Cirkulationssystemet Flashcards
Beskriv cirkulationssystemets uppgift
Lilla (lungkretslopp). Mellan hjärta och lungor
Syresätter blodet, allt blod passerar lungorna för att avge koldioxid och ta upp syre.
Frigör koldioxid
Stora kretsloppet (systemkretsloppet). Mellan hjärtat och kropp
En bild som visar text, bok
Automatiskt genererad beskrivningTransporterar: näring från matspjälkningsorganen, syre och näring till cellerna, avfall och koldioxid från cellerna, hormoner från endokrina körtlar, värme mellan kroppens olika delar, blodceller och antikroppar för immunförsvaret
Styr blodet för rening och balans i njurarna samt för filtrering i levern, tar emot blod från magtarmsystemet, bukspottkörteln och mjälten och leder det till levern
Styr blodet till de organ där de tillfälligt behövs som mest
Transport av hormoner, Transport av O2 & CO2, Transport av näringsämnen, Transport av avfallsämnen, Reglering av kroppstemperatur, Immunsystemet (vita blodkroppar), Homeostase (inre balans), Överför energi genom tryck
Beskriv skillnader och likheter mellan artärer och vener
Artärer = blod från hjärtat till organen, högt tryck, syrefattigt blod, starka och kraftiga väggar, elastiska (detta har en funktionell betydelse eftersom det framför allt är förändringar i artärernas diameter som används vid justering av blodtrycket i systemkretsloppet) eftergivliga, arterioler är mindre förgreningar. De stora artärerna ligger oftast i väl skyddande områden (bakom bröstben), de mindre artärerna löper oftast djupt inne i kroppsdelarna, skyddande av omkringliggande muskulatur.
Vener = blod till hjärtat från organ, lägre tryck, syrerikt blod, har klaffar för att blodet ska gå i rätt riktning, venoler förbinder kapillärer, blodreservoar (kapacitanskärl). Större delen av blodet finns här. Vid vila är 2/3 av blodet i venerna (kapacitanskärl) Sympatiskt nervaktivitet leder till vasokonstriktion på vensidan och fördelning av blodvolym. De flesta ligger ytligt. Djupare löper oftast med artärer och har liknande namn.
Båda transporterar blod, har glatt muskulatur och elastiska fibrer. De är delvis ganska lika varandra i uppbyggnaden. Insidan hos båda kärltyperna är beklädd med ett lager av endotellceller. De är hårt förbundna till varandra och skapar en jämn och fin yta inne i kärllumen. De deltar bland annat i inflationsprocessen, blodstillning och koagulation.
Kapillärer= Förbinder artärer och vener, långa, tunna. Näring och gasbyte, långsamt flöde, stor tvärsnittyta. Endast uppbyggda av ett lager endotelceller och ett basalmembran. Flera kapillärer bildar tillsammans ett nätverk av kapillärer (mikrocirkulation). Det kan vara mellan 10 och 100 kapillärer kopplade i ett närverk.
(Vid vasokonstruktion ökar blodtrycket - Vid vasodilatation sjunker blodtrycket)
Beskriv prekapillära sfinktrarnas funktion
En bild som visar text, rita, bok, skiss
Automatiskt genererad beskrivningBlodflödet genom kapillärerna styrs genom att aktiviteten i sa kallade prekapillära sfinkrar förändras. ”låsmekanism”. Är uppbyggda av glatt muskulatur, muskler som kan spänna åt, kan styra blodet så det inte går ut till hela nätverket utan att det går förbi i ett mittenkärl. De prekapillära sfinktrarna bestämmer hur stor del av kapillärbädden som ska vara tillgänglig, alltså hur stort blodflödet ska bli.
När de är avslappnande styrs blodet in i kapillärnätverket och utbyte mellan blod och vävnad sker. Vid kontraktion styrs blodet förbi kapillärerna och direkt över till den postkapillära venolen. Inget utbyte sker då mellan blod och vävnad.
På vilka olika sätt sker utbytet av näringsämnen mellan blod och vävnad i mikrocirkulationens kapillärnät, via vilka mekanismer? Beskriv.
