Tentor !!! Flashcards
Redogör för varför tillsatser av polymerer i allmänhet ökar vätskors viskositet mer än tillsatser av lågmolekylära ämnen per gram tillsatt ämne! (3p)
I bra lösningsmedel bildar polymerer nystan som innehåller stor volymsandel lösningsmedel
Stor volym per nystan. Ett nystan bidrar till viskositeten lika mycket som en solid sfär med radien ≈ nystanets gyrationsradie.
Viskositeten ökar med volymsandelen nystan —> Stor viskositetshöjning per gram polymer.
I en vätska som rinner rör sig vätskeskikt med olika hastighet. Viskositeten uppkommer på grund av att rörelseenergi överförs från skikt som rör sig snabbt till skikt som rör sig långsamt; det finns en friktion mellan skikten.
I gränsytan mellan ett polymernystan och det rena lösningsmedlet uppstår på samma sätt friktion när lösningen rinner
Vid bestämningar av gyrationsradien med statisk ljusspridning som i exemplet ovan, utnyttjar man ljusspridningens vinkelberoende. Förklara varför gyrationsradien kan bestämmas genom mätningar av hur intensiteten på det spridda ljuset ändras med spridningsvinkeln! (2p)
Laserljus är elektromagnetisk strålning med en viss våglängd.
Ljusspridning uppstår när elektronerna i molekylerna som bygger upp polymerkedjorna växelverkar med det elektromagnetiska fältet.
Ljuset sprids samtidigt från alla segment i polymerkedjan i alla riktningar.
Spridningens intensitet beror av vinkeln 𝜃 mellan laserstrålens riktning och det spridda ljuset.
Vid 𝜃=0 är fotonerna som sprids från olika punkter i ett polymernystan i fas (konstruktiv interferens).
Vid högre vinklar kommer de spridda fotonerna som färdats olika sträckor vara mer eller mindre ur fas, och när de växelverkar med varandra uppstår destruktiv interferens. Det gör att intensiteten minskar.
Gyrationsradien är segmentens medelavstånd till nystanets tyngdpunkt.
Med ökad gyrationsradie ökar medelavståndet mellan olika spridningscentra i molekylen. Därmed ökar också den destruktiva interferensen vi en given vinkel och intensiteten avtar snabbare med ökad spridningsvinkel.
Det finns ett direkt samband mellan intensitetens vinkelberoende och gyrationsradien som kan utnyttjas för att bestämma gyrationsradien från en plot av spridningsintensiteten mot spridningsvinkeln.
Betrakta följande tre substanser:
A) En oladdad polymer uppbyggd av opolära segment
B) En polyelektrolyt
C) Ett polyelektrolytsalt bestående av en negativt laddad polyjon och en positivt laddad polyjon.
Alla tre består av polymerkedjor med hög molekylvikt (>100000). Vilken substans förväntas ha högst löslighet i vatten? Motivera ditt svar! Av svaret ska det framgå, för var och en av substanserna, varför lösligheten förväntas vara låg eller hög. (3p)
Högst löslighet: Polyelektrolyten (B). I vatten dissocierar motjonerna från polyjonladdningarna. Därmed ökar saltets bidrag till lösningens blandningsentropi avsevärt, vilket medför att även en polyelektrolyt med hydrofob ryggrad kan lösa sig i vatten.
Oladdade polymerer med hög molekylvikt (A) bidrar mycket mindre är lågmolekylära ämnen till lösningars blandningsentropi per gram upplöst ämne, eftersom varje gram upplöst polymer genererar endast ett litet antal upplösta molekyler (mindre antal sätt att blanda molekylerna med vattenmolekylerna). Det innebär att intermolekylär växelverkan med vatten får större betydelse för polymerer än lågmolekylära ämnen, och medför att polymerer blir dåligt blandbara med vatten om de har opolär ryggrad.
Polyelektrolytsalt bestående av en negativt laddad polyjon och en positivt laddad polyjon (C) har i allmänhet låg löslighet i vatten eftersom upplösta kedjor bidrar lite till blandningsentropin (per gram) samtidigt som det oupplösta saltet stabiliseras av coulombkrafterna mellan de motsatt laddade kedjorna
En dispersion av negativt laddade kolloidala partiklar i vatten flockulerar när man tillsätter små mängden av poly(diallyldimethylamonium) klorid (PDDA, en polyelektrolyt med positivt laddade segment).
Poly-jon bryggning. PDDA kommer att fungera som motjon för flera partiklar samtidigt. Att separera partiklarna skulle innebära att PDDA konfigurationsentropi minskar. Detta leder till flockulering.
Nanopartiklar av kiseldioxid (ett hydrofilt material) dispergerad i vatten har ett mycket bra kolloidal stabilitet även vid höga salt koncentrationer. En mycket stark repulsiv kraft som inte beskrivs av DLVO teorin uppstår när partiklarna kommer för nära varandra.
