Farmakokinetik s. 64-74 Flashcards
Förklara begreppet farmakokinetik och vad dess syfte är i klinisk praxis.
Hur kroppen hanterar ett läkemedel. Vad som sker med läkemedlet från intaget tills det försvinner ut ur kroppen.Kunskapen om hur läkemedlet rör sig i kroppen hjälper oss att förstå hur stor del av en L-M dos som kommer att transporteras till det område där det ska verka och hur länge L-M kommer stanna kvar i kroppen. Viktigt för att kunna avgöra rätt dos och hur ofta L-M ska ges.
Redogör för begreppet absorption samt för enteral tillförsel och parenteral tillförsel.
Beskriver det som sker med läkemedlet från att det tillförs tills att det kommer ut i blodbanan och transporteras till verkningsstället.
Sättet L-M ges på har betydelse för hur mycket som kommer till verkningsstället.
Enteral tillförsel: Läkemedel som sväljs absorberas från tarmen och passerar vena portae och levern.
Parenteral tillförsel: När L-M ges via injektion eller infusion. Går utanför levern till verkningsstället. Munslemhinnan och nedre delen av rektum har inte dränage till vena portae-resorbletter och suppositorier är exempel på L-M former som transporteras till verkningsstället utan att gå via levern.
Vilka passagehinder på vägen till verkningstället finns för läkemedel som tas oralt?
Magsyran har ett pH på 1-2 vilka kan utsätta L-M för kemiska påfrestningar. Detta har lösts med “enterotabletter” där tabletten inte löses upp förrän den når tarmen.
Ventrikelns tömningshastighet: De flesta L-M absorberas endast lite av slemhinnan i ventrikeln, det mesta av upptaget sker i tunntarmen. Förhållanden som hämmar ventrikeltömningen kan därför försena upptaget av L-M. Vid illamående är ofta ventrikeltömningen nedsatt-vilket medför att det kan ta lång tid för L-M att verka. Då får parenteral tillförsel övervägas.
På vilket sätt påverkas läkemedelsupptaget av att tas i samband med måltid eller på fastande mage? Ge exempel på läkemedel.
Intag med mat försenar transporten av läkemedel från ventrikeln till tarmen. På fastande mage ger oftast snabbare effekt. Vissa läkemedel absorberas bättre med mat och andra sämre, därför är det viktigt att kolla upp detta i FASS, bisfosfonater (osteoporos) ska inte tas i samband med måltider pga att de binder så kraftigt till födan att det inte ger effekt.
Vilka typer av läkemedel kan inte ges i tablettform? Varför?
Gäller särskilt läkemedel som består av peptider då de bryts ned av matspjälkningsenzymer. Många hormonliknande/hormonläkemedel som tex insulin måste ges via infusion eller parenteralt.
Beskriv hur ett läkemedel absorberas från tarmen samt vad läkemedlet behöver ha för egenskaper för att kunna absorberas.
För att läkemedlet ska kunna absorberas måste det passera cellmembran. Cellmembranet är uppbyggt av fosforlipider som har ett hydrofobt huvud och en hydrofil svans. För att läkemedlet ska kunna passera måste det vara både hydofilt och hydrofobt samt ojoniserat (varken positiv eller negativ laddning), samt vara en tillräckligt liten molekyl.
Många läkemedel passerar genom passiv diffusion-dvs att koncentrationen av L-M är högre på utsidan än på insidan av membranet.
Vad kan vara det vara för faktorer som gör att läkemedlet inte kan ta sig igenom cellmembranet i tarmen?
De är beroende av särskilda transportmekanismer för att tas upp i tarmen (levodopa)
L-M kan ha för stora molekyler (dextran, heparin) att de måste ges intravenöst, verkar i blodbanan.
Vad innebär det att ett läkemedel har förstapassage effekt i levern?
