Verkstadsmätteknik I,II Flashcards
Mätosäkerhet
Mätosäkerheten skattas som det intervall som det sanna värdet med stor sannolikhet (t ex 95 %)
tillhör. Fördelen med att uttrycka sig i mätosäkerhet är att vi inte vet exakt hur stort mätfelet är
vid en mätning, vi kan bara uppskatta hur osäkra vi är.
Ge tre exempel på källor till mätosäkerhet. Ange också vilka miljöfaktorer som måste hållas
under kontroll vid längdmätning. Vid vilken temperatur gäller måtten på en ritning?
Fysiska förhållanden som råder vid mättillfället – mätmiljön (temperatur: 20C, lufttryck:
normalatmosfär, luftfuktighet: 35-55%) påverkar mätresultatet.
Temperaturinverkan – längdutvidgning.
Mätkrafter och geometriberoende fel, t ex utformning av mätspets (radie, kontaktyta). En spets med stor radie ger en stor kontaktyta och en liten kontaktdeformation
Abbes komparatorprincip
Abbes komparatorprincip: Instrument för längdmätning ska konstrueras så att den mätta sträckan är den
rätlinjiga fortsättningen av mätskalan
Taylors princip för tolkar
För att kontrollera toleransgränser används ibland gå- och stopptolkar. En gåtolk ska ha en sådan form
att den medger en samtidig kontroll av mätobjektets form i hela dess utsträckning. En stopptolk ska ha en sådan form att den medger en punktvis kontroll av mätobjektet.
Systematiskt vs slumpmässigt fel
Ett systematiskt fel (en konstant avvikelse från det ”sanna” värdet) är deterministiskt.
Om man känner
till ett systematiskt fel (det kan i princip förutsägas) kan man oftast kompensera för det och öka
noggrannheten i en mätning.
Ett ickedeterministiskt fel kallas för slumpmässigt fel. Genom att mäta
flera gånger och t ex beräkna ett medelvärde kan man erhålla ett mer tillförlitligare värde
Kalibreringens 3 syften
Att uppskatta mätmetodens (mätdonets) mätosäkerhet
Att kompensera för systematiska avvikelser – jämföra med en referens med 10 ggr bättre
noggrannhet
Att kontinuerligt säkerställa mätmetodens tillförlitlighet.
Spårbar kalibering
Det innebär att man steg för steg ska kunna följa kalibreringen mot mätinstrument med stegrad
noggrannhet hela vägen tillbaka till grundenheten med redovisad osäkerhet i varje led. Proceduren ska
vara fullt dokumenterad.
Direkt vs indirekt mätdon
Direkt: mätdon som direkt ger ett mätvärde, t ex linjal och skjutmått
Jämförande: mäter avvikelsen från en noggrann referens, dvs. man mäter skillnaden mellan passbitens
mått och axelns mått. Fördel: litet mätområde ger liten mätosäkerhet.
Osäkerhet för
a) skjutmått,
b) mätur,
c) mikrometer (bygelmätskruv),
d) invändig mikrometer,
e) passbitar,
f) tolkar (håltolk, gängtolk och toleranshaktolk).
a) 50 mikrometer
b) 5 mikrometer
c) 5 mikrometer
d) 5 mikrometer
e) finns olika, men 0,1 mikrometer
f) 1 mikrometer
Ge tre exempel på teknisk/mekanisk ytfunktion med tillämpning,
Lastbärare, oljefilmhållare – lageryta
Slityta – svarvstål, t ex belagda hårdmetallvändskär
Tätning – t ex hydraulcylinder, förbränningsmotorcylinder
Ra, Rz, Rp, Rv
Ra: Det aritmetriska medelvärdet av de absoluta värdena av profilkurvans avvikelser från medellinjen
inom referenslängden.
Rz: Höjdskillnaden mellan den högsta toppen och den lägsta dalen inom undersökt referenslängd.
Rp: Skillnaden mellan högsta topp och medellinjen inom undersökt referenslängd.
Rv: Skillnaden mellan lägsta dal och medellinjen inom undersökt referenslängd.
Abbotkurva, Rk, Rpk, Rvk
En Abbot-kurva (materialandelskurva/bärighetskurva) erhålls om profilkurvan snittas i olika nivåer från
topp till botten
Rpk reducerad topphöjd, Rk kärnhöjd, Rvk reducerat daldjup.
Varför är Ra ingen bra parameter för att specificera en ”teknisk” yta, t ex ett cylinderlopp?
Ra skiljer inte på toppar och dalar på grund av absolutbelopp.
Toppig yta slits fort. Yta med dalar håller oljefilm.
Ger ingen information om bärighet. En teknisk yta bör inte specificeras med Ra.
Galvanisering
Doppning i flytande zink för plåtar och större komponenter (kallas även varmförzinkning).
Elektroplätering i zinksalt-lösning för mindre komponenter (kallas även förzinkning)
Anodisering
Elektrolystisk process som ökar oxidlagret på ytan av aluminium.
Ökning av oxidskiktet (Al2O3) på komponenter av aluminium genom nedsänkning i en elektrolyt (t ex utspädd svavelsyra) där komponenten är anod (+). En platta av bly kan användas som katod (-).
Spänning ca 15 V. Infärgning genom tillsättning av metallatomer i oxiden. Obetydlig
dimensionsförändring