Svar: Hydratiseringskrafter. En möjlig förklaring till hur hydratiseringskrafter uppstår är: att ta bort vatten från närheten av hydrofila ytor kräver mycket energi. En stark repulsion uppstår istället. Finns dock alternativa förklaringar.
Den kolloidala stabiliteten för negativt laddade partiklar dispergerad i vatten kan ofta förbättras om en bas tillsätts till dispersionen. Att tillsätta en syra kan istället minska deras kolloidala stabilitet.
Svar: DLVO krafter. Att förändra pH kan förändra ytladdningstätheten. För negativa partiklar, kommer en ökning av pH att öka ytladdningstätheten och elektrisk dubbellager repulsion. Att minska pH har den motsatta effekten.
Hur skulle ytspänningskurvan förändras om försöket med den laddade amfifilt läkemedel upprepas i närvaro av 100 mM NaCl i lösningen? Motivera! (2p)
Flyttas åt vänster och nedåt. Tillsätta motjoner skärmer repulsionen mellan huvudgrupperna och CMC minskar (kurvan flyttas ått vänster). Det blir lättare för surfaktant molekyler att fördela sig till gränsytan (kurvan flyttas nedåt)
Rangordna följande surfaktanter efter ökande CMC. Motivera ditt svar!
CMC beror bl.a. på längden av kolkedjan och om huvudgruppen är laddad eller oladdad.
Natrium laurylsulfat och laurylglycerol har lika långa kolkedjor, men natrium laurylsulfat är laddad och har därför högre CMC.
Hexyltrimethylammonium bromid är också laddad, och har en mycket kortare kolkedja en natriumlaurylsulfat. Den har därför högst CMC.
En förutsättning för att det ska bildas en gel är att polymerkoncentrationen är högre än polymerens överlappskoncentration. Förklara varför! (2p)
För att bilda ett intakt nätverk måste bindningar bildas mellan olika polymer. Det kräver att nystanen överlappar, vilket sker om koncentrationen överstiger överlappskoncentrationen
b) Betrakta nedanstående fasdiagram för dextran – polyetylenglykol – vatten. Punkter och streckade bindelinjer visar experimentellt bestämda sammansättningar hos jämviktsfaser i fasseparerade prov. Heldragna bindelinjer är beräknade med hjälp av en teoretisk modell.
(i) Vilken typ av fasseparation uppvisar systemet, segregation eller association? (1p)
(ii) Ge en rimlig förklaring till varför enfasområdet är förhållandevis litet! (2p)
Dextran (DEX) och PEG är oladdade polymerer. Båda har mycket bra blandbarhet med vatten (framgår av att enfasområdet sträcker sig långt “ner” längs respektive sida i triangeln).
Däremot är deras blandbarhet med varandra i närvaro av vatten begränsad, vilket innebär att enfasområdet i diagrammet är litet. Den låga blandbarheten tyder på att PEG-DEX växelverkan är mindre gynnsam än PEG-PEG och DEX-DEX kontakterna, vilket är vanligt för två polymerer uppbyggda av olika molekylslag.
Eftersom polymerer bidrar förhållandevis lite till lösningar blandningsentropi leder den ogynnsamma kontakten lätt till fasseparation, eftersom fasseparationen medför att kontakten mellan dem minskar
Upplösningshastigheten för tabletter av fasta läkemedel påverkas av ett antal faktorer. Förutom tablettens vikt (och därmed substansmängden läkemedel den innehåller) är följande faktorer av betydelse:
-Omröringshastigheten i vätskan
-Läkemedlets diffusionskoefficient i vätskan
-Tablettens form (tex. sfäriskt piller eller myntformad tablett)
-Läkemedlets löslighet i vätskan
Förklara hur var och en av dessa faktorer inverkar på upplösningshastigheten! Du kan använda Ficks 1:a lag i din förklaring men svar av typen ”formeln visar att …” räcker inte som förklaring. (4p)
Svar: Omröringshastigheten i vätskan: Ökad hastighet förväntas öka upplösningshastigheten eftersom hastigheten för masstransport av upplöst läkemedel från tablettytan till bulkvätskan ökar. Det kan beskrivas som att tjockleken av stagnanta lagret i vätskan i kontakt med tabletten minskar, vilket ökar koncentrationsgradienten i stagnanta lagret.
Läkemedlets diffusionskoefficient i vätskan: Ökad diffusionskoefficient ökar masstransporten genom stagnanta lagret och därmed upplösningshastigheten.
