Kapitel 2 Flashcards
Anskaffningsvärdet
är utgångsvärdet vid värdering av anläggningstillgångarna vilket motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. När företaget tillverkar en tillgång som ska användas stadigvarande finns det i lagen vad som ska ingå i anskaffningsvärdet. Man ska utgå från en produktkalkyl, vanligtvis en självkostnadskalkyl. Utgifter för värdehöjande förbättringar får adderas till anskaffningsvärdet.
avskrivning
För vissa anläggningstillgångar minskar värdet med tiden - gör avskrivningar. (Finansiella anläggningstillgångar såsom aktier gör man inte avskrivningar på eftersom värdet inte minskas automatiskt med tiden). Nyttjandeperioden styr avskrivningstiden, undantag immateriella tillgångar som har avskrivningstiden 5 år, detsamma gäller goodwill (rykte, varumärke, kundkrets).
Nedskrivning
Nedskrivning är en enstaka justering av tillgångens värde. Ska enbart göras om återvinningsvärdet är lägre än det bokförda värdet (anskaffningsvärdet-alla avskrivningar). Återvinningsvärde utgörs av det högsta av en tillgångs nettoförsäljningsvärde och nyttjandevärde. Nyttjandevärde är nuvärdet av de uppskattade framtida betalningar som företaget förväntas tillgodogöra sig genom att använda tillgången. Har man skrivit av en tillgång men som sedan konstateras inte behövdes måste man återinföra nedskrivningen genom att redovisa nedskrivningen som en intäkt i en senare period och öka värdet på tillgången i BR med motsvarande belopp. Goodwill får inte återinföras.
Immateriella anläggningstillgångar
Exempel är: patent, licenser, varumärken, hyresrätter och goodwill. Även utgifter för företagets egna utvecklingsarbete. Utgifter för företagsbildning, ökning av aktiekapital eller utgifter för företagets förvaltning får inte tas upp som tillgångar.
Kostnadsföringsmodellen och aktiveringsmodellen.
Kostnadsföringsmodellen innebär att värdet på de internt upparbetade immateriella anläggningstillgångarna ska redovisas som en kostnad i den period där de uppkommer. Aktiveringsmodellen utgår från att utgifter som uppkommer under en forskningsfas ska kostnadsföras när de uppkommer, i motsats till utgifter som uppkommer under en utvecklingsfas ska aktiveras dvs. tas upp som en tillgång på balansräkningen. För att en utgiftska kunna kopplas till en utvecklingsfas ska det vara sannolikt att den kommer generera framtida fördelar.
Kostnadsföringsmodellen, att direkt kostnadsföra utgifterna istället för att redovisa dem som en tillgång med aktiveringsmodellen, betraktas som mer fördelaktigt ur ett skatteperspektiv eftersom resultatet blir lägre och man skattar mindre.
Systematisk avskrivning
innebär att tillgången ska skrivas av i takt med att den förbrukas. Avskrivningen på en immateriell tillgång påbörjas när tillgången kan användas.
Materiella anläggningstillgångar
Den kompletterande normgivningen för materiella tillgångar finns i K3 kapitel 17. Detta är enfysisk tillgång som företaget har för produktion eller distribution av tjänster, uthyrning till andra, administrativa ändamål eller ett långsiktigt investeringsändamål. Exempel är maskiner,byggnader, mark, lastbilar och inventarier.
Materiella anläggningstillgångar avskrivning för sig
Komponenterna ska skriva av var för sig om de har olika förbrukningstider ex. flygplan. Där har kroppen längre nyttjandeperiod än inredningen. Motorerna behöver reparationer mer osv.
Anskaffningsvärdet för en materiell tillgång
Anskaffningsvärdet för en materiell tillgång består av inköpspriset ökat med tullavgifter, arvoden för t.ex. advokater och mäklare samt punktskatter, men efter avdrag för handelsrabatter. Dessutom utgifter för att ställa iordning på plats, utgifter för leverans. Däremot får inte administrationskostnader ingå i anskaffningsvärdet. Underlaget för avskrivningar, dvs det avskrivningsbara beloppet, är anskaffningsvärdet.
Restvärdet
Inom redovisning är bokfört restvärde det värde en anläggningstillgång har i balansräkningen efter gjorda avskrivningar. Vid investeringskalkylering är restvärdet det belopp man räknar med att få ut för investeringsobjektet när det är färdigavskrivet.
