Kapitel 16: Matspjälkning Flashcards
Kolhydrater
Viktigaste energikällan för de flesta djur. Nervceller och röda blodkroppar använder nästan bara glukos som energikälla. Kolhydrater har direkt eller indirekt sitt ursprung i fotosyntes.
Monosackarider
Ex. glukos och fruktos. Våra celler använde i huvudsak glukos och till viss del fruktos och galaktos som råvara vid tillverkningen av ATP. Övriga monosackarider omvandlas till glukos i levern.
Disackarider
Är de sockerarter som består av två monosackaridrester sammankopplade med en glykosidbindning ex. maltos och sackaros.
Polysackarider
Är kolhydrater som byggs upp av ett stort antal monosackarider. Strukturen kan vara linjär eller förgrenad. De är i allmänhet svårlösliga i vatten och saknar smak. Stärkelser ex. cellulosa.
Cellulosa kan inte människan spjälka, ingår i gruppen kostfibrer. Fyller funktionen dels som ”motion för magen”, dels som vätskebindande så att maten passerar långsammare genom tarmen. Fibrer kan även vara en energikälla för viktiga bakterier som lever i tjocktarmen.
Glykemiskt index (GT)
En metod för att dela in kolhydrater efter hur snabbt de får glukoshalten i blodet att stiga.
Fetter
Har dubbelt så mycket energi som kolhydrater och protein. Lagras som lipider i fettceller för överleva bistra tider. Den typ sv lipider människan i huvudsak konsumerar är neutralfetter (triglycerider). Två viktiga fettsyror som människan själv inte kan producera är linolsyra och alfa-linolensyra.
Proteiner
Av de 20 olika slags aminosyror som bygger upp proteinerna kan människokroppen framställa 12 stycken själv, medan 8 stycken är essentiella. När de bryts ned i cellerna återanvänds det mesta som energikälla eller omvandlas till fett för lagring.
Vitaminer
Finns totalt 13 olika slags vitaminer. Alla kan tillföras ned maten utom D-vitamin (produceras i huden när solen skiner) och K-vitamin (fås av bakterier i tjocktarmen). Vitaminer delas in i vattenlösliga och fettlösliga.
Vattenlösliga vitaminer
Kan inte lagras i kroppen och är svåra att överdosera på då överskottet förs ut med urinen. Fungerar främst som en coenzymer i kroppen.
Ex. C-vitamin, B-vitamin, folsyra, riboflavin och biotin.
Fettlösliga vitaminer
Har varierande funktioner ex. som antioxidanter. Eftersom de lagras i fett vävnaderna så kan ett för stort intag ge förgiftningssymptom.
Ex. A, D, E och K-vitamin.
Makronäringsämnen
Mineralämnen som det behövs stora mängder av.
Ex. Kalcium, fosfor, kalium, klor, natrium, svavel och magnesium.
Mikronäringsämnen
Eller spårämnen är mineralämnen som det behövs små mängder av.
Ex. Fluor, järn, koppar, zink och selen.
Växtätare (herbivorer)
Får i huvudsak sin föda från växtriket. Födan innehåller låg näring eftersom växtfibrer är svåra att sönderdela och spjälka, saknar egna enzymer som kan bryts ner cellulosa. Har anpassade tänder för att mala födan. Har en lång tarmkanal, generellt en lång blindtarm som fungerar som jäsningstank. I tarmkanalen finns mutualistiskt bakterier och ciliater, organismer som kan bryta ner cellulosa.
Idisslare
Växtätare som ex. kor, får och hjortdjur med sina ”fyra magar”. Sväljer maten först ner i vommen och nätmagen där maten jäser med hjälp av bakterier och ciliater. Förs sedan upp till munnen där den idisslas för att sedan sväljas på nytt till bladmagen där vätskan avskiljs. Därefter till löpmagen där enzymer börjar sin spjälkning och sedan tillsist till tarmarna.
Allätare (omnivorer)
Äter både växter och djur. Varken tänder eller tarmkanalen är lika specialiserade som hos djur i de andra grupperna.
Ex. Människan, björnar och grisar.