Tablettens form: Formen avgör tablettens kontaktyta med vätskan och hur ytan ändras under upplösningen. Vid varje tidpunkt kan upplösningshastigheten antas vara proportionell mot ytans area (Ficks 1:a lag). För tabletter med samma massa (innan upplösningen börjar) är ytan större för en myntformad tablett än för ett sfäriskt piller. För myntet minskar dessutom ytans area mindre än för pillret under större delen av upplösningen. Upplösningshastigheten är därför hela tiden snabbast för myntet.
Läkemedlets löslighet i vätskan: Upplösningshastigheten ökar med ökad löslighet eftersom koncentrationsgradienten i stagnanta lagret ökar (jmf. ovan).
Beskriv och förklara effekten av NaCl koncentrationen på den kolloidala stabiliteten av AgNPs dispersioner. (2p)
Svar: Man ser i figuren att tillsatts av NaCl minskar den kolloidala stabiliteten. Den hydrodynamiska radien ökar snabbare med högre NaCl koncentration, vad som tyder på snabbare aggregering.
Anledningen till detta är att tillsatts av NaCl gör att den elektriskt dubbel lager repulsionen minskar. Motjonerna kommer att ackumulera nära partiklarnas yta och ”skärma” deras laddningar. Debye längden minskar och styrkan och räckvidd av repulsionen minskar. Det blir isf lättare för partiklarna att koagulera.
Förväntar man sig att den kolloidala stabiliteten för negativt laddade AgNPs. förbättras eller försämras om man upprepar experimenten vid pH = 6 istället än pH = 8? (1p)
Svar: försämras. Lägre pH kan leda till neutralisering av de negativt laddade grupperna på ytan.
a) Spirinolakton är ett diuretikum som främst används för att behandla vätskeuppbyggnad pga bl.a. hjärtsvikt eller njursjukdom. Adhesionsenergi mellan vatten och fast spirinolakton vid 25 °C är 57 mJ/m2. Kohesionsenergi för vatten vid samma temperatur är 144 mJ/m2. Är fast spirinolakton hydrofilt eller hydrofobt? Motivera ditt svar! (2p)
Svar:
Fast spirinolakton är hydrofobt. Detta kan man motivera på olika sätt.
Man ser att vattnets kohesions energi är mer än dubbel så hög än vatten/spirinolakton adhesionsenergi. Detta tyder på att vatten ”föredrar” att vara i kontakt med andra vatten molekyler än med spirinolakton.
Förklara kort varför man kan få övermättade lösningar av ett ämne om ämnet finfördelas till nanokristaller innan upplösning. (2p)
Nanokristaller har en stor area/volym förhållandet. Dvs att det finns en stor ytnergi kostnad per mängd ämne när ämnet finfördelas till nanokristaller. Tillsätter man ett lösningsmedel kan ytenergin minska om nanokristallerna löser upp sig istället, även om detta innebär än kostnad i blandnings fri energin. Man kan isf få en övermättad lösning.
Varför förändras jämviktskonstanten för bindningen till ytan när saltkoncentrationen förändras? Förklara! (2p)
Svar: Blandningsentropi för motjoner minskar när joniska surfaktanter fördelar sig till ytan (dvs att det finns en blandningsentropi kostnad). Blandningsentropi kostnaden minskar om man har NaCl i lösningen och det blir därför mer gynnsam för surfaktanterna att dela sig till ytan –> jämviktskonstant ökar. Ökar man salt koncentrationen, kommer också jämviktskonstanten att öka.
Vilken fas (L1, L2, D, I2 eller F) förväntar man sig är den mest viskösa fasen? (1p)
Svar: I2 (kubiska faser har kristallinitet i 3 dimensioner. De är mycket trögflytande).
Dubbelbrytande faser
Dubbelbrytande faser: lamellär och hexagonala faser.
Ett prov som innehåller 20% kaprylsyra består bara av en flytande kristallin fas. Om man tillsätter tillräckligt med salt till provet, omvandlas det till ett en-fas prov bestående av en W/O mikroemulsion. Förklara varför detta händer!
Man börjar med en omvänd hexagonal fas, mycket nära gränsen där man börjar få L2. Tillsatts av salt kommer att skärma repulsionen mellan AOT huvudgrupperna. CPP ökar och man får en L2 fas, dvs, en W/O mikroemulsion.
Uppvisar PMMA och PS associativt eller segregativt fasbeteende i toluen? Redogör även för skillnaden mellan associativ och segregativ fasseparation!
Segregativ fasseparation.
Segregativ fasseparation uppkommer när polymererna undviker kontakt med varandra i lösningsmedlet. Då delar provet upp sig i två faser där den ena har högst koncentration av den ena polymeren och den andra högst koncentration av den andra polymeren.
Associativ fasseparation uppkommer när polymererna strävar efter att öka kontakten med varandra. Då delar provet upp sig i två faser där den ena har hög koncentration av båda polymererna och den andra har låg koncentration av båda polymererna.
