Prov 2 - Biologiska perspektivet Flashcards
Centrala nervsystemet
Omfattar nerverna i hjärnan och ryggmärgen.
Ryggmärgen fungerar som en omkopplingsstation för de nervbanor som löper till och från hjärnan. Det är hjärnan som fattar beslut om när, hur och vilka kroppsdelar som ska röra sig, men en del kroppsrörelser skapas direkt i ryggmärgen.
T.ex. när benet sparkar uppåt då läkaren testar knäreflexen med en reflexhammare. Ryggmärgen aktiverar även omedelbara rörelser vid smärtförnimmelser. T.ex. om du bränner dig, då går informationen inte via hjärnan för att spara tid.
Perifera nervsystemet
Den delen av nervsystemet som befinner sig utanför hjärnan och ryggmärgen. Delas in i två olika system, det villkorliga och det autonoma nervsystemet
Villkorliga nervsystemet
Är viljestyrt. Sinnesintryck registreras och skelettmuskulaturen styrs via detta system.
Autonoma nervsystemet
Styrs inte av vilja, och sköter en annan del av muskulaturen, den glatta muskulatur som har hand om de inre organens aktivitet.
Även det autonoma nervsystemet kan delas in i två delar, det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.
Sympatiska nervsystemet
Aktiveras när vi hamnar i knipa. Det är en sorts alarmsystem som förbereder organismen för kamp eller flykt. Hjärtats slag och lungornas andning intensifieras för att öka prestationsförmågan då fara hotar.
Parasympatiska nervsystemet
I situationer när det är lämpligt att ta det lugnt aktiveras detta system.
Då sänks hjärtats och lungornas aktivitet. Mage och tarmar gör sig redo. Det är med andra ord dags för en god måltid och lite välförtjänt vila för att smälta maten.
Hjärnan
Hjärnan kan delas in i hjärnstammen, storhjärnan och lillhjärnan. Inledningen beror på att en hjärna dissekeras i dessa tre delar.
Människans hjärna är den hjärna som i störst utsträckning har förfinats av evolutionen. Jämfört med den övriga djurvärlden kan vi människor skryta med en överlägsenhet när det gäller hjärnans kapacitet.
Den är oerhörd komplex och än idag vet man inte allt.
Hjärnstammen
Ryggmärgen fortsätter upp från nacken in i kraniet och övergår i en struktur som kallas hjärnstammen. Det är en mycket primitiv del av hjärnan, den kan liknas vid stammen på ett träd där storhjärnan och lillhjärnan då utgör bladverket.
Hjärnstammen omfattar en viktig omkopplingsstation som heter talamus. All information från våra sinnen, förutom lukt (som går via storhjärnan), färdas via talamus. Luktsinnets information går via den så kallade luktbulben direkt in i limbiska systemet, det gör att lukt lätt kan väcka minnen, vilket vart viktig för överlevnaden.
Hjärnstammen tar även hand om viktiga funktioner i kroppen som hjärtat och andningen. Höga halter av alkohol i blodet kan påverka hjärnstammen, vilket i värsta fall kan orsaka döden då andningen till slut upphör om akut alkoholförgiftning uppstått.
Retikulära aktiveringssystemet (RAS)
Del av hjärnstammen, ett diffust nätliknande system som reglerar hjärnans aktivitetsgrad. I olika situationer krävs olika grader av vakenhet.
T.ex. om en väckarklocka ringer krävs en högre nivå av aktivitet för att man ska vakna. Och om du har svårt att somna så är det p.g.a RAS inte reglerar en tillräckligt låg aktivitetsgrad.
Vi kan med hjälp av vår vilja styra aktivitets/vakenhetsgraden. T.ex. krävs olika nivåer av vakenhet för att köra bil jämfört med att åka buss. Om man har koncentrationsproblem är det för att RAS inte är inställt på den nivå som krävs för uppgiften.
Storhjärnan
Kallas även för cerebrum. Storhjärnan består av två halvor, som styr varsin halva av kroppen. Sidornas nervtrådar korsar varandra så att de når respektive sida av kroppen från hjärnan.
Hjärnhalvorna förbinds och kommunicerar med varandra genom hjärnbalken, som består av miljontals nervtrådar som gör storhjärnan till en samverkande enhet.
Halvorna är princip identiska men har olika funktioner och specialiteter.
Vänster hjärnhalvas specialiteter
Talförmåga, läsförmåga, skrivförmåga & matematisk förmåga.
Duktig på att hantera språk, analysera och organisera.
Höger hjärnhalvas specialiteter
Rumslig förmåga, känslor, kreativitet, musikalitet.
Är känslosam, musikalisk & påhittig. Vi använder t.ex. den när vi läser kartor eller hittar väg.
Hjärnbalken
Hjärnbalken, corpus callosum, är ett band av nervfibrer som utgör länken mellan de två stora hemisfärerna.
Hjärnbalken förbinder huvuddelen av de båda hjärnhalvornas barkområden med varandra och består av 200 - 800 miljoner nervtrådar som samordnar aktiviteterna i de båda hemisfärerna. Nästan alla områden i hjärnhalvorna är förbundna men det finns undantag, till exempel områden som representerar händer och fötter. Områden som representerar mitten av kroppen har de mest täta förbindelserna eftersom dessa områden kräver interhemisfäriskt samarbete.
Lober
Nackloben, tinningloben, hjässloben & pannloben.