Avskrivningsmetoder materiella tillgångar:
Avskrivningar av materiella tillgångar ska påbörjas när de tas i bruk och upphör när den inte längre används dvs vid utrangering eller försäljning. Linjär avskrivning, degressiv avskrivning - med stora avskrivningar inledningsvis och mindre därefter och produktionsberoende avskrivningar - beroende av i vilken utsträckning de används. Materiella anläggningstillgångar med ett mindre värde eller kortare nyttjandeperiod än tre år kan redovisas som en kostnad direkt (skrivas av direkt).
PRODUKTIONSBEROENDE AVSKRIVNING
Är en metod där avskrivningen man gör varje år beror på produktion eller utnyttjandet av tillgången.
Inom redovisning innebär en linjär avskrivning att man gör lika stora årliga avskrivningar under inventariets nyttjandeperiod. Om inventariets nyttjandeperiod (ekonomiska livslängd) är 10 år skriver företaget alltså av 10% per år.
Degressiv avskrivning är en typ av avskrivning som är större i början av en anläggningstillgångs ekonomiska livslängd än vad den är i slutet av den ekonomiska livslängden.
En degressiv avskrivning ger en kraftigare avskrivning i början och en långsammare avskrivning i slutet. Degressiv avskrivning förordas av många just på grund av att den svarar bättre mot nyttan av en investering.
En investering ger störst nytta i början och skall därför ha mer avskrivning i början. Nyttan för en investering avtar sedan successivt och då svarar avskrivningen mot det här med en degressiv avskrivning.
Vid försäljning av en materiell anläggningstillgång ska nettobeloppet efter försäljningen redovisas som antingen en realisationsvinst eller en realisationsförlust. Om en maskin köptes in för 200.000 och tanken var att den skulle hålla i 8 år men efter halva tiden (avskrivet betalt belopp är 100.000) avyttras maskinen till 75.000 kr (försäljningspriset) gör att realisationsförlusten kommer bli 25.000 kr. Dessa vinster och förluster redovisas i RR under övriga rörelseintäkter och rörelsekostnader.
Finansiella anläggningstillgångar
Finansiella instrument = kontanter, aktieinnehav, långfristiga och kortfristiga fordringar och kortfristiga skulder samt derivatinstrument (samlingsnamn för olika typer av värdepapper, upprättas mellan två parter och utgör ett kontrakt mellan dem). I finansiella tillgångar behandlas endast långfristiga fordringar och innehav av aktier för stadigvarande bruk.
Finansiella tillgångar (även kallade finansiella anläggningstillgångar) räknas som anläggningstillgångar och består av t.ex. aktier, obligationer och andra värdepapper. Se även av immateriella tillgångar, materiella tillgångar och anläggningstillgångar.
För att en tillgång ska räknas som en finansiell tillgång gäller att företaget har som avsikt att behålla tillgången i mer än 1 år. De finansiella tillgångarna syftar till att ge avkastning och delas enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) in i följande poster:
• Aktier/andelar i koncernföretag (se dock Koncern)
• Fordringar hos koncernföretag
• Aktier/andelar i intresseföretag (se dock Intresseföretag)
• Fordringar hos intresseföretag
• Andra långsiktiga värdepappersinnehav
• Lån till delägare och andra till företaget närstående
• Andra långsiktiga fordringar.
Långfristig fordran
ångfristig fordran ska värderas till det upplupna anskaffningsvärdet (alla kassaflöden som berör fordran, framtida återbetalningen samt räntor som betalas under utlåningsperioden, ska diskonteras till ett nuvärde) Diskontering innebär att man beräknar vad en betalningsström i framtiden är värd idag utifrån ett avkastningskrav.Avskrivning sker inte på fordringar, däremot nedskrivningar. Samt kan man återföra tidigare gjorda nedskrivningar om det visar sig att det inte finns skäl för dem.
Avskrivning fodran
Avskrivning sker inte på fordringar, däremot nedskrivningar. Samt kan man återföra tidigare gjorda nedskrivningar om det visar sig att det inte finns skäl för dem.
Om långfristig utlåning sker i annan valuta
Om långfristig utlåning sker i annan valuta är det bestämt att den ska omräknas till redovisningsvalutan enligt växelkursen på balansdagen. Valutakursdifferensen ska redovisas som en rörelsepost eller som en finansiell post utifrån den underliggande affärshändelsen.
