Matspjälkningssystemet Flashcards
Beskriv fysiologin för regleringen av aptit och ingestion.
(Använd begreppen hypotalamus, cefala fasen, magsäck, ghrelin, lever, glukos och fria fettsyror i din beskrivning. Beskriv både upp- och nedreglering av aptit)
Ingestion=Aktiv frivillig process där födan förs in i munhålan. Hunger uppstår framför allt genom signaler från magsäcken och levern till hypotalamus, men påverkas också av ex. sinnesintryck.
Hypotalamus: ansvarar för att reglera aptit (mättnadscentrum och aptitcentrum-områden i hypotalamus). Receptorer registrerar minskad glukos vilket leder till en ökad hunger. Receptorer registrerar ökad leptin (hormon som frisätts från välfyllda fettceller) leder till en minskad hunger (långsiktigt perspektiv).
Sinnesintryck: tanken på doften av eller synen av mat leder till ökade signaler till hypotalamus vilket startar den cefala fasen: ökad aktivitet i n.vagnus, ökad utsöndring av magsaft, ökad salivutsöndring.
När magsäcken är tom frisätter den hormonet ghrelin till blodet, vilket genom hypotalamus stimulerar en ökad hunger. Ghrelinfrisättningen minskar när magsäcken fyllts på eller när kymus nått duodenum (första del på tunntarm) vilket ökar hungern. Maten kallas kymus när den bearbetats till en ”gröt” i magsäcken. Signal om uttöjd magsäck skickas genom n.vagus vilket leder till minskad hunger.
I levern finns det receptorer som registrerar minskad blodglukos men även receptorer som registrerar minskat fria fettsyror i blodet. Signal skickas genom n.vagus till hypothalamus vilket leder till ökad hunger.
Beskriv fysiologin för den mekaniska digestionen som sker i munhålan, i magsäcken samt i tunntarmen.
(Redogör för tuggning, knådning och segmentell bearbetning i din beskrivning)
Digestion=nedbrytning.
Munhåla=Tuggning är både en viljestyrd och icke viljestyrd rörelse. I munnen finns receptorer som går till hjärnstammen som känner av konsistens på mat. Involverar käke, muskler, tänder och tunga. Tänder (20 mjölktänder och 28–32 permanenta tänder, delar och maler) Tunga (flyttar runt maten, skjuta mat som är färdigtuggad bakåt i svalget)
Magsäck=Tre glattmuskellager (longitudinellt, cirkulärt, snedgående). Mekanisk digestion av innehållet i magsäcken kallas ”knådningar” (blanda och finfördela). Starkast muskelrörelser längst ner i magsäcken.
Tunntarm=Tunntarmens uppgift: blanda innehåll så att näringsämnen kommer i kontakt med epitelcellerna, transportera kymus långsamt framåt. Två typer av kontraktionsrörelser:
Segmenteringsrörelser (rytmiska blandningsrörelser för att innehållet ska nå tarmepitelet, kymus delas upp och flyttas fram och tillbaka i tarmen, men skjuts ej framåt, inre cirkulära och yttre longitudinella muskellager kontraheras och relaxeras växelvis i vågor.
Peristaltiska rörelser (för födan framåt när segmenteringsrörelsena bearbetat födan)
Beskriv fysiologin för propulsionen avseende sväljningsprocessen och peristaltiken i matspjälkningskanalens vägg.
Steg 1 (a) - Tungan pressar bolus mot mjuka gommen (frivillig rörelse), övre matstrupsfinkern är kontraherad (sluten).
Steg 2 (b) - Autonom sväljreflex när bolus pressas mot mjuka gommen (n.vagus). Mjuka gommen pressas uppåt och stänger mot näshålan. Struphuvudet (larynx) rör sig uppåt och struplocket (epiglottis) fälls ner över luftstrupen (trachea). Bolus rör sig ner i matstrupen (esofagus) från svalget (pharnyx) med peristaltiska rörelser. Övre matstrupsflinkern relaxeras (öppnar).
