Njure Flashcards
Ge en kort definition av RPF (Renal Plasma Flow)
RPF: plasmavolym som flödar till njuren per tidsenhet (ml/min)
Ge en kort definition av GFR (Glomerular Filtration Rate)
GFR: vätskevolym som filtreras in i Bowmans kapsel per tidsenhet (ml/min)
RPF och GFR kan uppskattas genom att bestämma “clearance” av ämnen som PAH (para-amino-hippursyra) och Inulin.
Ge en kort definition av “clearance”
Volym av plasma som renas från ett ämne per tidsenhet (ml/min)
Vad är skillnaden i nefronets hantering av PAH (para-amino-hippursyra) och Inulin som leder till att PAHs clearance motsvarar RPF medan Inulins clearance motsvarar GFR? (2p)
PAH blir vid tillräckligt låga plasmakoncentrationer nästan fullständigt avlägsnad från blodet efter en passage genom njuren.
Därför motsvarar Clearance rate RPF. PAH utsöndring åstadkoms genom filtration (20 %) och aktiv sekretion i PCT (70 %) efter diffusion ut från peritubulära kapillärerna. (1p)
Inulin varken reabsorberas eller utsöndras, bara filtreras. Därför motsvarar clearance rate av Inulin GFR. (1p)
Njurens autoreglering håller RPF och GFR konstant vid förändringar av artärtryck mellan 80 -170 mmHg (se grafen).
Förklara kortfattat de två bakomliggande mekanismerna. (2p)
Myogen respons:
sträckning i afferenta arterioler leder till konstriktion (1p)
TGF Tubuloglomerulär feedback:
minskat BT->minskat GFR-> minskat NaCl at macula densa -> minskad resistans i av afferenta arteriolen -> högre GFR (1p)
Det var ovanstående mekanismer som efterfrågades i första hand, men eftersom även RAAS nämns som mekanism i samband med njurens ‘autoregelering’ tilldelas poäng för det svaret också.
Varför är det viktigt att RPF och GFR hålls konstant? (0.5p)
För högt tryck kan fysiskt skada nefronet.
Konstant GFR ger bättre möjlighet att exakt kontrollerar utsöndring av vatten och salter mha kanaler och transportörer.
Till skillnad från RPF och GFR så stiger Na+ utsöndringen omedelbart vid ökning av perfusionstrycket (se grafen). Vattenutsöndringen ökar i samma takt (visas inte i grafen). Fenomenet kallas “pressure natriuresis” eller “pressure diuresis” och är av stor betydelse för långsiktig blodtryckskontroll. De cellulära mekanismerna bakom “pressure diuresis” är inte helt klarlagda, men man har kunnat visa att ett ökat perfusionstryck i njuren leder till ett ökat hydrostatisk tryck i peritubulära kapillärer, minskad aktivitet i Na+-K+-ATPas pumpen i proximala tubuli och en internalisering av Na+/H+ exchangers i proximala tubuli.
Hur kan dessa iakttagelser förklara en ökad diures? (3p)
Proximala tubuli spelar en viktig roll i Na+ och vatten resorption, här resorberas 2/3 av filtrerat Na+ och vatten (0.5p).
Na+-K+-ATPase i det basolaterala membranet pumpar aktivt ut Na+ ur tubuli cellen och skapar en elektrokemisk gradient (låg Na+ konc inne i cellen och negativ potential) (0.5p).
Gradienten är drivkraften bakom Na+ upptaget genom den apikala membranen som sker via faciliterad diffusion mha symporter (Na+, glukos) eller antiporter som Na+ H+ exchanger, (0.5p).
Minskad aktivitet i Na+-K+-ATPase och Na+/H+ exchangers leder sådeles till minskat Na+ reabsorption / ökad natriures.
Reabsorption av Na+ mm. leder till en osmostisk gradient som driver vatten reabsortion (0.5) som sker passivt igenom cellen eller paracellulärt genom tight junction som i proximala tubuli är mycket genomsläppliga för vatten. (0.5) Vattnet tas upp i peritubulära kapillären pga det relativt låga hydrostatiska trycket (och höga osmotiska trycket). En ökning i det hydrostatiska trycket i kapillären leder till minskad netto resorptionskraft, ökat tryck i interstitium och större backleak av vatten tillbaka genom tight junction till tubuli lumen (0.5)
“Pressure natriuresis”, som beskrivs ovan, är en intern mekanism i njuren, som i samspel med nervös och hormonell kontroll av njuren reglerar kroppens natrium- och vattenhomeostas. Ett av de viktigaste hormonerna för Na+ homeostasen är Angiotensin II (AngII).
Beskriv kortfattat hur produktionen av AngII regleras och på vilka sätt AngII påverkar Na+ utsöndringen i njuren. (3p)
AngII produceras genom sekventiell proteolys av angiotensinogen. Angiotensinogen klyvs av renin-> AngI klyvs av ACE -> AngII (0.5p)
Regleringen sker ffa genom reglering av renin som produceras och frisätts från juxtaglomulera celler (JG-celler) i njurens afferenta artrioler (0.5p)
Reninfrisättning från JG-celler kan regleras på tre olika sätt: genom sympatisk stimulering, mekanisk avlastning av JG-celler (sänkt GFR) eller parakrin signalering från macula densa i föjld av sänkta NaCl nivåer (1p)
AngII är en vasokonstriktor som leder till ökad resistans i efferenta (men också afferenta) arterioler -> mindre RPF -> mindre GFR -> mindre Na+ och vatten utsöndring (0.5)
AngII stimulerar direkt Na+ upptagsmekanismer i nefronet (0.5) (Na-H exchanger i proxiumala tubuli och den tjocka ascenderande skänkeln och Na+ kanaler i samlingsröret (ENaC)
AngII stimulerar Aldosteronfrisättning från binjuren, Aldosteron leder till ökar Na+ resorption (och ökat K+ utsöndring) i kortikala samlingsrör (0.5p)(genom att bla ökar antal och aktivitet av Na K+ ATPAse, apikala Na+ kanaler (ENaC))
Beskriv vad som händer med glukos i cirkulerande blod när det når njuren och nefronerna hos en frisk person? (0.5p)
Glukos filtreras fritt i glomerulus och hamnar i primärurinen. I normalfallet reabsorberar proximala tubuli i princip all glukos i primärurinen via glukostransportörerna SGLT1 och SGLT2 (natrium-glukos-kotransportprotein 1 resp. 2) och därför finns det normalt endast spårmängder av glukos i sekundärurinen.