I levern finns enzymer som kan metabolisera läkemedlet så att en större eller en mindre del av läkemedlet som absorberats från tarmen elimineras. Om en betydande del av L-M inaktiveras vid metabolismen i levern kallar man det för förstapassage effekt. Tex. nitroglycerin inaktiveras fullständigt under förstapassagen i levern, och måste därför ges som resoribletter, spray, infusion.
Redogör för begreppet biotillgänglighet- samt vilka faktorer som påverkar biotillgängligheten.
Den andel av tillfört läkemedel som når fram till systemkretsloppet efter passagen genom ventrikeln, tarmen och levern. Faktorer som påverkar biotillgängligheten är: administrationssätt och hur läkemedlet är formulerat-vilka olika hjälpämnen som är tillsatta i läkemedlet, vilka i sin tur påverkar biotillgängligheten. Ett mått på hur mycket av dosen som kommer ut i kretsloppet.
Exempel: Bio tillgängligheten anges som ett tal mellan 0-1 och eller i % 0-100. Graderingen uttrycker hur mycket av ett L-M som når fram till systemkretsloppet jämfört med samma dos intravenöst. IV=100% och tablett=50%. Då måste det ges en dubbelt så stor dos i tablettform för att läkemedlet ska ge samma biotillgänglighet som det gör intravenöst.
Varför kan depåtabletter ha lägre biotillgänglighet än andra tabletter?
För att inte allt läkemedel frigörs på vägen genom tarmen. Så i vissa fall, till exempel med Furosemid måste en dos på 30 mg ges för att ge samma vattendrivande effekt som 20 mg furosemid vanlig tablett.
Redogör för distributionen i kroppen av ett läkemedel.
När läkemedlet har kommit in i systemkretsloppet ska det fördelas i kroppen och transporteras till verkningsstället. Läkemedel binder i högre eller lägre grad till proteiner i plasma (albumin). Varierar mellan 0-100%s bindning. Den del som är obunden är den volymen av läkemedlet som kan ta sig till verkningsplatsen, binda sig till målmolekylen och utöva farmakologisk effekt.
Vad innebär låg respektive hög distributionsvolym?
Distributionsvolym innebär vart i kroppen man kan finna läkemedlet. Mäts i liter/kilo. Liten distributionsvolym,består oftast av L-M med stora molekyler. = L-M återfinns i blodet. Stor distributionsvolym, oftast läkemedel med små molekyler=L-M återfinns i vävnader utanför blodbanan, större risk för biverkningar.
Redogör för metabolismen av läkemedel i levern.
Vanligaste sättet läkemedel metaboliseras. Det sker en omvandling av läkemedlet från fettlösligt till vattenlösligt. Syftet är att läkemedlet ska göras vattenlösligt för att kunna föras ut ur kroppen som urin. Metabolismen i levern sker i 2 faser:
Fas 1: L-M genomgår en oxidation (omvandling) för att läkemedlet ska bli en reaktiv metabolit. Cytokrom-p är ett enzymkomplex som är väldigt aktivt i fas 1. Enzymernas uppgift är att sätta dit en OH-grupp.
Fas 2: Den reaktiva metaboliten sammansmälter med en kemisk förening som är vattenlöslig. Slutprodukten blir vattenlöslig och kan utsöndras via urinen.
Vad är en “prodrug”?
Ett läkemedel som är overksamt när det ges men omvandlas i levern till ämnen som har den önskade farmakologiska effekten. Prodrugs omvandlas oftast till aktiva metaboliter i fas 1 i levern, och aktiveras av enzymer.
Hur går exkretion av läkemedel via gallan till? Vilka egenskaper ska ett läkemedel ha för att utsöndras via gallan? Och förklara begreppet terohepatisk recirkulation.
L-M som är fettlösliga med hög molekylvikt utsöndras i feces via gallan. Ett läkemedel med hög grad av terohepatisk funktion kommer att reabsorberas från gallan av tarmen och gå åter ut i kroppen. Alltså tar det extra lång tid för ett sådant läkemedel att lämna kroppen.
