Rättsordningens olika förhållanden Flashcards
mogna moderna rätten
1) ett idealiserad version på moderna rätten och dess komponenter.
2) De rättsliga regelverken på ytnivån stöds i detta rättssystem av en motsvarande rättskultur och rättslig djupstruktur.
Nivåmässiga förhållanden i rättsordningen
1) De rättsliga nivåerna är uttryckligen nivåer som gäller rättsordningen.
2) Mellan rättsordningen nivåer finns olika förhållanden, dessa förhållanden förverkligas genom de rättsliga praktikerna.
3) Rättsordningen ingriper utöver rättskällorna också skikt under ytan som via den praktiska kunskapen hos de rättsliga aktörerna å ena sidan möjliggör vad som händer på rättens ytnivå, å andra sidan uppställer begränsningar för skeendena där.
4) Hur förhållandena grupperas beror i mångt och mycket på vilken aspekt av rättsordningen man med nivåindelningsidén vill belysa i enskilda situationer
5) i boken togs upp 6 stycken indelningar
a) Det sedimentära förhållandet
1) Genom detta förhållande blir de rättsordning skikt som befinner sig under ytan delaktiga av den moderna positiva rätten.
2) Rättskulturen och rättens djupstruktur har även de sitt ursprung i det som sker på rättens ytnivå.
3) De normativa begreppen på ytan har långsamt komprimerats till gemensamma begreppsliga, normativa och metodologiska beståndsdelar av rättskulturen och djupstrukturen.
4) De mänskliga rättigheterna är ett bra exempel eftersom de blivit skapade genom denna process, de dök inte plötsligt upp utan skapades sakta mak genom olik lagstiftning tills de till slut blev stiftad
b) Det konstitutiva förhållandet
1) Man bedömer hur ytnivån påverkas och utvecklas av det som finns under ytan.
2) Utan rättskulturen och djupstrukturen skulle inte de rättsliga praktikerna kunna genomföras, de tysta kunskaperna behövs bland annat för att få grepp om hermeneutiska cirkeln.
3) utan ”tyst utövarkunskap” kunde inte domare, jurister eller rättsforskare utföra sina uppgifter.
Moderna rättens rekursivitet
1) Samspelet mellan rättsnivåernas sedimentära förhållande och konstitutiva förhållande.
2) Å ena sidan har de djupare skikten sina rötter i skeendena på rättsordningens ytnivå, å andra sidan beror utvecklingen på ytnivån av de möjligheter som skapas i de djupare skikten.
c) Det konkretiserande förhållandet
1) Elementen i rättsordningen antar en allt konkretare form i takt med att man rör sig från djupstrukturen först till den rättskulturella nivån och sedan vidare till de enskilda regelverken och domstolsavgörandena på ytnivån.
2) De mänskliga rättigheterna är inte så exakta i djupstrukturen och rättskulturen men när vi kommer närmare ytan blir de normer som är baserade på principerna konkretare.
d) Det avgränsade förhållandet
1) Rättens djupare skikt begränsar vad som kan ske på ytnivån.
2) Det handlar inte endast om att de begreppsliga strukturerna begränsar (rättssubjekt är definierat), utan även andra kategorin av rättsprinciperna måste följas vid beslut.
3) Detta sker vid domstolar, förvaltningsdomstolar, författningsdomstolar, grundlagsutskottet.
4) Eftersom grundlagen ger stöd till många rättsprinciper kan det sägas att censur enligt denna handlar även om censur enligt de djupare skikten.
5) Detta löser även problemet i den moderna rätten att hur rätten skall kunna begränsas eftersom de djupare nivåerna begränsar verksamheten men samtidigt har de djupare nivåerna sitt ursprung från ytnivån
e) Det justifierande (rättfärdigande) förhållandet
1) Det handlar om att man justifisieras sina beslut med stöd av att de underliggande nivåerna. En lagstiftare eller domare kan hänvisa till rättskulturen eller djupstrukturen varför beslutet är giltigt
2) Lagstiftningens förarbeten, såsom i Finland de regeringspropositioner som lämnas till riksdagen, kan innehålla hänvisningar till principer som underbygger enskilda förslag, domare kan i svåra mål uttryckligen åberopa rättsprinciper som stöd för sina avgöranden och även rättsvetarna argumenterar för sina ställningstaganden utifrån principer i de djupare skikten.
Giltighets kriterierna
1) Frågan om rättsnormers giltighet kan granskas utifrån begreppen ”empirisk giltighet”, dvs. ”effektivitet”, samt ”formell” och ”innehållslig giltighet”.
2) effektivitet kan betecknas som ett slags förhandsvillkor för giltighetsfrågan. Beaktas inte normen av någon finns det ingen mening i att beakta dess giltighet.
3) formell giltighet hänför till att rättsnormen har kommit till på rätt sätt, dvs. I den ordning som föreskrivs i grundlagen
4) De innehållsliga kriterierna, med stöd av vilka den rättsliga giltigheten ifråga om normkandidaterna på ytnivån avgörs, finns i de principer som är avlagrade i rättsordningens djupare skikt, i sista hand i rättens djupstruktur.
5) Dessa principer underbygger också den tes enligt vilken en rättsnorm (rättsnormskandidat) som uppfyller kriterierna på formell giltighet i ett moget modernt rättssystem också förmodas vara innehållsligt giltig
f) Det kritikrelaterade förhållandet
1) Handlar om innehållsnormativa motstridigheter och/eller motsvarigheter mellan de olika nivåerna.
2) de djupare rättsnivåerna ger oss icke-godtyckliga kriterier för att bedöma rättsligt material på ytnivån.
3) Djupnivåerna ger kriterier för att bedöma enskilda lagar eller domstolsavgörande på ett sånt sätt att kritiken faktiskt tas i beaktan och inte förkastas
4) Det kritikrelaterade förhållandet ser till att den kritik som rättsvetaren riktar mot enskilda lagar eller domstolsavgöranden inte är dömd att bli godtycklig och beroende av hans eller hennes personliga normativa preferenser
5) Samtidigt begränsas kritiken eftersom den är rättsintern. Kritiken är rättsintern eftersom den använder sig av den rättsordnings interna måttstocken och för det andra medverkar kritiken till produktionen av nya lagarna
6) Dessa begränsningar hindrar kritiken från att förneka lagen (anarki är ej möjligt)
kritiska rättsvetarens dilemma
med den egna kritiken medverkar den kritiska rättsvetaren till att föremålet för kritiken, dvs. rättsordningen, reproduceras.