Experimenten visade att DLVO teorin fungerade bra för att förutsäga beteendet av partiklar dispergerade i NaCl(aq), men inte för partiklar dispergerad i SrSO4(aq). Ange en rimlig förklaring till detta. (2p)
Multivalenta joner kan resultera i starka attraktiva jonkorrelations krafter, som inte beskrivs av DLVO teorin.
Förklara skillnaden mellan lösligheten för ämnet i pulverform och ämnet i form av nanokristaller! Varför kan koncentrationen dexametason överstiga lösligheten för ämnet när det finfördelas till nanokristaller? (2p)
När man har nanokristaller blir förhållandet gränsyta/volym mycket större än om man har pulver.
Pga gränsytans mellanfasspänning har nanokristallerna mycket hög gränsytenergi per volym.
Fri energi kostnaden att ha en så stor gränsyta blir större än kostnaden att övermätta lösningen.
Lösligheten för nanokristaller kan därför överstiga lösligheten för makroskopiska ämnet.
I ett prov som innehåller 10% hexanol, 70% vatten och resten CTAB finns vid jämvikt en lamellär fas. Om man tillsätter salt till provet, får man vid jämvikt två faser: en lamellär fas och en L1 fas. Ge en rimlig förklaring till detta. (2p)
Saltet gör att repulsionen mellan surfaktant bilager i den lamellära fasen minskar. Bilagerna kommer att packas närmare till varandra. Vatten som fanns mellan dem separeras i en egen (L1) fas).
Polymerer tillsätts ofta till farmaceutiska beredningar för att öka viskositeten.
(i) Jämfört med många andra ämnen ger tillsatser av polymerer ofta mycket större viskositetsökning av vätskor per tillsatt gram upplöst ämne. Vilken egenskap hos polymerer är det som gör att de är så effektiva i detta avseende?
Motivera ditt svar! (2p)
Polymerkedjor bildar nystan i lösningen. Varje nystan bidrar till viskositeten ung. lika mycket som en sfärisk partikel med radien = nystanets gyrationsradie.
I utspädda lösningar gäller för sfärer: 𝜂 = 𝜂0(1 + 2.5𝜙) där 𝜙 är volymsandelen.
Eftersom nystanen innehåller stor viktsandel lösningsmedel krävs mycket lägre massa upplöst polymer för att nå en viss volymsandel (viskositet) än vad som behövs för tex. kolloidala partiklar eller molekyler som inte bildar nystan.
Om målsättningen är att en beredning ska vara ett enfasprov är det viktigt att polymeren löser sig bra i lösningsmedlet, vilket inte alltid är fallet. Varför är polymerlösningar mer benägna att fasseparera än lösningar av lågmolekylära ämnen?
En viktig orsak är att polymerer bidrar mindre till en lösnings blandningsentropi per gram upplöst ämne än lågmolekylära ämnen eftersom koncentrationen polymer uttryckt i antal mol kedjor/volym lösning är lägre än för ämnen med låg molekylvikt.
Det finns alltså förhållandevis få polymerkedjor per mängd lösningsmedel, vilket innebär att antalet sätt att blanda polymer och lösningsmedel är litet (låg entropi).
Det innebär i sin tur att systemet förlorar endast lite blandningsentropi i händelse av fasseparation, vilket medför att även svaga attraktioner mellan polymerkedjorna i lösningen kan orsaka fasseparation.
Ange ett exempel på en icke-DLVO attraktiv kraft och en icke-DLVO repulsiv kraft och beskriv kortfattad hur krafterna uppstår. (2p)
Exempel på icke-DLVO attraktiva krafter:
Utarmningskrafter
Polyjon bryggning
Överbryggande flockulering
Jon-korrelations krafter
Hydrofoba interaktioner
Exempel på icke-DLVO repulsiva krafter:
Hydratiseringskrafter
Steriska krafter
Krafter pga termiska fluktuationer
För beskrivning av hur krafterna uppstår, se boken och föreläsningsanteckningar.
Enligt figuren, vad händer med CMC när temperaturen förändras? Förklara varför temperaturen har just den effekten och bestäm CMC när temperaturen är 40 ℃. (3p)
Man ser att kurvan flyttas åt vänster med ökande temperatur.
Koncentrationen där ytspänningen blir konstant minskar. Det betyder att CMC minskar med ökande temperatur.
Anledning till detta är att PEO lösligheten i vatten minskar med ökande temperatur. Huvudgrupperna krymper och steriska repulsionen mellan dem minskar. Det blir lättare att bilda miceller –> CMC minskar.
Förklara varför stelningstemperaturen är lägre för ett prov med molbråket 0.8 för DMAB än för ren DMAB! (2p)
När provet stelnar bildas en fas med ren DMAB. För att överkomma entropikostnaden att separera ut DMAB från vätskeblandningen (”sortering”) måste temperaturen vara lägre är stelningstemperaturen för ren DMAB.