En bild som visar text, inomhus
Automatiskt genererad beskrivningI systemkretsloppets kapillärer sker utbytet av näring och restprodukter mellan blod och celler (vävnad). Eftersom det finns så extremt många kapillärer blir den totala tvärsnittsytan stor vilket möjliggör ett stort näringsutbyte. Utbytet sker med hjälp av hydrostatiska (blodtryck) och osmotiska krafter. Det hydrostatiska trycket i början av kapillärerna pressar vätska genom kapillärväggen till interstitetet ”det lilla utrymmet mellan cellerna”. I slutet av kapillärerna, mot den venösa delen av cirkulationen, stiger det osmotiska trycket vilket gör att vätskan resorberas från intensitet tillbaka till kapillärerna.
Mikrocirkulationen i kapillärnät är länken mellan blodet och cellerna i vävnaden (utbyte av ämnen). Kapillärnäten har extremt tunna väggar ger kort diffusionsavstånd till vävnaden. Kapillärnäten är små och kan normalt inte släppa igenom proteinmolekyler vilka då kvarhåller vätska i blodbanan via osmos. Det finns en stor kapillärtäthet, cellerna har nära till kapillärerna. Det sker ett långsamt flöde genom kapillärerna vilket gynnar utbytet. Blodflödet genom kapillärerna regleras av prekapillära sfinktrar (glatt muskulatur) i öppningarna, öppnar och stänger. Styrs av vävnadens syrebehov. Vanligaste utbytet i kapillärnätverket är utbytet av ämnen som sker genom diffusion- O2, CO2, glukos och genom filtrering/kolloidosmos. Diffusion sker mellan skillnader av koncentration. Sker via två olika typer av utbyte. Utbytet sker dels genom filtration där plasman pressas ut i vävnaden med hjälp av blodets tryck. Sedan återtas mestadels av vätskan genom osmos och resten av lymfkärlen. Utbytet kan även ske genom diffusion där små partiklar passerar igenom kapillärväggen genom en passiv rörelse mellan koncentrationsskillnaderna.
Beskriv hjärtats och hjärtklaffarnas uppbyggnad och funktion. Beskriv hur hjärtats blodförsörjning fungerar.
Kroppen behöver syre för sina livsuppehållande funktioner. Ett nätverk av artärer och vener leder syrerikt blod ut i kroppen och för tillbaka syrefattigt blod till lungorna. Den här cirkulationen drivs av hjärtat. Blodet pumpas ut till kroppens olika organ och vävnader och sedan tillbaka till hjärtat igen. Hjärtat delas i två delar av en muskelvägg. På så sätt består hjärtat av två halvor, vänster och höger halva. Båda halvorna har ett förmak och en kammare, som sammandras turvis. Förmaken är lite mindre och har tunna väggar och kamrarna som är lite större har tjocka väggar. Runtom i kroppen strömmar blodet genom olika ådror, som kallas blodkärl. Det finns tre slag av blodkärl.
Det högra förmaket i hjärtat tar emot blod som kommer tillbaka från kroppen. Blodet kommer till förmaket genom två vener, den övre och nedre hålvenen. Höger kammare pumpar blodet till lungorna för syresättning. Vänster förmak tar i sin tur emot blod som syresatts i lungorna. Vänster kammare pumpar sedan det syresatta blodet ut till kroppen via stora kroppspulsådern, som också kallas för aorta. Så får hjärtat alltså blod från kroppen, som det pumpar till lungorna och igen vidare i blodomloppet.
I hjärtat finns klaffar, som öppnas och sluts samtidigt som hjärtmusklerna dras samman. De är uppbyggda av bindväv. Klaffarna gör att blodet förs vidare i rätt riktning. De stängs och då kan blodet inte rinna tillbaka. Det finns två typer av klaffar: Segelklaffarna som finns mellan förmaken och kamrarna i både högra och vänstra hjärthalvan. Fickklaffarna som finns där lungpulsådern avgår från höger kammare, och där stora kroppspulsådern avgår från vänsterkammare. Hjärtmuskeln får näring och syre från två kranskärl. Kranskärlen är små blodkärl som bildar ett nätverk runt hjärtat. De förser hjärtmuskeln med blod, syre och näring. Blodet leds sedan tillbaka genom kransvener. Hjärtat fungerar som en pump. Det pumpar ut blodet genom kroppens blodkärl och organ. Det tryck som uppstår i kärlen när hjärtat pumpar ut blodet kallas blodtrycket.