Storhjärnan är uppdelad i olika områden som kallas lober, totalt finns 8 stycken, som uppträder i par, med fyra lober i varje hjärnhalva.
(4 olika sorters lober, finns en av varje i varje hjärnhalva)
Skador i dessa lober kan leda till att man t.ex. förlorar förmågan att se/höra trots att ögonen och öronen i sig funkar, men de inte längre har någonstans att skicka informationen till.
Nackloben
Syncentrumet.
Informationen ögonen registrerar förs via nervtrådar till detta område med hjälp av hjärnbarken. Den bild som projiceras på näthinnan återskapas då i synbarken.
Den innehåller också t.ex. delar som specialiserar att känna igen ansikten.
Tinningloben
Hörselcentrumet.
Det området som hanterar hörseln, som avkodar orden vi hör.
Om ett område med namn Wernickes area skadas, drabbas man av något som kallas sensorisk afasi - man blir orddöv, och förstår inte vad andra människor säger.
Då språkförmågan sitter i den vänstra halvan uppstår endast sensorisk afasi om skadan är till vänster sida i hjärnan. Om Wernickes högra area skadas förlorar man istället förståelsen av melodin i talet. Man kan då inte förstå vilka betoningar som läggs på ord, t.ex. glädje, ilska osv. Personer låter helt enkelt som entoniga robotar.
Skador i den del av tinningloben som bearbetar synen (som kommer från nackloben) kan man inte uppfatta rörelser. Det blir typ som ett spel med 5FPS, det blir snarare stillbilder som byts lite då och då.
Hjässloben
Tar emot känselintryck från kroppen.
Språk, resonemang, läsning och avgör höger/vänster
Börjar ovanför nackloben och fortsätter fram till centralfåran (en djup spricka tvärs igenom hjärnhalvornas överdel). Längs med centralfåran finns det sensoriska området som tar emot känselintrycken.
Pannloben
Bakre delen av pannloben styr kroppens rörelser, skador här orsakar därför förlamningar.
Man kan med hjälp av centralfåran rita en karta över kroppen, där det är lätt att peka ut vilken del av pannloben som ger kommandon till vilken kroppsdel.
Över tinninglobens Wernickes area sitter pannlobens Brocas area, här sitter pannlobens språkförmåga - det som ger en möjlighet att tala. Skador i vänster halva gör det svårt att tala, och det blir trögt och telegramliknande. Skada i höger halva orsakar mer robotliknande tal, utan melodi.
Främre delen av pannloben är tänkandets centrum, här befinner sig den “mänskliga intelligensen”, det som ger möjligheten att resonera, problemlösa osv.
Nedre delen av pannloben är där våra känslor kontrolleras, det är också här vår impulskontroll sitter. Den får dig att tänka dig över konsekvenser osv, så att inte dina impulser bara styr.
Lobotomin var/är ett ingrepp som skulle bota depression genom att kapa förbindelsen mellan pannlobens hjärnbark och en djupare struktur. Men livskvaliteten blev oftast försämrad, och känslor som glädje och sorg raderades.
Centralfåran
Skiljer pann- och hjässloben, sitter mitt på hjärnans superiora yta.
Hjärnbarken
Även kallad cortex, består av storhjärnans skal. Lager av 3-6 m.m. tjock ansamling av nervcellkroppar, och är det senaste i hjärnan som tillkommit under evolutionen.
Tar hand om kroppens mest avancerade funktioner. Bakre delen är mottagare av syn-, känslo- och hörselintryck, medans fronten är verkställande och viktig för ens personlighet.
Hjärnbarkens yta har vuxit allt större i takt med hjärnans utveckling, och skallbenet har inte följt med, därför har hjärnans yttre det utseende det har.
Grå & vit substans
Hjärnbarken består av en grå hjärnsubstans, och innanför finns vit substans. Vita färgen är p.g.a de nervtrådar som finns innanför hjärnbarken som är täckta med vita myelinskidor. Dessa nervtrådar förbinder olika delar av hjärnbarken och resten av hjärnan med varandra.
Nervcellerna
Kallas även för neuron, hjärnan har mer än hundra miljoner av nervceller, som är hjärnans byggstenar. Under ett normallångt liv förloras ca. 10% av nervcellerna, men nybildning kan också ske.
Precis som andra celler i kroppen har dem en cellkropp med cellkärna som bär individens arvanslag. Varje nervcell kan ha tusentals förgreningar, som är förbundna med andra nervceller, och alla nervceller kan därför skicka och motta signaler. Detta möjliggör kommunikation på en gigantisk skala.
Nervcellernas stödceller
Kalls även gliaceller, finns nästan 10x fler än nervceller. De håller nervcellerna på plats och är viktig för ämnesomsättningen i hjärnan.
Hur kommunicerar nervceller?
Meddelanden som nervcellerna skickas genom en nervtråd (axon), och signalerna kan vara både aktiverande och hämnande. När nervcellerna sänder dessa signaler “lyssnar” mottagande nervceller, som i sin tur skickar det vidare (de övergår till sändarceller).
Signalen som de kommunicerar med består av en elektrisk impuls som åker genom nervtråden, och ledningen är isolerad med ett fettrik ämne som heter myelin, vilket är varför hjärnan består av så mycket fett.
Välisolerade nervtrådar kan skicka signaler i upp till 360 km/h.