Poly(styren) är olöslig i vatten. Poly(natriumstyrensulfonat) är så gott som fullständigt blandbar med vatten. Förklara skillnaden! (2p)
Poly(styren) är en oladdad hydrofob polymer.
Poly(natriumstyrensulfonat) har samma ”ryggrad” som poly(styren) men med en sulfonatgrupp bunden till bensenringen, vilket gör att den tillsammans med natriumjonerna (motjon till sulfonatgruppen) är en polyelektrolyt.
I vatten dissocierar natriumjonerna från sulfonatgrupperna. Den ökning av systemets blandningsentropi som det innebär förklarar varför den är blandbar med vatten.
Förklara varför det i allmänhet är svårt att blanda två olika neutrala polymerer i vatten så att ett koncentrerat en-fasprov bildas, även om polymererna var och en för sig är fullständigt blandbara med vatten! Förklara också varför möjligheten att blanda två polymerer i vatten ökar om den ena polymeren är en polyelektrolyt! (3p)
I allmänhet repellerar två olika neutrala polymerkedjor varandra i vatten eftersom de har olika kemisk uppbyggnad. Eftersom polymerer (med tillräckligt hög molekylvikt) bidrar lite till blandningsentropin är denna repulsion i många fall tillräckligt stor för att överkomma entropiskostnaden och orsaka segregativ fasseparation.
Polyelektrolytkomponenten minskar tendensen att fasseparera segregativt eftersom fasseparation innebär sänkning av motjonsentropin (motjonerna bidrar maximalt till blandningsentropin när de är jämnt fördelade i systemet).
Att tillsätta för mycket beta-laktoglobulin (en protein, molmassan = 18400 g/mol) till en kolloidal dispersion kan leda till flockulering. Aggregaten som bildas innehåller ibland ingen laktoglobulin.
Utarmningsflockulering. Om partiklarna kommer tillräckligt nära kommer ingen laktoglobulin att finnas i området mellan dem. Vatten lämnar mellanrummet och en attraktion uppstår. Flockulat som bildas innehåller inte laktoglobulin
Dispergerade partiklar kan tas bort från vatten genom att tillsätta en liten mängd av polymerer som adsorberar på partiklarnas yta. Aggregaten som bildas kan filtreras bort.
Överbryggande flockulering. En polymer kedja kan binda till flera partiklar samtidigt och bilda en stor klump som kan filtreras bort.
Däggdjurceller är ofta negativt laddade. Man kan därför tillsätta små mängder av katjoniska polymerer för att orsaka flockulering av dispergerade däggdjurceller.
Polymerer funkar som motjon till flera partiklar samtidigt. En attraktiv kraft uppstår.
Negativt laddade liposomer attraheras till varandra och till negativt laddade ytor om man tillsätter kalcium klorid (CaCl2) till dispersionen.
Jon korrelations krafter. Calcium i mellanrummet mellan partiklar ordnar sig och resulterar i en attraktiv kraft. (Den också gör att elektriskt dubbellager repulsion minskar).
Hydrofoba partiklar dispergerade i vatten koagulerar mycket snabbare än vad som DLVO teorin förutsäger. Ibland kan man dock minska koaguleringshastigheten genom att avlufta dispersionen.
Hydrofob interaktion. En attraktiv kraft som kan vara starkare än DLVO krafterna. Den har också mycket lång räckvidd. Ibland uppstår attraktionen pga ångbryggning. Avluftar man dispersionen, undvikas detta.
Lösligheten för nanokristaller blir ännu högre om nanokristallerna inte är sfäriska. Förklara kort varför icke-sfäriska nanokristaller har högre löslighet än sfäriska nanokristaller med samma volym. (1p)
Icke sfäriska kristaller har större A/V förhållandet än sfäriska. Detta gör att ytenergi/mol blir större (större kostnad att bilda kristaller). Det blir mer fördelaktig för ämnen att lösa upp sig än att ha så stor gränsyta/volym (energikostnad att övermätta lösningen är mindre än energikostnad att ha en stor gränsyta).
CMC för LDC bestämdes till 170 mM. Man kan dock se i figuren att ytspänningen fortsätter minska med ökande LDC koncentration även vid koncentrationer högre än CMC. Ge en rimlig förklaring till detta! (2p)
Att ytspänning försätter minska efter CMC betyder att koncentrationen fri surfaktant inte blir konstant efter CMC. Rimligast förklaring till detta är att lidokain bilder miceller med låg aggregationstal. Man kan visa att detta kan leda till att koncentrationen fria molekyler ökar med den totala koncentrationen även efter CMC.
