Farmakodynamik 52-61 Flashcards
Förklara begreppet Farmakodynamik.
Omfattar läkemedlens verkningsmekanismer och deras effekter i kroppen.
På vilket sätt utövar ett läkemedel effekt i kroppen (cellulärt)?
- Läkemedlet binds till och påverkar en målmolekyl i cellmembranet.
- Därefter utlöses en respons i de celler där målmolekylerna finns.
- Förändring sker i dessa cellers vävnad och i det organ den aktuella vävnaden finns.
Vilka olika typer av målmolekyler kan läkemedel påverka? Beskriv dessa kortfattat.
Receptorer- signalsubstansen binder sig till receptorn och en process sätts igång intracellulärt.
Jonkanaler- Jonkanaler öppnas och stängs vid reglering av joner (tex. Na+ K+ samt Ca2+. ) Överföringen av nervimpulser regleras genom genomsläppning av joner i jonkanaler.
Tansportproteiner- Är lokaliserade i cellväggen, har till uppgift att reglera natrium och kalium. Högre nivå av kalium inne i cellen och högre nivå av natrium utanför cellen. De skickar även tillbaka neurotransmittorer tillbaka till sin nervcell där den ursprungligen kom ifrån. Transportproteiner som kallas pumpar (Na+K+ pumpen) behöver ATP.
Enzymer- L-M påverkar enzymer genom att blockera området på enzymet som kroppsegna strukturer binder till= enzymets funktion hämmas.
Andra målmolekyler- DNA och RNA vid cancer. Läkemedlen binder direkt till det genetiska materialet och som förhindrar transkriptionen.
Beskriv hur Digoxin verkar på molekylnivå, cellnivå, vävnadsnivå och organnivå.
- Dioxinet hämmar NaK-pumpen. (molekylnivå).
- När NaK nivåerna ändras påverkas andra pumpmekanismer så att nivån av Ca2+ ökar i samma celler. (cellnivå).
- En ökning av Ca2+ i hjärtmuskelcellerna ger en ökad kontraktilitet i hjärtmuskulaturen (vävnadsnivå).
- Ökad kontraktilitet i hjärtmuskulaturen ökar hjärtats pumpeffekt (organnivå).
Beskriv hur lokalbedövning verkar på molekylnivå, cellnivå vävnadsnivå och organnivå.
Nervimpulser överförs genom öppning och stängning av jonkanaler.
- Läkemedelsmolekylen blockerar jonkanalerna (molekylnivå)
- Resulterar i att signalen inte kan gå vidare i nervcellen (cellnivå).
- Överföringen av nervimpulser till hjärnan stoppas (vävnadsnivå)
- Vi uppfattar ingen smärta från det aktuella området (verkan på organnivå).
På vilket sätt kan ett läkemedel utöva effekt? Beskriv hur antagonister, agonister och paritella agonister och kompetetiva antagonister verkar på receptorerna.
Ett läkemedel kan antingen stimulera eller blockera receptorer för att utöva effekt.
Antagonist: Läkemedlet blockerar receptorn så att den inte kan stimuleras av kroppsegna ämnen.
Agonist: Ett läkemedel som maximalt kan stimulera alla receptorer av “sin typ” om koncentrationen/dosen blir tillräckligt hög.
Paritell agonist- Läkemedlet binder till receptorn och stimulerar receptorn men inte kan göra det maximalt oavsett hur hög koncentrationen eller dosen är.
Komeptetiv: Om antagonisterna vill ha samma bindningsställe.
Förklara begreppen dos, koncentration och effekt, samt hur de förhåller sig till varandra.
För att ett L-M ska kunna utöva effekt behövs:
- Läkemedlet måste finnas i tillräckligt hög koncentration på verkningsstället, vilket förutsätter att en tillräckligt hög dos av L-M har getts.
- Läkemedlet måste kunna binda sig till sin målmolekyl.
Beskriv reversibel och irreversibel bindning, samt hur de påverkar varandra.
reversibel bindning- att L-M kan bindas till en receptor för att därefter släppa från den så att bindningen upphör. Därefter kan en annan L-M molekyl binda till läkemedlets receptor osv.
Irreversibel bindning- Liganden binder till receptorn och stannar kvar där. Det bildade komplexet kan inte dissociera (lösas upp).
Så för att en annan ligand ska kunna utöva effekt vid ett läkemedel med irreversibel bindning måste den binda till en annan receptor. En irreversibel bindnings effekt avtar tids nog. Nya receptorer måste bildas eftersom komplexet inte dissocierar.
Förklara begreppen affinitet, selektivitet och specificitet samt ge kliniska exempel på hur ett läkemedel med hög affinitet påverkar ett läkemedel med låg affinitet, samt vid hög/låg specificitet och selektivitet.
