Nervsystemet och hjärnan Flashcards
Hur beskrivs nervsystemets organisation?
CNS - centrala nervsystemet, hjärnan och benmärgen i ryggraden
PNS- perifera nervsystemet, Perifera nervsystemet, PNS omfattar alla delar av nervsystemet som inte hör till hjärna eller ryggmärg. Det består av nervtrådar ute i kroppen som förmedlar signaler till och från det centrala nervsystemet, CNS.
PNS kan sedan delas in i tre ytterligare förgreningar:
Somatiska nervsystemet: som känner via från receptorer från organ så som huden, synen och hörseln.
Autonoma nervsystemet ANS: Sensordel: i viscerala organ mage, lungor etc. Motordel: skickar signaler till glatt muskulatur, hjärtmuskeln, körtlar- Sympatisk division- Parasympatisk division
Enteric nervsystem: receptorer i magen.
Beskriv nervsystemets funktioner
Sensorisk funktio: sensoriska receptorer upptäcker stimuli t.ex. internt som blodaktivitet eller externt som regndroppar som landar på din arm. Sensoriska (afferenta) neuroner överför informationen till hjärnan eller ryggmärgen.
Integrerande funktion: Bearbetning av information i hjärnan, ryggmärgen eller ganglion
Motoriska funktioner: Agerar för integration. Motoriska (efferenta) neuroner bär information från hjärnan till effektorn t.ex. en muskelfiber.
Beskriv nervcellers (neuron) struktur och funktion
Neuronen Producerar aktionpotential, en diameter på 1-135 mikrometer och har en längd alltifrån en cellkropp till hela kroppens längd.
Struktur: Dendrit som tar emot signaler –> Cellkropp som består av cellkärna, cytoplasma, Nissel kroppar –> Axon: sänder ut signalera –>Synaps: förmedlar signaler mellan två neuroner.
Beskriv gliacellers (neuroglia) struktur och funktion
Gliaceller vars cellmembran är förstorat och sitter lindat runt axonerna och nerverna som ett stöd och skydd för nervcellerna och förser nerver med syre och näring. Dessutom är hjälper de till med att upprätthålla kroppens homeostas.
Eftersom membranet består av lipider leder det elektricitet dåligt och fungerar då som en isolering också, den isoleringen kallas myelinskida. Myelinskidan täcker inte hela axonens yta, utan de ligger som i mindre avsnitt med några mm mellanrum. Dessa mellanrum kallas ranviers noder. Senare forskning visar också att gliacellerna förser nervcellerna med annat än bara ett skydd och stöd. De “städar” i hjärnan för att underlätta och maximera minneslagringen.
Skyddande vävnad, utgör ungefär halva andelen av nervcellerna i CNS. De kan dessutom dela sig och duplikera sig.
Det finns sex olika sorter:
PNS - Schwann, satellite cells
CNS - astrocyter, oligodenrocyter,microglia, ependymal cells
Förklara funktionella skillnader mellan vit och grå hjärnvävnad
Vit: myelinet på axonterminalen är ett lager av fett och proteiner för isolering av axonet
vitt - isolerar axonet => ökar hastigheten på nervimpulsledning. (Saltatorisk ledning)
Därför är den gråa hjärnvävnaden inte lika kvick, saknar den myelininlagringen. Den överföringen kallas: Kontinuerlig överföring.
Förklara anatomiska skillnader mellan vit och grå hjärnvävnad
Vit: primärt neuroner med axoner som har ett skyddande myelinlager.
Grått: Primärt neuroner som har axonterminaler utan myelinlager.
Ryggmärgen och hjärnan består av nervceller och nervtrådar som kallas grå och vit substans. I den grå substansen finns nervcellernas cellkroppar. Den vita substansen innehåller nervtrådar omgivna av stödjeceller beståendes av myelin, så kallade gliaceller. Nervtrådarna skickar vidare nervsignaler.
Beskriv hur graderad potential och aktionspotentialer uppstår
Impulser är en form av elektriska urladdningar som uppstår i nervcellerna. Urladdningen beror på att natrium- och kaliumjoner snabbt passerar genom cellens yta, cellmembran. Impulsen sprids sedan i nervcellen och dess utskott, och fortsätter sedan till andra celler via synapser eller motoriska ändplattor.
Den främsta betydelsen av graderade potentialer är att de avgör om en cell kommer att generera en aktionspotential. Graderade potentialer genererar aktionspotentialer om de depolariserar ett neuron till en särskild nivå hos membranpotentialen kallad tröskelvärde.
Beskriv faserna hos en aktionspotential
Aktionspotential - När en nervcell reagerar på ett stimuli leder den vidare en impuls, då membranpotentialen genom att de kemiska föruttsättningarna i och runt cellen förändras. Stimulit utlöser jonströmning över cellmembranet från synapsen som leder till att insidan blir positivt laddad i förhållande till utsidan. Det sker via proteiner i cellmebranet som bildar kanaler, portar, som kan öppnas för natrium- respektive kaliumjoner. Den positiva potentialskillnaden i samband med ett stimuli kallas för aktionspotential.
- Vilofasen - alla kanaler stängd.
Vilopotential - Neuronens svar på retning är elektrisk impulsledning som uppstår på grund av jonströmningar över cellmembranet. Neuronen innehåller stora, neagtivt laddade organiska ämnen vilket bidrar till att neuronens insida är negativt laddad.