Steg 3 (c) - Bolus rör sig fortsatt neråt i matstrupen genom peristaltiska rörelser. Mjuka gommen återgår. Struplocket återgår. Övre matstrupsfinktern kontraherar.
Steg 4 (d) - Övre magmunnen relaxerar. Bolus hamnar i magsäcken (ventriculus/gaster). Övre magmunnen kontraherar.
Matstrupen är 25 cm långt muskulärt rör. Longitudinellt och cirkulärt muskelskikt som utför peristaltiska rörelser (mm. tunica muscularis externa). Peristaltik=en icke viljestyrd ringformad kontraktion som pressar maten framåt i matspjälkningssystemet. Som att pressa innehåll genom en gummislang genom att komprimera slangen mellan fingrarna som samtidigt låta fingrarna glida längst slangen. De kommer växelvis (v vågor). Fast föda passeras matstrupen på 10 sekunder och flytande föda på några sekunder.
Hålrum = Lumen
Beskriv fysiologin för den kemiska digestionen som sker i munhålan respektive i magsäcken.
(Använd begreppen saliv, amylas, kryptor, parietalceller, saltsyra, intrinsic factor, huvudceller, pepsinogen, pepsin, mucinproducerande celler, G-celler, gastrin, ECL-celler, histamin och magsaft i din beskrivning)
Munhåla= Saliv, spottkörtlarna utsöndrar saliv i munhålan som smörjer och mjukar upp den intagna födan och formar den till så kallad bolus, mat-tugga, så att den lättare kan sväljas. Utsöndras från tre spottkörtlar (glandula), parotis, submandibularis och sublingualis. Innehåller bland annat: ca 99% vatten, muclin (skyddande slem), lysozym och antikroppar (motverkar bakterier), vätekarbonat (neutraliserar syror), amylas (enzym som spjälkar kolhydratstärkelse). Ca 1,5 liter saliv produceras dagligen.
Magsäck=magsäcken utsöndrar magsaft. Magsaften innehåller: vatten, elektrolyter, saltsyra (HCI), intrinsic factor, pepsin, mucin. Produceras ca 2 liter magsaft dagligen. Magsäcksinnehållet har pH, 2,0–3,0. Ca 4 timmar för måltid att lämna magsäcken.
Beskriv hormonerna sekretin och cholecystokinin samt dess påverkan och effekter på bukspottkörteln respektive levern och gallblåsan.
(Använd begreppen bukspott, pH- höjande vätekarbonat, spjälkningsenzymer, galla, gallsalter och miceller i din beskrivning)
Sekretin och CCK tas upp i blodbanan. Bukspottskörteln stimuleras, av CCK, att utsöndra enzymrikt bukspott. Sekretin stimulerar till utsöndring av vätekarbonatrikt bukspott (neutralisera för att ej skada tunntarmen). Sekretin stimulerar levern till att utsöndra mer galla vars salter bildar miceller - små strukturer av monoglycerider och fettsyror. CCK stimulerar gallblåsan till att frisätta lagrad galla via den gemensamma gallgången.
Beskriv fysiologin för den kemiska digestionen som sker i tunntarmen.
(Använd begreppen amylas, lipas, trypsinogen och trypsin i din beskrivning
Bukspott från bukspottkörteln, Enzymrikt innehåller bland annat: amylas bryter ner polysackarider (stärkelse och glykogen) till disackarider (två glukosmolekyler, tex laktos). Lipas bryter ner triglycerider till monoglycerider och fria fettsyror eller glycerol och fria fettsyror. Trypsinogen är proenzym till trypsin som bryter ner proteiner till peptider och aminosyror. Vätekarbonatrikt, hjälper till att neutralisera pH för det sura innehållet från magsäcken. 1,5 liter produceras dagligen.