Hjärtat växlar hela tiden mellan att dra ihop sig och att slappna av. En sammandragning och en avslappning utgör tillsammans ett hjärtslag. Blodomloppet består av ett sammanhängande system av blodkärl. Det brukar delas upp i två delar, stora kretsloppet och lilla kretsloppet. Det stora kretsloppet är den blodcirkulation som når ut i hela kroppen. Blodet pumpas ut från hjärtats vänstra kammare, genom stora kroppspulsådern och andra artärer. Det når sedan kapillärerna ute i kroppen. Där transporteras syre och näringsämnen ut i vävnaderna, medan avfallsprodukter från ämnesomsättningen tas upp av blodet. Sedan förs blodet tillbaka till hjärtats högra förmak genom venerna. Lilla kretsloppet kallas även lungkretsloppet. Hjärtats högra kammare pumpar blodet till lungorna genom lungartärerna. I lungorna tar blodet upp syre och gör sig samtidigt av med koldioxid. Det syresatta blodet förs tillbaka till hjärtats vänstra förmak genom lungvenerna. Därefter fortsätter blodet till vänster kammare som pumpar ut det i stora kretsloppet igen.
Beskriv förloppet i hjärtat under Diastole och Systole.
En hjärtcykel innefattar alla de händelser som inträffar i samband med ett hjärtslag, när både förmak och kamrar kontraheras och sedan relaxeras. Diastole är hjärtans vilofas, hjärtmuskeln är relaxeras. Systole innebär att hjärtat arbetar, kontraherar sig. Vanligen refererar begreppen till hjärtats kamrar eftersom de utför de mesta av pumparbetet. Normalt brukar hjärtslag beräknas till omkring 70 slag/minut. Men den varierar mycket beroende på ålder, kondition och om personen är i vila eller i aktivitet.
Diastole: Vilofas/ fyllnadsfas, kamrarna fylls med blod, slappnar av.
Systole: Arbetsfas/ejektionsfas. Kamrarna tömmer sig.
Hjärtcykeln kan beskrivas i tre olika faser:
Mitt-slutdiastolisk fas (kammarpåfyllnad) - Hjärtmuskeln är helt avslappnad och blodet rinner passivt från förmaken ner i kamrarna. Klaffarna mellan kamrarna och aorta respektive lungartären är stängda. Strax innan kamrarna är helt fyllda inleds förmakens kontraktion.
Kammarsystole - Strax före förmakens kontraktion startat börjar trycket i kamrarna att byggas upp och klaffarna mellan kammare och förmal sluts. När trycket inne i kamrarna är högre än trycker i de artärer som ansluter till kamrarna (aorta respektive truncus pulmonalis) pressas klaffarna till respektive artär upp. Blodet flödar ut från respektive kammare och vidare in i artärerna. Under tiden som kamrarna arbetat har förmak varit i vila och fyllts på med blod igen.
Tidig diastole - Arbetsfasen är över och kamrarna är relaxerade. Klaffarna mellan kamrar och artärer stängs för att hindra bakåtflöde av blodet. Under den tidiga diastoliska fasen sjunker trycker i kamrarna och när det är lägre än trycket i förmaken öppnas klaffarna mellan förmak och kamrarna igen. Kamrarna börjar på nytt att fyllas upp av blod som passivt rinner ner från förmaken och en hjärtcykel är nu fullbordad.
Beskriv hur hjärtats retledningssystem fungerar och beskriv effekterna av autonoma nervsystemet på retledningssystemet. Beskriv hur det kommer sig att pacemakerceller spontant skapar aktionspotential, dvs har automaticitet.