Vilken typ av (makro-) emulsion (O/W eller W/O) kan man förvänta sig om man skulle använda kaliumoleat som emulgator? Motivera! (2p)
Kaliumolat loser upp sig bra i vatten medan det är olöslig i oljan (man ser i diagrammet att det löser upp sig inte i dekanol). Vätskan i den surfaktanten löser upp sig bäst blir den kontinuerliga fasen. DVS. att man förväntar sig O/W emulsioner.
iv) Ange en mätmetod som kan användas för att bestämma gyrationsradien! (1p)
Statisk ljusspridning
Många syntetiskt framställda polymerer har låg löslighet i vatten. Däremot ökar i allmänhet lösligheten dramatiskt om laddade segment inkorporeras i polymerkedjan.
i) Förklara varför laddade polymerer i allmänhet har hög löslighet i vatten! (2p)
I vatten dissocierar motjonerna från polymerladdningarna ökar därmed polymerlösningens blandningsentropi.
Vilken dispersion kommer att koagulera snabbast? Motivera! (1p)
Dispersion B. Barriären som undviker koagulering är minst för den. Toppen har lite högre energi än för Dispersion C, men dispersion C har ett sekundärt minimum.
Hur skulle man kunna minska den kolloidala stabiliteten för dispersionen i del a) (dvs. hur skulle man kunna påskynda koagulering eller orsaka flockulering)?
Föreslå minst två alternativ och beskriv hur varje alternativ leder till en minskad kolloidal stabilitet (3p)
Finns flera olika alternativer:
- Tillsätta salt för att minska elektrisk dubbel lager repulsionen
- Förändra pH för att minska ytladdningstäthet (öka pH vid positiv laddade partiklar eller minska pH för negativt laddade partiklar)
- Tillsätta en polymer som inte växelverkar med partiklarna. Vid tillräckligt hög koncentation kommer det att örsaka utarmningsflockulering
- Tillsätta en låg mängd av en polymer som kan örsaka överbryggande flockulering (dvs. en polymer som kan adsorbera på flera partiklar samtidigt).
- Tillsätta en polyelektrolyt med motsatt laddning till partiklar (örsaka polyjonbryggning).
- Tillsäta små mängder multivalenta joner och örsaka jon korrelationskrafter.
Hyaluronsyra är en polymer som innehåller karboxsylsyragrupper som omvandlas till karboxylatgrupper vid tillräckligt höga pH-värden. Den finns i betydande mängder i fettvävnaden under huden där den bidrar till att upprätthålla det osmotiska trycket i den extracellulära matrisen. Förklara på vilket sätt den laddade formen av hyaluronsyra bidrar till det osmotiska trycket i vattenlösningar! (2p)
Den laddade formen är en polyelektrolyt som består av polyjonen (hyaluronat) och dess motjoner (t.ex. Na+). I vatten är motjonerna dissocierade från karboxylatgrupperna. Det största bidraget kommer från de dissocierade motjonernas bidrag till blandningsentropin. Ett mindre bidrag kommer från fria energin att blanda hyaluronatkedjorna i lösningen.
De hydrodynamiska radierna för dextranfraktionerna bestämdes med metoden dynamisk ljusspridning. Vid samma tillfälle bestämdes molekylernas gyrationsradie med hjälp av statisk ljusspridning där man mäter hur intensiteten på det spridda ljuset ändras med spridningsvinkeln. Förklara kort principen bakom detta, dvs. varför intensiteten ändras med spridningsvinkeln. (2p)
Ljusvågor (fotoner) som sprids från två olika ”punkter” i samma molekyl interfererar med varandra mer eller mindre destruktivt beroende på spridningsvinkeln, som avgörs av detektorns placering i förhållande till det infallande ljusets riktning.
Det beror på att spridda ljusvågorna har färdats olika långt när de sammanstrålar i riktningen mot detektorn. För en given spridningsvinkel blir vågorna mer ur fas, vilket leder till ökad destruktiv interferens och lägre intensitet, när avståndet mellan spridningspunkterna ökar, och för två givna spridningspunkter blir de mer ur fas med ökad spridningsvinkel (för små vinklar).
Det betyder att information om molekylens storlek (och form) kan erhållas från mätningar av hur det spridda ljusets intensitet ändras med spridningsvinkeln.
Nanopartiklar av kiseldioxid (ett hydrofilt material) dispergerad i vatten har ett mycket bra kolloidal stabilitet även vid höga salt koncentrationer. En mycket stark repulsiv kraft som inte beskrivs av DLVO teorin uppstår när partiklarna kommer för nära varandra.
Hydratiseringskrafter
En dispersion av negativt laddade kolloidala partiklar i vatten flockulerar när man tillsätter små mängden av poly(diallyldimethylamonium) klorid (PDDA, en polyelektrolyt med positivt laddade segment).
