin (antikoagulantia), immunosuppressiva, teofyllin (astma), digoxin (hjärtsvikt), metotrexat (reumatoid artrit och cancer), litium (bipolär sjukdom) samt HIV- och aids-mediciner.
317
Q: Vad är farmakodynamiska interaktioner?
A: Interaktioner som förändrar läkemedlets effekt utan att ändra koncentrationen, ofta genom förändringar i receptorer, synergier eller antagonism.
318
Q: Vad är farmakokinetiska interaktioner?
A: Interaktioner som påverkar läkemedlets koncentration i kroppen genom förändrad absorption, distribution, metabolism eller utsöndring.
319
Q: Vilka är de huvudsakliga typerna av läkemedelseffekter vid interaktioner?
A: Additiva (1+1=2), synergistiska (1+1>2) och potentierande (0+1>1) effekter.
320
Q: Vad innebär en additiv effekt vid läkemedelsinteraktion?
A: Två läkemedel med likartade effekter ger tillsammans en ökad effekt, som ofta kan leda till förstärkt toxicitet. Exempel är kombination av blodtryckssänkande läkemedel.
321
Q: Vad är en synergistisk effekt vid läkemedelsinteraktion?
A: Två läkemedel ger en effekt som är större än summan av deras individuella effekter. Exempel: trimetoprim och sulfonamid, som tillsammans ger bakteriedödande effekt.
322
Q: Vad innebär en potentierande effekt vid läkemedelsinteraktion?
A: Ett läkemedel utan egen effekt kan öka effekten av ett annat läkemedel, exempelvis koffein som förstärker smärtstillande effekten av paracetamol.
323
Q: Hur kan två läkemedel interagera på samma receptor i samma organ?
A: Genom att konkurrera om samma bindningsställe, vilket kan resultera i kompetetiv antagonism där ett läkemedel minskar effekten av det andra.
324
Q: Vad är ett exempel på agonist/antagonist-interaktion?
A: Morfin (agonist) och naloxon (antagonist) tävlar om samma receptor, vilket kan minska eller upphäva morfinets effekt.
325
Q: Hur fungerar en antidot vid läkemedelsinteraktioner?
A: En antidot, som naloxon vid opioidöverdos, blockerar receptorn och avbryter effekten av det skadliga läkemedlet.
326
Q: Hur kan olika läkemedel påverka samma organ genom olika receptorer?
A: De kan förstärka eller dämpa varandras effekter. Exempelvis flera CNS-dämpande läkemedel kan förstärka varandras verkan och orsaka allvarliga biverkningar som andningsdepression.
327
Q: Hur kan läkemedel som verkar på olika organ och receptorer interagera?
A: De kan påverka fysiologiska mekanismer som bidrar till samma slutresultat, exempelvis olika läkemedel som påverkar koagulationssystemet.
328
Q: Vad är ett exempel på interaktion i koagulationssystemet?
A: Kombinationen av warfarin (antikoagulantia) och NSAID kan öka risken för blödning genom att påverka olika steg i koagulationsprocessen.
329
Q: Hur kan interaktioner påverka läkemedels absorption?
A: De kan förändras genom komplexbildning i tarmen, förändrad peristaltik, ändrat pH eller förändrad bakterieflora, vilket kan påverka koncentrationen av läkemedlet i blodet.
330
Q: Vad är medicinskt kol och hur fungerar det som antidot?
A: Medicinskt kol är en peroral antidot som används för att behandla förgiftningar. Det fungerar genom komplexbildning, där kol binder till giftiga ämnen i tarmen och hindrar dem från att absorberas, så att de kan passera genom tarmen utan att tas upp i kroppen.
331
Q: Vad är komplexbildning vid absorption och hur kan det undvikas?
A: Komplexbildning är när vissa läkemedel binder till varandra i tarmen, vilket kan förhindra absorption. Exempel inkluderar järntabletter, antacida med kalcium, aluminium eller magnesium, samt mjölk. För att undvika interaktioner kan man ta läkemedlen med några timmars mellanrum.
332
Q: Hur påverkas distributionen av läkemedel i kroppen?
