Strömningslära CH 3 och 6 Flashcards
3.1
Navier Stokes ekvationer,
Newtonsk fluid med konstantaämnesstorheter, på vektorform:
∇ · V = 0 ; DV/Dt = g − ρ−1∇p + ν∇2V
Vad beskriver de båda resp. ekvationerna? Förklara kortfattat.
Den första ekvationen, ∇ · V = 0 (kontinuitetsekvationen), beskriver lokal massbalans vid inkom-
pressibel strömning (ρ = konst.); uttrycker att ett litet fluidelements volym är konstant om
fluidens densitet är konstant. Den andra ekvationen är Newtons andra lag (impulsbalans) till- ämpat på ett litet fluidelement, elementets acceleration aär lika med de krafter per massenhet som verkar på elementet; den första termen i H.L. är tyngdaccelerationen, den andra representerar tryckkrafter, den sista viskösa krafter.
3.2 Hastighetsfördelning, fullt utvecklad laminär rörströmning: vz/umax = 1 − (r/R)2, där R är rörets innerradie. Skissera fördelningens utseende samt best¨am förhållandet mellan medelhastighet och maxhastighet, V /umax.
0
Volymflöde: V˙ = V πR2 = ∫ R vz2πr dr, där V är medelhastigheten. Sätt uˆ = vz/umax, η = r/R.
Insättning samt division med umaxπR2 ger V /umax = 2 ∫ 1(1 − η2)η dη = 2[η2/2 − η4/4]1 = 1/2.
6.1
AntagattströmningsmotståndetFDför en liten sfärisk partikel somfallerfritt och långsamtienviskösfluid bara beror avpartikelns diameterd,partikelns hastighetVochfluidens dynamiska viskositet µ, FD= f (d, V, µ). Genomförendimensionsanalysav dettasamband samtbestämurdennahurFDberorav V , d och µ.
Dimensionssamband: F = f (d, V, µ), där F är strömningsmotstånd (n = 4). Dimensioner i
MLT-systemet: {F } = MLT−2, {d} = L, {V } = LT−1, {µ} = ML−1T−1. Eftersom antalet ingående primära dimensioner är tre är reduktionen r ≤ 3. Om det går att hitta tre variabler som tillsammans inte kan bilda en dimensionslös kombination, en s.k. Π-grupp är r = 3. Gruppen (d, V, µ) innehåller alla ingående primära dimensioner (MLT) och kan inte kombineras till en Π-grupp eftersom t.ex. endast µ innehåller dimensionen för massa (M). Således gäller r = 3, n − r = 1, endast en Π-grupp, dimensionslös kraft, Π1 = F daV bµc. Eftersom Π1 är dimensions- lös gäller (MLT−2)(L)a(LT−1)b(ML−1T−1)c= M0L0T0, med lösningen a = b = c = −1, d.v.s. Π1 = F/(d V µ). En enda Π-grupp innebär att den måste vara konstant, d.v.s. F = C d V µ,
där C är en konstant. Strömningsmotståndet varierar linjärt med resp. hastigheten, diametern och
viskositeten. (Resultatet har visat sig giltigt d˚a Re < 1 , exakt lösning ger C = 3π, se s. 80 samt
s. 589 i C¸ engel, Cimbala & Turner.)
6.2 Formulera Reynolds likformighetslag, inkl. förutsättningar. Förklara kortfattat via ett exempel hur denna lag kan användas vid skalförsök (modell, prototyp).
Vid inkompressibel stationär strömning utan inverkan av fria vätskeytor blir strömningen likfor- mig vid likformig geometri om Reynolds tal är lika (vid modell- och fullskala).
Lagen kan anva¨ndas vid modellförsök, t.ex. i en vindtunnel. Geometrisk likformighet innebär skalenlig modell och motsvarande anströmningsförhållanden. Om då Reynolds tal, Re = ρV L/µ,
där L är en karakteristisk längd (typisk kroppsdimension) för kroppen och V är anströmnings-
hastigheten, är samma i båda fallen (och övriga förutsättningar är uppfyllda) kan allt som mäts i modellförsöket, t.ex. kroppens strömningsmotstånd, överföras till motsvarande i fullskala. Lik- formig strömning innebär att alla dimensionslösa storheter är de samma i modell- och fullskala.
6.3 Visa att Reynolds tal grovt sett representerar (är ett grovt mått på) förhållandet mellan tröghetskrafter (massa × acceleration) och viskösa krafter verkande i ett strömningsfält; karakteristisk hastighet V , karakteristisk längd L.
- Betrakta en omströmmad kropp, anströmningshastighet V , typisk kroppsdimension L. Tröghets- kraft, T = massa (m) × acceleration (dV/dt). Fluidmassan som p ̊averkas av kroppen a ̈r av stor- leksordning m ∼ ρL3; fluidmassans acceleration, dV/dt ≈ ∆V/∆t, da ̈r ∆V ∼ V och ∆t ∼ L/V ,
d. v.s. T ∼ ρL2 V 2 . Låt F st å för viskösa krafter (friktionskrafter), typisk skjuvspänning (τ ) × area (A), F ≈ τA; enkel skjuvstro ̈mning: τ = μdu/dy. Med du/dy ≈ ∆V/∆y ∼ V/L fås F ∼ μ(V /L)A; A ∼ L2 innebär F ∼ μV L. Förhållandet T /F är således (grovt sett) av storleks- ordning ρL2V 2/(μV L) = ρV L/μ, vilket är Reynolds tal.