Poly-jon bryggning
Erytrociter (röda blodkroppar) i ett blodprov kan separeras från resten av blodet genom att tillsätta dextran (en polysackarid) till provet. Blodkroppar aggregerar och sedimenterar. Aggregaten som bildas innehåller inget dextran.
Utarmningskrafter
Hydrofoba partiklar dispergerat i vatten brukar koagulera ganska fort även vid låga koncentrationer. I några fall man kan minska koaguleringshastigheten om man ökar trycket i systemet.
Hydrofob interaktion
Dispergerade partiklar kan tas bort från vatten genom att tillsätta små mängder av en polymer som adsorberar på partiklarnas yta. Aggregaten som bildas kan filtreras bort.
Överbryggande flockulering
Blandar man 9 g vatten med 1 g kalium oleat får man vid jämvikt en fas. Om man tillsätter salt till provet, man ser att det separeras i två faser. En av faserna som bildas är dubbelbrytande. Förklara dessa observationer.
Man för först en L1 fas. Om man tillsätter salt, ökar jonstyrkan. Motjonerna skärmer repulsionen mellan oleat huvudgrupperna och arean per huvudgrupp minskar. CPP ökar och man kan isf få en hexagonal eller lamellär fas (båda är dubbelbrytande), beroende på hur stor är effekten på a0. Eftersom repulsionen mellan stavarna eller bilagerna skärms också av motjonerna, och eftersom surfaktantkoncentrationen är relativt låg, , kommer H1 eller Lalfa att innehålla bara en liten mängd vatten. Resten av vatten kommer att bilda en L1 fas och det är därför man får två faser.
Polymerer används ofta som viskositetshöjande tillsatser i farmaceutiska beredningar. Förklara varför polymerer ökar viskositeten mer per gram upplöst ämne än många andra ämnen! Ditt svar ska innehålla ett resonemang om hur enskilda polymerkedjor bidrar till viskositeten.
(3p)
Ett polymernystan bidrar till vätskans viskositet lika mycket som en kompakt sfär med radien lika med nystanets gyrationsradie. Viskositeten avgörs därför av den volymsandel ø nystanen upptar. I utspädda lösningar är viskositeten η=η0(1+2.5ø), där η0 är lösningsmedlets viskositet. Eftersom den största delen av nystanens volym utgörs av lösningsmedelsmolekylerna som befinner sig i nystanen, kommer varje gram upplöst polymer bidra mycket mer till viskositeten är ämnen som inte bildar nystan.
Antag att du har lyckats tillverkat en stabil vattenlösning av en oladdad polymer och en polyelektrolyt. Du upptäcker dock att när du tillsätter NaCl till provet sker fasseparation. Förklara varför provet fasseparerar när du tillsätter salt och hur man förväntar sig att de två polymererna fördelar sig mellan faserna. (3p)
Den saltfria lösningen stabiliseras av att systemet får högre entropi om båda polymererna bildar en fas eftersom segregation skulle innebära en entropiförlust framförallt på grund av att det skulle bli en ojämn fördelning av motjonerna till polyelektrolyten.
När NaCl tillsätts minskar betydelsen av denna entropieffekt eftersom fördelningen av de små jonerna i systemet är förhållandevis jämn även om fasseparation sker.
Under sådana förhållanden kommer andra växelverkningar mellan polymererna att påverka fasstabiliteten och två polymerer förväntas då undvika att blanda sig med varandra.
Man förväntar sig därför att två faser bildas där den neutrala polymeren företrädelsevis återfinns i den ena fasen och polyelektrolyten företrädelsevis i den andra fasen (segregativ fasseparation).
Figurerna A och B ovan visar resultaten från lågvinkelröntgenspridningsförsök (SAXS) på lösningar av amfifila ämnen. En av figurerna kommer från en L1-fas; ange vilken? Föreslå fasstrukturen i det andra provet! Motivera dina svar! (2p)
A: L1-fas, B: lamellär fas. Eftersom SAXS kurvan innehåller Bragg-toppar har provet en ordnad mikrostruktur, och eftersom q-avståndet mellan topparna är konstant och lika med avståndet från q=0 till första toppen så bör det vara en lamellär fas (ordnad i en dimension; endast ett karakteristiskt avstånd mellan de spridande enheterna).
Hydrofoba partiklar dispergerat i vatten brukar koagulera ganska fort. I några fall man kan minska koaguleringshastigheten genom att avgasa dispersionen.
Hydrofob interaktion (att avgasa dispersionen kan undvika ångbryggning, en av flera möjliga förklaringar till den lång räckvidd hydrofoba interaktionen)
Max möjlig vattenhalt i den lamellära fasen för en visst zwitterionic fosfolipid minskar om man blandar fosfolipiden med kolesterol.