Galla, produceras i levern och lagras och frisätts från gallblåsan. =,5 liter produceras dagligen. Innehåller vatten, gallsalt, bilirubin (gult pigmentämne), kolesterol mm. Emulgerar fett (sönderdelar fettdroppar till mindre droppar). Gallsalter skapar miceller som omsluter fett och förhindrar fettmolekylerna att klumpa ihop sig igen (hyrdofob). De fungerar som färjor som går i skytteltrafik mellan emulgerade fettdroppar och tarmepitelet och har därmed en viktig roll vid absorption (upptag)
Beskriv fysiologin för tunntarmens absorption av näringsämnen och vatten.
(Använd begreppen veckad slemhinna, villi och mikrovilli samt redogör övergripande för upptaget av aminosyror, monosackarider, monoglycerider, fettsyror och vatten i din beskrivning)
Tunntarmen är 3–5 meter lång, dess slemhinna är veckad vilket gör det möjligt för absorptionen pga mer yta i vävnad att ta upp näringsämnen. Vecken är inte helt släta utan består av utskott som kallas villi (0,5 mm höga), dessa är täckta av epitelceller som i sin tur har speciella utskott som kallas mikrovilli. Inuti varje villi finns det blod och lymfkärlskapillärer som leder till att det blir en hög absorptionsförmåga. 4-6 h för passage i hela tunntarmen och cellerna producerar 1,5 liter tarmsaft/dygn.
Absorption=upptag. 90–95% av näringsämnen (kolhydrater, proteiner, fett, vitaminer, mineraler, spårämnen och vatten absorberas i tunntarmen. Innan absorption måste näringsämnena brytas ner till minsta beståndsdelarna. Kolhydrater - Monosackarider, Protein - Aminosyror, Fett - Moonoglycerider och fettsyror eller glycerol och fettsyror. Transport av spjälkningsprodukter och näringsämnen sker genom epitelcellernas membran. Två membran måste passeras för att näringsämnena slutligen ska nå ut i kroppen.
Aminosyror respektive monosackarider transporteras in och ut ur tarmepitelceller genom transportprotein. -Ett transportprotein för att komma in i tarmepitelceller och ett transportprotein för att komma ut ur tarmepitelceller. Aminosyror respektive monosackarider tar sig sedan in i blodbanan genom blodkärlskapillärer i villi.
Monoglycerider och fria fettsyror transporteras till ytan av tarmepitelcellen genom en förpackning/resväska skapad av gallsalter som heter micell. De behöver förpackas för att de inte är vattenlösliga. Micellen släpper av monoglycerider och fria fettsyror som diffunderar in i tarmepitelcellen. I celler förmerar dem sig som triglycerider igen och förpackas i en ny och mindre resväska som kallas kylomikron (består av triglycerider, kolesterol, fosfolipider och proteiner). Kylomikronen lämnar tarmepitelceller genom exocytos och beger sig ut i lymfkapillärerna eftersom de är för stora för att diffundera in till de små blodkärlskapillärerna. Glycerol och korta fettsyror kan sig ut till blodkärlskapillärer i villi.
Vatten följer passivt med natriumjoner som transporteras genom tunntarmsväggen. Finns också aquaporiner (vattenkanaler) i epitelcellerna. Cirka 9 liter vatten absorberas varje dygn i framför allt tunntarmen, men också i tjocktarmen.
Beskriv kortfattat leverns uppbyggnad och hur blodet från magtarmkanalen passerar genom levern och sedan ut till systemcirkulationen.
(Använd begreppen v. portae, leverlobulus, leverceller, sinusoiderna och v. cava inferior i din beskrivning)
Levern består av 6 kantiga enheter som kallas leverlobulus (10 000–20 000st) Allt blod från kapillärerna i villi och i tunntarmen leds till levern genom portådern (vena portae). Venblodet delar sedan upp sig i portvensgrenar. Levern har både arteriell och venös blodförsörjning som sammanstrålar och leds förbi rader av leverceller. Leverns kapillärnätverk kallas för sinusoider och dessa är genomsläppliga för stora molekyler. Finns också celler som är viktiga för immunförsvaret i sinusioderna. Blodet töms sedan i centralvenen och gå vidare till v. cava inferior.