Affinitet- Läkemedlets benägenhet att binda sig till en receptor. Ju starkare benägenheten att binda sig är-desto högre är affiniteten. Naloxon har högre affinitet till opioida u-receptorer än vad morfin har-där med så kommer nalaxonet att tränga bort morfinet från receptorerna och upphäva morfineffekten, även om koncentrationen av morfin är högre än av naloxonet.
Selektivitet: Om ett läkemedel har hög affinitet till en bestämd receptor men betydligt lägre affinitet till andra receptorer=hög grad av selektivitet.
Specificitet: Om ett L-M har ungefär samma affinitet till många olika receptorer har det en låg specificitet-hög specificitet binder till specifika receptorer.
Morfin/starka smärtstillande L-M är selektiva- binder till opioida u-receptorer och endast i en liten utsträckning till andra opioidreceptorer-vilka kan ge effekt på CNS.
Neuroleptika- antipsykotisk medicin binds till en rad olika receptorer, vilket gör att L-M ingriper i en rad olika processer i hjärnan. Neuroleptika har alltså en låg selektivitet.
Beskriv vad som kan hända om ett läkemedel med hög selektivitet ökas till för hög dos.
Selektiviteten hos ett L-Ms förhållande till en specifik målmolekyl är inte en konstant egenskap. När mängden av dosen ökas, ökas koncentrationen av L-M på verkningsstället och kan medföra att L-M börjar verka på andra målmolekyler än vad som var tänkt. När dosen ökas, blir L-Ms verkningsprofil mindre specifik och risken för biverkningar ökar.
Vad är det som avgör tiden till effekt/respons hos ett läkemedel?
Läkemedlets respons påverkas framförallt av hur snabbt en tillräckligt hög koncentration av läkemedlet som erhålls i målområdet och kan påverka receptorerna och sedan vilket svar de förmedlar.
Hur snabbt ett L-M når målområdet är beroende av hur L-M distribueras (tex. intravenöst/intramuskulärt). Hur snabbt ett L-M binder till receptorerna och vilket svar de förmedlar beror på var receptorerna finns samt vilken funktion de har.
Extracellulära receptorer- Om L-Ms målmolekyl är en extracellulär receptor kan man förvänta sig effekt om några minuter (tex enzymer i plasma).
Membranbundna receptorer- tiden till effekt beror på vilken sorts membranbundna receptorer det är. Tex. ligandkontrollerande jonkanaler eller g-proteinkopplade receptorer som aktiverar G-proteiner på cellens insida.
Intracellulära receptorer- Effekt från timmar-dagar då denna typen av L-M ofta ska verka hämmande på proteinsyntesen.
Redogör för begreppet potens hos ett läkemedel.
Beskriver vilken läkemedelsdos som är nödvändig för att uppnå önskad effekt. Potens=effekt per viktenhet, tex. per mg. Ett läkemedel som ges i en lägre dos och ger effekt är ett läkemedel med hög potens. Ett läkemedel som måste ges i högre dos för att uppnå samma effekt har lägre potens.
Vad innebär läkemedlets terapeutiska bredd?
Terapeutisk bredd menas avståndet mellan den dos som ger önskad effekt och den dos som ger oönskad effekt (biverkningar).
Litet terapeutiskt fönster=liten skillnad på dosen mellan önskad effekt och oönskad effekt.
Stort terapeutiskt fönster= Om det är stor skillnad på dosen mellan önskad effekt och oönskad effekt.
Varför är det viktigt att vara uppmärksam när en patient behandlas med ett läkemedel med smalt terapeutiskt fönster?
För att dosen mellan önskad effekt och biverkningar har inte ett långt avstånd från varandra. Läkemedel med en liten terapeutisk bredd ska alltid ses som potentiellt farliga och ska användas med försiktighet. Mätning av koncentrationen i serum är ett viktigt hjälpmedel för att reglera dosen rätt.
Varför är det inte lika farligt att använda ett läkemedel med ett stort terapeutiskt fönster?
Det är mindre risk eftersom att avståndet mellan den dos som ger önskad effekt och den dos som ger oönskad effekt är stor. Det är också mindre risk att biverkningar uppstår om dosen inte är helt korrekt.
Redogör för begreppen tolerans och abstinens.
TOLERANS:Långvarig användning av ett läkemedel kan leda till att effekten med tiden blir sämre. Målmolekylerna anpassar sig till läkemedlet och därmed behövs kraftigare stimulering för att få samma effekt. Därför måste dosen gradvis ökas för att bibehålla effekten (bensodiazepiner och opioider). Patienter kan även utveckla tolerans mot biverkningar (tex. SSRI-preparat).
ABSTINENS: Narkotiska L-M kan ge abstinensbesvär om L-M behandlingen avslutas tvärt. Beror på att målmolekylerna anpassar sig till tillförseln av läkemedel.
Av vikt att patienten informeras kring att det är extra viktigt att följa ordinationen vid behandling av dessa typer av läkemedel.
Förklara begreppet reboundfenomen.
Samma som utsättningssymtom. Betablockerare och SSRI.