Termiska fluktuationer (kolesterol gör att bilager blir styvare –> svagare repulsion pga termiska fluktuationer –> lägre halt vatten i den lamellära fasen)
Natrium dodecylsulfat (SDS, en anjonisk surfaktant) kan användas för att stabilisera en dispersion av zidovudine (ett hydrofobt antiviralt läkemedel) nanokristaller.
Elektrisk dubbellager repulsion (ytan blir negativt laddad när SDS adsorberar på den)
Spirinolakton (ett hydrofobt läkemedel som används som diuretikum) nanokristaller kan dispergeras i vatten med hjälp av Tween 80 (en polyetylenoxid baserad surfaktant).
Steriska krafter (PEO huvudgrupperna på olika partiklar repellerar varandra och undviker aggregering)
Modifierad stärkelse (en vattenlöslig polysackarid) kan orsaka flockulering av O/W emulsioner. Flockulat som bildas kan lätt redispergeras genom t.ex. skakning.
Utarmningskrafter (polymeren växelverkar inte med ytorna. Utarmningsflockulering kan ske. Den är en ”svag” flockulering, redispergeras lätt).
Vilken/vilka av följande påstående är korrekta?
i. Adhesionsarbete är ett mått på styrkan av intermolekylära krafter mellan molekyler av samma typ.
ii. Kohesionsarbete är ett mått på styrkan av intermolekylära krafter mellan molekyler av samma typ.
iii. Att generera ny gränsyta är en spontan process.
iv. Ytspänningen för vatten minskar när temperaturen ökar
v. Kohesionen är alltid starkare än adhesionen
ii. Kohesionsarbete är ett mått på styrkan av intermolekylära krafter mellan molekyler av samma typ.
iv. Ytspänningen för vatten minskar när temperaturen ökar
Ett prov som innehåller 70% vatten, 4% lecitin och resten Triton X-100 består av bara en fas. Om man ökar temperaturen, man ser att provet separeras i två faser och att den översta fasen är dubbelbrytande (dvs. optisk anisotrop). Förklara dessa observationer (Ledning: Triton X-100 är en PEO-baserade surfaktant) (2p)
Man får ett prov som består av en L1 fas. Ökar man temperaturen kommer Triton X-100 huvudgruppen att krympa (PEO lösligheten i vatten minskar med ökande temperatur). Kritisk packningsparameter kommer att öka och man kan få att den hexagonala eller den lamellära fasen bildas.
Eftersom repulsionen mellan huvudgrupperna minskar, det är osannolik att sådana faser kan ta in allt vatten som finns i provet. Det kommer därför att finnas ett vatten överskott (dvs. en L1 fas) i jämvikt med den flytande kristallina fasen som bildas. Därför man kan se fasseparation och att översta fasen (lamellär eller hexagonal) är dubbelbrytande.
En mutant av bakterien Sinorhizobium meliloti dispergerad i cell medium producerar och utsöndrar stora mängden av succinoglycan (en vatten löslig anjonisk polymer). Efter några minuter man kan se att bakterierna aggregerar. Aggregaten som bildas innehåller ingen succinoglycan.
Utarmningskrafter. Polymerer stannar i lösningen och orsakar aggregering pga utarmad området mellan partiklarna (vatten flödar ur från detta område).
Ytan av bakterien Bacillus thuringiensis är negativt laddad. Om man tillsätter katjoniska polyelektrolyter till dispergerade B. thuringiensis ser man att bakterierna flockulerar.
Poly-jon bryggning. Polyelektrolyter fungerar som motjoner för flera partiklar samtidigt.
En blandning som består av 35 % vatten och resten lipiden POPC vid 23 ℃ resulterar i ett en-fas prov (hela provet består av en lamellär fas). Om man ersätter POPC med DPPC (dvs. om man har en blandning 35% vatten och resten DPPC), man får istället två faser (lamellär + L1) vid samma temperatur. DPPC har en fasomvandlingstemperatur lika med 41 ℃, medan för POPC fasomvandlingen sker vid -2 ℃.
Termiska fluktuationer. Fluktuationer vid POPC bilager (mjuk membran) ger upphov till en stark repulsion mellan bilager –> stora mängden vatten mellan bilager –> hög halt vatten i den lamellära fasen. DPPC bilager är mycket styvare –> svagare fluktuationer –> svagare repulsion –> mindre mängd vatten mellan bilager –> lägre vatten halt i den lamellära fasen. Överskott av vatten blir en egen (L1) fas.
För att få en stabil dispersion av glipozid nanokristaller i vatten, kan man tillsätta natrium laurylsulfat (en anjonisk surfaktant) till glipozid/vatten blandningen.
Elektriskt dubbel lager repulsion. Surfaktanter adsorberar på ytan och gör att nanokristallers ytladdningstätheten ökar.