Nettoeffekten av den aktiva transporten i natrium- och kaliumpumparna och diffusionen av kaliumjoner, blir att fler positiva joner finns på utsidan än på insidan av cellen. Detta ger upphov till en potentialskillnad över cellmembranet. Potentialskillnaden kallas vilopotential och är i nervcellen -60 till -80 mV. - Depolariseringsfasen - Om stimulit är starkt nog så att en impuls utlöses öppnas portar i membranets natriumkanaler och natrium joner strömmar in i cellen. Insidan av cellen blir då positivt laddat i förhållande till utsidan (ca +35mV). Neuronen sägs då vara depolariserad, alltså när de elektriska polerna är omvända vilket då ger upphov till en aktionspotential. Permabiliteten för natriumjonerna varar bar någon tusendels sekund. Sedan blir det repolarisering.
- Repolariseringsfasen -
Repolarisering - Omedelbart efter depolariseringen alltså första inströmningen av natriumjoner öppnas portar för kaliumjoner som då strömmar ut ur cellen. Strömmen av positiva joner återställer membranpotentialen till -60 - (-80) mV igen. Det innebär att neuronen repolariseras.
Beskriv signalöverföring vid elektriska och kemiska synapser
Elektrisk synaps: Direkt överföring mellan celler –> snabb och synkroniserad.
Kemisk synaps: transporterar neurotransmitorer mellan synaptisk klyfta.
Processen kan förenklas som:
1. nervimpuls inkommer
2. Depolariseringsfasen påbörjas och Na+ kanalerna öppnas.
3. Neurotransmittorer frisläpps över den synaptiska klyftan (exocytos).
4. Neurotransmittorerna diffunderar över klyftan.
5. Ligandkanaler öppnar och binder neurotransmittormolekylerna till receptorerna.
6. Membranpotentialen ändras –> postsynaptisk potential.
7. En nervimpuls är triggad av potentialen.
Beskriv de funktionella delarna i en reflexbåge
Reflexbåge - De sensoriska och motoriska neuronerna kan vara sammankopplade i så kallade reflexbågar. Om man t.ex sticker sig i handen på ett vasst föremål reagerar smärtkänsliga celler i handen och en impuls leds inåt mot ryggmärgens i sensoriska celler. I ryggmärgen står neuronen i kontakt med en interneuron via en synaps. Impulsen leds vidare till en motorisk neuron via ytterligare en synaps. Den motoriska neuronen leder impulsen till muskler i armen, och när impulsen nått muskelfibrerna kontraheras muskelcellerna och man rycker undan armen. Hela förloppen sker utan att hjärnan tagit emot impulser eller behandlat informationen. Interneuronerna kopplar också om impulser så att de leds till hjärnan, och efter en kort tid känner vi smärtan.
Beskriva det somatiska nervsystemets struktur och funktioner
Det somatiska nervsystemet, består av nerver som kan styr kroppens viljestyrda muskler, till exempel att vi kan välja att röra armar och ben. Det kallas för motoriska nerver. Hit hör även nerver som förmedlar känselintryck och andra sinnesintryck, så kallade sensoriska nerver.
Receptorer förmedlar signaler som rör sig via spinalkanalen upp till talamus som förvaltar dem och ser till att rätt reaktion tillsätts.
Beskriva det autonoma nervsystemets struktur och funktioner
Autonoma systemet - Det autonoma systemet innehåller de nervimpulser som vi inte själva kan styra över. Det är alltså nerver som kontrollerar och reglerar hjärtmuskulatur, glatt muskulatur och körtlar utan att vi styr det med viljan.
Sympatiska nervsystemet - En del av det autonoma systemet som sätter kroppen i alarmberedskap och ökar ämnesomsättningen.
Parasympatiska nervsystemet - En del av det autonoma systemet som generellt stimulerar organ till lugnare aktiviteter, som matspjälkning.
Beskriv struktur och funktioner för det sympatiska delarna av det autonoma nervsystemet
Struktur: Finns i spinalnerv T1-T12+ L1+L2, passerar via ganglion till organen.
Sympatiska nervsystemet dominerar över det parasympatiska under psykisk eller fysisk stress.
Sympatiska nervsystemet - En del av det autonoma systemet som sätter kroppen i alarmberedskap och ökar ämnesomsättningen.
Beskriva struktur och funktioner för det parasympatiska delarna av det autonoma nervsystemet
Struktur: Nerverna går ut från kranialnerverna och spinalnerverna S2-S4. De går direkt till organen. Parasympatiska nervsystemet används oftast vid lugnare aktiviter som t.ex. matspjälkningen.
Parasympatiska nervsystemet - En del av det autonoma systemet som generellt stimulerar organ till lugnare aktiviteter, som matspjälkning.
Beskriv känselprocessen
- Smärt sensorer får stimuli i form av värme
- Känsel neuron - afferent: nervimpulsen fortplantar sig längs axoner från receptorn till det integrerande centrumet)
- Integrerad centra - bearbetar impulsen, i den gråa massan i ryggmärgen.
- Motorisk neuron - (efferent: axoner leder impulser från det integrerande centret till effektorn = del av kroppen som kommer att svara)
- Effektor - muskel eller körtel som reagerar på motoriska nervimpulser; somatisk eller autonom.