A: Distributionen påverkas av läkemedlets bindning till olika proteiner, både i vävnader och i blodplasman. En förändring i proteinbindning, kallad displacement, kan påverka mängden fritt läkemedel som är tillgängligt för att verka, nå vävnader och elimineras. Detta påverkar också läkemedlets effektivitet och biverkningar.
333
Q: Varför är sulfa- och ASA-interaktioner viktiga att beakta för gravida och nyfödda?
A: Sulfa och ASA kan konkurrera med bilirubin om bindningsplatser på plasmaproteiner. Detta kan leda till ökad fri bilirubinkoncentration i blodet, vilket är särskilt riskabelt för gravida och nyfödda, eftersom förhöjt bilirubin kan skada hjärnan om det passerar blodhjärnbarriären.
334
Q: Vad är enzymernas roll i metabolism av läkemedel och vad innebär enzyminduktion och enzyminhibition?
A: Enzymer som CYP (cytokrom P450) är viktiga för nedbrytningen av läkemedel. Enzyminduktion innebär ökad produktion av enzymer, vilket leder till snabbare metabolism. Enzyminhibition betyder att enzymaktiviteten hämmas, vilket leder till långsammare metabolism. Dessa processer påverkar koncentrationen och effekten av läkemedel.
335
Q: Vad kan hända om CYP-enzymer induceras eller inhiberas? Ge exempel.
A: Om CYP-enzymer induceras, som med karbamazepin, kan det leda till ökad nedbrytning av hormoner i p-piller, vilket minskar deras effektivitet och kan leda till oönskad graviditet. Inhibition, som med grapefruktjuice och simvastatin, kan öka koncentrationen av läkemedel och risken för biverkningar som myopati och rabdomyolys.
336
Q: Vad innebär biotillgänglighet och hur påverkas den av administreringsvägen?
A: Biotillgänglighet är hur stor del av ett läkemedel som når systemkretsloppet och därmed kan verka i kroppen. Den påverkas av administreringsvägen, exempelvis har intravenös administrering 100 % biotillgänglighet medan oral administrering kan variera beroende på förstapassagemetabolism.
337
Q: Hur kan förstapassagemetabolismen påverka läkemedlets biotillgänglighet?
A: Förstapassagemetabolismen utförs av leverenzymer och bryter ner läkemedel innan de når systemkretsloppet. Vid hög förstapassagemetabolism kan läkemedlet ha låg biotillgänglighet, men om processen hämmas ökar biotillgängligheten och läkemedlets koncentration.
338
Q: Hur sker enterohepatisk recirkulering och vad kan påverka denna process?
A: Enterohepatisk recirkulering är när läkemedel som elimineras via gallan återupptas från tarmen. Detta kan påverkas av förändrad tarmflora eller transportenzyminduktion, vilket kan ändra läkemedlets effekt och varaktighet i kroppen.
339
Q: Vad är skillnaden mellan farmakodynamiska och farmakokinetiska interaktioner vid kombination av alkohol och läkemedel?
A: Farmakodynamiska interaktioner innebär att alkoholen förstärker läkemedlets effekter, som CNS-dämpning. Farmakokinetiska interaktioner innebär att alkohol påverkar nedbrytningen av läkemedel; vid sporadiskt intag hämmar alkohol leverns enzymer, medan långvarig konsumtion inducerar enzymsystem och minskar läkemedelskoncentration.
340
Q: Hur kan mat och dryck påverka effekten av läkemedel? Ge exempel.
A: Vissa livsmedel kan interagera med läkemedel och förändra deras effekt. Exempel är grapefruktjuice som kan öka koncentrationen av statiner, vitamin K-rik mat som minskar effekten av warfarin, och kalcium i mejeriprodukter som kan skapa komplex med antibiotika och minska deras absorption.
341
Q: Vilka källor kan användas för att kontrollera läkemedelsinteraktioner?
A: För att kontrollera läkemedelsinteraktioner kan man använda elektroniska expertstöd (EES), FASS, Janusinfo.se och interaktionsdatabaser som finns tillgängliga via vårdsystem som Take Care. De ger varningar och råd om hur interaktioner bör hanteras.
