Neurobiologiskt underlag för perception och spatial orientering Flashcards
Beskriv skillnaden mellan sensation och perception. Resonera kring när aktivering av ett sensoriska stimuli övergår till en medveten upplevelse utifrån aktivitet i hjärnan.
- Sensation: fysiska förändringar i det sensoriska systemet som svar på ett stimuli. Innebär att det beskriver den första delen i den process som ligger till grund för att vi kan uppleva ett föremål. Vi översätter till aktivitet i nervsystemet. Under sensationsfasen är informationen i princip “rå” och opåverkad av tidigare erfarenheter eller kognition. Det är en passiv process där våra sinnen samlar in data från omvärlden.
- Perception: tolkning av förändringar i det sensoriska systemet – leder till ett percept. Det är i perceptionsfasen som vi blir medvetna om och förstår vad vi upplever. Perception påverkas av tidigare erfarenheter, förväntningar, kulturella faktorer och kognitiva processer. Det är i denna fas som hjärnan tolkar sensorisk information och skapar en sammanhängande och integrerad upplevelse.
Stimuli → receptor → nerver ( De aktiverade receptorer genererar elektriska signaler som skickas till hjärnan via nervbanor och synapser.) → hjärnan ( sensoriska informationen bearbetas i olika områden, inklusive thalamus och olika sensoriska cortexområden. Här kombineras och tolkas den sensoriska informationen) Leder sedan till ett percept - vi förstår det
Aktivering av ett sensoriskt stimuli övergår till en medveten upplevelse när den sensoriska informationen når hjärnan och bearbetas på ett sätt som gör det möjligt för oss att förstå och tolka den. Våra sinnesintryck påverkas av de sammanhang de äger rum i, av våra känslotillstånd och av våra upplevelser. Alla dessa faktorer bidrar till perception, den subjektiva upplevelsen av hjärnan av sensoriska transduktionshändelser
Ange ett bevis (eller stöd) för att perception existerar och diskutera på vilket sätt detta fenomen ger stöd för att perception är en viktig del i processen att uppfatta ett sensoriskt stimuli.
Bevis på att perception är mer än sensation ligger i det faktum att vi omvandlar samma sensoriska stimulans till helt olika uppfattningar vid olika tidpunkter. Vi kan strunta i uppenbar sensorisk stimulans men ändå ta hand om sensoriska händelser som annars verkar triviala. Vi kan bli distraherade av en enda röst som talar i bakgrunden men kan kanske ignorera babbel från många röster. Vi vänjer oss vid sensoriska händelser som vi först tyckte var irriterande, men vi kan också bli överväldigade av frånvaron av sensorisk stimulans. Ännu mer dramatiska exempel på de sensoriska transformationer som utgör perception är illusioner, synestesi och sensoriska synergier. Dessa är exempel på perception av bristande information. Detta fenomen innebär att våra hjärnor fyller i och tolkar sensorisk information, även när viss information saknas eller är otydlig.
Exempel illusioner (Rubinvasen): Om du fäster blicken på bildens mitt kommer de två uppfattningarna att alternera, även om den sensoriska stimuleringen förblir till synes konstant. Illusioner visar på komplexa perceptuella fenomen som medieras av neocortex och illustrerar att vi inte bara reagerar på sensorisk information. Våra hjärnor omvandlar förnimmelser till information som vi finner beteendemässigt användbar.
Exempel synesthesia: Att hörs ett visst musikstycke eller ljudet från naglar som kliar över en svart tavla, att “känna ljud”. Sådan sensorisk blandning, eller synestesi (bokstavligen, “att känna tillsammans”) är förmågan att uppfatta en stimulans av ett sinne som känslan av ett annat sinne.
För att kunna uppfatta ett objekt (dess plats och namn) aktiveras två olika processer i hjärnan – en övre och en undre. Benämn dessa två och beskriv kortfattat vilka delar av hjärnan som aktiveras.
(övre ström) Dorsala strömmen: var-banan [objektets lokalisation] Den dorsala strömmen är inriktad på att fastställa objektets plats och dess rörelse. Den aktiverar huvudsakligen områden i parietalloben, inklusive den posteriora parietala cortex (PPC). Dessa områden är involverade i att bearbeta rumsuppfattning och lokalisering av objekt i omgivningen.
(Undre ström)Ventrala strömmen: vad-banan [objektigenkänning] Att känna igen och veta att de är detta, inte benämningen primärt. Den ventrala strömmen är ansvarig för att identifiera objekt och tolka deras egenskaper, inklusive deras form, färg och identifierande detaljer. Aktiverar områden i temporalloben, särskilt den laterala occipitala cortex och fusiforma ansiktsområdet (FFA). Dessa områden är involverade i att bearbeta detaljerad visuell information och identifiera objekt.
Förklara begreppet spatial orientering och ange två områden i hjärnan som är betydelsefulla för att vi skall kunna utföra denna aktivitet. Beskriv kortfattat på vilket sätt de är betydelsefulla.
Spatial orientering innebär bl.a använding av olika kartor i det inre av olika miljöer man rör sig genom. Din kropp upptar ett utrymme, du rör dig igenom och samspelar med omgivningen genom tid och rum. Du kan rotera och manipulera spatiala relationer. Bygger bland annat på ”topografiskt minne” = minne av rörelse i rummet mellan olika punkter eller objekt (i en viss följd). Vi skapar representationer av omgivningen i form av ”kognitiva kartor” Det är en viktig kognitiv förmåga som gör att vi kan orientera oss, undvika hinder och interagera med vår omgivning.
Två viktiga områden:
* Parietalloben (Framförallt posterior parietal cortex): kroppen i rummet och lokalisation av föremål, orientering mot objekt. Den parietala cortex är nära kopplad till kroppens sinnen, och dess troliga bidrag är att tillhandahålla ett rumsligt koordinatsystem relaterat till kroppen – för att hjälpa oss att lokalisera objekt i rummet relativt till oss själva, i egocentriska koordinater. I avsaknad av detta system ser en patient fortfarande ett föremål men kan inte rikta ögon- eller handrörelser mot det exakt eftersom föremålet inte kan lokaliseras i förhållande till hans eller hennes kropp.
* Temporalloben (Främst hippocampus): orientering i tid, spatiala kartor, spatialt minne. Den hjälper oss att skapa mentala representationer av det rumsliga landskapet och att komma ihåg platser och rutter. Hippocampus är avgörande för att vi ska kunna orientera oss i nya miljöer och för att kunna återfinna platser vi har besökt tidigare.