En bild som visar text, bok, papper
Automatiskt genererad beskrivningRetledningssystemet består främst av Sinusknutan, AV-knutan, His`bunt, höger och vänster skänkel samt Purkinjefibrerna. Detta elektriska system ser till att hjärtats olika delar aktiveras i rätt ordning.
Hjärtmuskelceller kan till skillnad från skelettmuskelceller, kontrahera utan direkt nervstimulering. Detta beror på att hjärtmuskelcellerna har förmåga att spontat skapa aktionspotentialer, så kallad automaticitet. En typ av dessa specialiserade hjärtmuskelceller, pacemakerceller, återfinns ansamlade i två områden: sinusknutan och AV-knutan. Till skillnad från andra hjärtmuskelceller har pacemakercellerna ingen stabil vilomembranspotential. Pacemakerceller uppvisar i stället en spontan långsam depolarisation (elektrisk aktivering), som ger upphov till en aktionspotential (nervimpuls). Att pacemakercellerna spontant skapar aktionspotentialer beror på att deras cellmembran innehåller jonkanaler som tillåter ett ständigt inflöde av natrium och kalcium över membranet in i cellen. Så fort en aktionspotential är över och membranpotentialen sjunker så öppnas åter kanaler för natrium och kalcium. Aktionspotentialen i sinusknutan byggs i. början upp genom ett natriumflöde och fortsätter med hjälp av kalciumflöde. Samtidigt stängs kanalerna för kalium och därmed minskar dess flöde ur cellen. Membranet depolariseras och en aktionspotential uppstår.
De enskilda pacemakercellerna i sinusknutan har den snabbaste spontana urladdningen omkring 90 impulser/minut, så kallad sinusrytm. I vila är dock den egentliga sinusrytmen omkring 70 impulser/minut. Detta beror på att sinusknutan står under kontroll av det autonoma nervsystemet och vi vila fungerar n. vagnus som en ”broms” på pacemakercellerna. Noradrenalin och/eller adrenalin ökar hjärtats frekvens genom att inflödet för natrium och kalcium ökar.
Från sinusknutan fortleds aktionspotentialerna i förmakens hjärtmuskelceller ner mot AV-knutan. Aktionspotentialerna som löper till AV-knutan går lite långsammare än de som sprider sig över andra delar av förmaken. Detta gör att förmaken hinner kontrahera sig innan AV-knutan aktiveras och skickar aktionspotentialen vidare till kamrarna. Om aktionspotentialen skulle nå kamrarna innan förmaken hunnit tömma sig så hinner inte kamrarna fyllas på ordentligt. Från AV-knutan löper sedan aktionspotentialen vidare i his ´bunt. Hjärtmuskelcellerna i his ‘bunt är liksom pacemakercellerna specialiserade på att fortleda impulser. His´bunt övergår i purkinje fibrerna, vilket löper i skiljeväggen mellan kamrarna. Purkinje fibrerna förgrenar sig och fortleder aktionspotentialen med hög hasighet till hjärtmuskelcellerna i höger respektive vänster kammare. Eftersom fibrerna löper ner till hjärtmuskelcellerna som ligger i hjärtspetsen innebär det att kamrarnas nedersta del kontraheras först. Detta är mycket ändamålsenligt eftersom blodet ska pressas uppåt mot de stora kärlens öppningar.
Beskriv vad ett (EKG) elektrokardiogram visar
En bild som visar diagram, Graf, linje, text
Automatiskt genererad beskrivningEtt elektrodiagram (EKG) mäter de elektriska impulser som sprider sig i hjärtmuskeln. De elektriska impulserna kan avläsas via elektroder som placeras på huden. Det inkluderar följande vågor och segment:
P-våg: Förmaksdepolarisering
PQ-tiden: Den tid det tar innan impulsen har passerat AV-knutan
QRS-komplexet: Kammardepolarisering (förutsäger kammarsystole)
ST-sträckan och T-vågen: kammarrepolarisering
En bild som visar text, bok, papper, Tryck
Automatiskt genererad beskrivningPR-intervall: Tid för impulsen att resa från förmak till kamrarna genom AV-knutan (noden)
ST-segment: perioden mellan kammardepolarisering och kammarrespolarisering, viktigt för att bedöma syreförsörjning
Avvikande EKG-mönster, vågornas utseende och eller tidsförlopp, kan vara tecken på problem med impulsfortledning, nedsatt blodflöde eller pågående eller tidigare genomgången hjärtinfarkt. EKG-registrering ger ingen information om hjärtats pumpförmåga utan endast hjärtans ”elektriska förmåga”. Hjärtans pumpförmåga kan undersökas med hjälp av ultraljud.