Beskriv leverns viktigaste funktioner relaterat till näringshantering och ämnesomsättning.
(Använd begreppen lagring och metabolism i din beskrivning)
Alla näringsämnen som tas upp med blodet från tunntarmen passerar genom levern. (Kylomikronrna från lymfsystemet töms ut i blodomloppet och passerar ej levern). Levern har många viktiga och komplexa funktioner:
Producera galla
Lagring och metabolism av kolhydrater, proteiner och fetter
Lagrar glukos i form av glykogen (stora kolhydratsmolekyler) som vid ökat energibehov bryts ner till glukos.
Nybildar glukos och fett av aminosyror.
Syntetiserar de 11 av 20 icke-essentiella aminosyrorna
Ombildar överskott av glukos och aminosyror till triglycerider
Ombildar fruktos och galaktos till glukos.
Tar hand om resterna från kylomikronerna efter innehållet lämnats till fettceller.
Levern kan ”vid svält” producera ketonkroppar av fettsyror, ketonkropparna kan CNS använda som energikälla är dess tillgång på glukos är otillräcklig.
Sammanfogar proteiner till bland annat albumin och koagulationsfaktorer som finns i blodplasma.
Omvandlar fett till kolesterol och andra fetthaltiga ämnen som krävs för normal cellfunktion.
Lagring av de fettlösliga vitaminerna A, D, E, K
Lagring av järn
- Metabolisering och Inaktivering av såväl endogena som exogena ämnen som kan skada kroppen.
Beskriv tjocktarmens viktigaste funktioner relaterat till näringshantering och ämnesomsättning.
(Använd begreppen absorption, smörjande slem och mikrobiota i din beskrivning)
Tjocktarmen är cirka 1,5 lång och tar dagligen emot cirka 0,5 till 1 liter kymus från tunntarmen. Passage tar 3–24 timmar. Viss absorption av vatten och natrium. Celler som producerar smörjande slem som underlättar transporten av kymus. Tjocktarmens mikrobiota (bakterier): omvandlar icke nedbruten cellulosa och andra ej absorberade ämnen till gas. Syntetiserar ämnen till vitamin K (vilket är nödvändigt vid leverns bildande av koagulationsfaktorer). Skyddar mot sjukdomsframkallande exogena bakterier. Medverkar i immunförsvaret.
Kymus flyttas med en hastighet av 5–10 cm per timme. Rörelser: Segmenteringsrörelser (långsammare än i tunntarm). Massrörelser (2 - 4 gånger /dag, kraftiga och långvariga kontraktioner som pressar över innehåll i sista delen av tjocktarmen. Antiperistaltiska rörelser (innehåll skjuts bakåt för att fördröja transport och möjliggöra absorption) Peristaltiska rörelser (förekommer, men i mindre mängd.
Beskriv fysiologin för defekationen.
(Använd begreppen defekationsreflex, icke viljestyrd inre sfinkter och yttre viljestyrd sfinkter i din beskrivning)
takt med absorption övergår kymus till att bli avföring/fekalier (ca 100 - 200 ml). När den övre delen av ändtarmen fylls och töjs ut stimuleras defakationsreflexen och behovet av att gå på toaletten blir uppenbart. Inledningsvis relaxerar den icke-viljestyrda inre sfinkern som är uppbyggd av glatt muskulatur medan den yttre viljestyrda sfinkern kontraheras. Om det viljemässiga beslutet att gå på toaletten tas relaxeras den yttre viljestyrda sfinkern, anus öppnas och avföringen kan lämna kroppen. Avföring består av vatten, bakterier, föda som inte har brutits ner och / eller absorberats, epitelceller som stötts bort från tarmslemhinnan och slem.
TAR CIRKA 1 DYGN FRÅN INGESTION TILL DEFAKTION