Beskriv vad hjärtats minutvolym är. Hur räknar man ut den? Ge ett exempel på hur stor den kan vara. Förklara också begreppen Slagvolym och Hjärtfrekvens.
Hjärtans frekvens varierar beroende på ålder, fysik och om kroppen är aktiv eller i vila, Normalt brukar hjärtsekvenser återges som 60–80 slag/minut, i vila. Det innebär alltså att hjärtans pacemakerceller avfyrar 60–80 impulser per minut.
Slagvolym är den mängd blod kamrarna pumpar ut vid varje hjärtslag. Slagvolymen är liksom frekvensen, beroende på ålder, kön, fysisk och om kroppen är i vila eller utför fysisk aktivitet. Normalt brukar slagvolymen anges vara 70 ml hos en medelstor vuxen människa i vila.
Minuvolym (MV) = Den blodmängd hjärtat pumpar under 1 minut. Hjärtfrekvens är hur många slag hjärtat slår per minut. Slagvolymen är den blodmängd hjärtat pumpar under ett slag. Minutvolym räknas ut genom att multiplicera hjärtfrekvensen och slagvolymen.
70 slag per minut gånger 70 ml blod = 49 000 ml/min
Beskriv hur kroppens reglering av blodtrycket fungerar via snabba mekanismer (dvs via baroreceptorerna).
I väggarna hos artärer och vener finns det speciella receptorer som kallas baroreceptorer. Baroreceptorer reagerar på det tryck som blodet utövar mot kärlväggen. I artärsystemet finns baroreceptorer bland annat i början av a. carotis interna och i aorta nära dess anslutning till hjärtat.
Baroreceptorer är nakna ändar på nerver. Nerverna står i kontakt med ett område som kallas vasomotorcentrum i medulla oblongata (förlänga märgen). Från vasomotorcentrum går order ut till hjärta och kärl via det autonoma nervsystemet. De känner av förändringar i vår kroppstemperatur och blodtrycket. Om blodtrycket ökar leder det till ökad uttänjning av kärlväggarna vid aktivering av baroreceptorerna som signalerar till vasomotorcentrum. Informationen skickas vidare till vårt autonoma nervsystem och förlängda märgen. Baroreceptorerna utgår ifrån det tryck som vi brukar ha, medeltrycket. Om trycket sedan ökar eller sjunker justeras det av dessa. Men om trycket skulle sjunka och hållas sänkt eller längre tid, då kommer baroreceptorerna att anpassa sig till det och det sänkta trycket blir till det nya medeltrycket som dessa nerver utgår ifrån när de hjälper till med att justera vårt blodtryck.
Baroreceptorernas arbete kan synas om du reser dig snabbt upp från en stol. Den snabba förändringen av kroppsläget leder till ett minskat venöst återflöde och därmed minskad hjärtminutvolym. Detta i sin tur leder till ett lägre blodtryck och därmed till en mindre utjämning av kärlväggarna i aorta och a. carotis. Baroreceptorerna aktiveras och vasomotorcentrum skickar ut åtgärder via ökad sympatikusaktivitet. Detta leder till ökad hjärtfrekvens och slagkraft. Detta kan upplevas rent fysiskt, tex om det svartnar för ögonen en kort stund (nedsatt blodflöde till hjärnan). Ökat tryck i vener och höger förmak leder till ökad frekvens och kontraktionskraft. Hjärtats ökade arbete gör att hjärtminutvolymen ökar och flödet är normalt igen.
